Alf, Du har en ytterligare poäng om SEP där: den är riktigt bra på att efterlikna filmernas färgkänsligheter. Mina Monochromfiler har ju ingen färginformation alls, så jag tänkte inte på det.

I övrigt tycker jag nog att Du skjuter i samma riktning som vi andra; det handlar ju om att FRIGÖRA sig från de gamla konventionerna om hur gatufoto skall se ut! Det är vad Bob skriver, det är vad Ming Thein skriver, det är i all blygsamhet vad jag försökte skriva, och det är så jag läser Ditt inlägg. Bra, vi är överens allihop på den väsentliga punkten.

Sen berör Du en irriterande tendens hos många, att döma folk efter vad de väljer för verktyg och tror sig veta bättre än de själva vad som duger. Själv är jag alltför väl förtrogen med det där medlidsamma småleendet som drar över vissa medfotografers nunor när de ser att man använder Leica. Man BEHÖVER inte tro man är HCB för att känna att den kameran passar en. Enighet även där, vad jag förstår... Låtom oss tära en pilsner och sen prata med bilder i stället för ord.... ;-)

Nyanserat och bra uttryckt, istället för floskler.

Det finns mycket modern gatufoto idag som har slitit sig från det traditionella TRI-X stuket. Vilken typ av kamera man använder spelar ingen större roll. Fast en mindre och mer diskret kamera är väl att föredra för att inte dra uppmärksamheten till en i onödan. En Canon 1D kamera drar onödigt mycket uppmärksamhet till fotografen. Fast jag har tagit gatubilder även med en sådan. Det fungerar det också.
Så om man kör en digital Leica, Fuji, Sony eller Olympus spelar nog liten roll för resultatet.
Var och en bör välja vad man trivs med och är riktigt inkörd på.
Vid gatufoto kommer ju det unika tillfället som en snigel och försvinner som en blixt. Så det gäller att kunna sin kamera och vara snabb.

Vad gäller Silver Efex Pro är det ett alldeles utmärkt program. Ett av de mest användbara i NIK Collection sviten.
LR som många använder är inget bra på att på att omvandla till svartvitt.
PS har däremot 5-6 olika metoder för att få fram en bra svartvit bild under kontrollerade former.
Fast det tar tid att lära och få att sitta i ryggmärgen.
Så tillsammans med LR är Silver Efex Pro en suverän genväg som ger väldigt bra resultat för det mesta.
Personligen försöker jag inte simulera gamla svartvita filmtyper. Tycker det är för mycket Instagram över det hela.
Utan försöker hitta en stil som jag tycker passar bilden. Sedan tillåter ju programmet att man anpassar den ytterligare.

Slutligen ett litet tips. Om man nu inte redan lagt på TRI-X korn i Silver Efex PRO så kan man under effects i LR använda det som Jeff Schewe kallar sharpening corn.
Min inställning är Amount 9, Size 7 och roughness 72. Den optimala inställningen beror på kameran och upplösningen.
Så när ni har hittat det optimala så lagra det som en preset i LR. Dat höjer definitvt känslan av skärpa i bilden.
Det kornet syns inte heller i en utskrift.

Så till det som en del kommer tycka vara floskler. En analog bild idag kan aldrig hänga med en modern digitalbild i Dynamic Range, upplösning och skärpa. Det stadiet passerade vi redan cirka 2003 med 1D.
Det digitala raw-negativet är idag totalt överlägset den analoga filmen. Även när det analoga negativet är scannat med en trumscanner.
Att man sedan kan njuta av en analog bild mer än en digital är en annan sak. Det hänger nog mer samman med bilden än tekniken.
Åk till det fotografiska museet i Wien och se deras fantastiska utställning av gamla kameror och gamla bilder. De är en djupdykning i både teknik och gamla fantastiska bilder. Som av en händelse ligger en av Europas största Leica detaljister vägg i vägg.

Själv är jag copycat och stjäl bildstilar från alla håll. Aldrig utvecklat någon egen stil som jag hållit fast vid. Kanske ett bevis på min brist som konstnär.
Å andra sidan har jag svårt för dem som hänger kvar vid det gamla och försöker i detalj kopiera deras verktyg och tillvägagångssätt.
Det är som att försöka bli en andra Michelangelo genom att använda likadana penslar, färger och teknik som han gjorde . Det är ännu ingen som brutit ny mark på det konceptet.
Så detta är ingen kritik mot någon men för oss som nu inte kallar oss gatufotografer i första hand är det svårt att förstå att man hänger så mycket kvar vid de gamla verktygen, den gamla filmkänslan och väldigt mörka bilder med mycket konstrast.
Gatufotot är på väg att förändras och flera av de som leder den utvecklingen fotar med spegellösa kameror.
Så tyck gärna det här är floskler. Fast jag tor ändå att gatufotot har mycket att vinna på att bryta nya stigar istället för att ständigt försöka följa de gamla.

Eller också litar man människors egen förmåga att välja såväl prylar, metod som vilken typ av bilder de vill skapa.

Var det inte det jag försökte uttrycka med många fler ord? Eller uttrycker jag mig så oklart?