SLOW PHOTO <=> EFTERTANKE OCH NÖJE

#170. Fotomanipulation!! –mytbildning!! –förfalskning!! –girighet!! --pengar!! –eller bilden som dokumentär?? Knappast!!

Det har blivit högaktuellt!! –att manipulera foto!! –för att kända fotografer skall leva upp till sitt mytomspunna status!! –och därigenom lögnaktigt förfalska –och tjäna ändå mera oförtjänta pengar!!

Vi blir ofta pinsamt påminda om denna situation i vårt genomkommersiella samhälle!! Det är inte förvånande att detta händer?? –hela vårt samhälle genomsyras av att man skall gripa chansen till oförtjänta slantar!! Alla nivåer och yrkesgrupper har individer som agerar osolidariskt och snuvar oss andra på pengar. Vi behöver inte nämna några namn för vi får ofta höra om det i media.

Jag vill dock ta upp det som rör fotografi. Den senaste stora händelsen var förfalskningarna av naturbilder med lodjur och varg. Fotografen ifråga använde förfalskade bilder och uppenbara lögner i fotosamhället för att leva upp till sin mytomspunna nivå och tjäna orättmätiga pengar. Detta har fått till följd att allmänheten tappat tilltron till ovanliga naturbilder. En inkomstkälla för naturfotografer har svårt skadats, genom en fotografs lögner. Det kommer att ta lång tid att ta bort detta misstroende mot naturfoto som dokumentär.

Jag vill dock påpeka att mytbildningar om kända fotografer ofta är missvisande och felaktiga. Till fotografernas försvar kan man framhålla att myterna inte alltid grundats av fotografen. Men i många fall är det så, och skälet är att göra fotografen unik och intressant och därmed mer kommersiellt gångbar.

Dokumentärfotografer försöker ofta framhålla sin originalitet genom att inte beskära sina bilder och för att förstärka detta ytterligare kopieras negativet så att frammatningshålen i filmen kommer med!! En av de mest mytomspunna dokumentärfotograferna är Henri Cartier-Bresson!! –han odlade myten kommersiellt!!

Låt oss skärskåda en av HCBs mest välkända bilder ”Behind the  Saint-Lazare station”, 1932. Bilden visar en man som hoppar från en stege, som ligger i en vattenpöl.

Uppslag i franska PHOTO No 349, maj 1998. Förstoring till höger.

Bilden publiceras ofta med en svart kant och man får anta att HCB, eller bildbyrån Magnum, har godkänt sådana publiceringar. I en stort uppslagen presentation av HCB i franska PHOTO No 349, maj 1998 publiceras bilden på sidan 77. Här visar man inte bara en svart kant utan också frammatningshålen i filmens vänsterkant (se bilden ovan). Detta var vanligt vid den här tiden!! –att man filade upp förstoringsapparatens filmhållare så mycket att hålet blev så stort att frammatningshålen i filmen blev synliga. Då var man extra säkert dokumentär!!

Tar man en närmare titt på det negativ som har kopierats här så visar det sig att det finns ingen perforering till vänster.

Originalnegativet publicerat i franska PHOTO No 349, maj 1998, sidan 105

På sidan 105 i samma nummer av tidskriften visas en bild på negativet, när det hålls över ett ljusbord. Negativet har nummer 39 och är i sin vänsterkant suddigt oexponerat, som om något kommit i vägen på nära håll. Det betyder att den exponerade bildytan är smalare än normalt och säkert inte 24x36 mm, som hos ett normalt småbildnegativ. Om hela negativet kopierats så skulle en stor del av bilden vara diffust svart i hela vänsterkanten. I stället har HCB valt att kopiera (någon annan gjorde lab-jobbet) ungefär häften av negativets yta och behållit proportionerna (1,5 = 36/24) och har till och med kopierat in!!!!!!!! en svart ram med perforerade hål.

HCB har alltså levt upp till sin myt genom att göra en manipulation!! –precis som fotografen som kopierade in en lo!!

Här kommer en garanterat dokumentär bild!

Köpenhamn 1995. Leica M4, Sumicron 35/2

Inlagt 2011-10-17 07:22 | Läst 3025 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Tack för ytterligare ett intressant nedslag i fotohistorien :)
Svar från Bob Bovin 2011-10-17 09:44
Jag hade de varit glad om det bara hört till historien, men det kommer alltid att finnas.
Mvh
Bob
Väldigt lätt att glömma sin historia. Bra och viktigt att lyfta sådana saker, speciellt i dessa dagar. Manipulationer etc. är inget nytt, det har bara blivit lättare.
Svar från Bob Bovin 2011-10-17 09:45
Tekniken gör ju att det finns i nästan var mans hand. Tyvärr ökar det ju frestelserna. Det såg vi ju i det senaste falllet, där tekniken var ganska låg.
Mvh
Bob
Det här med fusk, vare sig det är inom fotografi, inom idrott eller i livet rent generellt, är intressant. Pengar är inte sällan en drivkraft, men jag är inte så säker på att det alltid är den viktigaste.

Bekräftelsebehov är nog en annan vanlig orsak. Suget efter att bli sedd, efter prestige, efter godkännande.

Sedan upplever jag att många i synnerhet grövre eller mer systematiska fuskare inte sällan har en ganska skev självbild. De har inom sig byggt upp myter om sig själva som de sedan rent praktiskt har svårt att leva upp till - fusk blir räddaren i nöden. Det fascinerande (och skrämmande) med sådana människor är att de ofta inte själva upplever sig göra fel - de rättar ju bara till verkligheten så att den blir så som den borde vara.
Svar från Bob Bovin 2011-10-17 09:47
Jag håller helt med dig. Bevekelsegrunderna kan variera något, men bedrägligheten är alltid där.

Mvh
Bob
Intressant...
HCB har berättat att han tog bilden genom ett hål i ett plank, därav den svarta delen. Att beskära en bild ser jag inget fel i. Däremot är det inte okej att låtsas som något annat. Det sänker fotografens trovärdighet.

Jag tror sällan HCB kopierade själv och han kanske inte höll så hård koll på bilderna kopierades. Idag tror jag att många fotografer har mer koll på slutprodukten.

Vårt resonemang kring vad man får göra utvecklas också över tid och det går inte alltid att döma med vår tids glasögon.

Den undre bilden är kul. Polisen har sin egen björnskinnsmössa kan man säga :)
Svar från Bob Bovin 2011-10-17 11:12
Jag är medveten om HCBs kommentar till den här bilden. Den är snabbt fångad under svåra omständigheter. För mig förringar inte alls beskärning en bilds kvalitet. För många idag och mer då såg man en dygd i att komponera bilden i kameran. Det var säkert denna press som många fotografer vid den tiden levde under så även HCB.
Men inkorporeringen av frammatningshålen är att gå ett steg längre. Då var det tekniskt sett ganska komplicerat att göra. Det gjordes dock så sent som 1998, i en jubileumsutgåva om HCB. Det här lutar, för mig, åt oärlighet!
Det är säkert så att vi har svårt att tro detta om en, i allas ögon, erkänd legend.

Det tråkiga är också att det här kan leda till att unga fotografer tror att kunde HCB så kan väl jag tumma på ärligheten. Mycket i samhället bygger ju på att vi tror att kan höjdarna, så kan jag. Men detta kan aldrig bli en ursäkt.

Kul att du gillade Köpenhamnsbilden. Ibland får man syn på nått.
Mvh/Bob
Anledningen till att H C-B hade svart kant på bilderna var att han var sur på att hans bilder beskars i tidningarnas layout. Han ville förvissa sig om att bilderna visades så som han tänkt sig, och då kunde den svarta kanten hjälpa till. Fotografernas status var inte så hög. Det var en av anledningarna till att man startade Magnum, för att bli tuffare mot utgivarna.

Att perforeringen syns ibland beror på att filmen inte hölls riktigt på rätt plats i kameran. Det syns också på att bilden hamnat precis intill perforeringen. Det är bättre på moderna kameror men jag har själv råkat ut för det. Så man behöver inte alls fila upp negativhållaren.

För övrigt behöver den svarta linjen inte bara vara snobbig. Bilden blir inte mera dokumentär, men man visar, även för sig själv, att man bestämt sig för hur bilden ska se ut från början. Genom att tänka "det fixar jag se´n" inleder man sig själv i en frestelse att kanske fixa allt möjligt efteråt. Jag vet att det låter strängt, men man kan åtminstone leka med tanken.

Ett liknande exempel är färginformationen som ligger och lurar i en råfil om man fotograferar digitalt och avsett att ta en svartvit bild. Blotta möjligheten till färg stör. Den risken finns inte med Tri-X i kameran.

Tänk om Canikon kunde sälja en svartvit DSLR. Bildkvaliten kunde bli mycket hög, liksom upplösningen. Och de skulle få ännu mera status bland fotografer. Men den heliga Marknaden sätter stopp för det. Det blir för liten produktion. Leica lär ha frågat om det fanns intresse för en svartvit M8. Men ekonomerna dödade idén direkt. (Hur vore det med ett minneskort som bara sparade svartvitt?)

PS Jag beundrar naturligtvis H C-B, men som Mao sa: Inga träd växer upp i himlen.
Svar från Bob Bovin 2011-10-17 11:59
Magnum hade ju egna kopister, och jag tror att HCB hade en egen, som framgår i ett brev som hör till en av kopiorna av "stationshopparen". Där stå det i översättning:

Translation of text au verso the photograph: "This very old print c. 1955 for exhibition. It has been very badly washed by my lab and I forgot to tear it up after the show. If you would like [Yvan?] can make you a good print of this image and it would be pleasure to offer it to you. I would tear up this photo which does nothing but to embarrass my lab. Salutations. Henri Cartier-Bresson"

Kopian som kommenteras här hade bara en svart kant, utan perforering!
Magnum hade stenkoll och det tror jag också HCB hade. Så kopian i artikeln ovan från 1998 är säkert sanktionerad av både HCB och Magnum.
HCB var dessutom uppe på redaktionen när den här jubileumsutgåvan producerades.

Tack för din kommentar
Mvh/Bob
62174 2011-10-18 13:27
Intressanta synpunkter! Jag har också tidigare hävdat att man knappast kan ställa absoluta krav på "sanning". Fotografen väljer alltid ett utsnitt av verkligheten, och i ett ögonblick i tiden som kanske inte alltid är "representativt".
En helt annan sak: Det finns faktiskt ett digitalt bakstycke från PhasOne som är svartvitt. Det lär ge rätt fantastiska bilder.
http://www.phaseone.com/en/Digital-Backs/Achromatic/Achromatic-plus-Info.aspx
Tycker det är ganska löjligt att tala om "manipulation" när det gäller beskärning av bilder. Många kopierar ju in eller lägger i ps in ramar av olika slag på sina bilder. Ingen kallar väl det för manipulation? I HCB:s fall handlar det väl mera om hans egen trovärdighet att hålla sig till sin föresats att aldrig beskära sina bilder efteråt utan att göra kompositionen färdig i kameran? Om det är han själv eller tidningen som publicerat bilden ,eller rent av kopistens beslut att beskära efteråt i dett här fallet vågar jag inte svara på? Christer Strömholm skrev om HCB: "Men Bresson misslyckas, vi tror inte på hans värld! Istället har metoden väckt vår beundran för Bresson själv, den drivne fotografen som är situationens mästare. Att vägra delförstora innebär blott som inom allt artisteri, en ökad svårighetsgrad: på slak lina utan skyddsnät." Och i det här fallet fick man kanske använda skyddsnätet?
Svar från Bob Bovin 2011-10-17 13:15
Inkopiering av en symbol för obeskurenhet, blev alltså skyddsnätet här. Jag tror inte det är någon dekoration eller ram. Utan det är upprätthållandet av en myt.

Mvh/Bob
Nils Bergqvist 2011-10-17 14:19
Visst är det så, en slags manipulation av betraktarna. Men fört den skull inget som har med den typen av manipulation Terje Hellesö pysslat med, eller det manipulationsbegrepp som t.ex fotosidan använder sig av för bilddeklarationen. Man ska nog hålla isär dessa betydelser, vilket kan vara svårt när begreppet används för olika saker.
Hej!
Tycker inte att det ok att sätta likamedtecken mellan "Lodjursmanipulationsfotografen" och HCB!

Att kopiera in andras bilder och att lägga till en ram är inte samma sak, dessutom så har HCB aldrig hymlat med att den aktuella bilden var beskuren.

Dessutom så lämnar Leitz Focomat I (vilken både Magnum o HCB använde) en tydlig "ram" runt negativet - inget filande således (men ägare av andra förstoringsapparater har filat i tid o otid ;-).

Mvh
/Johan E

Ps.
Rolig bild från Köpenhamn :-)
Svar från Bob Bovin 2011-10-18 07:54
Han har ju inte bara kopierat in en ram utan hålen från ett annat negativ. Det är skillnad. Beskärning och dekorativ ram spelar ingen roll för mig.
Skillnaden mellan lodjur och hålen från ett annat negativ är stor men det är dock ett syfte i båda fallen. Missleda betraktaren!
Jag tycker också det är svårt att påpeka ett fel hos en mästare som HCB.

Tack för din kommentar
Mvh/Bob
intressant bekraktelse. men jag vill mest kommentera för att jag tycker sista bilden är riktigt kul! :)
Svar från Bob Bovin 2011-10-19 12:54
Tack Jonas!
Det värmer
Mvh
Bob
Principiellt så är det fotografens rätt att beskära sina bilder som han, hon finner vara det rätta.
Begränsa bilden med en ram visar ju hur fotografen tänkt.

Att ”HCB” skulle ha lagt till perforeringshål på båda sidor av bilden är föga troligt.
Snarare redaktörens sätt att frisera verkligheten till 1998, en så kallad tryckteknisk redigering.

I boken ”The man, the image & the world” på sidan 59, bild 45 är bilden som den varit sedan 1932.

Jag kan också tycka att dokumentära bilder skall visas utan beskärning i ”sanningens” namn.
Göran
Svar från Bob Bovin 2011-10-20 23:08
En redaktör skulle aldrig våga lägga till en perforeringsrand på en HCB bild, särskilt inte i en jubileumsartikel för HCB. HCB besökte dessutom redaktionen i samband med att artikeln kom till. Dessutom kommer alla kopior från kopisten på Magnum. Ingen skulle våga ändra den kopian i ett sammanhang som detta.
Det är riktigt att det förekommer svarta ramar av olika utformning i olika kopior. Två kopior är till salu just nu hos

http://www.agallery.com/aspx/inventory.aspx?search=&photographer=Henri+Cartier-Bresson&Sort=

och de är ganska lika. Det finns en tendens till perforering till höger. Den svarta skuggan till vänster är olika i olika kopior, så även i boken "The Decisive Moment" , från 1952, där igen av bilderna har svart ram, inte heller "stationshopparen" på sidan 26. I boken är bilden dessutom hårdare beskuren till vänster. Man håller dessutom alltid kantförhållandet till 1,5.

Angående allmän beskärning så skall naturligtvis fotografen ha rätt att göra det även om han säger att han inte gör det för det mesta.

Tack för dina kommentarer.
Mvh
Bob
Finn tre fel i den här historien om Mårdhundar.

1. Att stjäla bilder / detaljer är det riktigt allvarliga i Mårdhundshistorien.

2. Montera / manipulera i sin egen bild utan att berätta detta är helsnurrigt beteende.

3. Om det nu är viktigt för bildtävlingar att bilder är äkta, är det märkligt att inte man kräver att få se RAW filerna. Det borde vara självklart att ha det som ett krav för att få vara med i tävlingen.

Absolut ska fotografen få skit för det han har gjort, men ansvaret är två delat. Å ena sidan fotografen, men å andra sidan har vi bildköparen ( redaktörer, bildtävlingar, bildbyråer etc) som ställs helt utanför ansvaret. Hur kommer det sig att man inte ställer frågan. Är bilden manipulerad?
Vi fotografer får titt som tätt skriva på papper som rör ekonomiska avtal. Har någon någonsin behövt att deklarera bilders äkthet?
Om det nu är i ett samanhang där det är oerhört viktigt att inte manipulera bilder borde fotografen få skriva på ett äkthetsintyg. Kanske det kan få bort trista historier som mårdhundshistorien. Eller sista Libanon kriget, där fotografen manipulerade in fler rökpelare.

När det gäller dokumentära /journalistiska bilder är det oerhört viktigt att vi inte manipulerar. Fotografer har ett ansvar för framtida generationer att visa den tid vi lever på ett korrekt sätt. Tänk Er att någon om 150 år vill se hur det såg ut på en viss plats ett visst datum av någon anledning så går inte det för att olika fotografer har valt att lägga till eller ta bort olika saker i bilderna.
Svar från Bob Bovin 2011-11-07 10:12
Tack Torbjörn!
Jag håller helt med dig, man borde få bedyra att dokumentär fotografi är korrekt och utan manipulation. I anställningskontrakt för press och dokumentärfotografer borde det ingå.
Tyvärr tror jag att vi alla måste ha klart för oss att ett fotografi inte är ett dokument idag, utan bara en kommentar.
Vid tävlingar borde bara RAW-baserade bilder vara tillåtna.

Mvh
Bob
torbien 2011-11-07 10:19
Jag gillar "bara en kommentar"........Har inte tänkt så tidigare. Ska fundera på detta.
Kanske därför jag börjat damma av mina neg-kameror.