#306. Madrid!! –tapas?? –å skal på golvet?? –å ficktjuvar!!

Här va det varmt!! –keramikskålar stod på öppen låga?? –vitlöksdoften stod tät!! Vinglasen höjdes i luften och trångt var det?? Det knastrade under skorna?? Fullt med räkskal på golvet!!

Jag hade tagit en tupplur på hotellet!! –det är hårt att vara på kongress!! Jag vaknade vid åttatiden på kvällen. Stengolvet var kallt!! --och ljuset kom in under dörren mot korridoren. Jag hörde röster och det bankade på dörren. Häng med ut i natt på en barrunda?? Jag visste vad det var!! –inte utan tvekan klädde jag mig och mötte gänget i lobbyn. Det var inte frågan om att åka med något, man gick per fot?? --in mot centrum!! --och så fort en välkänd bar dök upp?? --så gick man in där. Där vankades specialiteter från hela landet?? –beroende på var ägaren kom från. Så det blev korvar av alla de slag!! –nedspolade med rött vin. Det blev på nästa ställe fiskar!! --av alla de slag, som små smakbitar?? –tapas!! Ju längre vi gick, och ju mer tiden gick, ju svårare blev det att komma ihåg vad man åt!!

Så kom vi till den torkade skinkans museum. Här måste nu var och en av våra spanska vänner visa vilken skinka som kom från deras trakt?? Det blev många tunna skivor!! --med många glas vin. Slutligen nån gång på natten kom vi till ”La Casa del Abuelo”. Här skulle det vankas unika räkor och languster, friterad i vitlöksolja??

Fritera räkor?

Servitörerna tog upp beställningar och det snackades bullfight och fotboll?? --enligt va våra vänner sa.

Tjurfäktning stod högt i kurs, och räkor med rött vin.

Det var mycket trångt i lokalen. Varmt från den öppna spisen och jag tyckte det knastrade under skorna. Jag tittade ned på golvet och såg att det var räkskal överallt!!

Räkskal på golvet?

Ingen tog någon notis om detta utan det var nog bara de underliga svenskarna som tyckte det var knas.

Den svåra trängseln och den höga halten av rött vin i blodet gjorde att detta var inte en miljö man vistades i ostraffat?? En kollega upptäckte att plånboken var borta!! Detta måste ha varit ficktjuvarnas eldorado!!

Var ä min plånbok?

Nästa morgon var det kongress igen!! Det är ett krävande uppdrag!!

#305. Cykelsport igen!! –den blixtsnabbe spurtaren Jupp Ripfel!!

Kanske är han den snabbaste spurtaren någonsin?? –här i Svedala?? –men han föddes i Sydtyskland!! –å kom till Sverige i början på sextiotalet!! Jupp Ripfel blev en fruktad avslutare vid mållinjen!!

Året var 1963 och han knep nästan SM på 18-milen!! –på första försöket!! --men han blev med en hårsmån slagen av Einar Björklund i ett spöregnigt Uppsala. Att Jupp skulle va vass i spurten visste experterna för han hade redan samma år vunnit en etapp i Österike Runt, ett erkänt bra etapplopp för amatörer. Näst år i Skoghall blev han också tvåa, efter Sven Hamrin, som sannolikt var loss från klungan.

Så lossnade det!! –vid SM i Örebro 1965 slog han Sture Fåglum i en långspurt. De var loss med stor marginal före Steve Tell och Gösta Fåglum.

Jupp Ripfel och Sture Fåglum var loss vid SM i Örebro 1965.

Jag trodde inte att någon skulle gå loss på den flacka banan i Örebro, och hade skrivit en kritisk artikel i Corren över varvets få backar. Jag skulle få helt fel. Jupp gick loss med Sture och Gösta förstod att Jupp lätt skulle vinna i en spurt. Så Gösta gick loss från klungan, men fick med sig snabbe Steve Tell. Det blev total nitlott för Fåglumbröderna. Gösta hann aldrig upp  Jupp, som krossade Sture i spurten och Steve knep bronset!!

Jupp Ripfel vinner lätt cykel SM i Örebro.

Jupp visade glädjetårar när han kramades om efter sin första 18-mila seger på SM. Han gratulerades av kranskullan och förbundsordföranden Folke Svensson, fabrikör från Motala.

Lagerkransad Jupp i Örebro.

Samma år tog också Jupp en etappseger i svenska 6-dagar, i Jönköping. Även 1969 vann han inledningsetappen i Uppsala i DN:s 6-dagars. Angående 18-milen på cykel-SM så kom han att vinna den 4 gånger. Redan året därpå i Växsjö så blev det en masspurt. Flera utbrytningar hade förekommit, bl a med Steve Tell, som visste att Jupp var hopplöst snabb i spurten. Upploppet lutade svagt uppför, så jag klättrade upp på en stolpe och använde ett teleobjektiv för att få överblick. De vassaste spurtarna var i en klass för sig. Jupp vinner med mer än en cykellängd för Sune Wennlöf och Einar Björklund. Stig Blom är fyra. Fåglumbröderna Gösta och Erik är inga dåliga spurtare, de blir 5 och 6.

Spurten i 18-milen i Växsjö 1966. Jupp tar sitt andra mästerskap.

Vid SM i Ystad året därpå tog Jupp hem klungspurten för Sune Wennlöf, det var bara det att Erik Fåglum hade gått loss och vann solo.

I Olympiska spelen i Mexico deltog Jupp i 1000 m på velodrom. Trots att han var snabb så hade ingen chans i denna typ av tävlingar, han blev 22:a.

Jupp skulle dock komma igen vid 18-milen i SM. Vid SM i Laxå 1970 blev det en knivskarp sluggning in mot mål med sin värsta antagonist Sune Wennlöf. Sune vann aldrig någon 18-mil, det var ständigt Jupp som var i vägen.

Jupp Ripfel slår Sune Wennlöf på 18-milen SM i Laxå 1970.

SM segern upprepades sedan i Jönköping året därpå och det var samma tvåa igen. Jupp Ripfel var under sin karriär i det närmaste oslagbar i platta spurter. Enda chansen att slå honom var om spurten var backig. Han drog en mycket tung växel i spurten och fick upp en högre fart än de flesta. I den sista bilden ser man att han sitter ned i sadeln och borrar med huvudet nedåt. Sune Wennlöf står upp eller sitter längre fram på sadeln.

Jupp Ripfel är naturligtvis Stor Grabb i cykel.

#304. Övergångställe?? –en båt??

Underlig stad, inga trottoarer?? –bara vatten och båtar!! Husen står rakt ned i vattnet?? –källaren måste ha fuktskador!! Taxi!! –vadå dä en konstig rund båt med en gubbe i akter!! –vickande på en åra!!

Jo det är sant, om man skall från ena sidan till den andra, ja över vatten, som är gatorna på något underligt sätt i den här staden!! –så måste man kliva i en gondol, med förare, och stående bli paddlad till andra sidan.

Övergångsställe!

Ibland är det kö vid övergångsstället, å då blir det att vänta, inte på röd gubbe utan på en randig gondoljär!!

Alla transporter sker via båt till olika platser i den här staden!! –å precis som här hemma så är det inte rent på ”gatorna”, utan skräp överallt. Antagligen har de lika lite gatsopare där som här!! –undrar vad de kallas ”ytrensare”??

Nedskräpning, även här!

Det är en mycket vacker stad med historiska byggnader och intressanta konstmuseer. Ljuset är mycket speciellt så här på hösten, med lätt dimma!! Många modefotograferingar sker i den här staden. Jag snyltade in mig på en uppsättning vid kanalen!! –i fint kvällsljus. Jag har sällan blixt med mig utan fick även här snylta mig in genom att sätta lång exponering. Fotografens blixt hjälpte mig!!

Modefoto vid kanalen.

Solnedgångarna blir magiska i den fuktiga aftonen. Det är bara att springa omkring med kameran och försöka att finna den rätt vinkel??—som när solen, vilar på spetsen på Santa Maria della Salute.

Vila i frid.

Det här är staden för gatufotografi, förlåt, kanalfotografi. Det är bara att driva runt. I en båt!! --och hålla kameran redo. De tre första dagarna trodde jag att det var gratis att åka med de ”kommunala” båtarna!! Så en dag såg jag hur en person visad en biljett för en uniformerad man på båten. Då blev jag varse att det kostade!! –nåja jag hade ju åkt gratis ett tag!!

Floristen i Venedig.

#301. Stampede Road!! –dä ä vildmark dä!!

Alaska?? –bara ordet smakar vildmark!! Här finns det verkligen vidderna, bergen, sjöarna och djuren. Björn, isbjörn, älg, varg!! –och de går vilda överallt. Plötsligt står du öga mot öga med en varg!!

Assistent Ninni svängde av George Parks Hwy i Healy in på Stampede Road, dammet yrde när vi rullade väster ut och vi var strax norr om Denali National Park. Min följeslagare hade naturligtvis läst boken ”In i vildmarken”, av Jon Krakauer. En bestseller som också blev film. Vi hade bokat ett BoB, EarthSong lodge, där den dammiga vägen tog slut. Det var inte fråga om att fortsätta till den mytomspunna bussen, från boken, där Christopher J. McCandless dog. Det är många mil av vandring, i riktning mot Denali.

Utsikt mot Mount McKinley topparna i Denali sett från Stampede Road.

Lodgen var mycket trevlig, med små timrade hus, och serverade en utmärkt mat. På kvällen försökte vi köra så långt ut som möjligt på Stampede Road med vår Cheva, men vi kom inte långt förrän vägen krävde en 4WD. Nästa dag skulle vi köra in i Denali nationalpark. Redan på grusvägen från vårt hotell körde vi förbi en lite tjärn och där stod en älgko med kalv i vattnet.

Morgondopp i en tjärn vid Stampede Road.

Det är tillåtet att köra några mil in i Denali nationalpark. Men sedan måste man ta buss in i den mycket stora, (24,585 km²), parken. Vi vandrade på egen hand i parken den ena dag. Vi såg björn på långt håll och en varghona med sin svarta unge.

Varghona med radiosändare i Denali.

Det var känt att det fanns två revir med vargfamiljer i parken. Det är mycket ovanligt att man får se dem. De hade halsband radio för att spåras inom parken. De kunde ibland gå utanför parken och där är det lovligt att skjuta varg.

Den andra dagen tog vi en ”parkranger-buss” in i parken och då såg vi inte så mycket djur utan bara en vacker natur. Vi träffade dock på en chipmunk, som nog hade förstått det här med transporter i parken. Han verkade vänta på att få åka med bussen.

Denali ”chipmunk”!! –va dä den här vi skulle mä?

#300. Cykelsport!! –bilder med spurtaren Sune Wennlöf??

Nu skall vi plocka fram några bilder ur det förgångna igen!! –cykelbilder som fallit i glömska!! En bland de tio snabbaste cyklisterna i vårt sävliga land är Örebroaren Sune Wennlöf!! Han knöt upp svansen på de flesta i en spurt.

Första gången jag såg Sune, då hette han Petterson i efternamn, var när han vann B-klassen i Linköpingsloppet 1961.Han besegrade Lennart Emauelsson från Värnamo CK, också han fruktad spurtare, som Sune kom att ha många duster med under åren.

Sune blev aldrig svensk mästare på 18 mil, det var alltid någon annan spurtare som stod i vägen, vanligen Jupp Ripfel. Men Sune blev två tre gånger. Han blev dock något ännu finare, Nordisk Mästare på 18-milen 1967. I Åbo slog han i spurten Leif Mårtensen och Erik Fåglum. Mårtensen var ingen dålig skalp, för han blev sedermera amatörvärldsmästare 1969 i Berno, och 2:a som proffs i världsmästerskapen i Leicester 1970.

Bland Sunes många segrar skall vi nämna några som jag såg och fotograferade. Sexdagars hade etappmål i Örebro 1967 och Sune lyckades vinna denna etappen mitt i centrum av hemstaden.

Sune Wennlöf vinner 5:e etappen i Sexdagars 1967, före Thomas Fåglum.

Gissa om den segern var populär bland örebroarna??

Sune lagerkransad inför hemma publiken.

Det här året var mycket framgångsrikt för Sune. Han visade att han kunde slå sin store antagonist Jupp Ripfel i en spurt vid Stafett-SM i Göteborg. Det var stor publiktillströmning i Slottsskogen, där tävlingarna hölls. Sune, som tävlade för Centrum, slog Jupp i en mycket backig spurt.

Sune Wennlöf besegrar Jupp Ripfel vid Stafett-SM i Göteborg 1967.

Sune hade en typisk spurt fysionomi, kraftigt byggd och mycket explosiv. Han kunde dock gå loss från klungan och komma i mål själv. Det visade han när han vann den sista etappen av etapploppet Skagern-Köpenhamn 1967. Vem skulle inte vilja komma i mål ensam på H C Andersens Boulevard vid Rådhuspladsen i Köpenhamn?? I hällande regn och kallt väder kom Sune in själv på upploppet efter att ha hängt av alla.

Sune Wennlöf vinner den sista etappen i Skagern-Köpenhamn 1967.

Sunes prestation i det här loppet blev inte mindre av att han faktiskt vurpade!! --tidigare i etappen. Man ser att skon och byxan är sönderskavd när han får lagerkransen av borgmästaren.

Lagerkransad av borgmästaren i Köpenhamn.

Sune Wennlöf blev Stor Grabb nr 48 året 1967.