#2887. En Leica Standard nästan redo?? –för flanören??

Seniorplåtis planerar att ha två gamla Leica kameror redo för fotoflanerande?? –man kan ju alltid planera?? Leica Standrad no 102386 (1932) har genomgått CLA i Malmö.

En kontrollrunda i en solig Skånestad där seniorplåtis och assistent Ninni bott sedan 1966 gav rena vykortsbilderna med Hektor 2,8cm 1:6,3 gluggen:

Vykort med Leica Standard + Hektor 2.8/6.3 i Lund anno 2019-05-18

Seniorplåtis var inte riktigt nöjd med bilderna utan kameran fick åka upp till Jonas i Analoga kameror i Stockholm för justering av slutartiderna. 

#2886. Den ensamma nallen i Domen

Seniorplåis blir lätt sentimental?? –å när han såg den här bilden i Domkyrkan i den lilla akademiska bondbyn i syd?? –kunde han inte låta bli å tänka på Nalle Puh??

Hade han förirrat sig från Sjumilaskogen till den tysta grå kyrkan kallad Lunna pågarna?? Seniorplåtis letade efter pessimisten Ior men hittade honom inte. Nä Nalle var ensam?? –för inga barn lekte med honom?? –denna dag??

En ensam Nalle Puh i Domen anno 2019-05-10

PS Kamera var Leica M2 med Super-Angulon 21/4 och Kodak Porta 800. DS

#2885. Flanören med en veteran kamera?? –Hektor + Leica II

Vi kan bara gissa hur det var att vandra runt med en kamera på magen 1935?? –mitt under depressionen i Europa?? Få hade råd att köpa en Leica II med ett vidvinkelobjektiv??

Kanske gick en Leicaägare inte runt på gatorna över huvud taget?? –kanske plåtade han familjen i bersån med kaffe å sju kakor på bordet??

Idag kan vi bara skaffa exakt samma kamera Leica II med Hektor 2,8cm 1:6,3!! Men vi kan inte hitta en tidsenlig gata i den akademiska bondbyn i syd!!

Hektor 2.8cm 1:6.3 @ Leica II

Men det går utmärkt att plåta gatufoto med den kameran:

Hektor 2.8cm 1:6.3 @ Leica II i Lund anno 2019-05-16

#2884. Leica SUPER-ANGULON 1:4/21 @ LEICA M2

Det känns lite avigt att skriva Leica på det här objektivet?? –eftersom det var Jos. Schneider & Co Optische Werke, Kreuznach som konstruerade och tillverkade objektivet 1958.

Redan 1930 tillverkade Schneider det först ANGULON 1:6,8 och SUPER-ANGULON för storformat fanns redan före 1958. Schneider började använda datorer redan 1956 och troligen var SUPER-ANGULON 21/4 (S-A) beräknad digitalt för småbildsformatet. Även S-A objektivet är ganska likt ANGULON 1:6,8.

Uppenbarligen beställde Leica det här objektivet från Schneider och avtalade att sälja och distribuera det i sitt namn.

Leica SUPER-ANGULON 21/4 @ Leica M2

Kameran på bilden är från 1963 och ger en ganska sannolik set up för den som då skulle plåta arkitektur eller natur. Det var verkligen ett special objektiv, och därmed svårsålt. Det var dyrt $240, vilket motsvarar $ 1900 år 2010 enligt Ken Rockwell.

S-A var som sagt konstruerat för en tid då film satt i kameran. Försöker du sätta det här objektivet på en digital Leica M så blir det färgfel till höger och vänster på sensorn. Vi visade det i tidigare blogg.

Här skall vi visa att det ser inte alls ut så när man använder färgfilm (här Kodak Porta 800)  i en Leica M2.

Vi besöker Botaniska trädgården i Lund först:

Botan plåtat med Leica SUPER-ANGULON 21/4 @ Leica M2 anno 2019-05-10

Vi besöker Domkyrkan i Lund där det är betydligt mycket skummare.

Leica SUPER-ANGULON 21/4 @ Leica M2 i Lund anno 2019-05-10

#2883. Idrottsbladet och cykelsporten i forntiden

Idag får vi nästan all information om sport från TV och rörliga bilder på nätet?? –tidningarna ger inga reportage om händelser?? –utan mest om skandaler??

Hela dagspressen är ju på fallrepet och därmed även det skrivna ordets referat av sport?? Fotograferna spelar fortfarande en viss roll för att illustrera glädje, sorg och slagsmål??

Annat var det förr i tiden?? –första halvan av 1900-talet?? Då fanns det två sätt att få reda på vad som hände?? Antigen gå dit eller läsa reportagen i Idrottsbladet eller dagstidningarna?? Ja, det var först efter andra världskriget som dagtidningarna fick sportredaktioner.

Frank press kunde cykelsport. Här Tour de France 1927.

Idrottsbladet hade de bästa sportjournalisterna, utan tvekan, några gick vidare till dagspressen och TV. Ville man läsa om cykelsport så var det Palle Brewitz på IB eller Sven P på DN som gällde. Palle var outstanding och här är halva sidan av en hel sida av hans artikel om några etapper i Tour de France 1948:

Palle Brewitz helsidesartikel om avslutade Tour de France 1948.

Palle såg flera Tourer på plats och här gör han en sammanfattning av en av de hårdaste Tourer som någonsin körts. Vi plockar några russin:

• Elementens makter rasade uppe i de ödsliga alpområdena, men regnet, kylan och t.o.m. ett flertal timmars snöfall (!) kunde inte bromsa upp den katolske fanatikern, Gino Bartali, som tog in 21 minuter på ledande fransmannen Bobet.
• I snöyran körde två pressbilar av vägen och rullade ned för bergssidan. En skribent skadades mycket alvarligt.
• De lättklädda landsvägsslavarna led ohyggligt i kylan och när de med stelfrusna fingrar skulle byta punkterade däck – praktiskt taget alla punkterade i leran –tog omläggningen för de flesta 10-12 minuter mot två-tre i vanliga fall. Man såg punkterande cyklister som med tänderna slet däcken av sina hjul – alltför valhänta och kraftlösa i fingrarna för att kunna använda dessa.
• Inte mindre än 16 man – en fjärdedel av de kvarvarande - måste utgå på de bägge svåraste bergssträckorna.
• En bergsida var så brant att en reporter som vunnit två Tourer förslog att en cyklist skulle ta sig upp först och sedan skicka ned ett rep och dra upp de andra. Bara en cyklist, bergsspecialisten Lazarides, tog sig upp per cykel. Alla andra cyklister fick gå upp för de brantaste delarna av passet.

Dä ni gubbar det var journalistik på hösta nivå. Få skribenter hade Palles flytande svenska, bara Wolf Lyberg var av samma klass.