#7. Mästarfotografen Lars Tunbjörk – värd att studera

Varje intresserad fotograf gör en viktig insats i ett demokratiskt samhälle. Den som har foto som hobby kanske plåtar en vitsippa i trädgården och visar familj och vänner, och få dem att tycka det är vackert och väl värt att bevara. Därmed befrämjas vården av vår natur. Den lite mer avancerade amatör-plåtaren visar sina bilder i bloggar och klubbar, och gör då en viktig dokumentation av vårt samhälle och vår natur. De professionella informatörerna och reporterfotograferna är en viktig del av samhället, både ur synpunkten kritisk granskning och som information. Dessa framstående fotografer kan tjäna sitt leverbröd på att fotografera och deltaga i ett informationsflöde. Alla dessa fotografer bör respekteras i sitt arbete ty de existerar yrkesmässigt för att vi köper deras kunskap. Sedan kommer mästarna i sitt hantverk, och som jag ser det mästarnas mästare fotografen Lars Tunbjörk. Hans bok Landet utom sig, klassas av Martin Parr som en av de internationellt viktigaste fotoböckerna, och jag tycker den är banbrytande. Skildringen av folket i det lilla avlånga landet är varmt, humoristiskt, avslöjande och kritiskt behandlat i bilder.

Boken är så informationsrik att den borde användas som lärobok i SO på gymnasiet och i högstadiet. Den borde vara obligatorisk i utbildningen av invandrare i det svenska samhället. Boken skildrar ett folk som av resten av världen anses leva lyckliga, därför tycker jag att varje sida borde etsas i platina och sändas ut i rymden för att visa hur den hårlösa apan levde på den koldioxidrika planeten.

Riddarhyttan, 2007. Fujifilm, FinePix F-30.

#6. Fattig mans Leica M--!!??

Kameror är kul! Har använt många från t ex: Rollieflex – Hasselblad 1000F -- Leica M2, -4, -6 – Konica – Nikon – Olympus OM2,- 4 --  Canon – osv..

Men det är bilden som är huvudsaken. Kameran påverkar ganska lite vad man presterar. Klart man behöver ungefär rätt glugg och film eller numera digitalt rätt inställningar (men med RAW går det mesta att korrigera). Det var väl ingen som frågade Hemingway vilken skrivmaskin han använde. Men man vet aldrig för den eminente reseskildraren Olle Strandberg skrev i sin bok Jambo (köp den på www.antikvariat.net) att han använde en Halda reseskrivmaskin. Den klarade rök, damm, hetta och fukt i Afrika. Han reste med Rune Hassner och jag skall återkomma till honom då han är en av mina favoritfotografer.

Det är ju en väldig hipe kring Fujifilm FinePix X100, som ni säkert har läst om även här på fotosidan och å den kostar 12 laxar. Jag tycker dock inte det är någon fattig mans alternativ till Leica M9. Det går ju inte ens å byta lins!! Det är säkert en utmärkt kamera, vilket de första testerna tyder på. Men om den skall vara en fattig mans Leica M9 då skall den kunna köpas av en student??!! Här har jag ett förslag ----

Olympus Pen E-LP1 med VF-2 och en Konica Hexanon AR 52mm f1,8

Den billaste Leica M9 med Summarit 35mm f2,5 kostar i runda slängar på nätet i Europa 62 lakarn. Kameran på bilden kostar mindre an 2 lakarn (Oly säljer ut nya E-LP1 på ebay i Tyskland). Den optiska sökaren kostar lika mycke och gluggen kostar 80 spänn, och adaptern 60 spänn på ebay. Tyvärr börjar gluggar som är 16-28 mm i brännvid att gå upp i pris på ebay. Normalgluggen till halvformatet, 18x24 mm, är diagonalen (glömt Phytagoras sats??) 21mm och en Olympus Zuiko 21mm f3,5 springer iväg på 2,3 tusen. För några år sedan tog de knappt emot den i begagnathandeln. Det nya m4/3-formatet har öppnat en ny värld för gamla gluggar, sätt en Noctilux f1 på den här kameran (kommer i en senare blogg till detta) och du har en intressant 100 millimetare. Ja, hur ä den här kameran??? Pritti good, kolla

www.dpreview.com/reviews/olympusepl2/page15.asp

där du kan lägga in en hel del nya kameror och jämföra. Lägg in E-LP1, samma sensor som E-LP2, och du ser att den står sig väldigt bra -- nära vad en Canon 550D presterar. E-LP1 har intern bildstabilisator, hur ä de med M9an??. Med gamla gluggar får du manuellt fokus på E-LP1, men det har M9 också, och den optiska sökaren är superb (du ser genom objektivet) och du kan förstora upp till en detalj som hjälp, mycket nimmt. Jag säger inte att E-LP1 är bättre än M9, absolut inte, sensorn i M9 är state of the art. Å andra sidan kan du inte sätta dit en Canon EF 100-400 L IS på M9, men det kan du på E-LP1 och få omfånget 200-800 mm bl 4-5,6, ------ hepp!!! Jag har testat.

Lund 2011. Olympus Pen E-LP1, Konica Hexanon 52 mm, f1,8

Hur ser bilderna från E-LP1 och Hexanonlinsen ut då?? Kolla den här tagen i förrgår inne i mataffären (såna här bilder får man inte ta om regeringen får igenom sin EU-dirigerade lag, -- kommer till den senare!). Hyfsad bokeh på bländare 1,8 eller ----??

#5. Teknokrater i lunchsnack om foto

Jag va å hälsade på i 08-området. Intog lunch på ett sådan där superstilad, enkellinjig, enfärgat, stålbelagt lunch-hak. Två bakåtslätkammade unga män bredvid mig snackade uppenbarligen foto och de var välinsatta, å utbildade i en tekniknivå över det vanliga. Jag satte telefonen på bandning, man behöver inte va dum för att man är från landet. Även om vissa politiker tror det. Här ä ett redigerat transcript av samtalet.

--Du, ja städa i källarn igår å hitta farfars fars gamla kamera, -- en sån där med tygbälg och en lins längst fram du vet, å innuti satt en trärulle, -- tom?

--Ja vet, man rulla upp en celluloid eller plastfolie, som sensiterats med en suspension av silverjodidkristaller. Å du, dom va inte dumma på den tiden, man kunde styra kristallisationen så att de blev platta längs 111-riktningen och de va about 3 till 4 mikrometer (tusendels millimeter, min anmärkning) små. De träffades alltså av fler fotoner per ytenhet än kubiska kristaller – materialbesparande (= mer pengar till bossen, min anmärkning). Å varje kristall va av ungefär samma storlek som ccd-cellerna - i dagens kamerasensorer!!!

--Ja läste nån stans att man dopade kristallerna - så att de hade störställen precis som i halvledare.

--Visst, den latenta laddningsobalansen efter en träff av en foton gjorde kristallen mer reaktiv vid kontakt med ett reduktionsmedel.   

--Du menar man stoppa ned filmen i en vattenlösning med ett starkt reduktionsmedel?

--Javisst, det va vanligt med hydrokinon. Ja, du kommer ihåg ett cykliskt kolväte med hydroxylgrupper – i transläge. Å man va inte rädd (kanske oinformerad, min anmärkning) av sig på den tiden. Du vet hydrokinon klassas idag som eventuellt carcinogen av FDA i USA.

--Men silverjodidkristallerna då, som inte träffats av fotoner, va gjorde man me dom?

--De fångar man upp med en komplexbildare, som till exempel tiosulfatjoner. De löste alltså ut silverjonen i vattenlösningen efter framkallning. Fix kalla man dä.

--Då blev det mycke silverjoner i lösningen? Är inte silver en tungmetall? Jaaa, du vet man bör inte slänga ut dä i vasken heller ----- utan man bör lämna dä till återvinning av silvermetall.

--Med andra ord alla lösningar med silverjoner skulle till kommunens avfallsstation.

--Hepp!!

--Ida är det inte många som använder silver till foto  --  amatörmässigt. Mängden silver i fotografisk användning har minskat, med mer än 50% på tio år.

--Du ---- jag håller mig till min digitalkamera, den ä ren den!

--Tror du ja, när man gör tunna skikt av halvledare är ofta supergiftiga arsener inblandade. Då vill int ja va i närheten.

Där va slut på samtalet! Å!!!! - duuuu ---- de betala inte maten, de skrev på nått vitt papper. Man blir aldri klok på 08-or, dä ä som i Japan, gubben som körde taxin iförd sina vita handskar fick en jätteliten vit lapp som betalning

#4. Väst-kulturens avslöjare, Martin Parr

Magnumfotografen Martin Parr är en av vår tids mest avslöjande fotografer. Han klär av vårt samhälle in på bara särken. Han visar fram av vårt absurda konsumtionssamhälle i en dager som få gör. Det är speciellt en bild som jag tycker är vår tids mest betydande tidsdokument. Det borde etsas i platina och sändas ut i universum som en bild av vår kultur. Bilden jag gillar kan du se på länken:

http://www.street-photographers.com/blog/martin-parr-844.html

Jag såg den här bilden första gången i Lunds fotogalleri på 80-talet. Vi hängde en samlingsutställning från British Council. Martin hade 3 bilder med i utställningen och jag stod där bara stum i flera minuter med bilden i min hand. Det slog mig, hur kan mänskligheten uppföra sig så här för att få en matbit? Men instinkten efter mat är den starkaste kraften hos däggdjuret med stor hjärna, lika stark som hos vargen. Vi äter oss till döds om det finns mycket mat att tillgå.

Av alla fotoböcker Martin givit ut tycker jag -The Last Resort- är värd att se. Den kan fortfarande köpas på nätet. Du lära dig mer om Martin genom att googla Martin Parr.

Maui, 1994. Leica M6, Summicron f2.

Martin Parr har också givit ut två stora tjocka böcker med en presentation av fotoböcker i alla tider. Det är en imponerande sammanställning av den internationella fotobokens utformning. Där finns tre(!??) böcker med från Sverige och en skall jag ta upp senare för den är utgiven av den fotograf som jag tycker är bäst av alla tider. Vem kan det va?

Vernissagen på Scandinavian Photo Galleriet i Malmö, med mina bilder Humor blev jätterolig. Många fotointresserade kom och fick sig ett gott skratt. Kom du också till Ö. Förstadsgatan 44, för utställningen hänger bara till den 20 april.

#3. De checkar in men inte ut!

I början på 90-talet var vi på konferens i New Orleans och fick lite tid över för köra runt i omgivningarna. Jag och min assistent Ninni och några vänner körde söder ut i Mississippi deltat. Här fanns historiska platser efter inbördeskriget och en typisk vacker deltamiljö med sankmarker så långt ögat nådde. Rikt fågelliv och härlig växtlighet. Längst söder ut vara det bara vägen och vatten på båda sidor. Man kan förstå att orkanen Katrina ställde till en katastrof här några år senare. På vägen hem körde jag, och plötsligt slog det mig, skylt ---- kyrkogård ----- ????? På bromsen och stanna till å backa tillbaka.

-Varför stannar du här?  Undrade kompisarna.

Men assisten Ninni visste vad det gällde. Hon plockade fram en Canon 1V och gluggen 24-105. Där va bilden jag letat efter hela livet!   =(;-D

South New Orleans 1994. Canon Eos 1V, EF 24-105/4,0L IS USM.

Det är nån på rymmen?  Eller är det bara för att det var varmt och luftkonditionering inte fungerade.