#263. Måste gott hantverk försvinna?? –eller Bornholmaren finns inte längre!!

Gamla fina hantverk försvinner!! –måste det vara så?? Kan bara stor industrier göra bra produkter?? Jag vägrar tro det!! –det måste gå med närproducerat hantverk!! Men fan tror det?? Den gångna tiden avskräcker!!

I början av sextiotalet besökte jag Bornholm flera gånger. Den ena gången med min vän och skolkamrat Rodney Weiland, idag en av Australiens främsta life style fotografer!! Vi besökte då flera gånger ett av de många sillrökerierna som låg längs kusten söder om Allinge. Bornholm var på den tiden känt för sitt fiske och beredning av den så kallade Bornholmare, gyllenbruna stora sillar, som rökts av små familjeföretag. Hela kusten söder ut mot Gudhjem och även i denna ort fanns många höga vita skorstenar.
Vi besökte det här rökeriet flera dagar och jag hade min Hasselblad 1000F med normaloptik för att dokumentera hur de arbetade. Det var mycket vänliga, lätta att förstå då Bornholmarna nästan pratar svenska. Det var en kul upplevelse.
När jag nu femtio år senare träffade på bilderna tyckte jag det var trevligt om man kunde presentera hantverket att tillverka en kulinariskt gul och rökt storsill. När man försöker att leta efter information om rökerierna på Bornholm finne man att alla är nedlagda och att det bara finns rökeri i Hassle och Svaneke för turister. Otroligt har danskarna slutat att äta Bornholmare, ja så kallades dessa stora sillar när de var rökta. En delikatess på smörrebrödet!!
Här är i alla fall fyra bilder från reportaget, som aldrig blev publicerat i Östgöten. Det var för långt borta.

Om du vill se fler bilder så finns det fler på min hemsida.

Det här är ytterligare ett exempel på hur den globaliserande ekonomin dödar lokala små hantverkartraditioner. Snart vet ingen hur man röker en sill och snart vet ingen hur man lagar till en måltid. Halvfabrikaten från fabriker kommer att föda oss. Till vad??

#262. Hur ser det ut i gamla Svedala!! –som förr i öststaterna??

Gatuplåtaren kan inte undgå att se förändringarna i samhället. Den lilla staden har förändrats markant under 55 år. Mycket har tappat sin stil!! Smutsigt, kladdigt, klotter och ostädat. Börjar vi tappa finessen??

Här kommer en gnällig gubbe, som plåtat i vårt land under mer än 55 år. Jag undrar om det bara är jag som tycker att mycke i gatubilden har förfulats och stadens för så fina putsade fasad har spruckit och ingen reparerar längre.
I vårt dagliga slit jagar vi från punkt till punkt för att hinna med. Ja man undrar till vad. Vi accepterar mer och mer att platser vi använder dagligen bara blir fulare och fulare. Snart har vi inte pengar utan bara plastkort. Är det banken strategi att det skall bli så obehagligt som möjligt att få tag i papperspengar? Ja man undrar när man ser den här ”uggly teller” i Lund.

Uggly teller i Lund. 2010. Olympus E-PL1, Minolta Rokkor 28/3,5

Jag tycker mycket om att åka tåg. Vanligen tar vi tåget till 08 och man är ju glad om det går fram och inte stoppar på grund av signalfel i Småland. Underhållet är kass både på tåg och spår. Även om man kostar på sig 1:a klass (ibland är det billigare än 2:a klass) är det inte säkert att stolen är hel eller ren. Redan när man går ned i gången till spåren undrar man om man är i Prag på 60-talet eller om man är i gamla Lund??

Till spåren i Lund. E-PL1 + Pan 14/2,5.

Har vi inte råd att hålla Sverige rent längre, eller hålla uppe stilen hos Tage Erlanders folkhem??
Vi kan ju göra en jämförelse med Östberlin, från tiden för murens fall. Min son Jan och jag åkte dit ned när den föll. Här är tre av våra bilder från en vandring i den gråa öststaden.

Östberlin 1990. Leica M2, Summicron 35/2

Östberlin 1990. Leica M6, Noctilux 50/1.0

Östberlin 1990. Leica M6, Noctilux 50/1.0

Det kanske inte är så illa än, men vi är på väg åt fel håll. Kan vi inte hitta lite olja, eller bli ockuperade av Norge.

#261. Måste du titta genom det här fönstret?? --eller Leica-syndromet lever vidare!!

Traditionens makt är stark!! –fönsterhålet genom kameran lever vidare!! Det börja med en strut?? –och är idag ett sofistikerat optiskt spegelsystem!! –för att se motivet!! –inte genom objektivet??

Det började med den enkla lilla svarta Leica Standard som hade sin lilla optiska strut för att rikta in kameran. Det levde vidare mer och mer optiskt sofistikerat tills M3 och M2 kom med sin avancerade avståndsmätare.

Leica M2, med fönsterglugg

Detta blev mäkta populärt och varenda fotoreporter hade en sådan kamera eller av liknande fabrikat. Det fungerade utmärkt för att man kunde se genom sökaren samtidigt som man med det andra ögat kunde se hela omgivningen. Om jag ser en Leica plåtare som blundar med vänster öga så vet jag att det inte är någon seriös bildkompositör!! Visste du att inte alla kan blunda med vilket öga som helst??
Så kom då den svenska fågelfotografen Victor Hasselblad och insåg att man måste kunna se genom objektivet när man fokuserar och letar bildmotiv. Den först avancerade spegelreflexkameran från Hasselblad kom 1948 och blev en enorm framgång. Småbildkameratillverkarna i Japan insåg att det måste komma en småbildkamera också och Pentax blev först 1952. På sextio- och sjuttiotalen blev de allt mer avancerade med till och med autofokus på nittiotalet. Pressfotograferna hakade på och lämnade i stort Leica till samlarna.

Olympus OM-4, spegelreflexkamera.

Tack vare en avancerad mytbildning med duktiga fotografer lyckades Leica leva kvar!! --till och med ljusmätare inbyggt och mycket bra manuell optik. De digitala kamerorna blev allt mer avancerade och i slutet på 2010-talet var de så avancerade att man egentligen inte behöver bli bättre. Tror du Leica finns kvar?? –javisst mer än någonsin!! --med avancerad sensor ger den mycket bra bilder. Tror du att den gamla mätsökaren är kvar?? –absolut och den frodas allt mer. Det är dock andra tillverkare som utvecklar den. Fuji har gjort en hybridmätsökare som ser genom fönstret och som också kan se genom objektivet, inte med spegel utan med elektronisk utläsningen av sensorns bild. Kolla på den här bilden, den kommer att sälja hundratusentals kameror. Det sitter rakt i kamerahjärtat på alla drabbade av Leica-syndromet!! –och som måste se genom ett fönster!!
Fram för kameror där man ser genom objektivet och kan se fokus korrekt!!

Olympus Pen E-PL1 och Canon 50/0,95. Bilden av Ninnis bullar är tagen @ 0,95.

#260. Så här blir du en bättre fotograf!!

Det är inte frågan om att ha den senaste kameran. Du behöver inte ha mest pixels eller högsta DIN. Det krävs inte den skarpaste gluggen eller den längsta brännvidden!! Nej, det är det här du behöver!!

Den enda vägen till intressanta bilder är att du själv blir intressant! Hur blir man då det?
•    Lyssna mer å prata mindre
•    Res mer ut i världen, Grönland t ex
•    Ät intressant mat, som fermenterade bönor
•    Åk till en skrämmande plats, som Strombolis topp
•    Bli vän med personer smartare än du
•    Träffa konstnärer
•    Åk tåg ute i världen
•    Läs mer böcker, som ”Och solen har sin gång”
•    Läs mer poesi, Gustav Fröding
•    Besök museum och gallerier
•    Deltag i fotomånaden i Paris
•    Lär något nytt från dina barn och barnbarn
•    Se dig runt i dina omgivningar
•    Gör en livsfarlig resa på egen hand, som ett besök till Kaktovik i Alaska
•    Sov mitt på dan och lev på natten
•    Ta ut din livskamrat på galej
•    Slappna av å rör på dig

Inse din begränsning och känn dig liten? –som här på Stromboli.

Stromboli 1971.

Inse att du bara är en del av planets djurliv!! –och uppskatta dina vänner?? –rovdjuren.

Svalbard 82 grader nord. 2011.

Alltså bli intressant å du tar bättre bilder!! Eller hur?

#259. Gatufoto 1958!! –fanns det?? –jomenvisst!! –eller flickor mm!!

Street photograpgy är modernt!! –men har det funnits länge?? Javisst har det varit naturligt att plåta livet på gatan i alla tider. Den första kända bilden på en människa är en Daguerrotype, med en gubbe på en gata i Paris!!
Så inget nytt under solen!! Juniorplåtis på Östgöten hade naturligtvis ingen aning om vad ”Gatu-foto” var för något, när han i slutet på 1950-talet skickades ut på gatan för att ta bilder av det fina vädret och flickor på staden. Det var nog så att chefsfotografen tyckte att jag hängde för mycket i mörkrummet, så han skicka ut mig med Rolleiflexen. Ibland tog jag Hasselbladaren.
Resultatet från en sådan dag på stan kunde se ut så här. Ja, jag var glad i att plåta flickor på stan. Jag var ju tonåring, ju vars!

Det framgår här att DN inte var först med att hålla kameran snett!!