#363. Linda Haglund?? –aktuell!! ..en extrem sprinter!!

Linda är den snabbaste sprinter vi haft i vårt land!! –hennes 11,16 är det svenska rekordet på 100 m fortfarande. Hon var svensk mästare 1974-1981. Hon sprang in på fjärde plats på OS i Moskva 1980.

Jag har fotograferat Linda vid två tillfällen, huvudsakligen för jag var intresserad av friidrott på 80-talet. Assistent Ninni och jag har två barn, som tävlade i sin ungdom i höjd och spjut. Linda var under 70-talet en stor idol bland svensk ungdom och blev ju 1978 ”Årets idrottskvinna”.

Linda Haglund skriver autografer på Slottsskogsvallen i Göteborg 1981.

Linda var ett underbarn i sprint. Hon var totalt överlägsen i Sverige och rankades under flera år bland de fem snabbaste kvinnorna i världen. Hon var en bland de få som slog Evelyn Ashford på 100 m.

Linda vinner ett lopp överlägset på Slottsskogvallen 1981.

Vid SM tävlingarna i Mora 1981 testade Linda positivt för anabola steroider. Hon diskvalificerades av internationella friidrottsförbundet, efter att ha friats av det svenska. Linda hävdar fortfarande att hon var helt ovetandes om intag av anabola steroider och skyller på tränaren.

Linda vinner 100 m på SM i Mora 1981.

När man ser på de gamla bilderna från Mora 1981 så finns det en observation som talar för att Linda troligen inte varit dopad med anabola steroider under en längre tid. Doping vid den här tiden var mycket vanligt i friidrott, speciellt i öststaterna och troligen också i USA. Man ville visa att den samhällsformen var superb och fostrade elitidrottare av hög klass. Många av sprinterdamerna blev mycket kraftigt muskulösa av dopingen. Tänker t ex på Jarmila Kratochvílová och Florence Griffith Joyner vilka båda har världsrekorden kvar från den här tiden. Googla dessa båda och studera hur de såg ut då de slog sina rekord. Dess båda blev aldrig fällda för doping och jag har bara en personlig uppfattning att de var sannolikt påverkade av anabola steroider.

Linda hade vid SM i Mora 1981 och tävlingarna i Göteborg en kroppsbyggnad som var ovanligt nätt för att vara en sprinter.

Linda Haglund i Göteborg 1981.

Så kanske var det bara en tillfälligt misstag med vitaminer från tränaren!! –som Linda säger själv.

#352. Bilder i cykeltidningen Kadens!! --tack vare fotosidan!!

Alla tycker det är roligt å se sina bilder i press!! –speciellt när det är gamla bilder man tog för 50 år sedan. Det blir upplysning för ungdomarna och nostalgi för seniorerna. Cykelbilder från anno dazumal finns nu i Kadens!!

Jag blev glatt överraskad för när ledningen för fotosidan (David Elmfeldt) hörde av sig och sa att de gillade mina gamla cykelbilder och att de kontaktat cykeltidningen Kadens om dess existens.

Redaktionen på Kadens var mycket trevliga och kunniga. I senaste numret (Maj) finns nu 8 bilder med bra text.

Cykeltidningen Kadens Maj 2012. Bilder av Bob Bovin.

Tryck och layout är mycket bra och det gläder en gammal pressfotograf från sextiotalet då trycket var otroligt dåligt med klichéer av plast.

Många här på fotosidan verkar ha cyklistbakgrund och responsen på mina bloggar i detta ämne har varit mycket positivt.

För att glädja cykel-fansen tar jag med två bilder som inte varit med här på fotosidan tidigare.

Övralidsbacken 1963.

Vi avslutar med en närgången bild av Fåglum. Det var inte ofta man kom nära honom. Här i Malmö efter segern i Giro d’Italia.

Mästaren Fåglum.

Om du gillar cykelbilder i tryck, så bläddra genom cykeltidningen Kadens Majnummer. Det är dessutom en utförlig översikt av alla etapperna i årets Giro, som underligt nog startar med tre etapper i Danmark. Det skulle va kul att se någon etapp när det är så nära.

#342. Fåglum!! –Sveriges främste tävlingscyklist??!!

Det råder ingen tvekan om det?? –Fåglum vann Giro Italia!! –världen hårdaste etapplopp!! –kört under 20 dagar och över massor av bergstoppar!! –som är över 2000 meter!!

Fåglum var en tempocyklist av världsklass!! –han vann redan i unga dar många tempolopp och var närmast omöjliga att slå!!

Fåglum vinner tempo-SM i Varberg 1963.

Just tempokunnandet gav honom tidiga segrar i lagtempo. Innan bröderna vuxit upp i  cykelsadeln körde han i olika konstellationer. Jag såg honom 1962 i Monark-Cresentloppet som kördes mellan Varberg och Uppsala. På den här bilden kör han ihop med (fr v) Sven-Uno Stensson, Paul Munther, Fåglum och Sonny Green.

Samma år vann han Nordiska mästerskapen i lagtempo med Owe Adamson, Palle, och Sune Hansson.

Om det var tävling så var det Fåglum som TV-filmarna följde, för man visste att han skulle vinna!!

Fåglum vinner Dackeloppet 1965.

Det är TV-fotografens bil som står där!! –tror du mig inte??

”Sudden” filmar en konkurrent, Jan-Åke Ek, till Fåglum under Dackeloppet.

Fåglum var en lågmäld cyklist och tyckte nog mest om när han fick vara ifred. Han tycktes inte ens vara road av prisutdelningar. Här har han vunnit Grand Martini Cup 1963. Prisutdelaren, cykelpampen Helge Johnsson ser dock road ut?? --kanske han fick martini??

När så alla bröderna klivit i cykeldressen så blev det fart på lagtemposegrarna. 1966 blev de nordiska mästare för första gången och 1968 vann de också i Helsingborg!! Danskarna blev tvåa.

Fåglumbröderna, iförda VM tröjorna, vinner NM i lagtempo 1968.

Fåglum hade alltid en minmal hjälm när han cyklade. Den hade nog ingen större hjälp om han stod på öronen. För att slippa hjälmen så blev Fåglum proffs?? Efter att ha blivit trea i Tour de l’Avenir  ”Amatör-touren” 1969 så blev han proffs i Italien 1970. Redan första året blev han trea i Touren totalt, det bästa någon svensk fixat!!

Så kom då kronan på verket 1971då han rullar in i Milano som totalsegrare i Giro Italia!!  Gösta Fåglum kom hem till Malmö och körde ett uppvisningslopp med en del proffskompisar. Jag har aldrig sett Gösta så glad i brödernas sällskap!!

Gösta, Erik och Thomas klara till start i Malmö.

Men hjälmen då?? – den behövde inte ett proffs ha på den här tiden. Autografjägarna stod i lång kö så även assistent Ninni!!

Gösta skriver och Ninni i solglasögon tittar på!!

Vem som vann loppet i Malmö?? –vem vet kanske det var en dansk??

#316. Riktiga sportbilder med action!! –var är de i dagens tidning??

Var tog all actionbilder vägen!! –ja inte finns de i de dagliga sportbilagorna!! Där är det bara porträttbilder och bilder på fruar och mostrar till spelarna!! Har det blivit några slags socialbilagor för sportmiljonärer!!

Om det skulle va så att bildredaktörerna på sport pressen inte vet skillnaden mellan action- och porträttbilder så kommer det här!!

Typisk actionbild!!

Typisk porträttbild!! Carl Lewis.

Jag tog mig friheten att göra en liten ”research”!! –hemskt uttryck för en professor som vet vad research är!! --men i alla fall jag kollade de två största kvällstidningarnas sportdel och räknade alla bilder som var en spalt eller större i åtta blaskor. Det fanns totalt 126 bilder. Det fanns 11 stycken actionbilder!! --av någon form av aktuell sport!! Jag tog bort hästkapplöpning, för det tycker jag inte är en sport!! Ja, det blev alltså 115 bilder med porträtt, glädjescener, eller arkivbilder. Det fanns några montage också. Det betyder att det var mindre än 10 % actionbilder i dessa sporttidningar. Det är rent ut sagt för j-----t.

Man kan inte skylla på fotograferna!! --för de tar massor av actionbilder och de har alla de verktyg som behövs för att fånga det rätta, avgörande ögonblicket. Herr redaktörer, för det kan inte va kvinnor som är så enkelspåriga, ni kan inte skylla på TV!! --att de redan avslöjat det avgörande ögonblicket. Nä, för de bilderna fladdrar förbi alldeles för snabbt på dumburken. Frys fast det avgörande i momentet i sporthändelsen!! --eller vet ni inte vad det är. Visa dessutom lite humor!! Lite roliga bilder och inte bilden på mormor till storstjärnan!!

Typiskt rolig sportbild!! Patrik Sjöberg.

#307. Det ruskiga cykel-SM i Uppsala!! –för femtio år sedan!!

Skandaler! –diskningar!! –vurpor!! –återupprättelser!! Märkesmygel!! –störtregn!! Va det så bara elände vid cykel-SM i Uppsala 1963?? Nej!! –det var strålande cykelåkning också och härliga spurter!!

Femmilen tempo på cykel hade innehållet en del tveksamheter mellan Göran Carlsson och Gösta Fåglum. Gösta beskylldes för att ha legat på rulle på Göran. Det var ju mycket osannolikt, för oss experter, men han diskades. Hur det gick har jag berättat i en annan blogg!!

Höjdpunkten under SM-veckan var naturligtvis 18-milen. Det startade i skapligt väder men sen så satte regnet in och det vräkte ned. Tro inte att publiken gick hem, nej de stannade troget kvar. Loppet hade en del vurpor i början och det splittrade upp fältet i tre mindre grupper. Alla favoriterna var dock i första gruppen, som bestod av ett 40-tal cyklister. På tionde varvet stack Fåglum, Jupp och Bo Andersson iväg. Alla trodde att det var den avgörande utbrytningen. Det blev dock taktik åkning. En körde Crescent och två Monark. Jupp och Bo var spurtare, så Fåglum drog inte en meter.

 Jupp Ripfel drar före Gösta Fåglum och Bo Andersson i störtregnet.

Jupp ville verkligen loss, men efter några varv kom klungan ifatt. Det blev dock fler utbrytningar. En verkligen allvarlig sådan var när Paul Munther stötte och kom loss solo. Paul var en mycket allround cyklist och kunde mycket väl gå hem själv.

Paul Munther solo mot mål vid SM i Uppsala 1963.

Det blev dock för tungt att gå hela vägen hem för Paul. Klungan kom ifatt efter samverkan att dra. Spurten var lång och platt, och det hällregnade fortfarande. Jupp drog upp spurten med Lennart Emanuelsson på rullen. Lennart var en erkänt snabb liten cyklist från Hillerstorp i Småland. Han segade sig förbi Jupp och hade segervittring, när Jupp svarade. Jupp var fult upptagen med Lennart så han såg inte hur Einar Björklund kom förbi på de sista tiotals metrarna.

Einar Björklund vinner SM före Jupp Ripfel och Lennart Emanuelsson.

Det var strongt av Einar att vinna då han haft en hel del problem säsongerna innan. Nu blev det han som fick pussa kransflickan, inte favoriterna.

Puss!

Det var ett intressant SM att rapportera från som ung sportjournalist på Corren. Massor av skandaler och spännande hädelser. Du som var med på den tiden kan nog identifiera några av personerna på pressläktaren. Sven P, Harry J, Palle Brewitz. Jag träffade för första gången Åke Strömmer, legendarisk sportreporter på SR, och underhållare på TV. När jag kom tillbaka från banan, under 5-milen, ropade Åke över pressläktaren!! –hur såg det ut på banan Bob?? Jag fattade inte hur han memorerat mitt namn, vi hade inte blivit presenterade under pressträffarna. Tydligen hade han kollat upp mitt namn på något sätt??