#283. Yellowstone nationalpark!! –en unik natur för alla??

Vi klagar ofta på USA. Ingen ordning och slit och släng. Vi glömmer bort att här finns fantastisk natur!! –tillgänglig för alla!! Bilturen går vidare in i den äldsta och stora Yellowstone parken!!

Motellet hade små timrad stugor och man sov som en stock. När man tittade ut och gick till frukosten så hade det snöat en aning och pudrat bergen. Morgonsolen lyste på hästarna på ängen. Det var verkligen som ett vykort. Men min mage kurrade och det blev ingen bild. Två stora pannkakor, ägg och bacon fyllde upp väl och kaffet piggade upp den stela kroppen.

Nu bar turen in i den äldsta och mycket stora parken Yellowstone. Den är stor som Sörmland och består av en jättelik caldera, d v s en jättevulkan som kollapsat. Här inne finns jättestora berg och fantastiska dalar och raviner. Skogarna är djupa. Du är fri att vandra var du vill om du anmäler det till parkrangers. Jag skulle föreslå att du håller dig till vägarna till en början.

Om du kommer i vårens tid så är det lite publik, ja det är nästan tomt. Å andra sidan kan det bli lite kallt och en del snö. Det finns flera stora hotell inne i parken, bl a Amerikas största träbyggnad. Bor du där har du gångavstånd till flera intressanta stora gejsrar. Det här är världen största gejser fält, med mindre och större. De små sprutar ofta, sådär var femte minut och de stora kanske bara var femte år. När jag gick där helt oanades startade Grand Gejser:

Grand gejser startar var 12 timma.

Djurlivet är fantastiskt. Du kan se björn, varg och buffalo. Älg och råbockar och rådjur ser man överallt. Buffalo är ett imponerande djur och strövar kring på låglandet.

Buffalo.

Naturen är ett skådespel och alla former kan du förvänta dig. Berg och vattenfall är typiskt för det varierade landskapet.

”Lower falls” och bergskedjan i calderans kant.

Glöm inte att gå upp en riktigt tidig morgan. Du behöver inte vara rädd för björnar och vargar. Det är underbara vyer med de sprutande gejsrarna.

Nattlandskapet.

De varma källorna och de stora gejsrarna kan sprida mycket varmt vatten över stora områden och då dödas träden. Det ger upphov till ett mycket egendomligt trädlandskap.

Träd dödade av varmt vatten.

#282. Styr dit näsan pekar?? –eller total frihet att stanna, --var som helst!!

Frihet!! –det betyder olika för oss alla?? Sätt dig vid ratten och rulla ut dit du vill!! –stanna till vid ett matsälle?? Fångas av en vy!! –vänta en evighet!! --”gör en bild” av det rätta ögonblicket!! Njut av bilden du tog!! Det är min frihet!!

Ibland är en reklambild det som tänder drömmar!! Jag blev totalt triggad av en Leica reklambild på 80-talet. Jag har återskapat den här!!

Här är allt du behöver!!

Symboliskt behöver du bara pass, pengar, kamera, klocka, och lite till …..!!

Hej då assisten Ninni!! --nu sticker jag!! Tåget till Cph och flyg vart som helst i staterna?? Jag slänger den lilla väskan med två kalsonger, två strumpor och två T-shirts över axeln. Passerar, med ett välkomnande, passpolisen med ett glatt leende?? –har permanent visa till US.

Löser ut en stor fet och bekväm SUV, med god plats för en Leica M10 på sätet bredvid dig. Sätter på en Summircon 28/2,8 ASPH, som enda glugg på resan. Det är lätt att hitta i alla städer i det här landet, rätvinkliga gatukorsningar gör det enkelt för orienteringen. Det behöv ingen GPS. Första natten på ett bra motell med bra restaurang. T-bone steak med Iidahopotatis. En stor Bud släcker fint och ger sömn.

Morgonkaffe på bensinstationen längs vägen, köper en mugg, som passar i hållaren. Kommer i slang med en ”landsvägspolis” och hör om den där lilla vägen upp mot berget är öppen. Inga problem den är bred och bra!!

Vägen upp mot bergen.

Den va bred och bra, det rullar på fint i 55. Country musik (= häst jazz) i högtalaren, va härligt!! –massor av stationer att höra på även på landet. Stannar till vid en vägkrog för en stadig frukost!!

Vägkrog någonstans i US.

Härliga nystekta tjocka morgon pannkakor med marpel sirup. Svagt behagligt kaffe, inte det där överbrända skånerost. Blandad publik, vänlig personal. En pensionär passerade förbi och hälsade –ha en bra dag. Plastklädda soffar och en servitris med förkläde.

Jag letar alltid efter skyltar.  Passerar en lite småstad och får användning för den ny Leican.

 Högtryck inne och ute.

Det blir en underbar dag med växlande vyer och friheten att stanna precis efter vägen var du vill. Jag kom att tänka på Walker Evans. Undrar hur han tog sig fram längs vägarna på den tiden?? --det konstiga är att man kan träffa på nästan samma miljöer även idag.

När sa du att det var?

Det underbara med landskapet i det här landet i väst!! --är att allting på något underligt sätt kan stanna?? –inte bara tiden utan även ögonblicket!! Det fryser fast och bara blir där. Ingen tycks reflektera över det, det bara finns där. Utan att någon tycks se det??

Vart var det vi skulle?

Fram mot eftermiddagen kan man lugnt börja finna någon liten ort med ett motell. I det här landet behöver man aldrig beställa något i förhand. Det finns alltid någonstans att bo, dyrt eller billigt?? Om man är i varmare trakter är det skönt med en stor pool!! –att koppla av i. Är det mera kyligt kan ett stort varmt badkar och en flaska vin sitta bra!! --innan man intar en lobster dinner i restaurangen. Jag är säker på att man sedan fastnar i baren?? --för americaner och locals slutar aldrig å snacka.

Fortsättning kanske följer??

#281. En liten räkneövning!! –Sony DSC-TX200V skulle ge 562 MPix för fullframe!!

Jakten på megapixel går vidare!! –mindre å mindre pix!! –ger fler och fler pixels per mm?? Tänk efter! --har vi bra objektiv nog för så små pix?? Låt oss göra en lite räkneövning??

Jättedraken Sony har släppt en ny modell som vi skall lägga pengar på. Devisen är så många MP som möjligt i en lite kamera. Sony DSC-TX200V har en sensor som är 6,17x4,55 mm liten och i den här har ingenjörerna stoppat in 4896 x 3672 pix. Med lite praktisk skolboksmatematik, om det finns än, så skulle det betyda att varje pix är 1,26 mikrometer d v s 0,000126 mm. Det kan vi ju jämföra med att i en normalframkallad Tri-X analog film har silverkornen som är ungefär 4-5 mikrometer.

Man kan undra hur liten tråden är som läser ut strömmen hos varje pix?? Ja nu går det nog inte till så utan ingenjörerna har något smart sätt att göra det. Jag kan bara påminna om man idag lätt kan växa halvledande kisel pinnar som är ungefär 0,000010 mm. Kemisterna kan göra små guldbollar med 11 atomer som är 1 nm (0,000001 mm) små. Så det är nog små problem.

Om man nu har en pix som är 1,26 mikrometer och så fyller man ut ytan 24x36 mm så finner man att det efter en del skolboksräknande blir en sensor med 562 MP. Så det är lika bra att du köper hem den värsta dator du kan tänka dig och se till att du får med några parallellkopplade hårdiskar på sådär 4GB.

Problemet är att vår objektiv har en upplösning av sisådär 100 linjepar per millimeter och den här sensorn kräver 404 lp/mm. Kom igen glasgjutarna, en nöt att knäcka!!

Nu finns det ju en tröst i att du kan plocka fram din gamla Canon EOS 20D som hade en sensor så gles att det bara har ung 6 MP. Den här bilden nedan är tagen med en sådan kamera och den har varit utställd på Scandinavian Photo galleri i Bankeryd, som meterförstoring!

Isbjörn räddar godis. Canon 20D, EF 100-400/4,5-5,6 L IS

#280. Jazzens högborg?? –ett skjul, Preservation Hall, i New Orleans!! –med Percy Humphrey

Jazz är underbar musik och det spelas i alla miljöer, enkla barer, restauranger, hotell och klubbar. Det passar överallt och det är tidlöst. Preservation Hall låter elegant?? –men det är litet och mysigt i New Orleans, --jazzens vagga!!

Vi hade kommit till ett varmt och fuktigt New Orleans i augusti 1994. Det var vetenskaplig konferens. På kvällen skulle vi smita iväg å lyssna på riktig jazz. Vi klädde upp oss lite extra?? --Preservation Hall måste ju va ett elegant ställe. ”Hall” tänkte vi var något fint och hade New Yorks jazzklubbar i åtanke, några är ju ganska lyxiga där i äpplet. Området där Preseration Hall ligger heter French Quarter och är en spännande stadsdel med massor av barer.

När till slut letat reda på jazzklubben blev vi lite undrande. Det såg ut som ett förfallet skjul. Visserligen är det gammalt, byggt 1819, men lite underhåll kanske inte skulle skadat. Men det hade kanske Knut Knutsson som konsult??

Preservation Hall 1994.

Alla jazzens stora har spelat här. Louis Armstrong är föddes 1901 i denna stad och började sin trumpet karriär här.

Louis Armstrong spelar i Linköping 1959.

Denna kväll i den fuktiga Mississippi värmen skulle vi få chansen att höra en annan trumpetarlegend, Percy Humphrey. Om vi kunde komma in?? Det var smockat i det lilla dörrhålet och någon ”Big Hall” var det inte!! --utan stort som vårt vardagsrum hemma! Assistent Ninni är bra på att ta sig in här och där och strax stod vi i den mycket mörka svartmurriga lokalen. Några få lampor lyste över orkestern, som satt ibland publiken.

Perservation Hall Orchestra, 1994.

Mycket riktigt så spelade den gamla mannen Percy Humphrey. Han höll trumpeten med en hand. Den andra handen höll han slappt vid sidan. Det lär dock mycket bra och musiken från orkestern svängde.

Percy Humphrey med trumpet i Perservation Hall, New Orleans 1994.

Det var som sagt mycket mörkt i lokalen och jag försökte att hålla en Olympus OM-4 stadigt över huvudet, men som ni ser så blev det darrigt. Det kan dock ha varit så att musiken va så svängig att det var omöjligt att stå still!!

Preservation Hall Orchestra med Percy Humphrey 1994.

Bilden har bara skärpts med lite PS arbete. Allt annat får skyllas på en ostadig hand.

#279. Fåglum i Övralidsbacken!! --svenska cyklisters alper

Har vi några branta vägar i Sverige? Javisst!! –eller vad sägs om 15%!! Kan man cykla uppför en sådan backe på tävling. Fåglum kan i alla fall!! –men så vann han ju Giro Italia också!!

Bland tävlingscyklister fanns det några backar man nämnde med respekt på sextiotalet. En var Klevaliden vid Huskvarna, där man hade sexdagarscyklister passera då och då . Den var 1330 m och steg 130 m, d v s den har 10% stigning. Hökensåsbacken utanför Tidaholm var fruktad och där kördes på den tiden Hökensåsloppet. Solleröloppet, som kördes på midsommaren varje år, har en fruktad lutning, det så kallade Gesundaberget.

Kronan på verket är dock Övralidsbacken i Östergötland, nära Motala och Vättern. Den ståtar med en skylt som säger att den har en 15% lutning i en kilometer. Det är grejer det för den cyklist som vill ha en utmaning. Många lopp har passerat uppför den här backen under årens lopp, bl a sexdagars. Den 14 juni 1964 passerade etapploppet Östgötland Runt backen i brännande sol. Det var en grusväg uppför backen på den tiden, nu är det asfalt.

Juniorplåtis hade nu avancerat till juniorredaktör på Östgöta Correspondenten. Sportredaktionen använde mig som cykelreporter. Jag följde det här loppet, som bestod av 3 etapper, i pressbilen och hade min Leica M2 med mig. På den tiden beskrev man loppet i detalj, man struntade i deltagarnas privatliv, och på måndagen hade jag 114 spaltcentimeter referat i ÖC om vad som hände under de tre etapperna.

Foto från pressbilden. Rune Thulin håller på att köra upp klungan efter punktering.

Höjdpunkten var Övralidsbacken. Fram till backen var klungan samlad och Fåglum tog genast kommandot. I det sliriga gruset drog han ifrån och det var bara Sune Wennlöf , Centrum Örebro, som klarande att följa.

Östergötland Runt 1964. Uppför Övralidsbacken drar Fåglum loss i lösgruset.

Sune Wennlöf hakar på.

Lägg märke till Fåglums styre. Han har växelspaken monterad i dess slut. Han var bland de första att ha det i Sverige. Strax efter kommer Fåglum brodern Erik som också var stark.

Erik Fåglum klarar att stå upp och trycka på utan att det släpper i gruset.

Den mer än 20 sekunder avhängda klungan stretat upp i gruset.

Hela klungan kom upp till toppen utan att någon fick kliva av och gå upp. Bröderna Fåglum samlades upp på toppen och fick med sig Sune Wennlöf.

Sture, Erik och Gösta Fåglum grillar Sune Wennlöf efter Övralidsbacken.

Sune Wennlöf fick ge sig efter en omfattande grillning av bröderna. De körde ifrån klungan med 5 minuter och Sune fick släppa efter Borensberg. Bröderna kunde inte ha med sig Sune till mål för han var en av Nordens snabbaste spurtare. Han blev Nordisk mästare 1967 i Åbo. Bröderna sopade rent under de tre etapperna. Erik vann första och sista etappen. Gösta vann tempoetappen och hela tävlingen.