#280. Jazzens högborg?? –ett skjul, Preservation Hall, i New Orleans!! –med Percy Humphrey

Jazz är underbar musik och det spelas i alla miljöer, enkla barer, restauranger, hotell och klubbar. Det passar överallt och det är tidlöst. Preservation Hall låter elegant?? –men det är litet och mysigt i New Orleans, --jazzens vagga!!

Vi hade kommit till ett varmt och fuktigt New Orleans i augusti 1994. Det var vetenskaplig konferens. På kvällen skulle vi smita iväg å lyssna på riktig jazz. Vi klädde upp oss lite extra?? --Preservation Hall måste ju va ett elegant ställe. ”Hall” tänkte vi var något fint och hade New Yorks jazzklubbar i åtanke, några är ju ganska lyxiga där i äpplet. Området där Preseration Hall ligger heter French Quarter och är en spännande stadsdel med massor av barer.

När till slut letat reda på jazzklubben blev vi lite undrande. Det såg ut som ett förfallet skjul. Visserligen är det gammalt, byggt 1819, men lite underhåll kanske inte skulle skadat. Men det hade kanske Knut Knutsson som konsult??

Preservation Hall 1994.

Alla jazzens stora har spelat här. Louis Armstrong är föddes 1901 i denna stad och började sin trumpet karriär här.

Louis Armstrong spelar i Linköping 1959.

Denna kväll i den fuktiga Mississippi värmen skulle vi få chansen att höra en annan trumpetarlegend, Percy Humphrey. Om vi kunde komma in?? Det var smockat i det lilla dörrhålet och någon ”Big Hall” var det inte!! --utan stort som vårt vardagsrum hemma! Assistent Ninni är bra på att ta sig in här och där och strax stod vi i den mycket mörka svartmurriga lokalen. Några få lampor lyste över orkestern, som satt ibland publiken.

Perservation Hall Orchestra, 1994.

Mycket riktigt så spelade den gamla mannen Percy Humphrey. Han höll trumpeten med en hand. Den andra handen höll han slappt vid sidan. Det lär dock mycket bra och musiken från orkestern svängde.

Percy Humphrey med trumpet i Perservation Hall, New Orleans 1994.

Det var som sagt mycket mörkt i lokalen och jag försökte att hålla en Olympus OM-4 stadigt över huvudet, men som ni ser så blev det darrigt. Det kan dock ha varit så att musiken va så svängig att det var omöjligt att stå still!!

Preservation Hall Orchestra med Percy Humphrey 1994.

Bilden har bara skärpts med lite PS arbete. Allt annat får skyllas på en ostadig hand.

#279. Fåglum i Övralidsbacken!! --svenska cyklisters alper

Har vi några branta vägar i Sverige? Javisst!! –eller vad sägs om 15%!! Kan man cykla uppför en sådan backe på tävling. Fåglum kan i alla fall!! –men så vann han ju Giro Italia också!!

Bland tävlingscyklister fanns det några backar man nämnde med respekt på sextiotalet. En var Klevaliden vid Huskvarna, där man hade sexdagarscyklister passera då och då . Den var 1330 m och steg 130 m, d v s den har 10% stigning. Hökensåsbacken utanför Tidaholm var fruktad och där kördes på den tiden Hökensåsloppet. Solleröloppet, som kördes på midsommaren varje år, har en fruktad lutning, det så kallade Gesundaberget.

Kronan på verket är dock Övralidsbacken i Östergötland, nära Motala och Vättern. Den ståtar med en skylt som säger att den har en 15% lutning i en kilometer. Det är grejer det för den cyklist som vill ha en utmaning. Många lopp har passerat uppför den här backen under årens lopp, bl a sexdagars. Den 14 juni 1964 passerade etapploppet Östgötland Runt backen i brännande sol. Det var en grusväg uppför backen på den tiden, nu är det asfalt.

Juniorplåtis hade nu avancerat till juniorredaktör på Östgöta Correspondenten. Sportredaktionen använde mig som cykelreporter. Jag följde det här loppet, som bestod av 3 etapper, i pressbilen och hade min Leica M2 med mig. På den tiden beskrev man loppet i detalj, man struntade i deltagarnas privatliv, och på måndagen hade jag 114 spaltcentimeter referat i ÖC om vad som hände under de tre etapperna.

Foto från pressbilden. Rune Thulin håller på att köra upp klungan efter punktering.

Höjdpunkten var Övralidsbacken. Fram till backen var klungan samlad och Fåglum tog genast kommandot. I det sliriga gruset drog han ifrån och det var bara Sune Wennlöf , Centrum Örebro, som klarande att följa.

Östergötland Runt 1964. Uppför Övralidsbacken drar Fåglum loss i lösgruset.

Sune Wennlöf hakar på.

Lägg märke till Fåglums styre. Han har växelspaken monterad i dess slut. Han var bland de första att ha det i Sverige. Strax efter kommer Fåglum brodern Erik som också var stark.

Erik Fåglum klarar att stå upp och trycka på utan att det släpper i gruset.

Den mer än 20 sekunder avhängda klungan stretat upp i gruset.

Hela klungan kom upp till toppen utan att någon fick kliva av och gå upp. Bröderna Fåglum samlades upp på toppen och fick med sig Sune Wennlöf.

Sture, Erik och Gösta Fåglum grillar Sune Wennlöf efter Övralidsbacken.

Sune Wennlöf fick ge sig efter en omfattande grillning av bröderna. De körde ifrån klungan med 5 minuter och Sune fick släppa efter Borensberg. Bröderna kunde inte ha med sig Sune till mål för han var en av Nordens snabbaste spurtare. Han blev Nordisk mästare 1967 i Åbo. Bröderna sopade rent under de tre etapperna. Erik vann första och sista etappen. Gösta vann tempoetappen och hela tävlingen.

#278. Juniorplåtis på Östgöten 1958?? –eller reportage på frukostrasten!!

Barnarbete? –ja, men det spelar ingen roll för det var intressant!! –alltid hände det något oväntat?? Som den här frukostrasten?? –ja, mat var ju en oväsentlighet i den åldern!! På cykeln och ned till redaktionen!!

Efter sommarvikariatet på Östgöten 1958 fick jag uppdrag som freelance på Östgöten. Det var ett enkelt avtal med redaktionssekreteraren. 15 spänn bilden som kom in i tidningen. Fri kamera, framkallning och film på redaktionen. I praktiken var jag vikarie för fotografen som gjorde lumpen. Så jag fick ta alla jobb som chefsplåtis inte ville ha. Ja det vill säga på tider då jag inte satt på skolbänken. Vilket sammanföll med hans arbetstid!!

15 spänn, skattefritt, låter kanske dåligt?? Ja enligt konsumentprisindex är det 168 kr per bild idag. Låt säga jag hade 5 bilder i veckan inne i tidningen, alltså 840 kr i veckopeng!! Jag smet från skatten!

Jag var alltid på språng!! På frukostrasten cyklade jag ned till redaktionen, utan mat, berättade inte detta för mor, å kolla vad som var på gång. Den här dan kom jag upp och chefsplåtis var ute på nått. Jag klippte ner några filmer och för ovanlighetens skull rusade redaktionssekreteraren in och ropade högt! --ta med dig kameran och kom in på mitt rum!! Ta en bild genom fönstret!! Där ute stod en ambulans och en grupp åskådare. Det var lätt att ta en bild med Rolleiflexen. –jag kilar ner å tar några bilder där nere också?? –Nej, jag skall ha den här bilden nu!! Så det var bara å rusa in i mörkrummet å soppa, å slå en kopia.

Jag har bara kommit för sent till en lektion en gång och då spela vi pingis i källaren på Vasaskolan!!

Så här såg redaktionssekreterarens reportage ut i tidningen nästa dag!!  --på första sidan, var annars, det var ju hans idé!!

Jag har inte originalbilden kvar. De allra flesta försvann när tidningen lades ned. Den underlige juniorplåtis, som försummade maten i skolan, hur såg han ut?? --när han satt vid chefsplåtis skrivbord!!

Juniorplåtis, just fyllda 16 år, på Östgöten 1958.

Observera att vanligen bars slips i tjänsten. Någon ilsken kommunalgubbe kunde annars ringa redaktionssekreteraren å påpeka hur ohyfsade medarbetare Östgöten hade. Observera att det fanns två telefoner på skrivbordet. Tavlan på väggen förställer chefsplåtis Irving Lindholm.

#277. ”Gene” W Smith använde halvformat!! –vad är rätt format för digitalt??

Händer något nytt eller blir det vid det gamla?? Måste man hålla fast vid 24x36 mm?? -- för att det var ett filmformat på tjugotalet måste det inte vara rätt format för digitala kameror!!  

Gene använde Olympus Pen F halvformat kamera (18x24 mm) under en period för mycket länge sedan, och det finns en annons med honom som visas här. Pan F kamerorna är mycket vackra i sin mjuka design.  Är det något mindre formatet m4/3 (17,3x13 mm) eller det något större APS-C (25.1×16.7 mm) det rätta i dagens digitala kameror.

Det vi ser som om fullformat (24x36 mm) kameror idag är för stora och tunga. Väljer konstruktörerna att ta bort spegelhusen kan de göra kameran mycket mindre. Bilden kan läsas ut elektroniskt från sensorn direkt och läggas upp på en liten skärm i en sökare. Skalar man ned sensorns storlek så kan man bygga objektiv med minde skarptecknande bildyta. Allt leder till mindre och lättare kameror. De blir också billigare att producera.

Men måste man inte ha stora sensorer för produktion av stora bilder? Det är riktigt att så är fallet, och skall man göra stora reklambilder måste man ha många pixel per höjd hos sensorn. Nästan alla sensorer av hög kvalitet idag håller ungefär samma upplösning, 100 linjepar/mm. För de allra flesta ändamål, som t ex nyhetsfotografi, räcker de mindre sensorerna för stora bilder i tidskrifter eller böcker. Vi bortser då från att man inte kan beskära bilden för mycket.

De mindre kamerorna kommer nu snabbt utan speglar och med kort avstånd mellan objektivfäste och sensor. De senaste modellerna är: Olympus E-P3, Fujifilm X-Pro1, Panasonic GX1, Sony NEX-7, Samsung NX 200, och Nikon V1. Det remarkabla är att den stora aktören Canon inte kommit in på det här området ännu.

Just nu verkar det som om de flesta fotograferna vill ha två sätt att se bilden. Dels på större skärm på baksidan av kameran och/eller med nära ögonkontakt med kameran i en optisk sökare. Några nostalgiker vill även kunna se bilden genom ett hål utan objektivet. Det viktigaste är att man ska se bilden genom objektivet och att man kan ställa skärpan manuellt. Naturligtvis är det bra om man har något manuellt fokuseringshjälp. Autofokus skall vara snabb och följande.

De flesta modeller klarar större delen av dessa krav och de flesta tillverkarna filar på detaljerna och försöker vara unika. En viktig faktor tror jag är om kameran är enkel att hantera, och detta har nog inte någon tillverkare fattat ännu.

Till glädje för alla är att när nya modeller kommer ut så blir äldre modeller billigare. Om vi ser två generationer tillbaka så kan man t ex köpa Olympus E-PL1 för under 2000 kr. Den modellen är den näst mest sålda kameran i segmentet. Den är dessutom mycket användbar.

Billig gammal modell!

Om man kollar upp en generation gamla modeller så börjar t ex Panasonic G3 säljas ut och det är en mycket bra kamera även för filmning.

Den som är motståndare till slit och slängkulturen kan glädjas åt att nästan alla kameror i det här segmentet kan använda gamla objektiv från 1930 och framåt med hjälp av adapter. Kors i taket. Vilka prylar i samhället kan ståta med sådan återanvändning?  

De här kamerorna är riktiga systemkameror. Många ser dem dock som speciellt bra för gatufotografi. Man kan ha dem med i fickan när man är ute på stan. Ser man nått som väcker ens nyfikenhet så är det bara att trycka av!

Lund 2012. Kamera: enl ovan E-PL1 + Pan 14/2,5

Jag har bara tre små önskemål när det gäller den här typen av kamera.
•    Lätt
•    Fokushjälp = peeking eller förstoring
•    Ett absolut tyst läge

Ut å plåta!

#276. Isbjörnar med ”fighting spirit”!! –det gäller att nypa till!!

Det är mycket ovanligt att se isbjörnen slåss! Den är isviddernas ensamma vandrare, som undviker konfrontation. Det enda man slåss om är honor. Men man måste öva sig! –då och då!

Svalbard är den enda platsen på jorden där det finns goda chanser att se isbjörnar i riktigt vilt tillstånd. Norr Kanada kring Churchill, ger också goda möjligheter för isbjörnsfotografering. Här är dock björnarna nära staden och  man åker i stora bussar ut till isbjörnarna. Söder om finns dock en plats där honorna föder ungar och i mars kan man fotografera när de kommer ut ur lyan. Norra Alaska utgör också en möjlighet för isbjörnsstudier. Norra Grönland är oerhört vackert men svårtillgängligt, så att fotografera isbjörn här är svårt. Norra Ryssland är likaledes besvärligt att nå för fotografering av isbjörn.

Bara vid ett tillfälle har jag sett två isbjörnar fightas med varandra. Det var ute i drivisen nordost om Svalbard. Två ungbjörnar nafsade och bultade till varandra på ett närmast vänskapligt maner. Här nedan ser du en serie bilder av just den här träningsmatchen.

Kamera: Canon 1D III, EF 100-400/4,5-5,6 L IS