"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

XT – När livemusiken kom tillbaka till Moholm



Coronapandemin gjorde att stora delar av samhället fick ställa om. Innan pandemin var det vanligt med livemusik men i och med smittrisken blev det inte längre möjligt att gå på konsert. I juli luckrades äntligen restriktionerna upp vilket gjort att spelsugna band har kunnat möta sin publik igen. Ett av de banden är hårdrocksbandet XT som bjöd in till konsert i Moholm i helgen.




När en vän frågade mig om jag ville följa med och se hårdrocksbandet XT:s spelning i parken utanför Salemförsamlingen i Moholm tackade jag snabbt ja, vi fyllde en bil och gav oss upp genom landet. Jag hängde med för att få se ett bra liveband och även för möjligheten att få fota en konsert. Innan pandemin fotade jag ett 50-tal konserter per år. Förra året var jag bara på en konsert och hittills i år har det varit ganska så sparsmakat med konserter på grund av pandemin. Men i juli ändrades reglerna och upp till 600 personer får nu samlas på utomhusarrangemang utan sittplatser, och 3000 personer sittande publik får samlas om det finns stolar med minst 1 meters avstånd.




I parken utanför Salemförsamlingen hade funktionärer ställt upp ett antal stolar och tänt en brasa där man kunde värma sig. Trots hård konkurrens från det lokala division 6 laget Moholms SK som spelade derby mot Tidans IF på den närliggande Mogårdsvallen, och en väderprognos från SMHI som lovade ösregn, samlades ett 100-tal personer i parken. Några hade precis som mina vänner och jag rest långväga för att få se bandet, ett par hade rest ända från Varberg, vilket är en sträcka på 450 km tur och retur! I publiken syntes även en del kända ansikten från band som var stora i hårdrockssvängen när det begav sig på 80- och 90-talet. Det var egentligen inte så märkligt med tanke på att medlemmarna i XT tidigare har spelat i band såsom Leviticus, Jerusalem, Veni Domine, Motherlode, Saviour Machine med flera.




Tillsammans har bandmedlemmarna mängder av rutin. Men framförallt spelar de för att de tycker att det är kul och för att få möta sin publik. I Moholm var de rejält spelsugna efter det ofrivilliga coronauppehållet och bjöd publiken på en riktigt bra konsert kryddad med många låtar ur deras breda repertoar. Det märktes att grabbarna i XT hade kul på scenen. Björn Stigsson, riffade blytungt och bjöd på klassiska gitarrsolon, Danne Tibell vävde sköna ljudmattor på sin keyboard och bjöd på ett solo som tog andan ur publiken, Peter Carlsohn bjöd på härliga rullande basgångar, Thomas Weinesjö trummade kraftfullt och taktfast och Sonny Larsson bjöd på förstklassig sång. Trots att bandets medelålder är hög spelar de fortfarande skjortan av många yngre band.




Sångaren Sonny Larsson försökte vid ett flertal tillfällen få igång publiken. Men det kan vara lite svårt att få fart på svenskar som passerat både 40 och 50 år. Förmodligen var det bättre fart på dem för 20–30 år sedan men nu var de lite försiktigare. De flesta stod eller satt på sin plats, njöt av musiken och diggade lite försiktigt, eller passade på att filma konserten med sina mobiltelefoner. Men på eftersnacket efter konserten var alla jag pratade med lyriska över vad de fått uppleva.




När ett band bjuder på sig själva brukar jag få feeling och det gör att bilderna blir bättre och tätare. Precis det hände i Moholm, och trots att jag precis som bandet först var lite ringrostig och trevande efter två års bortavaro från konsertscenen kickade snabbt rutinen och känslan in, och sedan gick det av bara farten. Tyvärr blev det ganska så mörkt varför brusnivån steg under konsertens gång. Men å andra sidan är bruset mindre störande än kornet från Tri-X pressad till 1600 ASA eller T-Max 3200 som jag brukade använda på den analoga tiden.


Till bilderna på XT har jag använt två kameror, en med småbilsformat och en med Aps-C format. När jag fotar konserter föredrar jag att jobba med kameror som har snabb autofokus och framförallt effektiv ögonfokusering, det senare är guld värt för en rockfotograf. I början av konserten var det skymningsljus och då hade jag god användning av mitt telezoom, men i takt med att mörkret sänkte sig gick jag helt över till ljusstarkare objektiv. Så här i efterhand hade jag nog låtit telezoomen legat kvar hemma och kompletterat 24:an och 135:an med ett kort ljusstarkt tele och kanske en 35mm.




Hur gick det då i derbyt mellan Moholms SK och Tidans IF? Moholms SK vann med övertygande 5–0 och avancerade till en fjärdeplats i tabellen. Kanske gav den tunga musiken från den närliggande parken dem lite extra vind i seglet som de behövde i det heta derbyt. Det av SMHI utlovade ösregnet lyste också med sin frånvaro, och det kom bara några spridda droppar under konsertens gång. Men i närliggande byar och samhällen hade himlens portar öppnats och dränkt dem i ett ymnigt skyfall. Om du undrar hur XT låter kan du lyssna på deras låtar här.












Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-08-30 12:00 | Läst 1812 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

WeTransfer om fotografen själv får välja

Efter att jag gjort en högst ovetenskaplig undersökning med 27 fotografer i samband med artikeln "Hur levererar du bilder till dina kunder?". Har jag kommit fram till att mer än hälften använder WeTransfer när de levererar bilder, men även Google Drive och Smugmug använd av en del fotografer. Det fanns även ett par som var riktigt old school och levererade bilder på USB-sticka eller CD-rom om önskemål om det fanns från kund.

Jag tog bilden i inlägget med en Leica M240 och ett Zeiss 21mm. Bilden på den amerikanska Hip Hop-stjärnan Lecraes entusiastiska publik ingick i en batch på 300 bilder på sammanlagt 1,8 gigabyte som jag skickade till kund via Wetransfer, 10 minuter senare hade de levererats. Men problemet med allt snabbare möjlighet till leverans är att en del kunder helst vill ha bilderna i samma ögonblick som de tas. 

Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-02-13 10:34 | Läst 2101 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

The Sounds försökte elda på publiken – bildreportage



I vanliga fall brukar jag ha full access när jag fotar konserter. Men när jag fotade The Sounds på Fallens Dagar i Trollhättan 2018 fick jag snällt stå bland publiken och försöka hitta bra vinklar och jobba utifrån de för mig nya förutsättningarna.






Helsingborgsrockarna The Sounds inledde Fallens dagar konserterna på scenen på Drottningtorget den 20 juli 2018. Sångerskan Maja Ivarson bjöd som vanligt på sig själv och blev snabbt showens medelpunkt. Men emellanåt blev stämningen lite väl sömnig. Kanske hade det att göra med att publiken inte riktigt var med på noterna, kanske berodde det på att bandet trivs bättre i mindre lokaler där det är lättare att få publikkontakt. I den varma sommarnatten tände det i vart fall inte riktigt till. Till sist tröttnade Maja, sparkade av sig skorna och hoppade ned från scenen och begav sig ut i publikhavet i ett desperat försök att få igång dem. Hon lyckades elda på publiken och för en kort stund var publiken med på noterna.






Jag har inte sett The Sounds tidigare, men jag vet av kollegor att det är ett riktigt bra liveband som verkligen bjuder på sig själv när de är i rätt miljö. The Sound är ett tätt och intensivt indierockband med rötterna i punkrocken, och de har många radiohits i bagaget. Med tanke på det var det lite märkligt att publiken inte riktigt bjöd till. När konserten var slut fick de bara en pliktskyldig applådasalva från publiken som snabbt ebbade ut. Jag tyckte lite synd om bandet som slitit i nästan en timma. Men samtidigt vet jag att vardagen ser ut så för många band, och de har inte råd att tacka nej till så kallade brödjobb.






När jag fotar konserter föredrar jag att gå runt och försöka hitta olika vinklar för att försöka förmedla närvaro och intensitet. Men det är svårt, ja till och med omöjligt att jobba på det viset när man har mycket folk i vägen. Men som tur var hade kameran vinklingsbar display och genom att vid ett antal lyfta upp kameran med raka armar och komponera bilderna med hjälp av displayen kunde jag komma åt lite bättre. I och med att jag var på semester hade jag bara med mig en "semesterutrustning" sommaren 2018 bestod den av en Fujifilm X-T2, en X-Pro2, ett 18-135mm samt ett 23/1.4. Hade jag varit på hemmaplan hade jag använt min Fuji 50-140/2.8 och en 2x konverter. I dag har jag lite andra grejer men det tar vi en annan gång.





Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-02-01 15:01 | Läst 2242 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Leviticus – från Skövde rakt ut i världen



I år är det 40 år sedan det hyllade kristna hårdrocksbandet Leviticus bildades i Skövde. När coronapandemin väl släpper sitt grepp om landet kanske vi vågar hoppas på en jubileumsturné och kanske en ny samlingsskiva på vinyl från jubilarerna?





Namnet Leviticus kommer från Leviterna som hade hand om musiken i Templet i Jerusalem på Bibelns tid. Redan från början var fokuset att berätta om Jesus med tung rockmusik. Bandet släppte sin första svenskspråkiga skiva Jag skall segra 1983. I samband med att de gav ut skivan på engelska med namnet I shall conquer” 1984 fick de kontrakt med ett amerikanskt skivbolag. Som ett resultat av det kom skivan "The Strongest Power " ut 1985. Den amerikanska hårdrockstidningen Kerrangs recencent Mark Putterford var lyrisk i sin recension och sa att det var en av årets bästa skivor. De positiva recensionerna från Kerrang och andra tidningar ledde till att fler fick upp ögonen för Leviticus och gick på konserter och köpte skivan som blev gruppens kommersiella genombrott.





Med de följande skivorna Setting fire to the earth och Knights of heavenetablerade sig Leviticus sig som ett av de främsta hårdrocksbanden från Sverige bakom band som Europe och Yngwie Malmsteen. Vid en omröstning på P3 kom de fyra bland de mest populära svenska rockbanden. Från mittan av 1980- till början av 1990-talet turnerade Leciticus flitigt och de spelade i Skandinavien, Storbritannien, Tyskland, USA, Kanada, Australien, Sovjetunionen och på andra platser runt om i Europa. De spelade även på större och mindre festivaler och var förband åt bland annat Twisted Sister, Uriah Heep och Nazareth.





I början av 1990-talet bestämde sig medlemmarna i Leviticus för att ta en paus. Det blev en lång paus och det skulle dröja till 2003 innan de återförenades för en spelning på Bobfest i Linköping. Sedan dess har de gjort ett par spelningar, bland annat på Gullbrannafestivalen 2016. Då bestod bandet av Peo Pettersson, sång, Björn Stigsson, gitarr, Håkan Andersson, basgitarr och sång, Kjell Andersson, trummor och Niklas Edberger, keyboard.



Bilderna i inlägget tog jag på Leviticus spelning på Gullbrannafestivalen utanför Halmstad den 8 juli 2016. Bandet hade nyligen släppt en samlingsskiva för att fira sitt 35-års jubileum och gett sig ut på Europturné i samband med det var på gott spelhumör och bjöd publiken på en riktigt bra show. 






Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-01-19 17:13 | Läst 2543 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Electric Banana Band 40 år



Bandet bildades av Lasse Åberg, Klasse Möllberg och Janne Schaffer i samband med nyinspelningen av Trazan och Banarne 1980. Det blev succé från start och den första självbetitlade skivan Electric Banana Band som kom 1981 sålde snabbt guld. Tanken var att bandet skulle firat sitt 40-års jubileum med spelningar runt om i landet, samt med premiär för familjemusikalen Trazan & Banarne i oktober. Men precis som med så mycket annat kul satte corona-viruset stopp för deras planerna.



Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-12-03 12:00 | Läst 2775 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 3 ... 25 Nästa