"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Det offentliga rummet en canvas för gatukonst



Graffiti finns i parti och minut i våra städer och förorter. Klottrare sätter sina tags på i princip allt de kommer åt och många stör sig på det. Men det är skillnad på klotter och graffiti. I mitt tycke är graffiti eller gatukonst något som kan förgylla det offentliga rummet. En konstnär som tar gatukonsten till folket är Ollio från Göteborg.


Ett program om graffiti i New York som visades på SVT i avskräckande syfte i början av 1980-talet fick motsatt effekt, dagarna efter programmet formligen exploderade graffitiscenen i Sverige, jag var en av dem som började. Även om det är många år sedan jag slutade att sätta mina tags, tycker jag fortfarande om att titta på väl utförd graffitikonst.

Det finns många duktiga gatukonstnärer runt om i landet, Ollio eller Jonathan Josefsson som han egentligen heter är en av dem. Förra året vid ungefär den här tiden skrev jag en artikel om gatukonstverket han då målat i Huskvarna. I morse såg jag till min glädje att han målat ett nytt konstverk på graffitiväggen nere vid Huskvarnaån.



Jag passade på att dokumentera verket innan jag cyklade vidare. Man vet aldrig om det får vara kvar eller inte. Ollio har mycket respekt med sig bland andra graffitiutövare men man vet ju aldrig, på andra sidan graffitiväggen har några Hammarbysupportrar klottrat ett inte lika tilltalande verk, de skulle nog inte dra sig för att måla över Ollios verk för att få ut sitt fotbollsbudskap. Passa därför på att ta en sväng ned till Huskvarnaån och njut av Ollios konstverk så länge det finns kvar.



Närliggande städer som Nässjö och Borås har satsat stort på gatukonst. Förra året vid den här tiden arrangerades No Limit: Artscape Edition i Borås. De 12 verken som ingick i utställningen finns att se på stadsdelen Norrby i Borås. Det finns en del gatukonst i Jönköping med det vore kul om kommunen kunde göra en lite större satsning för att liva upp några av kommunens trista gråa betongytor och klä dem i färg och form.


Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-09-13 12:00 | Läst 677 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Min blogg hade många inklick



För några år sedan snittade min blogg på 12 000 inklick  per inlägg. Med tanke på att många mindre tidningar inte har mer än 2000-5000 inklick per artikel är det en ganska så bra siffra. Men jämfört med toppbloggarna som hade upp till en miljon inklick i veckan var siffran ganska så blygsam.



Idag får de mest lästa inläggen i min blogg tre- till fyra tusen inklick över tid. Det är också en väldigt bra siffra, men det är en kraftig minskning mot tidigare. Jag tror att en bidragande orsak är att Google+ som var Googles motsvarighet till Facebook lades ned. Genom att publicera inlägg på Google+ och använda ett par optimerade sökord kom mina bilder och texter högt upp i deras sökmotorer, vilket gjorde att trafiken till bloggen ökade. Nu kanske inte alla läste artiklarna som jag la ut på grund av språkförbistringen men mina bilder fick mycket stor spridning. Idag skulle jag få betala dyra pengar för att nå motsvarande resultat. I och med att jag är ointresserad av att göra det, har mina bilder och artiklar inte samma exponering på Google längre.



Jag använde samma taktik för en hjälporganisation som jag arbetade för. Genom att skapa Google+ sidor samt dela material på min egen sida drevs trafiken till deras hemsida upp rejält, och stora pengar kunde sparas in på digital marknadsföring och sökordsoptimering. Organisationen hamnade högt upp på Google när man sökte på vissa sökord som förknippades med dem. Detta gjorde att media, myndigheter och politiker fick upp ögonen för dem och de hamnade mitt i det mediala rampljuset, vilket i sin tur ledde till ett kraftigt ökat givande.




Nu handlar inte mitt bloggande om att tävla och komma högt upp på listor och sökmotorer. Jag bloggar för att jag tycker att det är kul att skriva och dela mina bilder. Så länge jag tycker att det är roligt att skriva och har minst en läsare som vill titta på mina bilder och läsa mina texter är jag nöjd.





Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-09-05 11:46 | Läst 932 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Bilderna från Serbien var för personliga för gatufototävlingen



För ett par dagar sedan gick jag igenom en av mina hårddiskar på jakt efter bilder från Serbien till en kollektion som jag tänkte skicka in till Gothenburg Street Photo Festival.


Jag jobbar ofta i reportageform när jag fotograferar. Målet är att bilderna ska bilda en helhet eller kollektion som för berättelsen framåt. Även om det fanns många bilder från Serbien att bygga kollektion av i mitt arkiv föll de på den lilla detaljen i regelverket för tävlingen som poängterade att "bilderna får inte vara arrangerade eller på människor du känner". Det är sällan som jag arrangerar bilder, men på många av mina bilder från Serbien finns det med människor som jag känner på ett eller annat sätt, och att delta med sådana bilder i en gatufototävling hade varit fel enligt regelverket.


Regler är till för att följas och därför valde jag att inte skicka in någon kollektion till tävlingen. Men letandet var inte förgäves, förutom de bilderna som jag tänkt använda till kollektionen hittade jag några dokumentärbilder som jag tagit i gatumiljö i de romska kvarteren i den serbiska staden Surdulica som du kan se i denna artikeln. Några av dem har jag inte visat tidigare.

Någon kollektion blev det som sagt var inte, men jag skickade in fem svartvita bilder och en färgbild från Huskvarna som höll sig inom regelverket för enkelbilder i tävlingen. Nu återstår att se om några av bilderna blir nominerade och får ingå i utställningen på Gothenburg Street Photo Festival.





Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-09-02 12:00 | Läst 1493 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

XT – När livemusiken kom tillbaka till Moholm



Coronapandemin gjorde att stora delar av samhället fick ställa om. Innan pandemin var det vanligt med livemusik men i och med smittrisken blev det inte längre möjligt att gå på konsert. I juli luckrades äntligen restriktionerna upp vilket gjort att spelsugna band har kunnat möta sin publik igen. Ett av de banden är hårdrocksbandet XT som bjöd in till konsert i Moholm i helgen.




När en vän frågade mig om jag ville följa med och se hårdrocksbandet XT:s spelning i parken utanför Salemförsamlingen i Moholm tackade jag snabbt ja, vi fyllde en bil och gav oss upp genom landet. Jag hängde med för att få se ett bra liveband och även för möjligheten att få fota en konsert. Innan pandemin fotade jag ett 50-tal konserter per år. Förra året var jag bara på en konsert och hittills i år har det varit ganska så sparsmakat med konserter på grund av pandemin. Men i juli ändrades reglerna och upp till 600 personer får nu samlas på utomhusarrangemang utan sittplatser, och 3000 personer sittande publik får samlas om det finns stolar med minst 1 meters avstånd.




I parken utanför Salemförsamlingen hade funktionärer ställt upp ett antal stolar och tänt en brasa där man kunde värma sig. Trots hård konkurrens från det lokala division 6 laget Moholms SK som spelade derby mot Tidans IF på den närliggande Mogårdsvallen, och en väderprognos från SMHI som lovade ösregn, samlades ett 100-tal personer i parken. Några hade precis som mina vänner och jag rest långväga för att få se bandet, ett par hade rest ända från Varberg, vilket är en sträcka på 450 km tur och retur! I publiken syntes även en del kända ansikten från band som var stora i hårdrockssvängen när det begav sig på 80- och 90-talet. Det var egentligen inte så märkligt med tanke på att medlemmarna i XT tidigare har spelat i band såsom Leviticus, Jerusalem, Veni Domine, Motherlode, Saviour Machine med flera.




Tillsammans har bandmedlemmarna mängder av rutin. Men framförallt spelar de för att de tycker att det är kul och för att få möta sin publik. I Moholm var de rejält spelsugna efter det ofrivilliga coronauppehållet och bjöd publiken på en riktigt bra konsert kryddad med många låtar ur deras breda repertoar. Det märktes att grabbarna i XT hade kul på scenen. Björn Stigsson, riffade blytungt och bjöd på klassiska gitarrsolon, Danne Tibell vävde sköna ljudmattor på sin keyboard och bjöd på ett solo som tog andan ur publiken, Peter Carlsohn bjöd på härliga rullande basgångar, Thomas Weinesjö trummade kraftfullt och taktfast och Sonny Larsson bjöd på förstklassig sång. Trots att bandets medelålder är hög spelar de fortfarande skjortan av många yngre band.




Sångaren Sonny Larsson försökte vid ett flertal tillfällen få igång publiken. Men det kan vara lite svårt att få fart på svenskar som passerat både 40 och 50 år. Förmodligen var det bättre fart på dem för 20–30 år sedan men nu var de lite försiktigare. De flesta stod eller satt på sin plats, njöt av musiken och diggade lite försiktigt, eller passade på att filma konserten med sina mobiltelefoner. Men på eftersnacket efter konserten var alla jag pratade med lyriska över vad de fått uppleva.




När ett band bjuder på sig själva brukar jag få feeling och det gör att bilderna blir bättre och tätare. Precis det hände i Moholm, och trots att jag precis som bandet först var lite ringrostig och trevande efter två års bortavaro från konsertscenen kickade snabbt rutinen och känslan in, och sedan gick det av bara farten. Tyvärr blev det ganska så mörkt varför brusnivån steg under konsertens gång. Men å andra sidan är bruset mindre störande än kornet från Tri-X pressad till 1600 ASA eller T-Max 3200 som jag brukade använda på den analoga tiden.


Till bilderna på XT har jag använt två kameror, en med småbilsformat och en med Aps-C format. När jag fotar konserter föredrar jag att jobba med kameror som har snabb autofokus och framförallt effektiv ögonfokusering, det senare är guld värt för en rockfotograf. I början av konserten var det skymningsljus och då hade jag god användning av mitt telezoom, men i takt med att mörkret sänkte sig gick jag helt över till ljusstarkare objektiv. Så här i efterhand hade jag nog låtit telezoomen legat kvar hemma och kompletterat 24:an och 135:an med ett kort ljusstarkt tele och kanske en 35mm.




Hur gick det då i derbyt mellan Moholms SK och Tidans IF? Moholms SK vann med övertygande 5–0 och avancerade till en fjärdeplats i tabellen. Kanske gav den tunga musiken från den närliggande parken dem lite extra vind i seglet som de behövde i det heta derbyt. Det av SMHI utlovade ösregnet lyste också med sin frånvaro, och det kom bara några spridda droppar under konsertens gång. Men i närliggande byar och samhällen hade himlens portar öppnats och dränkt dem i ett ymnigt skyfall. Om du undrar hur XT låter kan du lyssna på deras låtar här.












Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-08-30 12:00 | Läst 1971 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Zorro – En maskerad hämnare



Romanfiguren Zorro känner de allra flesta till. Med sin värja och sin piska var han en folkets hämnare som kämpade mot den tyranniska guvernören i Kalifornien på den tiden staten tillhörde Mexico.


1919 skrev Johnston McCulley boken The Curse of Capistrano där rikemanssonen Don Diego de la Vega klädde ut sig till Zorro och kämpade för rättvisa. Det har gjorts många filmatiseringar av Zorro. Den första från 1920 var en stumfilm med Douglas Fairbanks i huvudrollen, filmen blev en storsuccé och sedan dess har Zorro behållt sin plats i rampljuset genom filmer, romaner, tecknade serier och olika TV-serier. Zorro blev också en föregångare till de superhjältar som dök upp i seriernas och filmernas värld på 1930-talet.

Även i Sverige har Zorro sin givna plats. På somrarna sätter han på sig sin mask och sin cape, plockar upp sin värja och sin piska och kämpar mot guvernörens tyranni i Old Mexico på High Chaparral mitt i de småländska skogarna. Det är förövrigt där som jag tog bilden för ett par år sedan.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-08-26 10:08 | Läst 1443 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 69 Nästa