"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Mitt i folkvimlet på Sveriges äldsta stadsfestival – bildreportage



Trollhättan har arrangerat Fallens Dagar sedan 1959, vilket gör den till den äldsta stadsfestivalen i landet. Besökare lockas till staden med roliga aktiviteter, musik, gatuteater, torghandel med mera. Men staden har ytterligare ett ess i leken – ett mäktigt vattenfall.






Fallens dagar inleds den tredje fredagen i juli sedan 1959. Men 2020 bröts den 61-åriga sviten och Fallens Dagar ställdes in på grund av corona-pandemin. Årets festival ser än så länge ut att gå av stapeln den 16-18 juli. Men i dessa tider kan man tyvärr inte vara riktigt säker. Folkhälsomyndigheten kan komma med nya riktlinjer som omöjliggör sommarens stadsfestivaler om det föreligger risk för ökad smittspridning.



När jag besökte Fallens dagar 2018 passade jag på att dokumentera människor och miljöer i staden. Jag rörde mig mest vid Drottningtorget och Kungsgatan i de centrala delarna av staden där det var mest folk. Dokumentärbilderna från Trollhättan är inte lika "tajta" som mina bilder från andra länder. I Sverige har vi en större bekvämlighetszon, och av respekt till människorna som jag möter håller jag mig utanför den zonen när jag fotar.





Under Fallens Dagar rör sig uppemot 100 000 personer i staden och det är nästan en dubblering av antalet människor som bor i kommunen. Kanske var det just därför som det var såpass många poliser och vakter ute på gatorna. Det fanns till och med ridande poliser som var redo att gripa in om det skulle bli stökigt eller om något annat skulle hända. Såvitt jag vet behövde de inte gripa in. Folk var glada och lyckliga över en mycket lyckad stadsfestival och över det fantastiska vädret. 




Inga bilder i inlägget är tagna med kameran på magen, enligt mig ska man titta i sökaren när man fotograferar. Jag tycker att man måste vara öppen och ärlig med vad man gör när man fotar på gatan och vara beredd att snacka med folk. Är man inte beredd på det utan försöker gömma sig bakom kameran tycker jag att man ska hålla på med något annat! Jag brukar själv ställa upp på selfies när folk ber mig om det, men avskyr samtidigt att bli smygfotograferad, och särskilt av någon som fotar fegt från höften!






Enligt gatufotofundamentalisterna ska man inte använda teleobjektiv. Personligen bryr jag mig inte så mycket, jag är dokumentärfotograf och integrerar lika bra med ett vidvinkel som med ett teleobjektiv. Förutom vidvinkel hade jag med ett 18-135mm objektiv, som jag använde i teleläget vid ett par tillfällen. Om jag är tillräckligt nära händelsen föredrar jag att använda vidvinkel, det blir en speciell närvarokänsla som ofta uteblir vid telefoto.




Fördelen med ele är att det är lättare att plocka detaljer, och detaljer behövs för bildberättelsen. De senaste åren har jag jobbat mer och mer med zoomobjektiv med brännvidden 28-200mm. Det täcker in i stort sett alla brännvidderna som jag använder och jag behöver inte byta objektiv och riskera att missa en bild. Min senaste superzoom har bländare 2.8 i vidvinkelläget, vilket gör det användbart även i lite skummare miljöer.





Apropå Trollhättan så kommer tecknaren, författaren och Jazzmusikern Jan Lööf från staden. Som pojke var jag fascinerad av hans böcker om Felix och mannen med det röda äpplet. Janne har en unik stil och hans teckningar innehåller ofta många detaljer att upptäcka. Även om det är svårt försöker jag jobba så när jag dokumenterar människor, jag vill att det ska finnas mycket att hitta och upptäcka i bilderna för den som stannar upp en stund inför dem.




Det spelar egentligen inte så stor roll med vilken kamera som man jobbar. För min del är det viktigt att kameran har en bra sökare och inte ställer sig emellan mig och motivet med en massa förvirrande knappar och reglage. Bilderna i inlägget tog jag med en Fujifilm X-T2, ett 18-135mm, samt en X-Pro2 med ett 23mm.











Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-02-08 12:00 | Läst 1904 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Stressa inte – låt bilderna mogna färdigt



I dagens samhälle är det bråttom med allt, mobilbilder ska upp på sociala medier direkt. Levererar man bilder till tidningar vill de helst ha dem igår. Som motvikt mot bildstressen kan det vara bra att låta bilderna ligga till sig och få mogna färdigt.



När jag började sälja bilder i mitten av 1990-talet hade jag ofta en leveranstid på en vecka för en framkallad och digitaliserad bild. Om det var snabba ryck kunde jag fixa fram bilder på ett par timmar. Idag ska helst bilden levereras redan innan den är tagen och det kan vara tufft att hinna med orimliga deadlines. När jag fotar privat låter jag ofta bilderna ligga och mogna ett par månader eller till och med ett par år, för att sedan gå igenom dem och framkalla dem när de mognat färdigt.



För ett par dagar sedan letade jag efter en bild som jag hade tagit i juli 2018 till en artikel. När jag letade efter bilden, hittade jag fler konsert- och festivalbilder från Fallens dagar i Trollhättan som fått ligga och mogna på backuphårddisken. När jag var klar med bilden till artikeln började jag att gå igenom och sortera upp bilderna från Fallens dagar.



Konsertbilderna på The Sounds framkallade jag i helgen, och jag delade med mig av dem i bloggen i måndags. Festivalbilderna från Trollhättan håller jag fortfarande på att bearbeta. Tanken är att jag ska lägga upp ett mastigt bildreportage från Fallens Dagar 2018 framöver, men redan idag bjuder jag på ett par smakprov. Bilderna i inlägget har jag tagit med en Fujifilm X-T2, ett Fuji 18-135mm, samt en X-Pro2 med Fuji 23mm.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-02-03 15:00 | Läst 1418 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Jönköpings marknad 2005 – bildreportage



Sedan covid-19-pandemin drabbade Sverige med full kraft har det mesta ställts in. I Jönköping hålls vanligtvis en välbesökt vårmarknad i slutet av maj men i år ställdes den in. Men när saker och ting ställs in kan man dyka i minnenas bildarkiv. När jag så gjorde hittade jag flera bilder från Jönköpings marknad som inte har visats tidigare.





Den 27 maj 2005 cyklade jag från mitt hus i motorsågsstaden till grannstaden för att titta på Jönköpings marknad. Sockervaddsdoften låg tung över staden och det var fullt av liv och rörelse vilket gjorde det lätt att hitta motiv bland alla marknadsstånd, lyckohjul och andra attraktioner som hör en marknad till. Som vanligt var det folkfest och mängder av folk var ute på stan, vilket gjorde att det bitvis var svårt att ta sig fram i trängseln utmed det mest trafikerade marknadsstråket.  



Det är tvära kontraster mot idag, de rådande restriktioner har ett till att vår-, höst- och julmarknaderna ställts in. Jag vill inte vara en dysterkvist men om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att Jönköpings marknad åter kommer att bli vad den varit. I år har många näringsidkare fått slå igen sina butiker och flera går på knäna. De nya restriktionerna slår hårt mot julhandeln och för restaurangerna kan uteblivna julbord leda till en än mer ansträngd ekonomi. Om inget drastiskt sker med pandemin kommer vi säkerligen att få se fler konkurser och tomma butikslokaler under nästa år. Jönköpings marknad kommer säkerligen att leva vidare i någon form, men det blir nog mer i form av en stadsfestival än en marknad där man kan fynda i butiker och bland marknadsstånd.




I och med att det här är en blogg på en fotosida kommer nu lite information om tekniken bakom bilderna. Du som är ointresserad av det kan hoppa över de nästföljande styckena och lugnt titta vidare på bilderna. När jag besökte marknaden hade jag med mig en Canon EOS 300D och ett 28-70mm. Det var min första digitala systemkamera, men jag var inte riktigt nöjd med handhavandet. Ofta missade jag bilder för att kameran gått i strömsparläge, eller för att den höll på att spara ned bilder till minneskortet och inte gick att använda under tiden. 




De flesta bilderna är tagna på 400 ASA och jämfört med moderna kameror är bruset ganska så högt, men det påminner en del om kornet från en 100 ASA film, och ett år tidigare när jag fotade analogt var det ok. Men det dröjde inte så lång tid innan jag sålde 300D och köpte en bättre begagnad EOS 20D istället. Den senare var en kamera som var före sin tid och den var vida överlägsen på alla områden. Bilderna som jag tog med EOS 20D står sig fortfarande ganska så bra såvida man inte förstorar dem allt för mycket.



Idag är 300D hopplöst föråldrad. CMOS sensorn bränner lätt ut i högdagrarna och uppstartstiden är extremt långsam. 6 megapixel är i knappaste laget och det går inte att dra på bilderna utan att de spricker. Men tiden har inte sprungit ifrån alla digitalkameror från den tiden. Canon EOS 20D, 30D och framförallt 1D MK IIn, är fortfarande tillräckligt bra för att man fortfarande kan göra en del jobb med dem. Jag tror faktiskt att jag ska försöka få tag på en billig begagnad 30D och köra några "rullar" med den bara för att det är roligt och för att visa att det fortfarande går utmärkt att jobba med en gammal digitalkamera.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-12-04 12:00 | Läst 2554 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Bildreportage – Fotografera som en monark med hyperfokal



Autofokus i all ära, men det finns en gammal välbeprövad fokuseringsform som heter hyperfokal
. Trots att den funnits med i många år är den fortfarande blixtrande snabb och ställer skärpan snabbare än de snabbaste autofokuskamerorna. Bäst fungerar hyperfokal med analoga kameror och vidvinkelobjektiv.





Jag såg nyligen en bild på drottning Elizabeth II där hon fotograferar hästkapplöpning med en Leica M. På bilden håller drottningen kamerahuset med bägge händerna, utan att ha ett finger på objektivets fokuseringsspak. Bilden lades upp i Leica M Series User Group på Facebook. Några yngre fotografer började raljera över drottning Elizabeth i kommentarsfältet och skrev kommentar i stil med: "Hon vet ju inte ens hur man ställer in skärpan! :)" .





Jag såg direkt att drottning Elizabeth II visste precis vad hon gjorde. Oftast håller jag själv min Leica på samma sätt när jag fotar med hyperfokal. Det gör jag för att inte oavsiktligt ändra avståndet på objektivet. De flesta bilderna som jag tar med min Leica tar jag med hyperfokal. Bäst fungerar hyperfokal med vidvinkelobjektiv upp till 35mm.





Med ett 35mm objektiv ställer jag avståndet på 5 meter, bländaren på 8 och tiden på 1/250. Det betyder att allt från 2.5 meter till oändligt blir skarpt. Det är bara att titta i sökaren, komponera bilden och trycka av när motivet är inom hyperfokalavståndet. När jag rör mig in i folksamlingar ändrar jag avståndet till 2 eller 3 meter, och om ljuset tillåter bländaren till 11 och tiden till 1/500.





Oftast kör jag med auto-iso med 1600 i topp. Förr när jag körde med film var jag oftast begränsad till 400 ASA, men nu kör jag digitalt med de fördelar som det för med sig, auto-iso är en av dem och möjligheten att förhandsvisa bilden är en annan. Men det finns en stor nackdel med digitala Leicor gentemot analoga och det är att de kan ha en viss fördröjning vid uppstart, vilket gör att man kan missa avgörande ögonblick för att kameran inte var redo.





För att motverka detta har jag valt att stänga av "snåljåpen" eller strömspararen som den även kallas. Leica M240
har ett riktigt kraftigt batteri som räcker för en hel dags måttligt fotograferande utan snåljåp. Äldre Leicor såsom M8 och M9 suger ur batteriet snabbt om man stänger av strömspararen och då kan det vara bra att ha ett par färska batterier i fickan. Nyare Leicor ska enligt uppgift vara snabbare i uppstarten.




Jag brukar uppmuntra dokumentärfotografer att gå ett steg närmare. Några av bilderna i artikeln skulle helt klart mått bättre av att vara fotograferade på lite närmare avstånd. Om det inte vore för corona-pandemin hade jag gärna gått närmare. Denna gången valde  jag att ställa hyperfokalen på 5 meter och respektera Folkhälsomyndighetens riktlinjer gällande säkerhetsavstånd. Nästa år hoppas jag åter att jag åter kan "dyka" in i folksamlingar med ett 21mm objektiv!




Bilderna i inlägget har jag tagit under juli månad med en Leica M240 och ett Summircron M 35mm ASPH. Mätsökarkameror är som gjorda för hyperfokalfotografering. Givetvis går det lika bra att fokusera hyperfokalt med andra kameror och objektiv men det är viktigt att objektivet har en avståndsskala. 






Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-07-27 12:22 | Läst 4756 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Bildreportagens tid är inte över

Det gläder mig att två bildreportage toppar listan över de mest lästa inläggen på Fotosidans blogg just nu. De som har följt med i min blogg genom åren vet att jag brinner för bildreportage. En del av dem har jag publicerat i bloggen. Men jag har även fått med en hel del bild- och textreportage i olika tidningar.

Bildreportagens tid är inte över, och jag hoppas att jag kan inspirera fler fotografer till att göra sammanhängande reportage från resor eller från sin hembygd. Det kan vara svårt att få med bildreportage i tidningar, men bloggen är ett utmärkt forum att publicera dem på.

Ett av de mest populära bildreportagen som jag gjorde förra året handlade om sambaskolan A Bunda från Göteborg. Jag passade på att dokumentera dem när de deltog i karnevalen på Öxnehagadagen i Huskvarna i maj förra året. Bilderna publicerade jag i bloggen. Sedan dess har de fått ordentlig spridning i sociala media. Jag fick inget betalt för mitt jobb, men ibland är det minst lika viktigt att få vara med och göra andra människor glada.

I följande länk kan du ta del av hela reportaget om A Bunda som jag publicerade i bloggen förra året. Jag måste redan nu varna för att det innehåller väldigt mycket bilder: La Vida Es Un Carnaval



Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-03-31 12:02 | Läst 5133 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 10 Nästa