"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Bildreportage – Fotografera som en monark med hyperfokal



Autofokus i all ära, men det finns en gammal välbeprövad fokuseringsform som heter hyperfokal
. Trots att den funnits med i många år är den fortfarande blixtrande snabb och ställer skärpan snabbare än de snabbaste autofokuskamerorna. Bäst fungerar hyperfokal med analoga kameror och vidvinkelobjektiv.





Jag såg nyligen en bild på drottning Elizabeth II där hon fotograferar hästkapplöpning med en Leica M. På bilden håller drottningen kamerahuset med bägge händerna, utan att ha ett finger på objektivets fokuseringsspak. Bilden lades upp i Leica M Series User Group på Facebook. Några yngre fotografer började raljera över drottning Elizabeth i kommentarsfältet och skrev kommentar i stil med: "Hon vet ju inte ens hur man ställer in skärpan! :)" .





Jag såg direkt att drottning Elizabeth II visste precis vad hon gjorde. Oftast håller jag själv min Leica på samma sätt när jag fotar med hyperfokal. Det gör jag för att inte oavsiktligt ändra avståndet på objektivet. De flesta bilderna som jag tar med min Leica tar jag med hyperfokal. Bäst fungerar hyperfokal med vidvinkelobjektiv upp till 35mm.





Med ett 35mm objektiv ställer jag avståndet på 5 meter, bländaren på 8 och tiden på 1/250. Det betyder att allt från 2.5 meter till oändligt blir skarpt. Det är bara att titta i sökaren, komponera bilden och trycka av när motivet är inom hyperfokalavståndet. När jag rör mig in i folksamlingar ändrar jag avståndet till 2 eller 3 meter, och om ljuset tillåter bländaren till 11 och tiden till 1/500.





Oftast kör jag med auto-iso med 1600 i topp. Förr när jag körde med film var jag oftast begränsad till 400 ASA, men nu kör jag digitalt med de fördelar som det för med sig, auto-iso är en av dem och möjligheten att förhandsvisa bilden är en annan. Men det finns en stor nackdel med digitala Leicor gentemot analoga och det är att de kan ha en viss fördröjning vid uppstart, vilket gör att man kan missa avgörande ögonblick för att kameran inte var redo.





För att motverka detta har jag valt att stänga av "snåljåpen" eller strömspararen som den även kallas. Leica M240
har ett riktigt kraftigt batteri som räcker för en hel dags måttligt fotograferande utan snåljåp. Äldre Leicor såsom M8 och M9 suger ur batteriet snabbt om man stänger av strömspararen och då kan det vara bra att ha ett par färska batterier i fickan. Nyare Leicor ska enligt uppgift vara snabbare i uppstarten.




Jag brukar uppmuntra dokumentärfotografer att gå ett steg närmare. Några av bilderna i artikeln skulle helt klart mått bättre av att vara fotograferade på lite närmare avstånd. Om det inte vore för corona-pandemin hade jag gärna gått närmare. Denna gången valde  jag att ställa hyperfokalen på 5 meter och respektera Folkhälsomyndighetens riktlinjer gällande säkerhetsavstånd. Nästa år hoppas jag åter att jag åter kan "dyka" in i folksamlingar med ett 21mm objektiv!




Bilderna i inlägget har jag tagit under juli månad med en Leica M240 och ett Summircron M 35mm ASPH. Mätsökarkameror är som gjorda för hyperfokalfotografering. Givetvis går det lika bra att fokusera hyperfokalt med andra kameror och objektiv men det är viktigt att objektivet har en avståndsskala. 






Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-07-27 12:22 | Läst 3176 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Bildreportagens tid är inte över

Det gläder mig att två bildreportage toppar listan över de mest lästa inläggen på Fotosidans blogg just nu. De som har följt med i min blogg genom åren vet att jag brinner för bildreportage. En del av dem har jag publicerat i bloggen. Men jag har även fått med en hel del bild- och textreportage i olika tidningar.

Bildreportagens tid är inte över, och jag hoppas att jag kan inspirera fler fotografer till att göra sammanhängande reportage från resor eller från sin hembygd. Det kan vara svårt att få med bildreportage i tidningar, men bloggen är ett utmärkt forum att publicera dem på.

Ett av de mest populära bildreportagen som jag gjorde förra året handlade om sambaskolan A Bunda från Göteborg. Jag passade på att dokumentera dem när de deltog i karnevalen på Öxnehagadagen i Huskvarna i maj förra året. Bilderna publicerade jag i bloggen. Sedan dess har de fått ordentlig spridning i sociala media. Jag fick inget betalt för mitt jobb, men ibland är det minst lika viktigt att få vara med och göra andra människor glada.

I följande länk kan du ta del av hela reportaget om A Bunda som jag publicerade i bloggen förra året. Jag måste redan nu varna för att det innehåller väldigt mycket bilder: La Vida Es Un Carnaval



Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-03-31 12:02 | Läst 4061 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Bildreportage – New Delhi efter mörkrets inbrott

Det är något speciellt med nattliv. På nyårsaftonens kväll passade jag på att dokumentera människorna som lever och arbetar i närheten av Indiens mest ökända gata – GB Road i New Delhi.



Jag tycker om att fotografera människor och miljöer. När jag är på resa dokumenterar jag mycket. Ofta hamnar jag i skumma miljöer och bland människor som andra ser som skumma. Jag vet inte varför det är så, men jag dras ofta till det som anses fult och annorlunda, och har lätt att få vänner bland dem som på olika sätt står utanför samhället. Det är lite märkligt att  de miljöerna och människorna ofta blir vackra när de hamnar på bild.

I december var familjen och jag i nordöstra Indien och hälsade på släktingar över julen. Den 1 januari skulle vi resa hem till Sverige via Polen, men först skulle vi tillbringa nyåret i världens största stad New Delhi. Hotellet som vi bodde på låg i anslutning till flygplatsen och i närheten av den ökända gatan GB Road som är centrum för sexhandeln i Indien. Utanför hotellet satt en bister man med mustasch och vaktade. Han var gammal elitsoldat och hade full koll på läget.

Efter att vi ätit middag på hotellets restaurang bestämde jag mig för att ta en promenad och dokumentera människor och miljöer i området. För att undvika påflugna hallickar och prostituerade, bad jag min hustru att följa med. Barnen fick stanna kvar på hotellet tillsammans med sin äldre kusin.

När vi kommit ett par hundra meter från hotellet gick vi förbi en massageinrättning.
– Here you can get massage form a beautiful Indian women, sa en leende inkastare till mig när vi gick förbi.
Det var uppenbart att erbjudandet inte gällde någon vanlig massage, och jag tackade vänligen men bestämt nej, och vi styrde raskt stegen därifrån!

Ju närmre GB Road som vi kom desto sunkigare blev bostäderna och miljön. Att hala fram en systemkamera med objektiv i den här miljön hade varit som att be om trubbel, därför hade jag bara med mig en liten diskret kompaktkamera med 28mm objektiv, som jag kunde bära i handen. Det var ovanligt kallt i New Delhi för årstiden och överallt såg vi människor som trängde ihop sig runt eldar för att värma sig från kylan. 




Min vana trogen smygfotograferade jag inte utan var jag öppen med vad jag gjorde, och hälsade glatt på människor som jag mötte. Men i och med den lilla kameran sågs jag inte som ett hot, och det var till och med en del som kom fram och ville ta bild tillsammans med mig, och som glatt ställde upp på bild. Förutom att dokumentera människor och miljöer passade jag även på att ta bilder till några kommande artiklar om trafficking och sexhandel som jag jobbar med. Ingen av de bilderna är med i det här inlägget.


Vi valde att inte gå in i på GB Road utan höll oss i utkanten. På kvällar och nätter är GB Road en mycket farlig plats där grova rån och misshandel är vanligt, och det händer att människor mördas. Trots farorna kände jag mig aldrig otrygg, vis av erfarenhet vet jag att om man visar respekt får man respekt tillbaka. Jag är ganska orädd av mig, men det beror på att jag är bra på att försvara mig om så skulle behövas. Samtidigt är det viktigt att agera vist och inte göra något dåraktigt.

De flesta västerlänningarna som råkar illa ut i Indien är berusade, och rör sig i helt fel områden vid fel tidpunkt, och beter sig på ett sätt som drar till sig uppmärksamheten. I ett land där många bara tjänar 20-30 kronor om dagen, kan det vara frestande att råna en i princip försvarslös person. Men en nykter och biffig västerlänning på 130 kg ger man sig inte på.


Vi var ute i drygt en timma innan vi var mätta på alla intryck, färger och dofter, vi styrde stegen tillbaka till hotellet. Väl tillbaka hälsade vakten oss välkomna tillbaka och höll upp dörren åt oss. Resten av tiden tillbringade familjen inne på hotellet, där vi umgicks fram till tolvslaget. Jag passade på gå ut en sväng i närområdet vid tolvslaget, men i och med att de flesta packade ihop och gick hem, valde jag att gå tillbaka till hotellet igen.


Bilderna i inlägget har tagits med en Ricoh GR II som har ett fast objektiv motsvarande 28mm, jag har uteslutande använt bländare 2.8, och haft ett ASA-tal mellan 1600–10000.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-03-26 17:23 | Läst 4938 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Moje braće i sestre



Under de senaste två åren har jag besökt södra Serbien vid ett flertal tillfällen, och där har jag lärt känna många serbiska romer i olika åldrar. När jag rör mig ute i staden i Vranje och dess omgivningar stöter jag alltid på någon som jag känner.





Min stora fotografiska förebild är Josef Koudelka. Framförallt hans böcker Gypsies och Exiles har varit stora inspirationskällor för mig. Josef var inte någon passiv åskådare utan en aktiv deltagare, han levde nära dem han porträtterade och delade deras liv. På så vis vann han deras förtroende. Efter ett tag kunde han dokumentera deras tillvaro, på ett sätt som ingen icke rom gjort tidigare.





Det är mycket möjligt att bilderna på mina romska vänner kommer att resultera i en bok en dag. Men framförallt är jag tacksam för att jag vunnit deras förtroende, och att de har släppt in mig i sin gemenskap. Jag har fått Serbien och framförallt landets romer på mitt hjärta och kommer att återvända fler gånger till landet. ”Moje braće i sestre” är serbiska och betyder mina bröder och systrar.










Bilderna i inlägget är ett litet urval från min senaste resa i början av oktober. Jag har använt en Sony A6500 med ett 18-135 samt en Ricoh GR II till bilderna.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2019-11-24 16:48 | Läst 6735 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Mina bilder har visats 30 miljoner gånger



Det har aldrig tagits så många bilder som nu. Men trots det blir andelen bilder som vi visar upp för andra allt mindre. För att motverka detta bestämde jag mig för att skapa ett foto(konst)-projekt där jag under ett år laddade upp de flesta bilderna som jag tog på Google Maps,



I min vildaste fantasi hade jag inte trott att bilderna skulle få över 30 miljoner visningar på ett år. Även om jag inte har någon statistik gällande antalet unika besökare, uppskattar jag utifrån min yrkeserfarenhet att det troligen rör sig om 15-20 miljoner unika besök. Det är ett ganska bra resultat med tanke på att det i de flesta fallen rör sig om rena avbildningar och inte bilder med högre konstnärliga kvaliteter.

   

Det finns dokumentärfoton, arkitekturfoton, konsertbilder, nyhetsbilder, naturbilder och gatufoton bland bilderna som jag laddat upp. Men jag har undvikit att lägga upp bilder på människor, och i de fallen jag gjort det har jag oftast valt att sudda deras ansikten. Merparten av bilderna kommer från Huskvarna och Jönköping, och en del från resor inom som utom landet. Tanken är att bilderna ska bli ett litet tidsdokument över 2017 och 2018.

   

Även om 30 miljoner visningar är mycket. Finns det dem som har nått ännu fler. Den person som haft flest visningar på Google Maps har drygt 1 miljard visningar. Han har förvisso gått in för det och rest runt till olika turistmål runt om i världen och laddat upp bilder som genererat många visningar. Bilder från Esplanadbron i Huskvarna är inte lika attraktiva för tittaren som Golden Gate bron, och Wembley stadium i full matchskrud smäller lite högre än en grådisig oktobermatch på Vapenvallen.

   

I princip har jag jobbat efter Dogma 07 pricincipen. Jag har gjort ytterst lite handpåläggning på bilderna i ACR och CC. Det finns en del sneda vinklar och horisonter samt en del färgfel i bilderna. Livet är inte perfekt och därför valde jag att även lägga upp bilder som har en del fel och brister.



Jag kommer att fortsätta att ladda upp en och annan bild på Google Maps. Men projektet i sig är avslutat. Nu kommer jag att rikta in mig på andra projekt. Jag har bland annat en hel del bilder och anteckningar från reportageresor till Bulgarien, Serbien och Rumänien, som behöver gås igenom och bearbetas.



Mina bilder hittar du på Google Maps. Söker du på exempelvis Huskvarna eller Jönköping kommer mina bilder snart att dyka upp.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2018-12-08 10:49 | Läst 10724 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 9 Nästa