"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Ett steg närmare målet



När jag tittade igenom gamla pass kom jag fram till att jag knappt har åldrats rent utseendemässigt sedan jag var 35 år. Jag har inte fått några gråa hår eller rynkor men förhoppningsvis har jag blivit lite visare under de 18 åren som gått. Om jag idag kunde ge mig själv råd som 35-åring skulle jag säga: ”Fortsätt på den inslagna vägen, du kommer att få vara med om helt fantastiska saker som du inte ens kan drömma om under din livsresa!”. Under de 18 år som gått sedan jag fyllde 35 år har jag träffat min underbara hustru, vi har fått två fantastiska barn, vi bor i ett hus rätt så centralt i Huskvarna. De senaste 18-åren har jag fyllt en säck till bredden med spännande upplevelser och erfarenheter. Livet har inte varit utan motgångar, och speciellt jobbigt har det varit när barnen råkat ut för något. Men jag sparar inte på motgångar, de passar bäst att kastas i glömskans hav.

Redan när jag var 50 hade jag hunnit bocka av alla punkterna på min livslista, och nu när jag fyller 53 år ser jag fram emot ännu fler år tillsammans med Gud och min familj och nya punkter att bocka av på min livslista. Jag är övertygad om att mitt 71-åriga jag också kommer att säga: ”Fortsätt på den inslagna vägen, du kommer att få vara med om helt fantastiska saker som du inte ens kan drömma om under din livsresa!”. Men om 18 år kommer nog åldern att ha tagit ut sin rätt, och jag har nog en hel del gråa hår samt en del rynkor, men å andra sidan är det en del av tjusningen med livet, och jag ser redan fram emot den spännande fortsättningen på min livsresa på min väg mot den eviga bröllopsfesten.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-02-19 17:09 | Läst 862 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

WeTransfer om fotografen själv får välja

Efter att jag gjort en högst ovetenskaplig undersökning med 27 fotografer i samband med artikeln "Hur levererar du bilder till dina kunder?". Har jag kommit fram till att mer än hälften använder WeTransfer när de levererar bilder, men även Google Drive och Smugmug använd av en del fotografer. Det fanns även ett par som var riktigt old school och levererade bilder på USB-sticka eller CD-rom om önskemål om det fanns från kund.

Jag tog bilden i inlägget med en Leica M240 och ett Zeiss 21mm. Bilden på den amerikanska Hip Hop-stjärnan Lecraes entusiastiska publik ingick i en batch på 300 bilder på sammanlagt 1,8 gigabyte som jag skickade till kund via Wetransfer, 10 minuter senare hade de levererats. Men problemet med allt snabbare möjlighet till leverans är att en del kunder helst vill ha bilderna i samma ögonblick som de tas. 

Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-02-13 10:34 | Läst 1044 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Duger en kamera med en smått antik CCD-sensor idag?


Den tekniska utvecklingen på sensorer går rasande snabbt, och idag har vi sensorer som vi knappt kunde drömma om för femton-tjugo år sedan. Men föråldrad teknik kan fortfarande leverera och en 6 megapixelkamera med CCD-sensor är fortfarande fullt användbar till vissa typer av jobb.



Fotosidan bloggaren Bengt Björkbom har i ett blogginlägg varit inne på att man klarar sig långt med 12 megapixlar. Jag kan inte annat än att hålla med. De senaste åren har jag levererat bilder till redaktioner som har som lägsta krav 16 megapixlar och småbildsformat. För att nå kraven skalade jag upp bilder från min 10 megapixel Leica M8 till 16 och låtsades som det regnade. Jag har sedan mötts av kommentarer som "det är mellanformatskvalitet på bilderna" och "det är något speciellt med bilder som tagits med Leica" från bildköparna.



Även om CMOS-sensorer på pappret är bättre på alla punkter än CCD-sensorer har den senare en speciell mojo (känsla). Det blir liksom lite mer stuns i bilderna, och en Kodachrome likande känsla över färgerna som jag gillar. Och när jag kör bilderna i svartvitt som jag föredrar blir det ordentligt tryck i kontrasterna och inte alls så gråmjäkigt som det lätt kan bli med CMOS. Det beror säkert på att moderna CMOS-sensorer kan plocka ut mer information ur hög- och lågdagrar, men ibland kan det bli för mycket av det goda.



Det verkar vara fler än jag som har förstått tjusningen med CCD. Leicas CCD-kameror med APS-H och småbildsformat ökar i pris. Priset på Leica är generellt sett högt, särskilt med tanke på att samlare driver upp priserna. Men det finns även andra kameror av andra märken som har CCD-sensorer i halvformat som går att ramla över för riktigt rimliga pengar. En av de kamerorna är Nikon D70. Idag kan du hitta en sådan för några hundralappar på begagnatbörserna. Samma 6 megapixel CCD-sensor som sitter i D70 hittar du även i mätsökarkamerorna Epson R-D1 och R-D1s, men de är betydligt mer eftertraktade och kostar upp emot 10 000 kronor begagnat.



Jag har använt en Nikon D70 och ett 18-70mm till bilderna i inlägget. Som du ser duger en kamera med 6 megapixel-CCD fortfarande långt. Givetvis har det hänt en hel del med kameror på 17 år. Men det är ändå intressant att det vid vissa tillfällen skulle gå att jobba med en såpass gammal digitalkamera med en smått antik CCD-sensor idag. Bilderna tog jag i Kina 2004, många av dem har tidigare publicerats i olika medier. Bilderna var även med i utställningen "Meetings In The Middle of China" som var den första fotoutställningen på ett IKEA-varuhus i Sverige. Jag printade bilderna i 30x40 cm men det skulle gått utmärkt att dra dem till 40x50cm utan att de skulle blivit pixliga.




Text och foto: Mikael Good



Postat 2021-02-12 10:00 | Läst 864 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Hur levererar du bilder till dina kunder?

Förr i tiden använde jag ofta ZIP- eller CD-skivor när jag levererade bilder till kunder, men i takt med att internet blev snabbare började det dyka upp smidigare alternativ. Ett av dem var Dropbox som jag använde mig av i ett par år.


Men även Dropbox blev föråldrat, och igår eftermiddag gick jag igenom mitt Dropbox för att rensa upp och tömma det på bilder. När jag så gjorde fastnade jag för en stund i minnenas arkiv då jag hittade många bilder som levererats till olika tidskrifter genom åren. En del av dem har prytt omslag, några har publicerat i olika artiklar, och några har publicerats på webbsidor. Jag sorterade ut dem och lade dem i mitt bildarkiv.

Numera använder jag WeTransfer när jag levererar bilder. Jag tycker att det är en smidigare lösning, särskilt när jag ska leverera mycket material. Men det kanske finns bättre och smidigare alternativ att välja på? Vilken lösning brukar du själv använda dig av när du levererar bilder?




Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-02-10 15:10 | Läst 1009 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Leica M9 Swedish Reporter Edition

Genom åren har de flesta kameratillverkare tillverkat special- och lyxversioner av sina kameror med hopp om att de ska ge dem extra publicitet och lite extra klirr i kassan. Ibland har deras ambitiösa planer varit på gränsen till löjeväckande, och köparnas förhoppningar om att kamerorna skulle vara en bra investering har i många fall grusats.






Det är egentligen bara Leica som har lyckat med att både sälja slut på sina specialdesignade kameror och få igång debatt om dem på olika fotoforum, och på så vis få gratisreklam för miljoner. Förutom detta har många av deras special- och lyxkameror ökat i värde på sikt. Man kan tycka vad man vill om denna strategin, men den ger Leica Camera AG pengar som de investerar i nya kameramodeller och objektiv. På sätt och vis handlar det om företagets överlevnad. I och med att jag gärna jobbar med digitala mätsökarkameror är jag tacksam om företaget lever kvar. Jag har dock inte råd att köpa dem nya, men det går att göra en del fynd på begagnatmarknaden om man har lite tålamod och kan vänta in rätt läge.


Kameran på bilden köpte jag när rätt läge infann sig för två år sedan. Det är en så kallad "Swedish Reporter Edition" som endast finns i ett exemplar. Kameran är en stålgrå Leica M9, med svart logga, kameraläder av svart konstgjort ödleskinn, samt rem i italienskt läder från Luigi Crescenzi. På kameran sitter ett välanvänt men fullt fungerande Leica Summicron-M 35mm f/2 ASPH (Black-Chrome Edition). Förutom att det är en snygg kamera att titta på är den trevlig att arbeta med och bildresultatet blir riktigt bra så länge man håller sig under 1250 ASA.







Det går fortfarande utmärkt att arbeta med en elva år gammal kamera och rätt använd går det att få riktigt bra tryck på färgerna utan att behöva dra något i spakarna i efterhand. Det är inte för inte som Leica M9 kallas för ”Kodachrome” Leica. Det finns säkerligen en och annan som skulle vilja köpa min M9:a för att ställa den i vitrinskåpet. Men i mitt tycke ska en kamera användas och inte samla damm. Därför tog jag med den ut på en vandring runt Huskvarna och passade på att dokumentera lite av det som dök upp framför min kamera. Jag passade även på att ta några genrebilder som är bra att ha som illustrationer för olika artiklar.




Bilderna i inlägget är tagna med en Leica M9, Summicron-M 35mm f/2 ASPH och 75mm f/1.25 ASPH. De är tagna enligt Dogma 07 principen med minimal justering av färg och kontrast.



Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-01-23 16:06 | Läst 1466 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 51 Nästa