"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Glöm inte bort att dokumentera din hembygd



Det är inte ovanligt att dokumentärfotografer glömmer bort att dokumentera sin hembygd. Detta trots att de bilderna skulle kunna bli några av de viktigaste som de tar i sitt liv. Men lika självklart som jag dokumenterar minoritetsgrupper runt om i världen lika självklart är det för mig att dokumentera min hembygd.



Gång efter annan hör man om hur fotografer eller deras anhöriga donerar bilder som visar livet i staden eller samhället under en viss tidsepok. För museer och hembygdsföreningar är det en bildskatt som hjälper dem i deras arbete att bevara minnet av svunna epoker. Sedan jag flyttade till Huskvarna har jag dokumenterar staden och dess invånare. Jag har valt att inte backa för lite besvärligare bilder utan vill berätta om staden utan att romantisera det som sker. Oftast sker arbetet lågintensivt men ibland när det händer något extra lägger jag ned lite mer krut. Tanken är att bilderna en dag ska resultera i en bok och en utställning och sedan ska bilderna tillfalla hembygdsföreningen.



Sune Jonsson är landets mest kända dokumentärfotograf och hans bilder från sin hembygd är en unik bildskatt över ett svunnet Sverige. Hans beskrivning av dokumentärfoto lyder som följer:
– Är en konstform som beskriver omvärlden utifrån en personlig vision, som grundar sig på djup kunskap och stark inlevelse, man kan tom hävda att kunskap måste vara basen för all dokumentär fotografisk metodik!



Jag är påläst om Huskvarna och dess omgivningar och lyssnar gärna på dem som vet mer. Utan den kunskapen skulle det vara svårt att göra det jag gör, och det är något som jag väver in när jag berättar om människor och miljöer som jag möter i staden. De flesta som har ordentlig koll på stadens historia har kommit upp i åren, och ibland stannar jag till utanför Hembygdsföreningens lokal i Smedbyn och tar ett snack med "gubbarna". I och med att jag är från Borås kallas jag för "saxaren" som är huskvarnadialekt för boråsare!



Som dokumentärfotograf är det viktigt att visa respekt. I och med att jag rör mig mycket i staden och dess omgivningar har jag genom åren fått kontakt med en del människor som lever i utsatthet. Oftast vill de inte vara med på bild, men vid ett antal tillfällen har jag fått en unik ingång i deras liv och har fått berätta om dem i både text och bild. I och med att det kan vara känsligt att dela de bilderna här väljer jag att spara dem till en kommande bok.



Glöm inte bort att dokumentera din hembygd, men gör det på ett rakt, enkelt sätt utan överdrifter på ett eller annat sätt.






Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-03-06 09:10 | Läst 226 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Det är Smålands inofficiella nationaldag i dag



I dag är det "Fössta tossdan i mass" och trots att dagen bara har firats i 11 år räknas den redan som Smålands inofficiella nationaldag! Egentligen är det inte dagen utan den småländska dialekten som firas. På redaktionen i Huskvarna håller Smålänningarna hårt på traditionen och dagen till ära hade en "massipantåta" köpts in. Även om jag är Västgöte till födsel och ohejdad vana tackade jag inte nej till en bit välsmakande prinsesstårta till morgonmålet. Huskvarnabor är annars lite anti mot allt som firas eller kommer från Jönköping. I Huskvarna där det är dialektalt att prata på i firar man istället siista, tiisdagen ii februarii, med en biiskvii!

Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-03-04 11:44 | Läst 257 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Jag vill bryta ner fördomar med mina reportage

Som du säker vet brinner jag för att berätta om människor och miljöer både utomlands och i Sverige. Oftast är målet och mening med mina reportage att skapa möten mellan människor med syfte att bryta ned fördomar.


Jag kanske är naiv men jag tror att när människor möts kommer fördomarna att brytas. För mig handlar fotografi i första hand inte om att vara en tekniskt skicklig fotograf, utan att kunna förmedla känslor och skapa en dialog mellan människor. Oftast har mina reportage handlat om fattiga och utsatta människor och om olika minoritetsgrupper runt om i världen. En grupp som jag har skrivit många artiklar och och gjort många reportage om är Europas största minoritetsgrupp romerna.

Genom åren har några av de bildreportage som jag lagt upp här på min blogg på Fotosidan haft tiotusentals inklick. Jag har även fått en hel del bildreportage publicerade och intresset från läsarna har varit stort. Ibland har reportagen lett till förändring för enskilda människor och även för hela samhällen. I och med det stora intresset sporras jag att fortsätta i samma hjulspår och fortsätter sätta samman reportage från både när och fjärran.

Just nu håller jag på med ett bildreportage om en serbisk by där romer och serber bor sida vid sida, och om en rysk internatskola som ligger vid en viktig historisk plats. Att göra ett bildreportage tar sin lilla tid och jag jobbar lite då och då med dem på min fritid. Att lägga upp flera inlägg per dag är inte riktigt min stil och jag vill gärna bjuda mina läsare på lite mervärde, och samtidigt skriva om det som jag känner för utan allt för många redaktionella ramar.



Bilderna i inlägget är tagna i den romska och turkiska stadsdelen i den bulgariska staden Pazardzjik. Turister rekommenderas att inte åka dit på grund av att brottsligheten är väldigt hög i stadsdelen. Polisen är tungt beväpnad och åker endast i undantagsfall in i de gängkontrollerade områdena.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-02-26 12:20 | Läst 812 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

En religiös helgardering i en omvälvande tid



I takt med att den kristna tron började spridas på allvar över Skandinavien i mitten av 800-talet övergav allt fler den gamla hedniska asatron, de lät döpa sig och började tillbe Hvítakristr (Jesus). För en del var det ett steg i tro, för andra handlade det om en möjlighet till mer pengar och makt.



Några av de första kristna i Skandinavien hade kämpat i Danelagskungens Guthrums här mot Alfred den store av Wessex vid slaget vid Edington 878. Mot alla odds förlorade Guthrum slaget och han förstod att Hvítakristr var större än Oden och de andra asagudarna. Gutrum kapitulerade inför korset, avsade sig sin hedniska tro och lät döpa sig. Många av kämparna i hans vikingahär hade värvats från Danmark, Västergötland och de södra delarna av Norge, några av dem följde kungens exempel och lät döpa sig till Hvítakristr efter slaget.



De besegrade vikingakämparna tog med sig sin nyfunna tro till sina byar och samhällen, och sakta men säkert började kristendomen att breda ut sig i Skandinavien. Men det var inte förrän den förste kristne kungen i Danmark Harald Blåtand förklarade landet kristet år 960 som kristendomen fick ett rejält genomslag i Skandinavien. I Västergötland byggdes den första kända kyrkan i Varnhem i slutet av 900-talet. När Olof Skötkonung som var kung över Mälardalen och Västergötland blev kristen och döptes vid Husaby källa 1008 blev Sverige också ett kristet land, och asatron förlorade sitt grepp över landet. 



Gravstenen på bilden nedan som finns vid Åsle kyrka i Västergötland restes antagligen i slutet av 900-talet. För säkerhets skull har både ett kristet kors och en Torshammare ristats in på den. Gravstenen kan betecknas som en religiös helgardering över en person som begravdes under en omvälvande tid i Skandinaviens historia.



Som kuriosa i sammanhanget vill jag nämna att Kung Harald Blåtand även har fått ge namn åt den trådlösa kommunikationsstandarden Bluetooth (blåtand). Logotypen för Bluetooth består av Harald Blåtands initialer runorna; ᚼ("H") och ᛒ("B").

Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-02-23 15:00 | Läst 916 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Fantastiska dokumentärbilder från ett okänt Ryssland



På Instagram svämmas flödet över av selfies i alla dess former, soluppgångar, överredigerade naturbilder, söta barn och djur, glada brudpar, lättklädda kvinnor eller andra snedvridna könsideal. Men det finns tyvärr få bilder som ger mig mersmak och som jag vill återvända till.



De flesta bilderna är tagna för att ge en snabb input, få många likes och kommentarer för att sedan falla i glömska. Några av bilderna skulle lätt kunna vinna medaljer och pokaler eller en och annan PMS-stjärna i olika fototävlingar! Nu finns det för ordningens skull många som gillar den typen av bilder. Men det är allt för sällan som jag hittar bilder på människor som berör mig, som lever kvar i mitt minne och skapar en längtan i mig, en längtan att få vara med i det som händer.



En av de få ljuspunkterna på Instagram är Aleksey Myakishev och hans fantastiska dokumentärbilder från ett för många okänt Ryssland. När jag ser hans bilder önskar jag att jag själv kunde åka och dokumentera och umgås med människorna i de avlägsna ryska byarna som han dokumenterar med sådan finess och skärpa att det känns som om man själv var med. I den del byar är inte ens el indragen och därför jobbar Aleksey oftast med en analog Leica M och ett objektiv.



Aleksey har inte bara varit i Ryssland och fotograferat, han har rest runt i andra länder och har precis samma dokumentära fingertoppskänsla var han än befinner sig. Id den följande länken kan du ta del av en hel del av Aleksey Myakishevs bilder: https://myakishev.viewbook.com/?fbclid=IwAR003muetbplt7_gA_xHCizkhQr1VI4K4DPIYgVNxxTuvluzFZb4w6YC4fc



Bilderna i inlägget tog jag i bamban på en internatskola i den ryska staden Luga. Det bjöds på en välsmakande köttsoppa, ryskt bröd och te.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-02-21 08:12 | Läst 1184 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera
1 2 3 ... 73 Nästa