"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

The ancient ruins of Pergamum



All that is left of the ancient city Pergamum are worn and looted ruins. The main sites of Pergamum are to the north and west of the modern city of Bergama in Turkey.



Pergamum lies on the north edge of the Caicus plain in in the northwest of Turkey. Even if the town was once known for it's beauty it was also one of the darkest and greediest cities in the Roman Empire. The town was a political, religious, cultural and economical center in the Roman province Asia Minor.



Pergamum had three temples that was dedicated to the worship of the Roman emperor, it had one temple for the goddess Athena, and the Great Altar of Zeus, the king of the Greek gods was also located in the city. The Altar of Zeus, is believed to be the Throne of Satan which is mentioned in the book of Revelation.



Pergamum was one of the most influential cities in the Empire. Pergamum was also the center for worship of the Roman Emperor who was believed top be part God and part human in ancient times. In 385, Christianity became the state religion in the Roman Empire and after that Pergamum lost its status and the city decreased in size. In the end, only the fortified Acropolis remained, but it was abandoned during the Byzantine period. And the city was slowly turned into ruins.



After that, the city slowly fell into oblivion. The new city of Bergama was built on the slope of the old city. Some stone was taken from the older city. 1878-86 excavations were made at the expense of the Prussian state and many of the finds from excavations together with The Altar of Zeus were moved to Berlin. Today is Pergamum a popular tourist site. And in 2014 was Pergamum added to UNESCO World Heritage List.


Text and Photo: Mikael Good

Postat 2021-07-20 16:29 | Läst 971 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Min första fotobok är skickad till tryck



Det finns ingen bra svensk översättning av uttrycket "Kill your darlings" men innebörden är ungefär att man måste var beredd på att offra sina egna favoriter om de inte tillför något till helheten när man jobbar med en fotoutställning eller bok.



Kristallsjuka och värmebölja är ingen bra kombination. Efter ett par timmar ute i 30-grader värme kände jag mig såpass däven att jag behövde ta det lugnt nere i svalkan i källaren en stund. Som tur var hade jag en god bok att ta tag i. Men i detta fallet var det ingen bok som jag läste utan gjorde. Under arbetets gång fick jag ordentlig feeling och började med att sålla bort nästan 800 bilder. Många av bilderna som jag sållade bort var starka självständiga bilder som inte riktigt passade in i boken och som inte hade fört berättelsen framåt. När jag skrivit klart ett längre förord på engelska till boken började jag redigera klart de utvalda bilderna i Photoshop.

Efter att ha laddat upp bilderna i redigeringsprogrammet på datorn, layoutat boken, och strukit ytterligare åtta bilder skickade jag slutligen in boken till Photobox där jag fått ett riktigt bra pris. Nu återstår en spänd väntan till 28 juli som är beräknad leveransdag för boken. Tanken är inte att jag ska printa boken på Photobox men det kan vara bra att ha en färdig bok att visa upp om jag bestämmer mig för att trycka den, och om jag väljer att söka ekonomiskt stöd för den. Layouten på den slutliga boken kommer att bli ungefär som boken som printas på Photobox men då kommer jag att jobba i Indesign för bättre precision. Textblockshanteringen på Photobox lämnar en hel del att önska.



Jag passade även på att göra och beställa en bok i A5-format på MyFujifilm. Den boken har bara 32 sidor mot 64. Tanken är att den ska bli ett billigare alternativ för den som gärna vill köpa en fotobok av mig men som inte vill lägga ut allt för mycket pengar på den. Den billigare boken kommer att printas på MyFujifilm. Layoutprogrammet på MyFujifilm var väldigt primitivt till skillnad från det på Photobox, och det var svårt att få till layouten. Men å andra sidan är det inte utformat för proffs utan för amatörer. Om boken inte trycks lutar det åt att jag kommer att layouta den i Indesign och sälja den via Blurb för enkelhetens skull. Där är det enkelt för köparen att själv göra sin beställning och sedan få hem ett exemplar.



Text och foto Mikael

Postat 2021-07-16 10:55 | Läst 1189 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Den första boken i en serie om fyra är på gång



Jag har tidigare skrivit om mitt kommande bokprojekt. Nu har jag funderat färdigt och har bestämt mig för att inte bara göra en bok utan fyra.



Till den första boken hade jag plockat fram lite mer än tusen bilder. Efter en första sållning är de nu nere i 862. Snart ska jag sätta igång och sålla ytterligar bland bilderna och välja ut drygt 200 bilder, och av dem ska jag välja ut dem som ska vara med i boken. När det är klart kommer jag att layout boken i Indesign, och skriva eventuell text till den innan jag skickar in den till provtryck antingen på MyFujifilm eller Blurb.



Om allt går som det ska kommer den första boken att ges ut i år och den kommer sedan följas av en eller två böcker nästa år och en fjärde om två år. Helst av allt vill jag duplextrycka boken för att bildkvaliteten ska bli den bästa. Det kostar lite mer men å andra sidan har jag lärt mig att man inte ska snåla med pengarna. Det kanske även går att få ett stipendium till boken, om du har något bra tips på en stipendiegivare får du gärna tipsa mig. Ett annat alternativ är att ge ut boken via Blurb och låta dem som är intresserade av den beställa den därifrån.



Formatet på boken är inte riktigt spikat ännu, men det lutar åt att det kommer att bli en relativt stor bok med hårdpärm då bilderna kräver det. Några av bilderna i inlägget kommer att vara med i den första boken. Bilderna tog jag i några samhällen i Valakiet vid randen av de Transsylvanska bergen i Rumänien för drygt sju år sedan.





Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-07-11 11:49 | Läst 1503 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Går det att tävla i foto?



Frågan om det går att tävla i konst och musik har stötts och blötts genom historien. En del säger si andra säger så, men aldrig mötas de två.



Personligen har jag svårt för tävlingar i konst såsom; musik, foto, måleri, poesi und so weiter. Konst handlar om en subjektiv upplevelse, och därför är det mycket svårt ja rent ut sagt omöjligt att rent tekniskt avgöra vad som är bra eller dåligt. Konst ställer riktigt höga krav på betraktaren för att han eller hon ska kunna göra en hyfsat korrekt bedömning av verket. Men å andra sidan går det att rent tekniskt att bedöma ett verk utifrån färdiga premisser, men det förfaringssättet stänger även effektivt dörren för den subjektiva upplevelsen.



Inom sportvärlden om man bortser från bedömningssporter är det det alltid den som följt regelboken och som är snabbast över mållinjen som segrar. Inte den som springer snyggast eller mest kreativt eller som springer på ett konstnärligt tilltalande sätt. Målet för en idrottsman är att segra, att bli bäst och få en guldmedalj runt halsen, samt sist och inte minst en rejäl prissumma för sina insatser. Tiden då toppidrottsmän la ned 40 timmar i veckan bara för att det var kul och för att få diplom och pokaler att sätta i prishyllan är sedan länge förbi.



Jag skulle vara tacksam om någon kunde förklara för mig vad drivkraften i att tävla i foto är när du bara får stjärnor, plaketter, pokaler, omnämnande och diplom i pris? Även om jag personligen inte anser att man kan tävla i fotografi har jag full förståelse för dem som ställer upp i tävlingar där det förutom äran även erbjuds rejäla vinster i form av kameror, objektiv och ibland pengar. Men vad är det sin driver dig till att tävla när du inte får något i utbyte?



Det har även hänt att jag själv har skickat in bilder till tävlingar som ger något tillbaka och utdelningen har faktiskt varit ganska så hyfsad genom åren. Men jag skulle aldrig få för mig att lägga ned mycket tid på att skicka in bilder till de många olika stjärn- och diplomtävlingarna i fotografi som finns. Att i bästa fall få med en eller ett par tekniskt perfekta bilder på en utställning eller i en katalog och få några diplom, pokaler eller stjärnor lockar inte mig.




Men å andra sidan är inte foto någon tävling för mig. För mig är syftet att vara med och förändra världen och att skapa möten mellan människor genom mina bilder. Jag tror att många av de fördomarna som vi människor har mot varandra kommer att brytas ned när vi möts och lär känna varandra. Foto är bara ett verktyg bland många andra för mig att skapa dessa möten. Framförallt brinner jag för att dokumentera människor och miljöer i både text och bild. Bilderna i inlägget har jag tagit under reportageresor i Kina, Lettland, Ryssland och Serbien.



Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-07-09 12:18 | Läst 1661 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Leitz Tele Elmarit-M 90mm är perfekt för porträtt



Oskar Barnacks grundtanke med Leica var att det skulle vara ett kompakt kamerasystem som man inte skulle dra sig för att ta med sig. Jag har valt att följa hans grundtanke och jobbar bara med små kompakta objektiv till mina Leicor.



Det finns gott om kompakta M-objektiv till Leica att välja på både nya och på begagnatmarknaden. Men samtidigt är efterfrågan på exklusiva ljusstarka objektiv stor. Objektiv som kostar 100 000 kronor eller mer har inga problem att hitta köpare och det är lång väntetid på många av dem. Men för min egen del är de ointressanta. Jag vill inte vara beroende av en EVF-sökare för att kunna se hela bilden. Det är mätsökaren som är själva grejen med Leica M tar man bort eller skymmer den kan jag lika gärna jobba med Sony eller något annat märke.



Ett kompakt objektiv som inte skymmer sikten är Leitz Tele Elmarit-M 90mm f/2.8. De senaste dagarna har jag uteslutande fotograferat med det objektivet. Det är ett lätt och kompakt teleobjektiv som går att hitta för några tusenlappar begagnat. Anledningen är att objektivet tillverkades i Kanada fram till 1987, sedan flyttade produktionen till Tyskland där objektivet tillverkades fram till 1990. De tysktillverkade objektiven är besynnerligt nog dyrare trots att de inte är bättre vare sig optiskt eller mekaniskt! Gillar man att fynda ska man leta efter Leicaobjektiv eller kameror som det står Made in Canada på.



Tidigare har jag haft ett Leica Summicron-M 90mm f/2, men det objektivet skymde mätsökaren och var lite för stort och klumpigt i min smak. Tele Elmarit-M är ett av de minsta 90mm objektiven för Leica M, det väger inte mer än 225 gram och jag kan använda samma motljusskydd som till mitt 35mm. Kvalitetsmässigt står sig objektivet bra både optiskt och mekaniskt. Tele Elmarit-M 90mm är ett ypperligt porträttobjektiv men det funkar även bra för allroundbilder. Att det är litet och smidigt gör att jag inte drar mig för att ta med det i fickan eller i kameraväskan.



Under dagens fotopromenad träffade jag Ismael. Jag lärde känna honom och hans fru Maria för åtta år sedan. Ismael har kommit tillbaka till Sverige för att arbetslösheten åter är stor i Rumänien i sviterna av Coronapandemin. Nu väntar han på att hans svärson ska komma från Rumänien. Med sig i bilen har han material för att fläta korgar. Både Ismael och hans svärson är skickliga hantverkare och mästare på att fläta korgar. Jag passade på att ta ett porträtt på honom och bjöd honom på lunch innan våra vägar skildes åt.



Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-07-02 18:15 | Läst 1652 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 78 Nästa