"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Skörden kan vara skillnaden mellan liv och död



Nu står hösten åter för dörren och äppelträden dignar under tyngden av all frukt. Min hustru och jag kan omöjligen ta hand om och plocka alla mogna äpplen, men vi brukar dela med oss av våra goda äpplen till grannar, släktingar och vänner för att så lite som möjligt ska gå till spillo.


Skulle det bli missväxt är det inte hela världen för oss. Både min fru och jag har relativt stadiga inkomster och vi är inte beroende av att få en god skörd, om vi inte skulle få det kan vi köpa de äpplena som vi behöver i butik. För en utsatt familj i hjärtat av Lettland kan en dålig skörd innebära att de inte kan lägga undan tillräckligt med mat för vintern och att deras barn får gå och lägga sig med hungerkurrande magar under den långa och mörka årstiden.

Ett mycket tragiskt exempel på vad ett par dåliga somrar i rad kan ställa till med är berättelsen om Sapņise och Edgars Nākotne som fick betala ett allt för högt pris på grund av vädrets nyckfullhet. Av respekt för den drabbade familjen har jag valt att ändra på en del datum, platser och detaljer i berättelsen. Berättelsen bygger delvis på den intervju som jag gjorde med Sapņise i november 2010 och resten av berättelsen har jag fått återberättad för mig av en engagerad lettisk socialsekreterare som jag har kontakt med och som även är god vän med Sapņise.

Givetvis heter Sapņise något helt annat i verkligheten och bilderna som illustrerar artikeln har inget med familjen Nākotne att göra. Lettland är ett litet land med drygt två miljoner invånare och det skulle annars vara ganska så enkelt att avslöja familjens rätta identitet. Du kan läsa hela den tragiska berättelsen om Sapņise och Edgars här: Drömmen som gick i tusen bitar

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved

Postat 2013-08-30 11:39 | Läst 10170 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

The Russian Connection

Trots att jag inte är ryss blev jag för tre veckor sedan inbjuden att gå med i en grupp för ryska dokumentärfotografer. Skaparen och moderatorn av gruppen tycker att jag har en mycket rysk fotostil och därför ville han ha med mig.

Det var nästan så att jag baxnade när jag gick igenom namnen på de andra 73 personerna som ingår i gruppen. Det var idel kända namn och många av fotograferna i gruppen tillhör mina egna favoriter. Det är nästan så att jag känner mig lite malplacerad, men å andra sidan tror jag att jag kommer att kunna få riktigt bra feedback på mitt material i gruppen och kanske kan jag även få vara med och bidra med något till någon eller några. Att få bra och kunnig feedback är viktigt för mig som har som strävan att växa och utvecklas som fotograf och skribent och den möjligheten tror jag att jag kommer att få i den här gruppen.

Det finns de som påstår att dokumentärfotot är på väg att dö ut i Sverige. Jag tror att det kan bero på att många duktiga berättare i det här landet väljer att filma i stället för att fota, i vilket fall som helst är Sverige ett land som har dokumentärfilmare av absoluta världsklass. Men i vårt östra grannland Ryssland lever och frodas dokumentärfotogenren i allra högsta välmåga. Och det är inte bara i Ryssland som genren frodas. I stort sett i alla länder som tidigare låg innanför järnridån finns det många riktigt bra dokumentärfotografer som för genren framåt och vidare.


Matsalen på en internatskola i en liten ort söder om St: Petersburg © Mikael Good, All Rights Reserved.

Klicka på den följande länken om du vill se bilderna i bildspelet på din mobil eller läsplatta: http://www.flickr.com/photos/61029780@N06/sets/72157632859125683/

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Postat 2013-08-17 11:22 | Läst 11241 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Vad är Street Photography?



Debatten om vad som är Street Photography (gatufoto) eller inte böljar fram och tillbaka i olika forum på internt. Jag har valt att inte kasta mig in i den stundtals rätt så infekterade debatten trots att jag har stretat en hel del på gatan med min fotoapparat genom åren.

Anledningen till att jag inte ger mig in i debatten med hull och hår beror på att jag inte längre kallar mig för gatufotograf. Jag är egentligen inte någon titelmänniska men om man ändå ska försöka sätta mig i ett fotografiskt fack skulle jag själv välja att kalla mig för dokumentärfotograf. På så vis kan jag samla alla de olika stilarna som ryms inom mitt fotograferande i ett och samma ord. Tack vare det slipper jag att ställa mig i försvarställning för att försvara de traditionerna inom fotografi som jag har valt att följa och kan i lugn och ro fortsätta att koncentrera mig på att fånga ögonblicken av tid med mina tidsmaskiner utan att bli störd av onödigt brus.

När jag kallade mig för gatufotograf strävade jag efter att vara som en anonym och osynlig liten fluga på väggen. Jag stretade upp och ner för gator och torg med min kamera och slet ut otaliga par skor. Men det passade inte mig att vara en anonym åskådare och jag var i ärligheten namn en rätt så medioker gatufotograf trots en och annan fullträff. Men jag är allt för nyfiken på människorna som jag möter och vill gärna veta mera om dem. Och därför passar det mig bättre att vara en deltagande dokumentärfotograf. Där mina bilder får växa fram i umgänget med personerna som jag möter.

Bilderna i bildspelet som pyntar detta inlägget är tagna under mitt besök i Qing Hai i mitten av Kina i december 2004. Surfar du på mobil eller padda kan du titta på bilderna om du klickar på den följande länken: http://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157633287790404/

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved
Postat 2013-08-10 18:00 | Läst 11017 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera