"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Road trip på världens vackraste väg – bildreportage



Det påstås att vägen mellan de indiska städerna Siliguri och Darjeeling är världens vackraste väg. I slutet av december åkte jag på road trip mellan städerna för att försöka röna ut om påståendet stämde.






Under julen var jag i Indien tillsammans med familjen och besökte våra indiska släktingar. En av dagarna hade vi planerat in en roadtrip till Darjeeling. Det är bara 80 mil mellan Siliguri och Darjeeling. Men det är en nivåskillnad på över 2000 meter mellan städerna, och det tar lång tid att åka till Darjeeling på de smala, branta och slingriga vägarna. Förutom nivåskillnanden är det stor skillnad på temperaturen. I Siliguri var det 20 grader när vi åkte och när vi kom fram till Darjeeling var det 5 minusgrader. Som så många andra turister fick vi börja med att köpa mössor, vantar och halsdukar.






Påståendet om att det skulle vara en av världens vackraste vägar var inte taget helt ur luften. Landskapet som bredde ut sig var fantastiskt och vi hade gott om tid att njuta av det då vi puttrade fram i 40 km/h. Det var fullt med liv och rörelse både på och utmed vägen, och överallt fanns små butiker som sålde dricka och chips. Att försöka ta bilder genom bilrutan fungerade inte så bra. Men som tur var gjorde vi en hel del stopp utmed vägen, och då kunde jag passa på att vädra kameran och dokumentera. Tyvärr var det bitvis ganska så disigt vilket inte gav rättvisa åt de vida vyerna, därför valde jag att koncentrera mig på att fota människor som jag mötte istället.






Det är lätt att fotografera människor i Indien. De är glada och nyfikna och ställer gärna upp på bild. Men man får även vara beredd att själv ställa upp på bild. Jag tappade snabbt räkningen över hur många selfies som jag fick vara med på. Det här med att försöka vara som en fluga på väggen som ser utan att synas funkar inte så bra i Indien, och inte i något annat land heller för den delen! Det är bättre att vara öppen och ärlig med vad man gör och inte smyga omkring, bilderna blir bättre och stämningen blir trevligare.





Även om vägen mellan Siliguri och Darjeeling är mycket vacker och lätt kvalar in på min topp fem lista, så kan jag inte riktig hålla med om att det är världens vackraste väg. Jag har åkt på vackrare vägar i Kina, Norge och i Österrike. Men det är helt klart den vackraste vägen som jag åkt på i Indien!






Text och foto: Mikael Good


Postat 2020-10-17 16:01 | Läst 262 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Jag lever min dröm med ett 50mm f/0.95



Ett objektiv som jag länge drömde om att köpa är Canon 50mm f/0.95 som även kallas för ”Dream lens”. För ett par år sedan höll drömmen på att gå i uppfyllelse. Jag fick möjlighet att köpa ett exemplar som konverterats till Leica M för 10 000 kronor, tyvärr backade jag ur affären. I dag kostar ett objektiv i samma skick 30 000 kronor!





Tidigare var Canon ganska så ensamma om sitt mätsökarkopplade 50mm f/0.95 men de senaste tio åren har det dykt upp ett antal ljusstarka normalobjektiv med bländare 0.95 på marknaden. Kvaliteten på dem varierar från urusel till absoluta toppklass. Leica Noctilux-M 50mm f/0.95 ASPH är toppklass, men det är även priset på drygt 120000 kronor. Trots prislappen är det ett populärt objektiv med Leica mått mätt och leveranstiden är lång. Men har man pengarna och användning för objektivet är det dock inget att tveka på.





I och med att jag i icke corona-tider fotar en hel del konserter och gärna rör mig i lite dunklare miljöer ansåg jag att det var berättigat för mig att skaffa ett ljusstarkt normalobjektiv för att vinna lite mer tid, få lite mer skärpesläpp och kunna nå lite längre in i dunklet. Men samtidigt ville jag inte lägga allt för mycket pengar på ett specialobjektiv som jag bara skulle använda vid ett antal tillfällen. Egentligen har jag för många objektiv. Men jag har svårt att tacka nej till objektiv som är fyllda med karaktär och som simmar mot den rådande perfektionsströmmen.





Efter att ha gått igenom en del tester av olika objektiv kom jag fram till att TTArtisan 50mm f/0.95 skulle passa mig. I mångt och mycket är det en billig kopia på Leica Noctilux-M. Det ser ut som en Noctilux-M både vad gäller utseende och storlek, och det är välbyggt men inte i samma klass vad gäller bildkvaliteten. Glaset i TTArtisan objektivet kommer inte från AG Schott och har därför inte den tredimensionella känslan i bilderna som Noctilux. 





Även om det inte kan mäta sig med Noctilux-M så är TTArtisan 50mm f/0.95 fortfarande ett bra objektiv om man jämför med de andra ljusstarka objektiven på marknaden. I de tester som jag tagit del av står det sig väl mot Canon 50mm f/0.95 även om det 60-åriga Canonobjektivet överlag är bättre. Jag ville inte köpa TTArtisan objektivet nytt för 7250 kronor och bestämde mig för att vänta in ett begagnat objektiv. När det dök upp till ett riktigt fyndpris slog jag till! Behöver du inte bländare 0.95 är det bättre att köpa ett 50mm f/1.4 eller f/2.0. Ett sådant objektiv är mindre och smidigare och oftast skarpt från kant till kant när man bländar ned ett par steg. 





Nu har jag använt objektivet lite mer än en vecka. Att sätta skärpan på bländare 0.95 med mätsökaren på min M240 är en riktig utmaning, men med hjälp av den elektroniska Visoflexen går det hyfsat. Ännu bättre fungerar objektivet på min Sony A9. Med hjälp av en Techart Pro autofokusadapter sätts skärpan hyffsat snabbt även i lite mörkare miljöer, och den stora högupplösta sökaren gör det enkelt att sätta skärpan manuellt när så behövs. TTArtisan 50mm f/0.95 är känsligt för motljus, och kantskärpan blir aldrig riktigt bra, men  jag är överlag nöjd med hur det presterar och dess optiska tillkortakommanden utnyttjar jag kreativt. 





Jag längtar efter att fota konserter med objektivet, jag tror att det kommer att bli grymt bra bilder. Förra året testade jag att dokumentera ett par konserter med ett 7Artisan 50mm f/1.1. Testet gav mersmak, men jag var inte helt nöjd med hur objektivet presterade. Men jag är övertygad om att TTArtisan 50mm kommer att göra ett bättre jobb.



Objektivet är suveränt för porträtt och stämningsbilder på mellanstora avstånd, men det har som sagt sina brister. De gångerna som jag behöver ett perfekt normalobjektiv har jag ett Carl Zeiss 50mm f/1.4 för Contax som jag kör med adapter på Sonyn. Trots att det tillverkades på 70-talet står det sig fortfarande mycket väl i konkurrensen och bilderna har samma tredimensionella känsla som moderna Leicaobjektiv. Det är egentligen inte så konstigt med tanke på att objektivglaset också kommer från AG Schott i Mainz. Egentligen är Zeisset så perfekt att jag tycker att det är tråkigt, men för en del jobb behövs det lite tråkigare objektiv, alla kunder är inte så glada i experimentlusta.



Bilderna i inlägget togs på ett rivningshotat industriområde i Huskvarna med ett TTArtisan 50mm f/0.95 samt en Sony A9 med en Techart Pro LM-EA7 autofokus adapter. De flesta av dem är tagna på full glugg och 1/32000 sekund. Det är främst den här typen av bilder samt konserter som jag kommer att använda objektivet till.





Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-09-28 12:00 | Läst 2025 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

En genväg till Instagram



Jag håller på att lägga upp bilder ur min backkatalog på Instagram. Egentligen tror jag inte på Instagram som bildvisnings plattform. Anledningen är att det är omständigt att ladda upp bilder och att bildkvaliteten inte blir så bra på grund av allt för kraftig komprimering.



Tidigare fanns ett bättre alternativ – Flickr som är en betydligt bättre plattform för bilder. Men Flickr missköttes tyvärr under allt för många år och för nu en tynande tillvaro i takt med att användarna överger plattformen. Detta har lett till att halvmesyrer har kunnat armbåga sig in på marknaden med hjälp av skickliga marknadsförare och influencers. 

Trots att jag egentligen inte gillar Instagram har jag bestämt mig för att ladda upp ett antal bilder tillsammans med en kort rubrik och utan några besökarlockande #hashtaggar. På sätt och vis är det ett test för att se hur många som kommer att se bilderna och vilken respons det blir. För att göra det enkelt för mig lägger jag in bilderna som jag ska dela här i bloggen, och sparar sedan ned dem på min iPhone. Därifrån är det relativt enkelt att ladda upp bilderna på Instagram, och jag slipper på så sätt den långa omvägen via Dropbox.

Bilderna i inlägget har jag tagit i Lettland, Kina, Sverige, Egypten och Rumänien. En del av dem har du säkert sett tidigare, och ett par av dem har nått en riktig storpublik. Jag kommer att spara ned dem till min iPhone och lägga upp dem på mitt Instagramkonto under veckan.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-09-11 11:58 | Läst 1290 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Gårdakvarnen maldes ned i Huskvarna – stort bildreportage



2014 spelade Husqvarna FF i Superettan. Under det året kom många klassiska fotbollslag på besök till staden och det bjöds på fotboll av näst högsta klass. En härlig försommardag i slutet av april mötte HFF det favorittippade göteborgslaget GAIS på Vapenvallen i Huskvarna.





Mitt fotbollsintresse har avtagit med åren, men GAIS är rock´n roll tänkte jag och bestämde mig för att försöka dokumentera matchen och uppbyggnaden innan. Tre bussar med supportar hade kommit från Göteborg  i supporterföreningen Gårdakvarnens regi. Jag sprang på några gaisare som satt och njöt i solskenet på restaurang Fenisias uteservering. Efter att jag förklarat vem jag var och att jag höll på GAIS, blev jag genast insläppt i gemenskapen.





En medelålders man i grönsvart matchtröja hade en lång utläggning om hur man skiljer en äkta Göteborgare från en falsk:
– Det bästa sättet att ta reda på om någon är en äkta Göteborgare eller inte är genom att fråga honom om vilket lag han håller på i fotboll. Svarar han Örgryte är det en av bröderna Birro. Svarar han IFK Göteborg är han inte från Göteborg utan en medgångssupporter som är invandrad till Göteborg eller kommer från en annan stad eller kranskommun, men om han svarar GAIS eller ännu hellre Makrillarna då vet du att det en tvättäkta Göteborgare som du tjôtar med.
En hattklädd supporter levererade en tydlig passning till IFK Göteborg som även kallas för änglarna.
– Om Gud velat att änglar skulle spela fotboll hade det funnits gräs i himlen.





Med tanke på kommentarerna var det nästan så att man kunde tro att det vankades derby mellan GAIS och IFK. Men för en äkta gaisare finns det en nedärvd rivalitet med mycket glimt i ögat gentemot IFK Göteborg. Stämningen bland supportrarna var inte hätsk utan gemytlig och familjär, men trots den trevlig stämningen fanns det många poliser på plats. När jag frågade en supporterpolis varför det var så svarade han:
– Vi har fått indikationer på att några medlemmar i Firman Boys (en huliganfirma som håller på AIK) är här för att söka bråk med GAIS-supportrar.
Jag tyckte det var märkligt med tanka på att HFF och GAIS spelade i superettan och AIK i allsvenskan.
– De är inte intresserade av fotboll, de vill bara ha bråk, svarade supporterpolisen.
En medelålders man smög upp bakom mig och polisen och sa på bred göteborgska:
– Lita inte på polisen de har samma färg som Blåvitt!



En timma innan match radade gaisarna upp sig för avmarsch mot Vapenvallen som ligger en dryg kilometer från Huskvarna centrum. I samlad tropp och under polisens vakande ögon vandrade de till Vapenvallen, medan de sjöng läktarsånger och ropade hejaramsor. Först gick de fel och vandrade halvvägs över Esplanadbron med sikte på Jönköping, innan polisen lyckades styra dem rätt.
– Alla älskar GAIS i Göteborg, alla älskar GAIS, alla älskar GAIS ekade det utmed Huskvarnaån, när lämmeltåget med gaisare vandrade upp mot Vapenvallen.





När de kom fram till Huskvarnas svar på Wembley stadium genomsöktes de av vakter innan de släpptes in. Min tanke var att följa med gaisarna in. Men om jag gjorde det skulle jag bara få hålla mig på den läktarsektion som tilldelats dem under hela matchen. Jag ville dokumentera matchen, därför lämnade jag min nyfunna vänner och valde istället att gå in genom huvudingången, och på så vis fick jag tillgång till större delen av Vapenvallen.





Väl på plats gick jag omkring och dokumenterade stämningen innan matchstart med min kamera, när en kvinnlig funktionär kom fram till mig och sa.
– Om du vill kan du få sitta nere vid hörnflaggan och fotografera.
I och med att jag hade en manuell 90mm som längsta objektiv valde jag att tacka nej till hennes vänliga erbjudande. Det fanns två sportfotografer på plats och de hade rejäla strutar på sina stora slutarsnabba kameror. Jag hade inte riktigt passat in bland dem med min lilla tyska kamera. Men så här i efterhand hade det varit lite roligt att fota en match med en M Leica och ett 90mm, det funkade bra på 1950-talet och det skulle säkert funka nu med!





Matchen hade lockat storpublik till Vapenvallen 2518 personer fanns på plats för att heja på HFF eller GAIS. På förhandssnacket förstod jag att de flesta HFF supportrarna var lite oroliga för att deras lag skulle åka på storstyrk mot det topptippade bortalaget. Men från start visade HFF-spelarna att de var på hemmaplan och inte skulle låta de gästande gårdakvarnarna mala ned dem. De bjöd på ett snabbt och piggt passningsspel, och var betydligt aggressivare i närkamperna än GAIS-spelarna.





Men allt var inte frid och fröjd, bland glada och falsksjungande HFF-supportrar hade några personer från huliganfirman Firman Boys smugit sig in. De försökte förgäves att uppvigla HFF-supportrarna mot gaisarna. Men HFF-supportrarna var inte med på noterna utan bad dem vänligt och bestämt att lämna Vapenvallen. Några bistra poliser kom och blockerade deras väg, och strax innan andra halvlek valde Firman Boys att helt odramatiskt lämna vallen. Precis som de tillresta GAIS-supportrarna var HFF:arna där för att titta på fotboll och ha kul. 




Spelet ville aldrig riktigt lossna för GAIS, nykomlingen HFF styrde och ställde som de ville. De fick utdelning för sitt effektiva passningsspel och vann ganska så enkelt med 2-0.
– Det var Jan Mak-klass på spelet, men å andra sidan är det ett ständigt lidande att hålla på Gais, sa en besviken gaisare innan han lommade iväg till bussen som skulle ta honom och de andra supportrarna hem till Göteborg. 





Mungiporna på HFF-supportrarna var desto högre. Efter fyra omgångar toppade laget tabellen och tron på att de skulle kunna etablera sig i Superettan var stark bland både spelare och supportrar. Men trots den stark inledningen gick det utför, laget kom sist och åkte ur Superettan. Efter att ha kämpat i Division 1 södra ett par år harvar laget nu i Division 2 Östra Götaland. Men drömmen om att åter spela i Superettan lever i Husqvarna FF som har ett stort barn- och ungdomsarbete och därmed framtiden för sig.





GAIS lidande har fortsatt, målet att komma tillbaka till Allsvenskan har inte nåtts och laget har fått kämpa för att klamra sig kvar i Superettan. Men en gaisare ger aldrig upp hur mörkt det än ser ut. Även om drömmen om allsvenskan är avlägsen är den i allra högsta grad levande.

























Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-09-09 19:02 | Läst 1782 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Bilderna från Lettland väcker minnen



För mig är det avkopplande att gå igenom gamla bilder. De får mig att minnas människor som jag mött genom åren, och de har en unik förmåga att återskapa minnen av dofter, röster och miljöer.



Genom åren har jag varit ute på reportageresor runt om i världen och träffat och intervjuat mängder av människor. De flesta mötena har resulterat i socialreportage i text och bild som publicerats i olika tidningar både i som utanför landet. Några av reportagen har till och med översatts till finska, norska, ryska, engelska och tyska.

Bilderna i det här inlägget har jag tagit i Lettland. Det är ett land som jag har besökt många gånger genom åren. Jag har knappt sett några turistattraktioner i landet, men jag har dokumenterat ett Lettland som de flesta inte har sett eller upplevt. En del av bilderna och intervjuerna som jag gjort kommer antagligen att få ett stort dokumentärt värde i framtiden.



Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-09-01 13:09 | Läst 1785 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 39 Nästa