Det norra ishavet

Än så länge ligger isen tät i viken men om bara drygt två månader är vintern över och då kommer det tjocka istäcket att ha dragit sig undan. Då kommer valrossarna att fylla stränderna och de kommer att trängas, gruffas och lapa sol i sommarvärmen i ett desperat försök att bringa en gnutta sommarvärme till sina vintertrötta kroppar. 

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Tre delar av reportageserien har blivit fyra

Jag håller som bäst på att arbeta med nästa del av min reportageserie om de glömda barnen i Ryssland. Anledningen till att arbetet har dragit ut lite på tiden beror på att jag går en utbildning i administration och för att jag har haft en del extraknäck som redigerare.

Min ursprungstanke var att reportageserien skulle bestå av tre delar. Men materialet som jag har samlat in är såpass omfattande att jag har valt att dela upp reportaget i två delar och därför kommer tre reportage att bli fyra. Förhoppningsvis hinner jag att sammanställa del två under påskhelgen.

Här kan du läsa det första reportaget i serien om De glömda barnen i Ryssland

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Multijournalist - Framtidens journalist redan idag

Framtiden för landets dagstidningar ser allt annan än ljus ut. Branchen är inne i en av sina djupaste svackor i mannaminne. De senaste tre åren har mängder av säljare, annonsproducenter, redigerare, fotografer och reportrar blivit av med sina arbeten på grund av vikande upplagesiffror och kraftigt minskade annonsintäkter.

Samtidigt kommer det rapporter om att ägarna för några av de stora mediehusen i Sverige plockar ut miljonbelopp i vinst. Med tanke på situationen för tidningsbranchen kan det ses som ganska så kortsiktiga och oansvariga beslut. Egentligen är det inte så konstigt att ägarna plockar ut vinst, de flesta företagen drivs i rent vinstsyfte. Många medieföretag har även tuffa krav på avkastning från sina aktieägare och uppfylls inte de kraven bantas organisationen. Om vinsterna för mediehusen helt hade uteblivit är jag övertygad om att betydligt fler personer på tidningarnas annonsavdelningar och redaktioner hade förlorat sina arbeten. Personligen skulle jag dock gärna se att medieföretagen återinvesterade en del av sin vinst i verksamheten genom att exempelvis investera i framtida journalistik. Andelen tidningar som investerar i framtiden är försvinnande få och det är tyvärr kortsiktigt ekonomiskt tänkande som styr de flesta verksamheterna idag.

Kanske skulle en lösning kunna vara att satsa på bredd istället för spetskompetens? I vart fall tycker jag att det är dags för tidningarna att riva murarna mellan annons, marknad och redaktion och anställa personer som kan arbeta gränsöverskridande. Personer som kan klara av de flesta arbetsuppgifterna på en tidning samtidigt som de även skulle kunna var delaktiga i marknadsföringen av tidningen i sociala media. Det kanske låter som en helt omöjlig uppgift att klara av. Men tro mig jag vet att det skulle kunna fungera. Jag är själv en sådan gränsöverskridande person. De senaste åren har jag med gott resultat arbetat som reporter, redigerare, layoutare, annonsproducent, grafisk formgivare, kommunikatör och fotojournalist. Jag är övertygad om att personer med samma yrkesbredd som mig kommer att bli efterfrågade på framförallt mindre tidningar i en nära framtid. Kanske är en investering i multijournalister den bästa investeringen i framtida journalistik? En sådan investeringen skulle i vart fall innebära att färre personer klarade av att göra samma jobb som fler gör idag utan att kvaliteten skulle bli direkt lidande.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved

Kolla gärna in min profil på Linkedin om du vill kontakta eller anlita mig: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689 

Blogga aldrig på en weekend

Jag har märkt att antalet läsare sjunker ganska så drastiskt under veckoslutet. Vad det beror på vet jag inte riktigt men jag hoppas att det beror på att mina läsare väljer att vara ute i friska luften istället för att sitta inne framför datorn.

I vilket fall som helst hoppas jag att mitt antagande att de är ute stämmer, men det korrekta svaret på min fråga är nog att många passar på att läsa min blogg på arbetstid. I vart fall är det vanligt att olika företagsnamn dyker upp som adressater i besöksstatistiken under vardagarna. Även om jag är medveten om att trafiken går ned under veckoslutet så hindrar det inte mig att publicera ett och annat matigt inlägg på helgerna. Jag bloggar ju först och främst för att det är kul och inte för att få så många läsare som möjligt. 

Under våren kommer jag att färdigställa min artikelserie om de glömda barnen i Ryssland och jag håller det inte för omöjligt att jag kommer att fortsätta att lägga upp texterna både här på Fotosidan och i min andra blogg chasid68.blogspot.se. Bilderna kommer jag främst att ladda upp på Flickr. Appropå Flickr har antalet besökare till mitt flickkonto passerat 5000 på bara tre månader, om det är en bra eller dålig siffra vet jag inte, men i vilket fall som helst tycker jag att det är kul att nå ut till en i såpass stor publik med mina bilder.

Det börjar att se lite ljusare ut för mig på arbetsmarknaden och jag har haft en del frilansjobb som redigerare och grafisk formgivare de senaste veckorna. Jag har även en del marknadsförings idéer för hjälp- och biståndsorganisationer som jag tror skulle kunna fungera riktigt bra i praktiken och hjälpa till så att de får större avkastning på sina insamlade medel. Det är tyvärr inte allt för ovanligt att mina idéer har kopierats utan att jag har fått något för det. Och för att se till så att arbetaren får den lön som han förtjänar denna gången har jag bestämt mig för att  byta idéerna mot ett arbete.

Bilden som illustrerar inlägget, men som inte har något med texten i övrigt att göra tog jag på Jönköpings station för ett par år sedan. På den tiden kallade jag mig fortfarande för gatufotograf. Jag stod helt öppet mitt i folkvimlet och jag hade en kamera med ett 28mm objektiv som var inställt på bländare 8 och 2 meter. Självklart hade jag kameran för ögat.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved. 

Eurobägaren riskerar att svämma över

Cyperns ekonomi är i kraftig gungning och en del ekonomer är rädda för att lilla Cypern ska bli droppen som till sist får hela eurobägaren att svämma över. Men trots att hela eurosamarbetet är i kraftig gungning och framtiden för euron som valuta är högst osäker, kämpar Lettland hårt för att få komma in i den ekonomiska stugvärmen.

Trots att euron är i kraftig gungning har Lettland siktet inställt på att införa den gemensamma valutan i januari 2014. Lettland skulle i så fall bli det 18 eurolandet. Även om landets politiker är entusiastiska över euron är inte det hårt prövade folket i Lettland lika entusiastiska längre. Precis som i Sverige matas de dagligen med information om hur eurosamarbetet knakar i fogarna och det är många som har dragit öronen åt sig och vill avvakta ett tag till. Men enligt Lettlands centralbank uppfyller landet kriterierna för att ingå i eurosamarbetet och under våren ska EU-kommissionen granska Lettlands ekonomi för att se om landet uppfyller alla kriteriern och om de är redo att införa euro som valuta. 

I början av 2009 var Lettland helt utslaget och nere för räkning, en nationell bankrutt närmade sig med stormsteg. Då var det nog ingen som trodde att Lettland skulle resa sig på nio, få ordning på sin ekonomi och vara redo för det ekonomiska finrummet på bara fyra år. Tillväxten i Lettland ökar på grund av en tuff ekonomisk politik och ett ekonomiska stålbad av allra värsta sort. Skuldsaneringen och tillväxten i Lettland efter krisen ses numera som ett föredöme inom EU och det är många som anser att fler skuldtyngda EU-länder borde följa Lettlands exempel i spåren för att snabbt få ordning på sina krisande ekonomier.

Men myntet har även en baksida. Drygt 250.000 personer har lämnat landet sedan år 2000, utflyttningen har tagit extra fart efter 2008 (en del källor talar om ännu högre siffror men då jag inte kan få dem verifierade har jag valt att utelämna dem). Många av letterna som har flyttat är högutbildade och de blev antingen av med sina arbeten eller fick sina inkomster kraftigt sänkta i spåren av krisen. Vad denna brain drain (kunskapsflykt) kan få för påverkan på den långsiktiga ekonomiska tillväxten återstår att se. Men för att kunna locka tillbaka dem som har flyttat krävs kraftigt höjda löner och det har inte Lettland råd med inom en överskådlig framtid. Det blir billigare att importera kvalificerad arbetskraft från grannländer som har lägre lönenivåer för att täcka upp för den kunskap som försvunnit ur landet. Men frågan är om Letterna kommer att gå med på en ökad invandring? 

Sedan Lettland blev fritt från Sovjetunionen den 21 augusti 1991 har invånarantalet minskat från 2 700 000 (1989) till cirka 2 070 000 (2012). En del rapporter talar om att 2012 års siffror är lätt friserade och att det totala antalet invånare i landet ligger någonstans mellan 1,8 och 1,9 miljoner. Om den senaste siffran stämmer innebär det att Lettland har förlorat drygt 30% av sin befolkning på lite mer än 20 år. Om vi skulle haft samma negativa befolkningsutveckling som Lettland skulle Sveriges befolkning ha sjunkit från drygt 8 600 000 år 1991 till drygt 6 000 000 år 2012. I vilket fall som helst har emigrationen även en positiv effekt på arbetslöshetssiffrorna i Lettland och den har bidragit till att de har sjunkit kraftigt de senaste två åren.

Bilden som illustrerar artikeln föreställer ett bostadsområde i ett litet samhälle i de östra delarna av Lettland. När jag besökte en familj som bodde där i mitten av 2000-talet gapade hälften av lägenheterna tomma. Hur det ser ut idag vet jag inte, men jag skulle tro att fler har flyttat därifrån i sin jakt efter ett arbete. Kanske har de flyttat till andra städer i Lettland eller så har de sökt sin lycka utomlands?