Fotografen föll ned i ett slukhål

I förra veckan var jag på reportageresa i södra Serbien. Efter ett besök hos en romsk familj i staden Bujanovac, råkade jag falla ned i ett slukhål som plötsligt öppnade sig under mina fötter. Som tur var fungerade mina reflexer utmärkt. Jag fick ut armarna, och  kunde ta spjärn mot kanten av slukhålet, vilket gjorde att jag snabbt kunde ta mig upp.

Både jag och kameran blev ordentligt dammiga, men vi klarade oss utan några blessyrer. Jag borstade av mig det värsta dammet och fortsatte sedan med uppdraget. Jag tog inga bilder på slukhålet, men hade fingret på avtryckaren och tog en bild i samband med att jag föll ned. Utrustningen som jag hade med mig var en Fuji X-T2 och ett 18-135mm, de är båda vädertätade. När jag var tillbaka på hotellet var det bara att blåsa bort det värsta dammet med en blåstuta, och sedan torka med en fuktig handuk så var kameran och objektivt som nya igen.

Text och foto: Mikael Good

Stor fotoutställning på musikfestival

Jag tycker inte om att ställa ut på traditionella utställningslokaler, anledningen är det är få besökare, och att samtalen allt som oftast handlar om kameror och objektiv, och inte om bilder. Därför har jag valt att ställa ut på lite udda ställen, där samtalen har handlat om bild i första hand.



När jag tidigare ställt ut har det oftast varit svartvita dokumentärbilder från de östra delarna av Europa. Men i somras avvek jag från den linjen,  när jag hade en stor utställning med rockfoto på Gullbrannafestivalen utanför Halmstad. De senaste sex åren har jag arbetat volontärt som rockfotograf på festivalen, och parallellt med det har jag levererat artiklar, recensioner och bilder till tidningar, magasin och artister.



Några av de tusentals bilder som jag tagit genom åren, sorterades ut, kopierades och hängdes upp.  De senaste 10 åren har jag arbetat enligt konceptet  – ”Om folk inte kommer till en fotoutställning, får utställningen komma till folket”. Utställningen på Gullbrannafestivalen passade in i det konceptet. Ett par tusen personer såg utställningen som hängde mitt i smeten på festivalområdet, och jag hade en del intressanta samtal om bilderna med festivalbesökare.

Text och foto: Mikael Good

Gullbrannafestivalen 20-års jubilerar

På torsdag drar årets Gullbrannafestival som är den 20:e i ordningen igång. Jag står återigen redo att dokumentera festivalen med kamera och anteckningsblock. Nytt för i år är att jag kommer att ha en stor utställning med rockfoto på festivalområdet och i en av konsertarenorna. Ett par tusen personer kommer att kunna se bilderna.

Gullbrannafestivalen är en öppen festival och den som respekterar att det är en drogfri festival är välkommen in på området och kan se konserterna på Bildascenen. Men för att komma in på konsertarenorna måste man ha ett festivalpass.

Text och foto: Mikael Good

Bullock Hearts bjöd på intelligent popmusik

På valborgsmässoafton spelade Huskvarnabandet Bullock Heart inför drygt 300 personer på Kungsporten i Huskvarna. Trots regnet och kylan bjöd de på varm spelning med sommartouch.

Bandet som bildades 2013 av Lina och Johannes Häger spelar intelligent välspelad popmusik kryddad med finess, själ, hjärta och en uns med glimten i ögat. Deras musik kan bäst beskrivas som Queen möter One Republic möter The Ark möter Colony House möter Wings möter the Beatles. Du som kan din pophistoria förstår att bandet har sina rötter väl förankrade i 70-talets popmylla, och den tiden då band var band och inte välslipade varumärken.

Om du är en flitig radiolyssnare har du säkert hört Bullock Heart’s countrydoftande låt ”Ride Like a Lightning”, den har spelats flitigt på P4 över hela landet sedan releasen i februari. 2014 blev Bullock Hearts tvåa i finalen av Svensktoppen Nästa med låten ”Bells & Whistles”. Samma låt var även den näst mest spelade låten på Finlands största radiokanal, Radio Suomi.

Namnet Bullock Hearts har de fått från den tropiska frukten Bullock Hearts som ser ut som ett hjärtformat äpple.

I sommar kommer Bullock Hearts att göra några festivalspelningar. Och du har bland annat chansen att se bandet på Gullbrannafestivalen utanför Halmstad den 5-8 juli.



Text och foto: Mikael Good

Oscarsborgs fästning är en symbol för Norges frihet

Det skulle bli en tysk propagandatriumf signerad Josef Goebbels. Tysklands modernaste kryssare Blücher skulle segla in i Oslo i triumf. Musikkår och soldater skulle sedan paradera upp till Stortinget och avsätta regeringen, tillfångata kungen och erövra landet. Men överste Birger Eriksen satte stopp för planerna och såg till att kriget i Norge blev betydligt längre och kostsammare än vad tyskarna hade räknat med.




Den 9 april 1940 försökte en tysk flottstyrka med den tunga kryssaren Blücher i spetsen att i skydd av nattens mörker smyga sig förbi det trånga Drøbacksundet i Oslofjorden. När krigsfartygen kom i höjd med Drøback lystes de upp av kustartilleriets strålkastare. Kommendanten överste Birger Eriksen var övertygad om att det var fiendeskepp som inkräktade på norskt territorium och det var hans plikt att hindra dem från att nå sitt mål. Trots att ingen krigsförklaring förelåg beordrade han eld med två av Oscarsborgs tre 28 cm Krupp-kanoner.  Bägge kanonerna fick in fullträffar på Blücher. 15 cm kanonerna i Kopås och Husvik öppnade också eld och fick in flera träffar på Blücher samt på det efterföljande pansarskeppet Lützow. 

Blücher som var upplyst av bränder försökte desperat att fortsätta sin färd mot Oslo. Den oerfarna besättningen försökte få upp farten på fartyget och snabbt få henne ut ur hetluften. Men samtidigt som de kämpade avfyrades i rask takt två torpeder från torpedbatteriet på Norra Kaholmen. De träffade under vattenlinjen med full kraft. Blücher började ta in vatten, fick slagsida och sjönk runt 06.20, drygt två timmar efter den första träffen och drog med sig nästan 1000 man ned i Oslofjordens kalla djup. De övriga 1400 lyckades simmande att ta sig i land. De andra fartygen i den tyska flottstyrkan tog sig ur skottlinjen och den tyska invasionen av Oslo blev uppskjuten med mer än ett dygn. 




Den 10 april bombade tyskarna Oscarsborg till underkastelse och de övriga skeppen kunde segla in i Oslo och säkra staden. Men i och med sänkningen av Blücher stoppades tyskarnas försök att snabbt ta över makten i Norge. Det norska kungahuset och regeringen fick gott om tid att fly. De tog med sig landets guldreserv och kunde mobilisera armén och börja organisera upp försvaret av landet. Tyskarna hade räknat med att ta Norge på ett par dagar och närde en förhoppning om att Norge skulle ställa sig på deras sida i kriget mot de Allierade. Men det skulle ta tyskarna 62 dagar att erövra Norge. Kungen, kronprinsen och regeringen flydde så småningom till Storbritannien där de bildade en exilregering och organiserade den fortsatta kampen mot den tyska ockupationsmakten.




Sänkningen av Blücher blev betydelsefull för Norge. Oscarsborgs fästning är en symbol för Norges frihet. Kommendanten överste Birger Eriksen räknas som en av nordens största hjältar för sitt mod att fatta ett avgörande beslut i rätt tid. Ett beslut som mycket väl hade kunnat bli slutet av hans karriär.  Men han var övertygad om att den eldgivningsorder som han gav var den rätta, inte bara för honom själv utan även för Norge. Tack vare hans övertygelse och personliga mod fick norrmännen tid att organisera upp sitt försvar och kunde tillsammans med engelska och franska trupper som kom för att bistå dem i kampen, stå emot tyskarna i två månader.
På grund av händelserna på västfronten, drog sig fransmän och engelsmän tillbaka 8 juni, och Norge tvingades till sist att kapitulera för den tyska övermakten den 10 juni 1940.  Men det norska folket gav inte upp. En väpnad motståndsrörelse fortsatte att kämpa mot nazisterna och deras kollaboratörer ända tills tyskarnas kapitulation 7 maj 1945.

Överste Birger Eriksen tilldelades såväl norska, brittiska och franska militära utmärkelser för sin insats den 9 april 1940. I den norska storfilmen "Kongens Nei" från 2016 finns en filmatisering av sänkningen av kryssaren Blücher. Filmen som ger en bra inblick över de tre första dagarna av tyskarnas angrepp mot Norge är mycket sevärd. 

Text och foto: Mikael Good