Vad hände med blogginlägget?

Jag fick en fråga vart blogginlägget med rubriken "Miracles take place around the Christmas Angel Tree" som jag publicerade igår har tagit vägen? Min tanke var inte att lägga upp inlägget på Fotosidan överhuvudtaget. Jag mellanlandade inlägget på Fotosidan för att kunna omvandla det till HTML källkod med hjälp av HTML-funktionen i bloggen. När jag färdig med det och kopierat koden måste jag ha tryckt på fel knapp och publicerat inlägget när jag skulle spara och stänga ned. När jag upptäckte misstaget tidigare under dagen valde jag att släcka ned inlägget helt.

Om du ändå skulle vara intresserad att läsa det radera inlägget. Så finns inlägget att läsa i sin helhet i min andra blogg på blogspot. Min tanke var att bara publicera inlägget där, vilket jag gör med en del inlägg som jag inte tycker lämpar sig för Fotosidan. Som grädde på moset är den bloggen bättre anpassad för både mobil och läsplatta än vad Fotosidans blogg är. Du kommer till min andra blogg om du klickar på den följande rubriken: Miracles take place around the Christmas Angel Tree

Text och foto: © Mikael Good

Paul Hansen effekten

Skriver man "Photojournalist Sweden" i sökfältet på google återfinns mitt namn och mina bilder högt upp bland sökresultatet. Nu kanske det inte är den mest använda sökfrasen på google men i samband med att Paul Hansen vann World Press Photo tidigare i år har de internationella besöken ökat betydligt till mina båda bloggar och mitt flickrkonto. Jag hade räknat med att få mellan 1000-1500 besök per år till mitt flickrkonto när jag startade upp kontot i december förra året. Nu är det nästan 13.000 besök! Och antalet läsare i min blogg på blogspot har mer än fördubblats sedan årets början och besöken från Ryssland och USA är ungefär lika många som de från Sverige.

Det är nästan så att man skulle kunna tala om en Paul Hansen effekt. Men det är inte hela sanningen bakom den ökade besöksfrekvensen. Mitt namn figurerar på en hel del listor över fotojournalister och reportrar världen över och jag har en del namnkunniga följare som har rekommenderat mina inlägg till sina läsare. Även om det är lite motvilligt måste jag ändå erkänna att jag inte längre är något direkt okänt namn vare sig som fotograf eller som skribent. De som känner mig vet att jag helst av allt står i bakgrunden och lyfter fram enkla kämpande människor i rampljuset. Jag har valt att lyfta fram kämpande ensamstående kvinnor såsom Lisa, Aina, Regina, Sveta med flera. Kan jag nå ut till en betydligt större publik med deras berättelser och se till så att de får det stöd och den hjälp som de behöver, ja då kan det till och med vara värt att bli lite känd på kuppen!



Trots "framgången" tänker jag inte spinna vidare på den, faktum är att jag helst inte vill arbeta som fotograf eller reporter på heltid. Jag trivs bra med att arbeta som informationsansvarig på en biståndsorganisation där skrivande och fotograferande är en del av arbetsuppgifterna. Att arbeta som informationsansvarig är ett mycket varierande arbete, ena dagen skriver jag en redaktionell text, andra dagen planerar jag en kampanj och den tredje dagen skissar jag på en insamlingsstrategi. Men oftast gör jag allt på en och samma gång och framförallt slipper jag stå i det direkta rampljuset :)



Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Färg eller svartvitt?

Det händer att jag får frågan om varför jag oftast väljer svartvitt framför färg? Jag har egentligen inget emot färgbilder men i mitt tycke gifter sig en redaktionell text och svartvita bilder bättre än färgbilder. Färgbilder har en tendens att suga åt sig blicken och ta bort fokus från texten medan svartvitt i mitt tycke är bättre på att lyfta fram och förstärka texten. Det är en av anledningarna till att jag allt som oftast väljer att presentera mina bilder i svartvitt.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

The Migrant Mother

The photo of Evita and Everts that I took during the great depression in Latvia in 2008 was compared with Dorothea Langes famous photo of The Migrant Mother by a fellow photographer. Although I feel honored and are flattered by the comparison. I don´t believe that I will ever be able to take a photo with the same importance as The Migrant Mother, that photo is out of both my league and reach.

The photo of The Migrant Mother is actually one of my personal favorites and Dorothea Langes photographic language has been very influential to my own work as you can see in the picture above.

The following link will take you to The photo of the Migrant Mother, taken by Dorothea Lange in 1936: http://www.shootingfilm.net/2013

Text and Photo: © Mikael Good, All Rights Reserved

Skörden kan vara skillnaden mellan liv och död

Nu står hösten åter för dörren och äppelträden dignar under tyngden av all frukt. Min hustru och jag kan omöjligen ta hand om och plocka alla mogna äpplen, men vi brukar dela med oss av våra goda äpplen till grannar, släktingar och vänner för att så lite som möjligt ska gå till spillo.

Skulle det bli missväxt är det inte hela världen för oss. Både min fru och jag har relativt stadiga inkomster och vi är inte beroende av att få en god skörd, om vi inte skulle få det kan vi köpa de äpplena som vi behöver i butik. För en utsatt familj i hjärtat av Lettland kan en dålig skörd innebära att de inte kan lägga undan tillräckligt med mat för vintern och att deras barn får gå och lägga sig med hungerkurrande magar under den långa och mörka årstiden.

Ett mycket tragiskt exempel på vad ett par dåliga somrar i rad kan ställa till med är berättelsen om Sapņise och Edgars Nākotne som fick betala ett allt för högt pris på grund av vädrets nyckfullhet. Av respekt för den drabbade familjen har jag valt att ändra på en del datum, platser och detaljer i berättelsen. Berättelsen bygger delvis på den intervju som jag gjorde med Sapņise i november 2010 och resten av berättelsen har jag fått återberättad för mig av en engagerad lettisk socialsekreterare som jag har kontakt med och som även är god vän med Sapņise.

Givetvis heter Sapņise något helt annat i verkligheten och bilderna som illustrerar artikeln har inget med familjen Nākotne att göra. Lettland är ett litet land med drygt två miljoner invånare och det skulle annars vara ganska så enkelt att avslöja familjens rätta identitet. Du kan läsa hela den tragiska berättelsen om Sapņise och Edgars här: Drömmen som gick i tusen bitar

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved