"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

The Russian Connection

Trots att jag inte är ryss blev jag för tre veckor sedan inbjuden att gå med i en grupp för ryska dokumentärfotografer. Skaparen och moderatorn av gruppen tycker att jag har en mycket rysk fotostil och därför ville han ha med mig.

Det var nästan så att jag baxnade när jag gick igenom namnen på de andra 73 personerna som ingår i gruppen. Det var idel kända namn och många av fotograferna i gruppen tillhör mina egna favoriter. Det är nästan så att jag känner mig lite malplacerad, men å andra sidan tror jag att jag kommer att kunna få riktigt bra feedback på mitt material i gruppen och kanske kan jag även få vara med och bidra med något till någon eller några. Att få bra och kunnig feedback är viktigt för mig som har som strävan att växa och utvecklas som fotograf och skribent och den möjligheten tror jag att jag kommer att få i den här gruppen.

Det finns de som påstår att dokumentärfotot är på väg att dö ut i Sverige. Jag tror att det kan bero på att många duktiga berättare i det här landet väljer att filma i stället för att fota, i vilket fall som helst är Sverige ett land som har dokumentärfilmare av absoluta världsklass. Men i vårt östra grannland Ryssland lever och frodas dokumentärfotogenren i allra högsta välmåga. Och det är inte bara i Ryssland som genren frodas. I stort sett i alla länder som tidigare låg innanför järnridån finns det många riktigt bra dokumentärfotografer som för genren framåt och vidare.


Matsalen på en internatskola i en liten ort söder om St: Petersburg © Mikael Good, All Rights Reserved.

Klicka på den följande länken om du vill se bilderna i bildspelet på din mobil eller läsplatta: http://www.flickr.com/photos/61029780@N06/sets/72157632859125683/

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Postat 2013-08-17 11:22 | Läst 11366 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Vad är Street Photography?



Debatten om vad som är Street Photography (gatufoto) eller inte böljar fram och tillbaka i olika forum på internt. Jag har valt att inte kasta mig in i den stundtals rätt så infekterade debatten trots att jag har stretat en hel del på gatan med min fotoapparat genom åren.

Anledningen till att jag inte ger mig in i debatten med hull och hår beror på att jag inte längre kallar mig för gatufotograf. Jag är egentligen inte någon titelmänniska men om man ändå ska försöka sätta mig i ett fotografiskt fack skulle jag själv välja att kalla mig för dokumentärfotograf. På så vis kan jag samla alla de olika stilarna som ryms inom mitt fotograferande i ett och samma ord. Tack vare det slipper jag att ställa mig i försvarställning för att försvara de traditionerna inom fotografi som jag har valt att följa och kan i lugn och ro fortsätta att koncentrera mig på att fånga ögonblicken av tid med mina tidsmaskiner utan att bli störd av onödigt brus.

När jag kallade mig för gatufotograf strävade jag efter att vara som en anonym och osynlig liten fluga på väggen. Jag stretade upp och ner för gator och torg med min kamera och slet ut otaliga par skor. Men det passade inte mig att vara en anonym åskådare och jag var i ärligheten namn en rätt så medioker gatufotograf trots en och annan fullträff. Men jag är allt för nyfiken på människorna som jag möter och vill gärna veta mera om dem. Och därför passar det mig bättre att vara en deltagande dokumentärfotograf. Där mina bilder får växa fram i umgänget med personerna som jag möter.

Bilderna i bildspelet som pyntar detta inlägget är tagna under mitt besök i Qing Hai i mitten av Kina i december 2004. Surfar du på mobil eller padda kan du titta på bilderna om du klickar på den följande länken: http://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157633287790404/

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved
Postat 2013-08-10 18:00 | Läst 11131 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Jag har fått ett arbete - Ett stort tack för allt ert stöd!


I morgon börjar jag mitt nya arbete som vikarierande informationsansvarig på hjälporganisationen Hjärta till Hjärta i Linköping. Även om jag inte har arbetat för dem tidigare så har våra vägar korsats några gånger i Lettland och jag har full respekt för det arbete som de gör bland de minsta och svagaste grupperna.

Först och främst vill jag passa på att tacka alla er som på ett eller annat sätt har gett mig sitt stöd under min högst ofrivilliga arbetslöshet. Även om det har sett mörkt ut vid en del tillfällen har jag hållit min blick riktad på ljuset i slutet av tunneln och det är mycket tack vare ert stöd som det har gått vägen!

Jag håller inte det för helt omöjligt att jag kommer att få åka ut på en och annan reportageresa i tjänsten och det kommer jag i så fall att dela med mig av i min blogg. Men framförallt kommer jag att arbeta med att sprida information om det goda arbetet som Hjärta till Hjärta gör i och utanför landet - Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon!  

Bilden som illustrerar inlägget visar fyra lettiska syskon som precis har fått ett julpaket från hjälporganisationen Hjärta till Hjärta. Paketet som packats av en glad svensk givare förmedlades till ungdomarna av den lettiska samarbetsorganisationen Velki Association som du kan läsa mer om här - Ängeln i Riga

Här kan du läsa mer om Hjärta till Hjärta och deras viktiga arbete i de östra delarna av Europa.

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Postat 2013-07-31 19:59 | Läst 14292 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Leroy Emmanuel - The Original Funk Brother

Listen to the words of the legendary guitarist Leroy Emmanuel in this Fireside Chat interview that I link to in the end of this article. Leroy was once a steady member in Motowns legendary studio band The Funk Brothers who was the rhythm sector behind countless Motown hits.

I took the images that illustrate this article at Newworldsons concert at Gullbranna Festival. At the concert at Gullbranna the original members in Newworldson Joel Parisien and Mark Rogers was backed up by the Chops Horns (Darryl Dixon and Dave Watson), the bassist "Big Bad" John Irvine and the original Funk Brother Leroy Emmanuel. If you are given the opportunity to see this funky constellation live do it!

Listen to Leroy Emmanuels interesting story here: http://www.rbmaradio.com/shows/leroy-emmanuel-fireside-chat 

Here´s a direct link to the Flickr set The Original Funk Brother: http://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157634666413068/



Text and Photo: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Postat 2013-07-16 15:06 | Läst 17119 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Artikelserien om de glömda barnen i Ryssland blev en smärre succé

Det finns en del olyckskorpar som hest kraxar ur sig att djuplodanden reportage i text och bild tillhör en svunnen tid och inte är något som vare sig tidningarna eller deras läsare längre är intresserade av. I det första fallet är jag benägen att till viss del hålla med olyckskorparna men när det gäller läsarnas intresse tycker jag av egen erfarenhet annorlunda.

En av anledningarna till att jag tycker annorlunda är att de reportagen som jag tidigare har fått publicerade i olika tidningar både inom som utom landet har rönt stor till mycket stor respons bland läsarna. Min senaste artikelserie om de glömda barnen i Ryssland blev en smärre succé med nästan 20.000 inklick i mina båda bloggar och nästan 6.000 besökare på mitt Flickr-konto. Framförallt var det kul att se att antalet besökare från både Ryssland och USA ökade ganska så rejält i min blogg på blogger. I vissa av inläggen kom majoriteten av läsarna från de båda länderna En klar majoritet av läsarna till de engelska artiklarna kom från de länderna. Jag vet även att ryska beslutsfattare har läst artiklarna då jag har kunnat spåra en del av besöken till den ryska duman via Google Analytics. Men trots succén väljer jag nu att avsluta min artikelserie om de glömda barnen i Ryssland för denna gången. Istället kommer jag att blicka vidare mot mer närliggande områden.

Därmed inte sagt att mitt engagemang för Ryssland och familjecentret Grace är över. Jag kommer att fortsätta att publicera en del reportage i text och bild om människor som jag mött i Ryssland. Jag måste säga att jag är väldigt tacksam över all den positiva respons och det beröm som jag har fått från både vanligt folk som yrkesverksamma författare, fotografer och reportrar! Men jag väljer att inte låta allt berömmet stiga mig över öronen. Jag vill hellre peka på situationen för dem som jag har umgåtts med i mina reportage, det är de som förtjänar att uppmärksammas och inte jag. Jag har arbetat med artikelserien på min fritid och jag har inte tjänat några pengar på den. Min belöning är att de människorna som jag skrivit om förhoppningsvis ska få den hjälp och det stöd som de behöver för att kunna hålla näsan ovanför vattenytan. Men jag när ändå en liten förhoppning om att artikelserien ska leda fram till att jag ska få full lön för den tid som jag lagt ned genom att jag åter ska belönas med ett fast arbete.

Jag har fått en del frågor om jag kommer att göra en uppföljning på Jayer - dödens hus. Det kommer sannolikt att bli en uppföljning men jag kommer inte själv att göra den. Jag har tipsat en rysk fotojournalist om Jayer och han är mycket intresserad av att ta upp stafettpinnen och göra ett mer djupgående reportage om människorna på Jayer över tid. Han arbetar på ungefär samma sätt som mig och han har fördel av att han bor i nära anslutning till Jayer och kan språket vilket krävs för att kunna tränga in på djupet i ämnet. Själv kommer jag att ta en liten paus från Ryssland och koncentrera mig på lite mer närliggande områden.

Ett sådant område är den svenska förorten som var ordentligt på tapeten för en månad sedan. Jag tror att det finns en väg ut ur problemen i förorten. Faktum är att det pågår en hel del spännande arbeten runt om i landet som skulle kunna vända utvecklingen åt rätt håll men det talas tyvärr ganska så tyst om det i media. Anledningen är att det inte är riktigt politiskt korrekt att lyfta fram dem. Men jag bryr mig inte om vad som är politiskt korrekt eller inte och jag kommer snart att publicera ett reportage som min fru och jag har gjort om en nysvensk pastor som arbetar långt utanför kyrkans väggar och som har lyckats med bedriften att i mångt och mycket göra det omöjliga möjligt.

Här följer en länklista över alla artiklarna som ingår i serien de glömda barnen i Ryssland, en del av dem är skrivna på engelska och andra på svenska:

JAYER - dödens hus
De glömda barnen i Ryssland
The Miracle baby from St. Petersburg
Mirakelbabyn som gav sin mamma ett nytt liv
There was a girl named Lisa
En trygg famn för Lisa
Klockan klämtar för de föräldralösa barnen
A Oasis Of Grace In The Darkness
Grace is a thought that can change the world
Saving Grace - How to make a good investment



Text och Foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Postat 2013-06-27 10:03 | Läst 15042 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
Föregående 1 ... 64 65 66 ... 88 Nästa