"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Sonny på den gula cykeln



I ur och skur i drygt 20 års tid har Sonny Thenberg stått på sin plats på Östra Torget i Jönköping och sålt sina naivistiska tavlor med Jönköpingsmotiv till förbipasserande. Med ett stor leende och ett glatt tillrop möter han alla sina medmänniskor som jäktar fram i tillvaron. Sonny har inte anpassat sig till det överstressade informationssamhället, han lever kvar i det gamla trygga kommunikationssamhället och han har alltid tid att stanna upp och ta ett snack med de människorna som han möter.



Jag brukar stanna upp och byta ett par ord med Sonny när jag är i Jönköping. När jag mötte honom tidigare idag så var jag tvungen att fråga honom vad det är som driver honom att ha sitt galleri i folkvimlet på Östra Storgatan i ur och skur.
- Jag måste få träffa människor, det är det jag lever för, får jag inte träffa människor så blir jag tokig säger han med ett skratt. Trots sina 73 år böjer han sig med lätthet ned och fiskar upp en tavla som föreställer Stora Hotellet i Jönköping. Han håller stolt upp tavlan för mig och säger.
- Mikael, trots att jag har målat tusentals tavlor så måste jag ändå säga att den här tavlan är jag riktigt stolt över.



I Jönköping räknas Sonny som ett original och han kallas Sonny på den gula cykeln. Men i mina ögon är han en förebild. För 20 år sedan bröt han sig ut ur stimmet. Han valde istället att simma mot strömmen och göra det som han älskade mest, att måla tavlor och träffa människor. 

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Postat 2013-12-23 14:31 | Läst 10776 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Animaux Domestiques - 家养动物



Titeln till det här inlägget kanske inte är så självklar för alla läsare. Men för att göra en lång historia lite kortare så är Animaux Domestiques franska för tamdjur och 家养动物 (Jiāyǎng dòngwù) är kinesiska för tamdjur.

Call Me Animal

Anledningen till att jag har skapat ett album med namnet "Animaux Domestiques - 家养动物" på flickr är att jag brukar dokumentera tamdjur såsom hundar, katter och ankor när jag är på resande fot. En del av djuren är små och söta medan andra är rätt så monstruösa eller groteska i sin uppenbarelse och då pratar jag inte om barnen som är med på två av bilderna, barn är alltid söta.

Latvian PussyCat on the hunt

全国叫我是小红岗工业区再见 (Quánguó jiào wǒ shì xiǎo hónggǎng gōngyè qū zàijiàn). Det finns dom som tror att jag kan prata kinesiska, men jag måste erkänna att jag har en sak gemensam med Dr Sheldon i The Big Bang Theory och det är att vi är ungefär lika bra på kinesiska: http://www.youtube.com/watch?v=dTO2SgrFw-c

Text och foto © Mikael Good, All rights Reserved

Postat 2013-12-14 09:39 | Läst 14169 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Gråt inte, mamma kommer snart och hämtar er

Farmor Sandra hade lovat att passa Arvids och Ralfs i ett par månader medan deras mamma Sadrite* skulle till Tyskland och arbeta. Sadrite hade packat ned kläder, gosedjur, blöjor och leksaker till sina små pojkar. Hon kramade omsorgsfullt om dem och sa sedan med vänlig röst: – Gråt inte, mamma kommer snart och hämtar er igen. 

Sandra såg verkligen fram emot att få ta hand om sina ögonstenar som bara var ett och tre år gamla. Men månaderna blev bara längre och längre utan att de hörde något från Sadrite. Och till sist började åren gå och Sadrite har fortfarande inte hört av sig. Sandra tror att Sadrite fortfarande arbetar i Tyskland men ingen vet riktigt var hon befinner sig. 
- Min son Eivars* som är pappa till pojkarna vill inte veta av dem och han har en ny familj och bor på en annan ort i Lettland, säger Sandra och väjer med blicken.
Det märks att Sandra skäms över sin son och hon vill helst inte prata om honom. 

Lägenheten som de bor i är märkt av tiden och den doftar fränt av mögel och fuktskada, väggarna är fläckade av mögel som krupit in bakom tapeterna. Rummet som Sandra och pojkarna trängs i är drygt 12 kvadratmeter. Även om boendet är billigt är det undermåligt. Borta på gården vid vedskjulet står utedasset.Vattnet får de hämta i brunnen. När Sandra ska tvätta får hon fylla på vattnet för hand i maskinen.
– Jag är så tacksam för min tvättmaskin som jag fick för ett par år sedan. Tidigare fick jag tvätta för hand och ni vet säkert hur mycket tvätt det blir efter två pojkar, säger hon med antydan till ett litet leende.



Pojkarna är flitiga i skolan. Arvids är mycket duktig på sport och framförallt på fotboll, men han är inte så förtjust i att titta på fotboll, han vill spela själv. Ralfs är bra på att spela basket, samt att teckna och måla. Pojkarna bor på internatskola under veckodagarna och kommer hem på helgen. 
– Tack och lov bor och äter de gratis på internatet, annars vet jag inte hur vi skulle klara oss. Sandra funderar en stund och säger sedan: 
– De 1300 kronorna som jag tjänar på mitt beredskapsarbete räcker precis till mat, el och hyra. Skulle utgifterna öka har vi inget att spara in på.

Vi blir avbrutna i vårt samtal av att familjens lilla hund som inte är så van vid besök ger mig en ordentlig utskällning. Det gör att vi för en liten stund kan vända ryggen mot problemen och fly in i skrattets och leendets muntra värld.

    

Förra året fick Sandra äntligen vårdnaden om Arvids och Ralfs efter många års kamp med de sociala myndigheterna. För pojkarna är Sandra mer mamma än farmor. Det tar emot för Sandra att ta emot hjälp, hon är en kvinna av den gamla stammen som vill göra rätt för sig och inte ligga någon till last. Men i det här fallet räcker det inte med envishet och vilja. Trots att hon har sökt massor av jobb har hon inte fått något napp, den ofrivilliga arbetslösheten och de dåligt betalda beredskapsarbetet har satt djupa spår i Sandras magra ekonomi. 



Förhoppningsvis går den lettiska ekonomin mot ljusare tider men det kommer nog att dröja många år innan kvinnor som Sandra som lever i djup fattigdom får ta del av den ekonomiska uppgången. Fram till dess är de i fortsatt behov av vårt stöd och vår hjälp.

    

Vill du ge en julgåva till Hjärta till Hjärtas arbete i Lettland är du välkommen att sätta in gåvan på vårt Plusgiro 90 07 85-7 märk betalningen med "Julgåva 2013"

Vill du bli familjestödjare för en fattig och utsatt lettisk familj eller om du vill veta mer om Hjärta till Hjärtas arbete i Lettland kan du kontakta dem på: info@hearttoheart.se



Text och foto: Mikael Good, Hjärta till Hjärta, All Rights Reserved

*Sadrite och Eivars heter egentligen något annat.

Postat 2013-12-13 11:03 | Läst 8295 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Det går inte att tysta frihetens röst



Det finns många sätt att blogga på. En del väljer att föra dagbok över sitt liv. En del gör sin blogg till ett stort offentligt fotoalbum. Det finns givetvis fler sätt att blogga på men en svensk blogg är i mångt och mycket ett rop efter uppmärksamhet, ett stort se mig för här är jag!

I många länder öster om Sverige förs en många gånger desperat kamp för demokrati och frihet genom bloggarna, 
de drivs av människor som drömmer om en värld utan statens censur där alla medborgare har rätt att uttrycka sin åsikt. Media i de länderna styrs allt som oftast av de som har ekonomisk eller politisk makt och de ger bara sin rentvättade och politiskt korrekta bild av vad som händer i landet. Det är inte allt för ovanligt att bloggare i de länderna har ertappat maktens män och kvinnor med handen djupt nedstucken i syltburken, efter att de har avslöjats har de många gånger fått lämna sina poster i vanheder, medan andra sitter kvar och försöker låtsas som om inget har hänt. Men bloggare som kämpar för sanningen får ofta betala ett högt pris genom trakasserier, misshandel, fängelse och i en del fall med ond bråd död. Men så snart maktens män har lyckats att tysta en bloggare träder en annan fram. Det går inte att tysta frihetens röst!

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.

Postat 2013-12-12 11:53 | Läst 7429 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Leica M the Rock'n Roll Machine

Some people believe that a rangefinder camera from Leica is a camera for hipsters and collectors and not for a serious concert photographer. I don't listen to the believers. I use the equipment that I need to capture the pictures that I want whatever comments I might get.

There are still some self proclaimed knowers who believe that a high ISO and quick SLR from Nikon or Canon with a autofocus 70-200/2,8mm lens is the best companion for concert photography. They often believe that a manual focused rangefinder camera with a 20mm or a 50mm lens are quite useless in the though light conditions at a concert. I don't listen to the self proclaimed knowers. A Leica M is a Rock'n Roll Machine for me and it's my instrument for getting the pictures that I want. At concerts I like to get in close with a 20 or 50mm lens and a Leica M is perfect for that purpose.

It happens every now and then that I need a longer lens than 50mm. And in such cases I use a SLR. When I used a 70-200mm on my SLR I always needed the extra 100mm and I had to crop many pictures. I sold the 70-200mm which I hardly used. I bought a cheap 70-300mm VC that I use on my SLR the few times when I need a little bit more tele than the 50mm gives. The best thing with shooting concert is that you don't need a expensive equipment. Even cheap cameras and lenses will give you the result that you want as long as you follow the rythm and enjoy the music.



Text and Photo © Mikael Good, All Rights Reserved

Postat 2013-12-09 11:03 | Läst 7119 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera