Den välbesökta utställningen på 591 Photography Blog är snart över

Utställningen Greetings from Latvia ligger uppe på 591 Photography Blog t o m den 20 mars. Det gläder mig att utställningen är en av de mest sedda utställningarna på 591 Photography Blog sedan juli 2010. Passa på att besöka utställningen innan det är försent: 591 Exhibition: Mikael Good - Greetings from Latvia

Dagens låt: Here Comes the Flood - Peter Gabriel

Nu är det snart slut på friden för mig!

Som ni säkert vet är jag inte en person som armbågar mig fram i tillvaron för att själv synas och få uppmärksamhet. Trots det har jag en förmåga att alltid hamna i rampljuset. Jag har faktiskt tappat räkningen på hur många intervjuer som jag har varit med om de senaste åren. Men oavsett om jag blir intervjuad av en journalist från Expressen eller om det är en gymnasieelev som intervjuar mig till en skoltidning angående mitt arbete så bjuder jag alltid på mig själv och går in för uppgiften.


I shall also be a Photojournalist when I grow up, Jelgava, Latvia © Mikael Good

Emma, Riga, Latvia © Mikael Good 

Children in a nursery class, Jo Ping, China © Mikael Good 

Som jag tidigare skrivit i min blogg är det svårt att livnära sig som fotojournalist idag och marknaden är högst begränsad men trots det så har jag lyckats att nå ut med mina berättelser till en betydligt större grupp än jag räknat med. Det är främst därför som jag ställer upp på intervjuer för att därigenom få lite extra fokus på dem som verkligen behöver vår hjälp och vårt stöd. Det har även lett till att mitt namn har blivit lite känt och gjort det lite lättare för mig att få ut med mitt material.


Mother and Son, Prejli, Latvia © Mikael Good 

I början av mars händer det något som kan leda till att jag blir internationellt känd! Jag kommer att ha med två av mina reportage  i ett nystartat internationellt magasin, även om jag inte får betalt så är marknadsvärdet högt och publiceringen kan leda till att jag får fler internationella jobb som fotojournalist. Det känns lite pirrigt då jag vet att tidningen har en del riktigt tunga namn bland läsarna och att förväntningar från dem på mitt material är höga. Hur som helst så tror jag att det kommer att bli slut på friden för mig och att publiceringen kommer att leda till att dörrar öppnas.

Det ska bli spännade att se vad framtiden för med sig för mig och jag kommer givetvis att låta er hänga med mig på resan i bloggen! Min förhoppning är att jag ska kunna kicka ut a-kassan från mitt liv och i en inte allt för avlägsen framtid kunna livnära mig som frilansande fotojournalist, skribent och filantrop med hela världen som arbetsfält!


Residental area on the Latvian Countryside © Mikael Good

Dagens låt: Peter Gabriel - Solsbury Hill

//Chasid

You Can´t Keep a Good Man Down!

Nu har vi kommit in en bit på det nya året och ett nytt år betyder ju som alla vet nya utmaningar. Min största utmaning i år är att få tag på ett jobb där jag kan trivas och göra rätt för mig. Jag är trött på att vara arbetslös, jag vill ut och tjäna andra människor med de gåvorna som jag har fått. Men ärligt talat så är jag inte riktigt sysslolös, de 15 timmarna per vecka som barnen är på dagis försöker jag förutom att söka jobb skriva rent texter och plocka fram bilder ur mitt arkiv. 

Det finns en hel del intressant material i mina arkiv och de vore tråkigt om det bara ligger där och blir bortglömt. Under våren så kommer jag därför att bjuda er på fler reportage från mina tidigare resor runt om i världen. Som en aptitretare för vad som komma skall bjuder jag idag på en tidigare opublicerad bild.


Hazi och Zhong Xiang © Mikael Good, 2004

Det har blivit en del engelska rubriker på mina inlägg den senaste tiden men det är högst temporärt. Men med tanke på mitt efternamn så var dagens rubrik oöversättlig :)

Dagens låt: Righteous Rocker - Larry Norman

//Chasid

Hur många latt är egentligen 19900 kronor?

Vindrutetorkarna arbetar frenetiskt med att försöka hålla snön borta från vindrutan. Vi spanar efter rätt gatuadress genom bilens igenimmade och snöfyllda sidorutor och trots att vi har en bra vägbeskrivning och att Ivars som kör bilen hittar i alla kanter och vrår i Riga så kör vi ändå fel ett par gånger. Till sist hittar vi äntligen fram till det bostadsområdet i Riga där vi ska dela ut ett julpaket.

När Liana och jag går in i husets svale möter Arija och Zikars oss i porten, de hälsar oss varmt välkomna in i lägenheten. Som tur är bor de på första våningen, det hade varit jobbigt att bära upp paketet till 7:e våning i ett hus utan hiss.


Zikars och Arija © Mikael Good, 2010

Vi sätter ned det tunga paketet i den beiga skinnsoffan och Zikars går fram till julpaketet och knäpper händerna så som i en tacksam bön innan han öppnar det. Överst i paketet ligger det leksaker och kläder, Zikars håller förundrat upp en rosa vinterjacka som är lämplig till en liten tjej i sexårs åldern. Liana säger till Zikars att hon ska ta med sig den rosa jackan och ge den till en liten tjej istället och Zikars ska istället få en vinterjacka som bättre passar honom.


Zikars © Mikael Good, 2010

Zikars som är 13 år bor tillsammans med sin pappa Evalds och sina vuxna bröder Edgars och Elvijs samt sin farmor Arija i en lägenhet i utkanten av Riga. Arija är en sådan där genomtrevlig och vänlig gumma som man i stort sett bara hittar på landsbygden i Lettland. Farmor Arija bor egentligen i ett eget hus på landsbygden ett par mil från Riga, men på vintern är det svårt för henne att klara sig själv och hon bestämde sig därför för att flytta in till sonen Evalds i Riga över vintern. Hennes son Evalds har haft det tufft ända sedan hans fru dog för två år sedan och han tar tacksamt emot Arijas hjälp med hushållsbestyren och tillsynen av sonen Zikars som har en mental funktionsnedsättning.

När Evalds fru dog för två år sedan föreslog myndigheterna att Evalds skulle skicka Zikars till en specialskola, men Evalds blev förargad slog näven i bordet och sa:
- Min son ska få växa upp i trygghet hemma hos sina nära och kära och få det stöd och den kärlek som bara en familj kan ge!
Trots att Zikars storebröder Edgars och Elvijs är vuxna tar de ett stort ansvar för sin lillebror som behöver mycket träning, tillsyn och omvårdnad.


Zikars © Mikael Good, 2010

Farmor Arija hittar en annons för en säng i en svensk tidning som ligger som skydd överst i julpaketet. Hon tittar en stund på annonsen och säger sedan:
- En sådan där skön säng skulle jag behöva för min onda rygg, hur många latt är egentligen 19900 kronor?
Jag svarar henne att det är ungefär 1500 latt. Arija pustar till och sätter handen för pannan av förvåning och säger:
-1500 latt, det är mer än vad jag får i pension under ett helt år...

För ett par år sedan hade familjen det ganska bra ekonomiskt och de hade råd att unna sig lite extra för de pengarna som blev över varje månad. I dag har de precis som många andra lettiska familjer svårt att få det att gå runt, trots att både Edgars och Elvijs fortfarande har arbete får de i princip vända på varje slant för att pengarna ska räcka till hyran, elen och det mest livsnödvändiga.


Arija och Zikars © Mikael Good, 2010

- Vi tackar Gud och familjen Nordlöf från Tyresö i Sverige för det välfyllda julpaketet som de gett oss. Säger farmor Arija tacksamt när hon ser vad sitt barnbarn Zikars packar ut ur det välfyllda julpaketet.

Lönerna i Lettland har minskat kraftigt sedan den ekonomiska krisen slog till mot landet med full kraft i november 2008. Idag är det många letter som har det riktigt tufft ekonomiskt trots att de har ett arbete. Det är inte för att de har lånat för mycket pengar som de har det tufft utan snarare för att det är de vanliga hederliga medborgarna som alltid har gjort rätt för sig som får vara med och betala priset för att ett fåtal letter överkonsumerat lånade pengar, vilket gjorde att en lånebubbla blåstes upp i landet, en lånebubbla som sprack i november 2008 och förde in Lettland i en djup ekonomisk depression.

Text & foto: Mikael Good, 2010

En julhälsning från ett litet gult hus utanför Vecumnieki

Vi svänger av den skumpiga vägen på den lettiska landsbygden en liten bit från samhället Vecumnieki och åker in på en liten skogsväg, när Ivars, Liana och jag åkt ett par hundra meter ser vi ett gammalt slitet gult hus som tornar upp sig framför oss. Vi är framme hos ännu en behövande lettisk familj med ett välfyllt julpaket från Sverige. En vänlig kvinna i 40-års åldern kommer ut ur huset och hälsar oss välkomna in i stugvärmen.

Armanda © Mikael Good, 2010

Kvinnan presenterar sig som Armanda och hon bor tillsammans med sin dotter Sonora 11 år och sönerna Helvis 10 år och Rainers 6 år i det lilla gula huset. Barnen är i skolan och på dagis vid tiden för vårt besök. Armanda jobbar som personlig assistent i omsorgscentret i det lettiska samhället Vecumnieki. Pappan i familjen lämnade dem när Rainers var nyfödd och de vet inte riktigt var han befinner sig idag. Även om huset som de bor i är litet är det ett flerfamiljshus och det bor ett pensionärspar i den andra änden av huset.


Sonora © Mikael Good, 2010


Rainers © Mikael Good, 2010

Familjen bor billigt och de kan få tag på billig ved från grannarna, de har även lite mark som de kan odla potatis och grönsaker på under våren och sommaren, men trots det har de svårt att få pengarna att räcka till. De 1950 kronorna som Armanda tjänar per månad och det lilla barnbidraget på 105 kronor per barn räcker inte så långt, det blir inte mycket pengar över till mat när hon har betalat alla räkningar. Skolundervisningen är fri men Armanda måste betala för allt förbrukningsmaterial i skolan såsom läroböcker, anteckningsböcker, pennor, tvål, toalettpapper samt en externatavgift för slitage på skolan.


Liana och Armanda © Mikael Good, 2010
 
Under vårt samtal frågar jag Armanda vad hon helst av allt skulle vilja ha, hon svarar:
- Jag önskar verkligen att jag hade tillgång till rinnande vatten, det skulle underlätta mycket, särskilt på vintern då det kan vara besvärligt att få upp vattnet ur brunnen.
Familjen har utedass och vattnet får de som sagt hämta i brunnen. När Armanda ska tvätta får hon först hämta vatten i brunnen och låta det stå inne vid kakelugnen tills det är rumstempererat, sedan får hon slå i det i tvättmaskinen. En spann går åt för att tvätta och en spann går åt för att skölja. Tvätten hänger hon på tork utomhus eller vid kakelungen.
- Vintern kom tyvärr tidigt i år, säger Armanda med ett litet leende och pekar ut mot klädstrecket, där det hänger ett antal stelfrusna klädesplagg, jag ska plocka in dem när det blir lite mildare väder.


Klädstrecket © Mikael Good, 2010


Armanda är mycket tacksam för julpaketet och hon packar ur varenda vara och väger dem länge i handen. Innan vi ska gå plockar hon tillbaka alla varorna i paketet igen och när jag frågar henne varför hon gör så säger hon.
- Mina barn kommer att älska att få packa upp det här paketet när de kommer hem från skolan, säger Armanda glatt och tittar nöjt på det välfyllda julpaketet.

© © Mikael Good, 2010


© Mikael Good, 2010

En vanlig fråga som jag får är: - Kommer hjälpen verkligen fram till dem som behöver den? Det är helt klart en berättigad fråga, om jag själv ger en gåva så vill jag alltid att den kommer fram och inte hamnar i händerna på skrupelfria svartabörsmånglare! Mitt svar om hjälpen kommer fram till dem som behöver den mest i Lettland är ett rungande ja!!!

Hoppets Stjärnas samarbetspartners i Lettland, Velku Fonds drivs av Ivars och Liana Velks, de är de mest omsorgsfulla och hederliga människor som jag någonsin mött. Deras stora engagemang för de minsta och svagaste av sina landsmän är enormt och deras namn möts av stor respekt bland handikappsorganisationer samt bistånds- och socialarbetare runt om i Lettland. Skulle alla människor vara som Ivars och Liana så är jag övertygad om att vi inte skulle ha några problem på vår jord och jag är tacksam för att jag har fått lära känna dem! Ivars och Liana är sanna föredömmen i en allt mer egoistisk och självcentrerad värld!

© Mikael Good, 2010



Text & foto: Mikael Good, 2010