En internationellt meriterad skribent

Jag har fått en hel del reportage och artiklar publicerade i olika medier de senaste åren och mina texter och bilder har setts och lästs av 100 000-tals personer i Sverige, Norge och Finland.

Jag oroar mig inte för om jag skulle tappa en massa läsare efter att jag har genomfört den flytt till blogspot som jag skrev om igår, jag bloggar inte för att få många träffar som möjligt utan för att jag tycker att det är kul att skriva och bloggandet är en bra metod för att hålla min penna vass. Jag har redan en ganska så bred läsekrets som gärna läser mina tryckta reportage och artiklar. Men jag hoppas att jag ska få möjlighet att fortsätta leverera reportage och artiklar så att mina trogna läsare inte ska bli allt för missnöjda.

I skrivande stund håller en del av mina reportage på att översättas till engelska. När det är klart ska jag med vänners hjälp försöka få in dem i några Engelska och Amerikanska tidningar. Som bekant har jag redan haft med ett par reportage i engelska Life Force Magazine. Om det går bra med publiceringarna kommer jag även att försöka få några av mina reportage översatta till franska och tyska.

Jag är bra på engelska men inte tillräckligt bra för att kunna måla med språket, när jag skriver vill jag gärna måla med orden och mina texter på engelska brukar bara bli ett korrekt ordstaplande. När jag skriver är det viktigt att orden får liv och gifter sig med bilderna så att läsaren träffas rakt i hjärtat.


I det här huset mitt ute på den lettiska landsbygden bodde en gång en rar
liten gumma © Mikael Good, 2008. All rights reserved.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: chasid68.blogspot.com

Dagens låt: Larry Norman - The Outlaw

Text och foto: Mikael Good

Storleken har ingen betydelse det är ändå bildresultatet som räknas

Många fotografer vill bara ha större och större kameror och objektiv att glänsa med men jag har valt en helt annan väg. Mina kameror och objektiv blir bara mindre, smidigare och lättare utan att för den skull ge avkall på bildkvaliteten. 

En kamera eller ett objektiv får aldrig komma mellan mig och bilden och det är viktigt att kameran har en mycket snabb reaktionsförmåga och kan leverera ett bra resultat. Kameran ska fungera som en förlängning av vad mina ögon ser och vad mitt hjärta känner och då har jag inte tålamod med lång uppstartid, seg fokusering och dåliga batterier, allt måste sitta direkt, pang, pang, pang.



Som ni säkert redan vet så har jag aldrig tyckt om att se ut som en gisten hornmina med stora kameror och objektiv som sticker ut från alla håll och kanter. När man fotar är det viktigt att inte se ut som en geek och det är väldigt svårt att se cool ut med allt för stora kameror och objektiv. Jag undviker inte att bli sedd när jag fotar utan jag är öppen med vad jag gör. De flesta av mina bästa bilder har jag tagit i umgänget med andra personer och då är det bra att ha en kamera som inte väcker allt för mycket uppmärksamhet.



Jag har alltid varit förtjust i 4/3 formatet och jag har haft ett antal kameror med det formatet som andra- eller tredjekamera genom åren. De har varit bra på i stort sett alla punkter förutom dynamiskt omfång och brusegenskaper på höga ASA. Även om jag nöjer mig med bra resultat 1600 ASA så vill jag helst ha en liten smidig kamera som leverera bra resultat på 3200 ASA.



Nu har jag äntligen hittat en kamera som uppfyller alla mina krav och efter att ha testkört den är jag helt lyrisk. Pansonic Lumix DMC-G3 är precis en sån kamera som jag har längtat efter. Trots att det är en förhållandevis billig kamera är den välbygg och duger gott och väl till yrkesbruk. Panasonic har visat att det går att bygga bra digitala systemkameror som är mindre än 70-talets slimmade modeller och storleksmässigt är G3:an betydligt mindre än Olympus OM1. 

Nu kanske det låter som om jag är sponsrad av Panasonic, med det är jag inte (ännu). Jag är bara tacksam att en liten kameratillverkare som Panasonic vågar tänka om och rätt när de stora drakarna bara går mot större och klumpigare kameror och objektiv. 



Jag har redan sålt av mina dyraste Canonprylar och det är inte alls omöjligt att jag säljer resten och bara satsar på Micro 4/3 i framtiden. Nu finns det som sagt en riktigt bra kamera med Micro 4/3-format och jag har en trippel med små smidiga och ljusstarka objektiv att mata den med och framförallt kan jag se cool ut när jag fotar :)

Innan jag hinner få några sura kommentarer vill jag även påpeka att det som är rätt och riktigt för mig inte nödvändigtvis behöver vara rätt för dig. Var och en må pröva sig fram tills de hittar den analoga eller digitala tidsmaskinen och de objektiven som passar bäst för deras behov och fotostil! Huvudsaken är att man vet vad man vill säga med sina bilder och inte låter tekniken bli ett hinder på vägen.



All images © Mikael Good, 2011. All rights reserved.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: Heaven Knows i´m Miserable Now - The Smiths

//Chasid

Google Analytics är ett utmärkt verktyg för din blogg

Jag har kopplat min blogg till Google Analytics för att jag ska kunna få bättre koll på vem det är som besöker min blogg och för att få en uppfattning om vilka inlägg som är mest intressanta för mina läsare.

Om vi tittar på inlägget "Den lyckliga familjen är nu ett minne blott" så har mer än hälften av läsarna kommit från platser utanför Fotosidan. Inlägget har hittills delats av 28 personer på Facebook och det är 22 personer som gillar det på Facebook. Det är många som har hittat till inlägget via olika grupper på Facebook. Personer från Regeringskansliet, Göteborgs-Posten och Sveriges Television har varit inne och läst inlägget. Tiden som läsarna har spenderat med att läsa inlägget är mer än dubbelt så stor som snittet och det betyder att många har stannat till och läst inlägget till punkt.

Till dags dato är det 615 personer som har klickat på inlägget, men det är många som har återkommit och inlägget har för tillfället 1017 inklickningar. Det tycker jag är en ganska så bra siffra med tanke på att min blogg tillhör dom bloggarna på Fotosidan som av någon märklig anledning inte får någon extra draghjälp på Fotosidans förstasida, trots att min blogg är välbesökt och lockar många nya läsare till Fotosidan och på så vis hjälper till att marknadsföra Fotosidan för en bredare grupp. Otack är som bekant världens lön...

Jag har inte fått så många kommentarer på inlägget på Fotosidan. Men å andra sidan har jag haft en del givande samtal och diskussioner om inlägget på andra platser och jag vet att inlägget har skapat en hel del diskussioner och engagemang bland läsarna. Målet med inlägget är att familjen som det handlar om och andra lettiska familjer i kris ska få den hjälp och det stöd som de så väl behöver.

Google Analytics är ett utmärkt verktyg för dig som vill hålla koll på trafiken till din blogg. Här kan du läsa mer om hur Google Analytics fungerar: http://www.google.com/analytics/

Riga, december 2008 © Mikael Good, 2008. All rights reserved.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: You got to walk that lonesome valley - Missisippi John Hurt

//Chasid

Du skriver som Dagerman och fotar som Jonsson

Efter mitt blogginlägg med rubriken "Top Five Photographers" och nattens inlägg "Den lyckliga familjen är nu ett minne blott" fick jag ett långt uppmuntrande mail från en gammal bekant. Men trots att brevet var uppmuntrande för mig så var det ändå skrivet i en ganska så upprörd form.

Brevskrivaren skrev bland annat att han tycker att jag skriver som Stig Dagerman och fotar som Sune Jonsson och han kunde för sitt liv inte begripa vad det var för idioter som valt att inte anlita mig. Jag skulle personligen inte använt mig av ett sådant ordval utan valt en mildare formulering och det finns säkert välgrundade orsaker till besluten att inte anlita mig.

Men det är alltid kul att få beröm av en person som jag både respekterar och ser upp till som skribent och som betydde mycket för mig när jag tog mina första trevande steg som skribent på 90-talet. Jag vet att han väger sina ord på guldvåg och det som kommer ur hans mun är noga genomtänkt trots att hans spåk kan vara ganska så burdust. 

Trots att det här året inte varit något annat än ett enda stort annus horribilis för mig på arbetsfronten så har jag ändå vunnit en hel del respekt för mitt arbete både nationellt som internationellt och det är positivt. Men beröm och uppskattning betalar tyvärr inte mina räkningar...

Trots jämförelsen så kommer jag inte att bli någon ny Dagerman eller Jonsson, jag är faktiskt ganska så nöjd med att vara Mikael Good, men jag hade definitivt varit mer nöjd om jag hade ett jobb! 

Så här ser jag ut när jag är arg enligt Matheo © Mikael Good, 2011. All rights reserved.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: I whish we´d all been ready - Larry Norman

//Chasid

Den lyckliga familjen är nu ett minne blott

I sviterna av den ekonomiska depressionen som råder i Lettland brottas många familjer med svåra ekonomiska problem. Istället för att möta problemen och besegra dem flyr många föräldrar fältet och lämnar sina barn i sticket...

Ännu en lettisk mamma har lämnat sina barn. Hon har träffat en ny man, blivit gravid och flyttat till en ort i den östra delen av Lettland långt bort från sina barn. Barnens släktingar har tagit hand om hennes flickor. Sonen som är myndig bor fortfarande kvar i familjens lägenhet och han försöker desperat att få tag på ett arbete så att han kan ska kunna hjälpa till att försörja sina yngre syskon. Barnens pappa lämnade familjen redan förra året och de har knappt hört av honom sedan dess. Det skar i hjärtat på mig när jag fick ta del av den tråkiga nyheten av mina lettiska vänner.

Att bara ha blivit lämnade vind för våg av sina älskade föräldrar är mycket svårt för barnen och de kommer att behöva mycket hjälp, tröst och stöd för att klara sig igenom sitt mörker. De vet inte om mamman kommer tillbaka eller om hon har lämnat dem för gott och de slits mellan hopp och förtvivlan. Särskilt svårt är det för den yngsta flickan som bara är fem år. På bara ett år har hennes älskade mamma och pappa lämnat henne. Hon är ofta otröstlig och längtar efter att åter få krypa upp i sin mammas varma och trygga famn…
Mamman och pappan har lämnat en stor hyres- och elskuld bakom sig och det är en skuld som barnen har fått ärva från sina föräldrar. Det låter konstigt i våra svenska öron men sådant är tyvärr systemet i Lettland… Mormor försöker desperat att betala av på skulden med hjälp av sin lilla pension samtidigt som hon ska försöka försörja sina barnbarn, hon får visst stöd av andra släktingar men även de har det tufft ekonomiskt och kan inte bidra med så mycket. 

Jag kan för mitt liv inte begripa varför en mamma och en pappa bara lämnar sina barn i sticket särskilt som kärlek, värme och familjegemenskap tidigare stod i det första rummet i familjen. Det var en familj som trots sina bekymmer valde att inte fästa blicken på problemen som omgärdade dem utan de riktade istället sina blickar mot ljuset i slutet av den mörka tunneln. I mina ögon var det en relativt lycklig familj trots sina problem, men nu är det bara ett minne blott. Att bägge föräldrarna bara har gett upp och lämnat sina barn vind för våg det kan jag varken förstå eller begripa. För mig är barnen det viktigaste som vi har och det är alltid en förälders skyldighet och ansvar att se till så att barnen mår bra oavsett den egna situationen.

Nu har ändå det obegripliga hänt och det är något som jag tyvärr har sett allt för många gånger i Lettland. Föräldrar i kris flyr sina barn och söker lyckan på egen hand. Varför de gör så det förstår jag inte riktigt men jag vet att det har med arvet från Sovjetunionen att göra. Bägge föräldrarna växte upp i och fostrades i ett system där staten hade det yttersta ansvaret för barnen och inte föräldrarna. Istället för att möta problemen flyr föräldrarna fältet och lämnar barnen till dem som de fortfarande tror har det yttersta ansvaret för barnen nämligen staten, kvar finns barnen som i bästa fall tas om hand av sina släktingar… 

Jag vänder mig därför till er för jag vet att ni har varit med och hjälpt många lettiska familjer i kris tidigare och tillsammans kan vi se till att flickorna får det stöd som de behöver. Det enda som de har kvar är varandra. Tillsammans kan vi se till att inte de splittras upp och hamnar i olika fosterfamiljer långt bort från varandra

Om du vill vara med och hjälpa barnen att reda upp den svåra ekonomiska situationen som deras föräldrar har satt dem i så får du gärna ge en gåva. Klicka på länken om du vill ge en gåva:
http://www.hoppetsstjarna.se/stoed-oss/ge-en-gava.html
Markera att din gåva går till valfritt projekt. Det är viktigt att du skriver texten "Lettiska familjer i kris" i meddelanderutan" när du ger din gåva.

Sprid gärna den här artikeln till flera och skulle du vilja publicera den antingen i en webbaserad tidning eller i tryckt form så är du välkommen att kontakta mig. Eventuell provision kommer att gå direkt till flickorna.

Text och foto: Mikael Good, 2011

All Images and text © Mikael Good. All Rights Reserved.

Om ni behöver anlita en erfaren socialreporter och dokumentärfotograf med ett stort hjärta och engagemang för människor i kris och som har stor kunskap om österuopa. Då är ni varmt välkomna att höra av er till mig. Tidigare har jag jobbat en hel del tillsammans med biståndsorganisationen Hoppets Stjärna men jag söker även efter nya samarbetspartners. På följande länk finns ett litet urval av arbeten som jag har fått publicerade i olika trycksaker och tidningar, under fliken info finns även mitt telefonnummer och min mailadress: http://www.chasid.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=318240

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm