Gheorghe - Mannen bakom tiggarmyten

När vi svenskar möter okända människor som vi inte riktigt förstår oss på eller kan kommunicera med bygger vi gärna upp myter om dem. I och med att de flesta av oss inte kan prata med tiggarna sprids det många myter om dem. En av myterna är att organiserade ligor tar hand om pengarna som de tigger ihop. Men enligt polisen, socialförvaltningen och de många frivilligorganisationerna som arbetar mot tiggarna i kommuner runt om i landet finns det inte ett enda fall som kan bevisa att myten stämmer.



Mannen på bilden heter Gheorghe han är i 30-årsåldern och kommer från den lilla byn Malu Vanat som ligger drygt 15 mil från huvudstaden Bukarest i Rumänien. 100 av EU-migranterna som tigger i och kring Stockholm kommer från hans hemby. De flesta EU-migranterna som avhystes från tältlägret i Högdalen i februari kom från Malu Vanat. Gheorghe och många av dem som bor i byn tillhör minoritetsfolket Rudari som ibland felaktigt kallas för romer. Ingen vet bestämt varifrån de kommer men till utseende och traditioner har de många likheter med stäppfolket Kazarerna som levde i området mellan Svarta havet och Kaspiska havet mellan år 600-900.



Gheorghe kom till Sverige med en förhoppning om att få tag på ett arbete inom jord- eller skogsbruket. Men hur han än försökte fick han inte tag i något arbete. Gheorghe vill inget hellre än att arbeta och göra rätt för sig. Att han bara kan Rumänska och varken kan läsa eller skriva har satt ordentliga käppar i hjulet för honom och till fann han ingen annan utväg än att sätta sig på gatan och tigga ihop pengar. De flesta pengarna som Gheorghe tigger ihop skickar han hem till sin fru och sina barn i Malu Vanat. De övriga pengarna sparar han ihop till returbiljetten. Härbärget som han tidigare bodde på stängde för ett par veckor sedan och nu bor han tillsammans med några andra tiggare i en park .



TT reportern Helena Ekinge har tillsammans med personal från hjälporganisationen Hjärta till Hjärta i Rumänien besökt Gheorghes hemby Malu Vanat och intervjuat Ioana Marantzelu som har livnärt sig som tiggare i Sverige. Reportage med rubriken: "Tiggeri i Sverige föder romsk by" hittar du här: http://www.metro.se/nyheter/tiggeri-i-sverige-foder-romsk-by/EVHndi!MjH4Yf99sKwU/

ABC-Nyheter har också varit på plats i Gheorghes hemby och gjort ett reportage med rubriken. "Bostäderns rivs - både i Stockholm och Rumänien: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/bostaderna-rivs-bade-i-stockholm-och-rumanien

Les Grands Moments: Tittar du också bort? http://t.co/6fqHc6NVFw #Tiggare #Tiggeri #Romer #Rudari #allafårplats

— Mikael Good (@Chasid_68) April 25, 2014

Text och foto: Mikael Good

Sharpness is a bourgeois concept

A Bedouin guide and me (I'm the man to the right) from my trip to Sinai Peninsula in Egypt. A retired Norwegian journalist who could not handle a range-finder camera took the picture and therefore it is not utterly sharp. But on the other hand is sharpness a bourgeois concept according to Henri Cartier-Bresson and the picture still serves as a good memory for my trip into the vaste hills of the Sinia Peninsula.



Text and photo: Mikael Good

En ny APS-C kamera med Leica M-fattning

Det ryktas om en ny Leica med M-fattning, APS-C och specialanpassade objektiv med AF. Oavsett om ryktet är sant eller inte så är i vart fall bilderna som har tagits med den nya beryktade kameran från Leica rätt så bra på höga ASA!



Bilderna med den nya Leican har tagits på den berömda gatan Sunset Strip i Los Angeles i riktigt dåliga ljusförhållanden och i mina ögon ser det riktigt bra ut. Min "nya" vidvinkelkamera Ricoh GXR med Leica M-fattning testade jag på gatorna på Söder i Huskvarna under ganska så bra ljusförhållanden. Ricohn är inte lika bra på att hantera dåliga ljusförhållanden som sitt kommande syskon från Leica. Men med rätt brushantering i ACR funkar den utmärkt för mina behov. Trots en crop-fakror på 1,5 gifter sig Ricoh GXR med M-modul bra med mitt Voigtländer 15mm objektiv som motsvarar ett 22,5mm på kameran.

Jag jobbar gärna med två kamerahus med fasta objektiv och tanken är GXR ska komplettera min A7:a som en liten smidig och billig vidvinkelkamera som jag inte behöver dra mig för att plocka fram i lite ruffigare miljöer. Jag har förvisso en Nex-5n och bildkvaliteten från den kameran är snäppet bättre än GXR. Men avståndsskalan på objektiven stämmer inte och det är svårt att montera en extern sökare på Nex-5n utan att kameran ser riktigt löjeväckande ut och med en elektronisk sökare ser den ut som rekvisita från någon av Star Wars-Trek filmerna... Även om formgivningen på Ricohn är lite märklig ser den mer ut som en kamera än en rymdleksak.



Min andra blogg Les Grands Moments börjar att få ordentligt med luft under vingarna och det händer allt som oftast att jag får fler inklick i den bloggen när jag publicerar samma artiklar där som på Fotosidan. I min andra blogg slipper ni för övrigt alla "teknikinlägg", men det händer å andra sidan att jag publicerar ett och annat inlägg som inte ryms inom regelverket för bloggar på Fotosidan! Bokmärk den gärna om du inte vill missa något!

Bengt Björkbom förekom mig med "nyheten" men jag vill ändå passa på att tipsa om årets största objektivnyhet som kommer att landa i välsorterade fotobutiker i juli.

Text och foto: Mikael Good

Tittar du också bort?

En utsträckt hand, ögon som med vädjande desperation försöker möta din eftermiddagströtta blick utanför snabbköpet. Du väjer instinktivt med blicken för att slippa se verkligheten för en av Europas många romer i vitögat. De romska tiggarna som kommer till Sverige har sökt sig bort från en mycket tuff tillvaro i Bulgarien och Rumänien till en lite bättre tillvaro som tiggare i Sverige. Genom dem har vi fått se en liten glimt av romernas utanförskap i sina hemländer.

Livssituationen är mer eller mindre hopplös för romer i Rumänien. Arbetslösheten ligger på 70-80%. Romerna som har jobb arbetar oftast som daglönare inom jordbruket och de tjänar runt en hundralapp de dagarna som de har jobb. Så länge det inte finns några alternativ för dem på hemmaplan kommer många av dem låna ihop till en bussbiljett med hopp om att få tag på ett arbete i ett annat EU-land. Enligt en färsk EU-rapport lever nästan 90% av romerna från Rumänien under den nationella fattigdomsgränsen. De romer som inte har turen att få tag på ett underbetalt daglönarjobb tvingas som många människor i U-länder att försörja sig på vad de kan hitta på soptippar och skrotupplag. 

På pappret finns ett trygghetssytem som liknar vårt men för att få ta del av det krävs att man ger mutor till myndighetspersoner och sjukvårdspersonal. De flesta romerna har inte råd att betala mutorna som krävs. Barnen föds i hemmen och får inte någon identitet. I och med att de inte har någon identitet får inte föräldrarna de bidrag som de enligt lag har rätt till. De har hamnat utanför systemet trots att deras familj och släkt bott i Rumänien i många generationer. På grund av att många romer saknar korrekta ID-handlingar vet man inte riktigt hur många romer som bor i Rumänien. Mellan tummen och pekfingret brukar man säga att det bor runt 2 000 000 romer i Rumänien.

Många rumänska romer bor illegalt på någon annans mark. Det innebär att de inte har någon korrekt adress och när som helst kan markägare eller myndigheter avhysa dem och riva deras hem. Segregationen mellan romer och rumäner har växt sedan landet blev fritt från kommunismen i början av 1990-talet. Läskunnigheten bland romer i Rumänien är lika låg som i många utvecklingsländer. Det är inte ovanligt att romska barn mobbas eller trakasseras i skolan. Situationen för romerna i Rumänien påminner en hel del om situationen mellan vita och svarta i sydstaterna i USA på 1960-talet, där svarta behandlades som andra klassens medborgare. Likheterna är många och fram till 1856 hölls romer som slavar i provinserna Valakiet och Moldova, de feodala furstendömen som tillsammans med Transsylvanien utgör det moderna Rumänien. Trots att det romska slaveriet avskaffades för flera generationer sedan, finns såren fortfarande kvar.

Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta vill vara med och förändra situationen för Rumäniens romer. Vi vill ge hjälpen på plats och se till så att romer kan försörja sina familjer och slipper åka ifrån sina barn för en osäker tillvaro som tiggare i andra EU-länder. Idag stöttar vi familjer i den mestadels romska byn Horezu Poienarilor. Vi ger ekonomiskt stöd till familjer så att deras barn kan gå i skolan. Vi har även hjälpt familjer med arrende av jordbruksmark, inköp av djur och utrustning så att de har kunnat lämna en osäker tillvaro som daglönearbetare och kunnat starta verksamheter som de kan försörja sina familjer med.

Redan idag kan vi göra en sak för tiggarna som har kommit hit. Vi kan börja med att söka deras blick och ge dem ett leende och ett vänligt ord istället för att bara titta bort. Även om vi inte kan ge en slant till alla så kan vi i varje fall visa dem att vi bryr oss om dem och ser dem.

Text: Mikael Good: Foto: Mikael Good

Ps: Dela gärna den här artikeln på Twitter, Facebook och Google+
Tack på förhand! 

Huset som Gud glömde

Jag har ätit kebab i många olika städer och länder men Pizzeria Alexandra i Huskvarna hade i mitt tycke den bästa kebaben i världen. Pizzeria Alexandra ägdes av två pakistanska bröder, tyvärr sålde de sin pizzeria och flyttade till Norge. Och de nya ägarna som tog över verksamheten kunde tyvärr inte göra lika god kebab som de tidigare ägarna.

Förutom pizzerian, fanns det även en porrklubb i huset och ledarna för den nazistiska gruppen Blood and Honour bodde i en lägenhet i huset. Folkhumorn i Huskvarna var inte sena med att ge huset smeknamnet "huset som Gud glömde"! Men till min och många andras glädje stängde porrklubben ned sin verksamhet för ett par år sedan och de nazistiska ledarna flyttade till en annan stad. Det kanske är dags att byta namn på huset till "huset som Gud inte glömde"! :)



Text och foto: Mikael Good