Ett bra förhållningssätt till fotografi

Låt mig med en gång fastställa att kamera och förstoringsapparat är ARBETSVERKTYG, verktyg för att göra bilder, alltså MEDEL, inte MÅL." 
"Bild skapas i huvudet på fotografen... Det är ofta en fråga om snabba beslut. Dessa beslut är en logisk följd av upplevda ERFARENHETER, egna KUNSKAPER och INSIKTER." 

Citaten är saxade från Christer Strömholms högtidstal; "Ett bra förhållningssätt". Men de är i allra högsta grad aktuella idag då vi sköljs över av en störtflod av bilder och nästan dagligen matas med nya tekniska landvinningar som ska förenkla vårt fotograferande, men som allt som oftast bara krånglar till det för oss och sätter käppar i hjulen för vår kreativitet.

Läs gärna Sarah Graffman och Rakel Wiener projektarbete "Christer Strömholms betydelse för svenskt fotografi": http://www.stromholm.com/texter/pdf-files/CS-Graffman-Wiener.pdf

Foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Det lettiska fuskbygget fick katastrofala följder

I skrivande stund har 54 personer dött och ett 30-tal skadats i den fruktansvärda olyckan som inträffade då taket på ett Maxima XX varuhus i Riga i Lettland rasade i torsdags eftermiddag. Olyckan är den värsta sedan Lettland blev fritt från Sovjetunionen 1991.

Även om man ännu inte har börjat utreda olycksorsaken så pekar allt mot det omfattande byggfusket i landet. Den statliga byggkontrollen avskaffades i samband med finanskrisen 2009 och byggkontrollen överläts istället på privata aktörer och på byggnadsfirmorna själva. Det är förödande att avskaffa byggkontrollen i ett land där korruptionen är utbredd och mutor vardagsmat. Tack vare beslutet var det i princip fritt fram för byggfirmorna att strunta i byggnormerna och på så vis kunna pressa priset ytterligare på både ny- och tilläggsbyggnationer, så att de kunde generera ännu större vinster till ägarna.



Den lettiska presidenten Andris Berzins vill att takraset utreds som mord och inte som en olycka. Han vill tillsätta en internationell komission som ska utreda orsaken till olyckan så snart som möjligt. Anledningen till att han snabbt vill ha en internationell komission är att inte de skyldiga och indirekt skyldiga till olyckan ska ges möjlighet att sopa undan spåren, och utse en gemensam syndabock som ska få bära skulden. Hur som helst kan den fruktansvärda olyckan leda till att riktigt besvärande uppgifter för politiker och företagsledare i Lettland kommer upp till ytan från botten av floden Daugava och fram i offentlighetens avslöjande ljus.



Svenska dags- och kvällstidningars rapportering om katastrofen i Riga har varit ytterst skral. Om katastrofen hade inträffat i något av de nordiska länderna, England, Tyskland eller Nederländerna är jag övertygad om att rapporteringen hade varit betydligt bättre. Rapporteringen från statliga SVT och SR har dock varit bra. Men det känns lite märkligt att behöva vända sig till engelska BBC World för att kunna få ta del av riktigt bra rapportering om en katastrof som skett i ett grannland till Sverige.

Avslutningsvis vill jag utlysa en tyst minut för de drabbade, där vi ber en bön eller sänder en tanke till dem som drabbats och deras familjer.

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.

Bilderna i inlägget togs vid mitt senaste besök i Riga i mitten av oktober 2013. 

Det är ett privilegium att få dö bredvid den man älskar

För tio år sedan var jag både nyförälskad och nyförlovad. Min fästmö och jag åkte till Nyköping med hennes bil för att besöka hennes syster, svåger och deras barn. Som vanligt på den tiden hade jag gjort ett “blandband” som skulle följa med oss som en musikalisk reskamrat och tonsätta vår resa.

Vädret log inte mot oss på vår resa upp genom landet och efter Gränna visade det sig från sin allra värsta sida. Himmelens portar var vidöppna och vindrutetorkarna fick arbeta frenetiskt för att hålla bort alla små envisa regndroppar från rutan. Speglingarna från mötande bussar, lastbilars och personbilars lyktor formade en mosaik av många små ilsket lysande ljuspunkter som gjorde det svårt att koncentrera sig på körningen. Vi var tvungna att sakta ned farten för att kunna hålla koll på vägen. Då började en låt av The Smiths som följt mig på min livsresa från 80-talet att sakta fylla kupén från bilens små högtalare.

När låten väl kom till refrängen så jag den i ett helt nytt ljus:
“And if a double-decker bus crashes into us, to die by your side is such a heavenly way to die, and if a 10 ton truck kills the both of us, too die by your side, well the pleasure the privilege is mine. There is a light that never goes out.”
Även om vi skulle ha blivit mosade av en stor lastbil eller buss visste jag att jag skulle få dö bredvid den kvinnan som jag älskar mest. Insikten fick mig att le och krama om min älskades hand lite extra. Kärleken är det ljus som aldrig kommer att slockna.

Idag är det tio år sedan vi förlovade oss och jag älskar dig mer än någonsin Marita ❤

Text och foto © Mikael Good. All Rights Reserved.

Latvijas dzimšanas diena - Lettlands födelsedag

När jag satt och redigerade bilder till mitt nästa reportage om Lettland tidigare idag, hittade jag en bild som jag tog på en minnestallrik när jag gjorde ett hemma hos reportage om en lettisk familj i mitten av oktober i år. Bredvid tallriken hängde en almanacka och på den almanackan stod det "Latvijas dzimšanas diena" som betyder Lettlands födelsedag. Födelsedagen eller rättare sagt nationaldagen firas till minne av att Lettland förklarade sig självständigt från Ryssland den 18 november 1918.

Reportaget om den lettiska familjen kommer ni att kunna ta del av i den här bloggen den 24 december. Men innan dess kommer jag att bjuda på ett färskt reportage i serien om de glömda barnen  i Ryssland.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved. 

Leica M 240 är min drömkamera

Det finns nästan lika många tankar och funderingar på hur en drömkamera ska se ut och bete sig som det finns fotografer. De som har följt min blogg vet att jag sedan ett par år tillbaka är torsk på mätsökarkameror och det finns egentligen bara en kamera som lever upp till mina önskemål.

Leica M 240 är en perfekt kompromiss som skulle passa mig som hand i handske och som skulle fungera perfekt för mig både privat och i arbetet. Jag skulle förvisso ha råd med en M 240 om jag grävde tillräckligt djupt i plånboken. Men i ärlighetens namn kan jag inte betala 50.000-60.000 kronor för ett bildverktyg oavsett om det står Leica, Nikon eller Canon på den. Hade dokumentärfoto varit min huvudsakliga inkomstkälla hade jag nog inte tvekat att köpa en Leica M 240. Med idag kan jag inte rättfärdiga en "investering" i den storleksordningen. Särskilt inte som de kamerorna och objektiven som jag redan har räcker gott och väl för mina behov.

I Aftonbladet kör de en spännande och läsvärd reportageserie med rubriken Putins rike. För några år sedan var jag i Ryssland och gjorde reportage i samma anda. Klicka på den följande länken och låt mig ta er med på en resa till en plats i Ryssland som inte många reportrar eller turister har rört sig på: http://chasid68.blogspot.se/2013/05/jayer-dodens-hus.html

Text och foto © Mikael Good, All Rights reserved.