Artikelserien blev en succé

Artikelserien om de glömda barnen i Ryssland blev en succé http://t.co/AqdEH1u9tJ #Reporter #Photojournalist #JKPG #Huskvarna #Ryssland

— Mikael Good (@Chasid_68) April 24, 2014

Text och foto: Mikael Good

Vad kom först Leican eller ägget?

I år är det 100 år som den första småbildskameran från Leica såg dagens ljus. När den första Leican dök upp på marknaden var den revolutionerande och den har för alltid satt sina avtryck i fotohistorien. Även om det idag finns en del som anser att Leica är en kamera för tandläkare och hipsters så finns det fortfarande en del entusiaster som uppskattar den avskalade enkelheten i Leicas kameror och villigt använder dem  i sin dagliga gärning.

Många Leicafotografer anser att kameran på bilden är den bästa M-Leican som hittills har gjorts. Analoga M-Leicor är inte något avslutat kapitel och vi kan nog räkna med en ny modell inom de närmsta åren. Mitt exemplar har varit med om riktigt tuffa tag men trots sina nästan 50 år går den fortfarande som en klocka. Jag tror att det kommer att dröja många år innan kameran dragit sin sista suck. Om den drar sin sista suck under min livstid kan jag kanske använda den som äggkopp!

Till sist vill jag passa på att läsa alla mina läsare och följare en riktigt god fortsättning på påsken! :) 

Text och foto: Mikael Good

Sharpness is a bourgeois concept

A Bedouin guide and me (I'm the man to the right) from my trip to Sinai Peninsula in Egypt. A retired Norwegian journalist who could not handle a range-finder camera took the picture and therefore it is not utterly sharp. But on the other hand is sharpness a bourgeois concept according to Henri Cartier-Bresson and the picture still serves as a good memory for my trip into the vaste hills of the Sinia Peninsula.



Text and photo: Mikael Good

En ny APS-C kamera med Leica M-fattning

Det ryktas om en ny Leica med M-fattning, APS-C och specialanpassade objektiv med AF. Oavsett om ryktet är sant eller inte så är i vart fall bilderna som har tagits med den nya beryktade kameran från Leica rätt så bra på höga ASA!



Bilderna med den nya Leican har tagits på den berömda gatan Sunset Strip i Los Angeles i riktigt dåliga ljusförhållanden och i mina ögon ser det riktigt bra ut. Min "nya" vidvinkelkamera Ricoh GXR med Leica M-fattning testade jag på gatorna på Söder i Huskvarna under ganska så bra ljusförhållanden. Ricohn är inte lika bra på att hantera dåliga ljusförhållanden som sitt kommande syskon från Leica. Men med rätt brushantering i ACR funkar den utmärkt för mina behov. Trots en crop-fakror på 1,5 gifter sig Ricoh GXR med M-modul bra med mitt Voigtländer 15mm objektiv som motsvarar ett 22,5mm på kameran.

Jag jobbar gärna med två kamerahus med fasta objektiv och tanken är GXR ska komplettera min A7:a som en liten smidig och billig vidvinkelkamera som jag inte behöver dra mig för att plocka fram i lite ruffigare miljöer. Jag har förvisso en Nex-5n och bildkvaliteten från den kameran är snäppet bättre än GXR. Men avståndsskalan på objektiven stämmer inte och det är svårt att montera en extern sökare på Nex-5n utan att kameran ser riktigt löjeväckande ut och med en elektronisk sökare ser den ut som rekvisita från någon av Star Wars-Trek filmerna... Även om formgivningen på Ricohn är lite märklig ser den mer ut som en kamera än en rymdleksak.



Min andra blogg Les Grands Moments börjar att få ordentligt med luft under vingarna och det händer allt som oftast att jag får fler inklick i den bloggen när jag publicerar samma artiklar där som på Fotosidan. I min andra blogg slipper ni för övrigt alla "teknikinlägg", men det händer å andra sidan att jag publicerar ett och annat inlägg som inte ryms inom regelverket för bloggar på Fotosidan! Bokmärk den gärna om du inte vill missa något!

Bengt Björkbom förekom mig med "nyheten" men jag vill ändå passa på att tipsa om årets största objektivnyhet som kommer att landa i välsorterade fotobutiker i juli.

Text och foto: Mikael Good

Lettlands ekonomiska kris är inte över för alla

Den lettiska regeringen påstår att den ekonomiska krisen i landet är över, som för att befästa det påståendet ersattes den lettiska valutan Lat av Euro vid årsskiftet. Efter år av ekonomiskt stålbad har Lettland i dag den starkaste tillväxten i EU och landet beskrivs som den snabbast stigande stjärnan i öst. De glädjande nyheterna kablas ut i de nationella nyheterna till människor i både slott och koja. Men är egentligen den ekonomiska krisen över för alla letter?

Trots alla positiva rapporter så lever många människor i Lettland fortfarande i djup fattigdom och misär. Den modiga lettiska tonårstjejen Evita som jag träffade i Lettland i höstas har gett ansikte till familjerna som drabbades hårdast av den ekonomiska krisen i Lettland genom sin medverkan i dokumentären Latvijas faili i den lettiska TV-kanalen LNT. Dokumentären handlar om hur den ekonomiska krisen i landet påverkar barn. Man får följa Evita och hennes tre småsystrar och deras mamma Vivita och pappa Modris och ta del av deras drömmar och förhoppningar om framtiden. Dokumentären är på lettiska men ni får ändå ett utmärkt tillfälle att själva följa med hem till en utsatt familj i vårt östra grannland Lettland som bara ligger 15 mil från Gotland. Du kan se dokumentären om Evita och hennes familj längs ned i denna artikeln.



Familjen bor i ett hus på 17 kvadratmeter som Modris byggde med spillvirke runt ett lastbilsflak sedan deras gamla hus blev utdömt på grund av rasrisk för ett par år sedan. De har en utomhustoalett bakom huset och vattnet får de hämta i brunnen. Tidigare blev Evita mobbad av några pojkar på grund av familjens fattigdom och de öste glåpord och nedsättande kommentarer över henne. Dokumentärfilmen och den uppmärksamheten som den rönte i Lettland förde det goda med sig att de flesta av Evitas klasskamrater fick sympati med henne och började att ryta till mot hennes mobbare. Även resten av familjen har fått det lite bättre tack vare den mediala uppmärksamheten och det är många som har hjälpt dem med mat och kläder. Familjen får även familjestöd genom hjälporganisationen Hjärta till Hjärta i Linköping som har arbetat i landet sedan 1991.



Här följer ett kort referat av dokumentärfilmen av Peteris Ininbergs som hjälpte till med tolkningen när vi besökte familjen i oktober 2013:

Jag var i Tukums hösten 2013 och besökte familjen i filmen tillsammans med medarbetare från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni och svenska Hjärta till Hjärta. Förutom att Misija Pakapieni driver hem för kvinnor i nöd ger man även direkt hjälp till familjer. Det framgår också i LNT:s film. Man blir väldigt berörd hur människor kan ha det så här illa ställt men ändå att vuxna såväl som barn kan behålla sin värdighet.



Efter en inledning om situationen i Lettland konstaterar filmen att det finns ett mycket stort antal barnfamiljer i landet som lever i enorm fattigdom och har det mycket svårt. Vi får följa Evitas familj, hemma och i skolan. De bor i en gammal, dragig och trång husvagn som “isolerasts” med brädor. De har mycket tankar och kommentarer om sitt liv men kan inte göra så mycket åt för att förändra sin situation. Mamma Vivita jobbar på nätterna som nattvakt och pappa Modris tar så många småjobb som han orkar. Han är sjukpensionär sedan några år tillbaka på grund av sitt hjärtfel. Modris har ett stort hjärta för sina döttrar och det är så fint att följa hans morgonrutiner med döttrarna när de ska iväg till skolan. Man får följa Evita i skolan där hon härdar ut men ofta är mobbad och kallad för öknamn som i bästa fall kan översättas med “du ditt fattighjon” och hon har desperata tankar om att fick de bara ytterligare ett rum till i vagnen där de bor så kanske skulle hon slippa mobbingen. Det finns andra i hennes klass som också är fattiga men de står tysta och ser på när hon mobbas.



Modris tänker mycket på hur man skulle få det bättre i en större husvagn men han orkar inte göra något åt situationen på grund av sitt hjärtfel. På sin fritid jobbar Evita en hel del extra på en gård i närheten och tar hand om djuren. Vivita säger i en kommentar att hon känner sig skyldig över att ha så många barn men inte kunna ge dem allt som de behöver. Personal från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni intervjuas också i filmen och de berättar om de hundratals familjer som deras organisation är med och stödjer tillsamman med bland annat Hjärta till Hjärta. Modris säger att de som lever bra kan inte föreställa sig hur det är att leva så här enkelt. Mot slutet av filmen tittar familjen tillsammans på TV i sitt lilla hus de lyssnar på den lettiska presidentens tal på Lettlands självständighetsdag den 18:e november då han förklarar “hur kloka vi i Lettland ska vara och hur detta land är heligt”.

Dievs sveti Latviju sjunger man... Gud välsigne Lettland.



Klicka på den följande länken så kommer du till dokumentärfilmen Latvijas Faili som handlar om Evita och hennes familj: http://www.tvplay.lv/parraides/latvijas-faili/339261