Nyårskrönika - Hatet kan släckas med kärlek

Om mitt liv mättes i framgång skulle 2015 räknas som ett mycket framgångsrikt år. 2015 var året då jag tog steget ut i debatten och mina artiklar och bilder publicerades för en stor publik. Men jag mäter inte livet i framgång. För mig är framgång att människor i min närhet trivs och mår bra och att människor som lever i fattigdom och misär får den hjälp som de behöver för att må bättre och kunna leva någorlunda värdigt.

Jag är tacksam för att jag med mina gåvor har fått vara med och bidra till att utsatta och fattiga medmänniskor runt om i världen har fått det något lite bättre. Fler av mina bilder och texter än någonsin tidigare har publicerats i tidningar och magasin. Men syftet med publiceringarna har aldrig varit att lyfta mig själv utan människorna på bilderna och i texterna. Det var deras story som jag ville lyfta fram med mål att skapa debatt och förhoppningsvis förändring.

2015 var ett fantastiskt år och jag har fått vara med om många härliga utmaningar trots att jag plågats av en elakartad infektion och lidit svårt av astma under större delen av året. Infektionen har släppt och astman har förlorat sitt strypgrepp och jag blickar framåt mot ett nytt år. I ärlighetens namn tror jag inte att jag kommer att uppleva ett år som 2015 igen, det året var unikt.

Men det är med blandade känslor som jag blickar fram mot det nya året. Hatet och våldet har spridit sig som en löpeld över Sverige och världen. Den lilla gnistan som pyrde i Sverige i början av förra året fattade eld med mängder av brandattentat mot flyktingförläggningar och boenden för utsatta EU-medborgare som följd. I Asien, Afrika, Europa och Mellanöstern rycker storkriget allt närmare. Men än är det inte försent att stoppa hatet, det kan fortfarande släckas med kärlek.

Låt oss inte glömma bort att älska och respektera varandra även om vi inte alltid har samma åsikter och tankar. Kärlek river ned murar av fördomar mellan människor och skapar respekt och förståelse.

Med önskan om ett gott nytt 2016

Text och foto: Mikael Good