Genombrottet kom i bloggen

För tre år sedan publicerade jag vad som skulle komma att bli mitt genombrott som skribent. Det var ett reportage som ingick i reportageserien de glömda barnen i Ryssland. Jag försökte få in reportaget som har rubriken "Jayer - Dödens hus" i några olika tidningar. Överlag var responsen positiv men tidning efter tidning tackade ändå nej på grund av utrymmesbrist. Till sist valde jag att publicera reportaget i min blogg. Reportaget fick stor spridning bland mediafolk och jag fick en del glada tillrop från andra journalister.

Tyvärr finns det oftast inte plats för längre socialreportage i dagstidningar. Den största anledningen är vikande upplaga och piska att sälja mer annonsutrymme för tidningens överlevnad. Det gör att mastiga bild- och socialreportage ofta får stryka på foten till förmån för mer sport och lättsamma artiklar. Att jag inte fick reportaget publicerat gjorde att jag inte tjänade några pengar på det, men det fungerade ändå som en dörröppnare för mig.

De senaste åren har en hel del av mina debattartiklar, bild- och textreportage blivit publicerade och ett av mina bildspel har till och med varit med på rysk TV. I dag nickar en del kollegor igenkännande när de hör mitt namn. Nu är det inte ära och berömmelse som driver mig i mitt arbete utan en verklig vilja att förändra. Jag hoppas att mina bilder och texter ska få vara med och verka för förändring för utsatta medmänniskor.

Här kan du läsa reportaget "Jayer - Dödens hus": http://chasid68.blogspot.se/2013/05/jayer-dodens-hus.html

Text och foto: Mikael Good

Dödens hus

Reportaget som jag gjorde om Jayer - dödens hus i St. Petersburg förra året är det reportaget som jag själv blev mest nöjd med förra året. Jag fick tyvärr aldrig in reportaget i någon tidning och valde att istället publicera det i min blogg. Jag tjänade inte några pengar på reportaget. Men på sätt och vis kan man nog ändå säga att jag fick lön för min möda. Reportaget var med och bidrog till att jag fick ett arbete som informationsansvarig på en hjälporganisation i augusti förra året.

Reportaget om Jayer - dödens hus har även lett till att fler har fått upp ögonen för det viktiga arbetet som bedrivs bland unga vuxna på glid i Ryssland och på den drog- och HIV-problematik som landet har hamnat i. Jag fick en del ryggdunkningar av främst skrivande kollegor efter att jag publicerade reportaget. Även om jag inte strävar efter uppmärksamhet känns det alltid bra att få positiv feedback av kollegor som har kommit en längre bit på vägen!

Klicka här om du vill läsa reportaget på din smart-phone eller surfplatta.

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Hör dokumentärfoto till en svunnen tid?

Det finns en del olyckskorpar som hest kraxar ur sig att socialreportage och djuplodande dokumentärfoto hör en svunnen tid till och att de inte längre är något som vare sig tidningarna eller deras läsare är intresserade av. Jag håller inte med dem.

2013 är ett år som jag har nått ut långt och brett med mina socialreportage. Den uppmärksammade artikelserien om de glömda barnen i Ryssland har till dags dato haft över 45.000 inklick och ett par av artiklarna har publicerats i tryckta medier. Jag har fått en del uppmuntrande kommentarer från både inhemska som utländska kollegor över artikelserien. En rysk kollega tycker att min sätt att berätta i bilder är så ryskt att han bjöd mig att bli hedersmedlem i en rysk bildgrupp!



Även om det är svårt att få ut den typen av material som jag helst arbetar med i tidningar. Vet jag att intresset för socialreportage är stort. Efter att ha varit i kontakt med läsare, bildredaktörer och redaktionschefer så skulle jag faktiskt vilja sticka ut hakan lite och säga att intresset för socialreportage och dokumentärfoto fortfarande är stort i det här landet. Men dagstidningar behöver sälja annonser för att överleva och då tar ett mastigt och genomarbetat reportage för mycket dyrbar annonsplats i anspråk. Det är lättare att fylla ut tidningen med glättiga läsarlockande nonsensartiklar som inte tränger undan de livsviktiga annonserna.

Men jag klagar inte. Sedan den 1 augusti arbetar jag som informationsansvarig på hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta. Jag föredrar att jobba brett med de gåvorna som jag fått och därför passar ett informationsjobb mig som hand i handske. Inom ramen för mitt arbete har jag möjlighet att skriva artiklar och reportage till nyhetsbrev och tidningar. Trots att det är ett informationsjobb är jag lika noga med researchen som när jag arbetar med redaktionell text. För mig är det viktigt att det som jag skriver är rätt och riktigt och jag brukar dubbelkolla de uppgifterna som jag får för att se att de stämmer.



Tidigare i år skrotade jag faktiskt en text ett par dagar innan deadline och skev om den helt. I slutändan visade det sig att den informationen som jag byggde texten på var högst otillförlitlig och till stor del helt felaktig och därför tog jag beslut om att skrota texten och skriva om den helt med en annat fokus. Slutresultatet blev i mitt tycke bättre och personligare än den första texten. Du kan ta del av reportaget här: JAYER - Dödens hus 

Det finns helt klart utrymme för ett svensk magasin som fokuserar på genomarbetade reportage och dokumentärfoto. Jag tror faktiskt att det på sikt skulle kunna gå att få bärighet på ett sådant magasin med hjälp av sponsorer och en och annan helsidesannons. 

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Artikelserien om de glömda barnen i Ryssland blev en smärre succé

Grace är ett ljus i mörkret

Platser som Jayer i St Petersburg är mörka platser som dömer unga människor som aldrig fått en ärlig chans i livet till en allt för tidig grav. Även om situationen är tuff för före detta barnhemsbarn som har utexaminerats från institutioner i Ryssland finns det några oaser av nåd i mörkret.

När barnhemsbarnen i Ryssland blir myndiga får de inte längre bo kvar på de institutionerna som de växte upp på. Trots att de inte vet hur de själva ska klara sig i världen utanför barnhemmets väggar. De har inte fått lära sig att hantera de olika livsproblem som de nu möter. De är helt ensam och har inte några föräldrar, mor- eller farföräldrar, syskon eller andra släktingar som bryr sig om dem och som kan hjälpa dem. De saknar ofta de vardagliga kunskaper som andra barn fått lära sig i sina familjer. Som att städa, tvätta kläder, laga mat och hantera ekonomin. De känner sig ofta helt ensamma och utlämnade och det är precis vad de är.

Statistiken för före detta barnhemsbarn i Ryssland är mycket dyster. Endast 10% av dem kommer att kunna anpassa sig till ett normalt liv. De övriga 90% är dömda till ett liv i misär som ofta sätter dem i en allt för tidig grav. Några av dem kommer att lockas in i prostitution eller kriminalitet, en del av dem blir alkoholister eller narkomaner. Många av dem blir hemlösa eller soffsurfare och några av dem tar sina liv.

Jayer är gatuslang för en kvinna som är villig till vilken form av sexuell handling som helst med alla som hon möter. Det är också namnet på ett icke färdigställt sjukhus i S: t Petersburg. Jayer är ett hus av död där unga prostituerade säljer sina kroppar för knarkpengar, de sprider HIV till kunder som ofta vägrar att använda kondom. Det är en plats där heroinmissbrukare injicerar långsam död i sina ådror. De flesta av dem är HIV-positiva och när de delar sina nålar delar de också sin dödliga sjukdom. Jayer är också en plats där hemlösa människor i olika åldrar bor och en plats där unga hipsters träffas för att ha Rave partyn på helgerna. De som kommer till Jayer exponeras för GHB och heroin och många av dem slutar som missbrukare när de i ren dåraktig nyfikenhet prövar på drogerna.

Nästan 70% av alla heroinmissbrukare i Ryssland är ungdomar. Platser som Jayer går att hitta över hela landet. Uppskattningsvis är mellan 1,5 till 3 miljoner av 142 miljoner ryssar heroinmissbrukare. De ryska myndigheterna står inte maktlösa inför det stora narkotikaproblemet i landet. Under de senaste åren har myndigheterna satsat mycket pengar på drogförebyggande arbete bland ungdomar. De försöker även begränsa utbudet av heroin och andra droger som flödar in från framförallt Afghanistan. Sedan talibanregimens fall i slutet av 2001 har heroinproduktionen ökat markant i Afghanistan och drygt 21% av det heroin som produceras i Afghanistan går till Ryssland.

Även om framtiden för barnhemsbarn ser mycket mörk ut så finns det några oaser av nåd i Ryssland. En sådan oas av nåd är Grace Family Center som ligger i ett rysk-ortodoxa kloster i St Petersburg. Arbetet på Grace är mycket framgångsrikt och enligt Valentina som är volontär chef på Grace har 90% av de före detta barnhemsbarnen som fått hjälp och stöd på Grace kunnat anpassa sig till ett normalt liv. För dem som aldrig har haft en egen familj är platser som Grace Family Center värda sin vikt i guld.

På Grace Family Center kan barnhemsbarn träffa och umgås med vuxna som ger dem stöd och uppmuntran och hjälpa dem utvecklas till självständiga individer med en stark självkänsla. Personalen vid projektet, utarbetar en individuell plan för varje person som kommer till dem. Arbetet på Grace bygger på kristna principer. Ungdomarna bjuds in i en miljö där de kan träffas och umgås. Om de själva vill kan de få ta del av den frälsande nåden som finns i Kristus. Självklart är alla välkomna till Grace, ingen skillnad görs på dem som tror och inte tror, alla möts av en varm famn av kärlek.

Även om arbetet på Grace Family Center är mycket framgångsrikt är de i ett skriande behov av pengar sedan två av deras huvudsponsorer utan förvarning dragit sig ur samarbetet. De motiverade beslutet med att de istället valt att fortsätta arbeta med mindre barn i andra delar av världen. Om Grace Family Center inte får tag på nya sponsorer är risken stor att den framgångsrika verksamheten måste läggas ned i januari nästa år.

Kanske är det just du som läser denna artikel som ska se till så att Grace Family Center ska kunna fortsätta med sitt viktiga arbete bland de minsta och svagaste grupperna i Ryssland. Du kan stödja Grace Family Center genom att antingen ta kontakt med mig eller genom att donera pengar till dem via biståndsorganisationen Star of Hope, USA. Även om de inte själva jobbar mot Ryssland ställer de gärna upp och förmedlar pengar till Grace: www.starofhope.us

"När man hjälper de fattiga lånar man till Herren, och han ger igen med god ränta!". - Ordspråksboken 19:17

Klicka på den följande länken om du vill se bilder från Grace Family Center och samtidigt passa på att kolla in Flickrs nya utseende: http://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157633123794556/

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved