"Måla med ljus - Les Grands Moments"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Leica M 10 Monochrome får bekänna färg



Det är många fotografer som har åsikter om Leica, men konstigt nog är det få av dem som har åsikter som arbetat med en Leica. Företagets nyaste skapelse Leica M 10 Monochrome har precis kommit ut på marknaden men redan fått bekänna färg i debattforum, efter debattforum.


De flesta debattörerna verkar reta sig på priset som väntas bli 93 000 kronor. Många raljerar också över att en snudd på antik kamera med en svartvit sensor kan kosta mer än finessspäckad proffskamera som Canon 1DX Mark III.

En del påstår att deras enkla systemkameror levererar bra svartvita bilder för en betydligt lägre peng. Visst så är säkert fallet om man nöjer sig att arbeta med en spegelreflex- eller en digital sökare. Men om man som jag vill ha en digital mätsökare med svartvit sensor, finns det inget annat än Leica att välja på. Det spelar ingen roll hur bra Fuji X-Pro3 är, den har ingen mätsökare och därför är den ointressant för mig.

Leican tillverkas för hand av arbetare som får skäligt betalt för sitt jobb, och den har en sensor som är direkt framtagen och anpassad till kameran. Kameran kommer inte att göras i någon stor serie, varför framtagningspriset per såld enhet blir stor.  93 000 kronor är mycket pengar för en kamera. Men jag kan ändå förstå att det finns de som är beredda att lägga så mycket pengar på en kamera. En del är beredda att lägga hundratusentals kronor på klockor, jaktgevär eller Hifi-produkter, och därför är det egentligen inte så konstigt att det finns en marknad för dyrare kameror.

Det är inte helt omöjligt att jag kommer att köpa en Leica M10 Monochrome. Blotta tanken att kunna jobba med en kamera som har en sensor som är byggd från grunden för svartvitt foto får det att rycka i mitt avtryckarfinger. Men jag kommer i så fall att vänta ett par år tills priset blir det rätta, och att jag drar in de pengarna på mitt fotograferande som behövs för att rättfärdiggöra ett köp.

Jag tycker om att arbeta med mätsökare och använder ofta min Leica i jobbet. Men det är alltför sällan som jag får leverera bilderna i svartvitt, kunderna vill oftast ha färg, och därför har jag en digital Leica med färgsensor och inte en Monochrome. När jag så vill kan jag ställa kameran i svartvitt läge och fota som jag helst vill.

Bilden i inlägget tog jag på San Diego-rockarna Switchfoot's turnépremiär i juli. Jag använde ett Zeiss ZM 21/2.8 och en Leica M 240 för bilden. Den har tidigare publicerats i färg i Världen idag, och bandet använde sig också av färgvarianten, men så här vill jag själv se bilden.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-01-19 17:54 | Läst 3883 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Leicafotografer är stockkonservativa



Ända sedan Leica M3 introducerades 1954 har Leica Camera AG hållt fast vid ett tydligt designkoncept. Men varenda gång som de har försökt att frångå mallen har de mötts av motstånd från de konservativa användarna.



1971 introducerades Leica M5. Det var den första M Leican med inbyggd ljusmätare. Men trots det föll den inte Leica fotograferna i smaken. Den annorlunda designen och att den var större och tyngre än tidigare M-kameror och Leica-fotograferna ratade den. Produktionen lades ned redan 1975 efter att 33 900 kameror tillverkats.



Leica fotografer är stockkonservativa och efter detta valde Leica att ersätta den med Leica M4-2. Och samtidigt utveckla en kamera med inbyggd ljusmätare som rymdes i en kamera med samma storleksförhållande som denna. 



Man kan tycka att Leica borde ha lärt sig sin läxa där och då. Men trots detta introducerade de en Leica som radikalt skiljde sig från tidigare analoga och även digitala modeller i september 2012. Den nya kameran var större och tyngre än tidigare. Trots att den var späckad med många finesser såsom live-view, filmfunktion, flerfältsmätning och möjlighet till extern digital sökare tog inte Leicafotograferna riktigt kameran till sina hjärtan. Det var en bra kamera men enligt dem hade den inte den rätta Leicakänslan.



Leica pressades in till ritbordet och fick jobba hårt för att plocka fram en kamera som rymdes inom de klassiska Leicamåtten och såg ut som och kändes som en analog kamera. Den nya kameran introducerades i januari 2017, och denna gången tog Leicafotograferna den nya kameran till sina hjärtan.



Jag tycker om att jobba med mätsökarkameror och bryr mig inte så mycket om extra millimetrar och gram. Som grädde på moset är begagnatpriset relativt lågt med Leicamått mätt. Jag skulle gärna vilja ha en Leica M10, men i och med att jag inte har en obegränsad budget, valde jag att köpa en begagnad Leica M 240. Jag har inte något problem med vare sig tyngd eller storlek. Faktum är att jag ofta har med mig kameran och använder den tillsammans med ett 7Artisans 28/1,4 både i jobbet och privat. Förutom den översta bilden är alla bilderna i det här inlägget är tagna med den kombinationen,





Text och foto: Mikael Good

Ps: Om du är sugen på att fota en riktig  karneval så vill jag tipsa om Hammarkullekarnevalen som hålls den 24-26 maj.

Postat 2019-05-23 11:00 | Läst 9085 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

En prisvärd Leica



Om du köper en ny Leica M10 och ett par ljusstarka originalobjektiv hamnar prislappen lätt på ett par hundratusen kronor. Men det finns faktiskt prisvärda alternativ för den som föredrar att jobba med digitala mätsökarkameror.

Ett av alternativen är Leica M9. Trots att den har tio år på nacken, och är ganska så långsam med dagens mått mätt, håller den fortfarande måttet. Med en Leica M9 är det ”slow photography” som gäller, att vänta in rätt ögonblick och trycka av i precis rätt tid, precis som man gjorde på filmtiden! Och bilderna har mycket filmkänsla över sig, de påminner en hel del om klassiska Kodachrome 64, men det är inte så konstigt då den är utrustad med en Kodak CCD.

För den som är på jakt efter en bra mätsökarkamera som inte kostar allt för mycket, är Leica M9 ett bra val. Men väljs en som har fått sensorn bytt, äldre varianter kan drabbas av korrision, och det kostar mycket att byta den. Leicas objektiv är också dyra. Om man inte har obegränsade resurser eller höga kvalitetskrav, har 7Artisans tre riktigt bra gluggar för M-kameror; 7Artisans 28/1,4, 35/2, 50/1,1. Företaget släpper även ett 75/1,25 mm i juni, och det ryktas om ett 21/1,4mm som förmodligen släpps i slutet av hösten.

7Artisans objektiven når inte riktigt upp till Leicas nivå. Men de är i partitet, och i vissa fall till och med bättre än andra ”pirater”. Deras 28/1,4 gör inte bort sig hos kräsna Leicafotografer, trots att det bara kostar 1/10 av Leicas motsvarighet, det nya 75/1,25 väntas hålla samma höga klass. En begagnad Leica M9 tillsammans med ett par  7Artisans objektiv är ett prisvärt alternativ för fotografer som föredrar att jobba med mätsökarkameror, men som inte har budget för Leicas objektiv. Har du redan några Leica M-objektiv på lager är M9:an också ett bra lågbudget val ifall du vill köra digitalt.

Bilden har tagits med en Leica M9 och ett 7Artisans 50/1,1. Bilden är inte manipulerad.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2019-05-18 08:45 | Läst 6753 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Sinaihalvön en begynnande krutdurk

För tillfället håller jag på att färdigställa ett reportage om beduinernas situation i Sinaihalvön som jag gjorde i mars detta året. Reportaget kommer antagligen att publiceras i det nästa numret av Le Viseur Magazine.



Arbetet är helt ideelt och som jag varit inne på tidigare i min blogg tror jag inte att det är bra att sitta still utan att göra någonting när man är arbetslös. Jag vill gärna hålla på med en del "skarpa" projekt och vässa min arbetsförmåga. Om det vill sig riktigt väl kanske jag kan sälja repen till en tidning eller ett magasin och slippa bidrag för ett par dagar.

Tidigare har jag gjort en del jobb om minoritetsgrupper och ursprungsbefolkningar och det är ämnen som ligger mig varmt om hjärtat . Om jag hade möjlighet till det skulle jag gärna arbeta med reportage om dessa grupper på heltid. Men nu är situationen som den är och därför har jag själv bekostat min resa med pengar som jag fick över när jag sålde av min dyra Canonutrustning och istället köpte betydligt billigare kameror och objektiv.

Jag är noga med att att mitt textmaterial stämmer och inte innehåller felaktigheter, därför kommer jag att konsultera personer som är insatta i det säkerhetspolitiska läget i området och i beduinernas levnadsförhållande innan det publiceras.

När jag reser på semester försöker jag att göra ett reportage eller två om något ämne som intresserar mig eller som jag stöter på under resans gång. Ibland händer det att jag har tur och kan sälja reportaget eller få det publicerat, men oftast har jag nöjt mig med att publicera den typen av reportage i min blogg.

Om jag hade varit intresserad av att göra resereportage hade säkerligen möjligheten att tjäna lite extrapengar och dryga ut semesterkassan ökat. Men jag har tyvärr inget intresse av att göra resereportage. Jag har försökt några gånger men det har bara blivit pannkaka i slutändan. 

 

När vi ändå är inne på Le Viseur vill jag uppmana er att ta en titt på det senaste numret av Le Viseur Magazine om ni ännu inte har gjort det:  

Om den inbäddade versionen krånglar klicka på följande länk

Du kan även ladda ned tidningen i PDF-format och läsa det på din läsplatta: http://leviseurmagazine.com/Le_Viseur_2_2012.pdf

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Ps: Idag blir det inget ps om den kommande Leica M10 utan om dess föregångare Leica M8. Trots sin ålder och sina begränsningar är det fortfarande en riktigt bra kamera om man hanterar den rätt och den fungerar utmärkt i ökenförhållanden trots att den inte är vädertätad.

Postat 2012-08-21 12:09 | Läst 16274 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Även det näst bästa är gott nog för mig

Det sägs att endast det bästa är gott nog men när det kommer till prylar så nöjer jag mig allt som oftast med det näst bästa. Oftast är kvaliteten tillräckligt bra för att jag ska bli mer än nöjd ändå.

Det finns två 28:or med M-fattning som är riktigt, riktigt bra och det är Leica Elmarit-M 28/2,8 Asph och Summicron-M 28/2,0 Asph. Även om jag hade haft obegränsat med pengar hade jag nog nöjt mig med det betydligt billigare Leica Elmarit-M 28/2,8 som jag har i min ägo. Jag är faktiskt högst osäker på om jag skulle kunna se någon som helst skillnad mellan mitt objektiv och de dyrare objektiven med Asph på mina kameror.

I ärlighetens namn händer det att jag saknar bländare 2,0. Men med tanke på den stora prisskillnaden är även det näst bästa gott för mig. När det gäller objektiv och kameror är det lätt att sugas med och ge sig in i en desperat jakt på bättre grejer trots att det som man redan har i sin ägo fyller de egna behoven många gånger om. Trots det relativt låga priset är mitt Elmarit-M bättre än de kamerorna som jag har och det är egentligen bara Leica M9 och M-Monocrome som kan göra objektivet full rättvisa.

Men oroa er inte jag kommer inte att köpa en kamera för över 50.000 kronor fastän jag skulle ha råd med det. Någonstans måste jag sätta min gräns så att jag inte blir manisk i min jakt efter perfekta bilder och ärligt talat så går det fortfarande att ta riktigt bra bilder med en digital systemkamera vars teknologi härstammar från början av 2000-talet.

Keps från Blue Wear och skjorta från Ben Sherman

Du har väl inte missat att det har kommit ut två nummer av den svenska dokumentärfototidningen Le Viseur, klicka på följande länk om du vill bläddra i dem: http://issuu.com/search?q=le%20viseur

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved

Ps: Jag har fått lite mer livstecken om en Leicakamera som kan komma att bli en så kallar R-lösning (R-solution) den 17 september kommer vi att få veta mera. 

Postat 2012-08-15 14:40 | Läst 15676 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 Nästa