Narnias världsturné startade i Eldsberga

Den 6 juli inledde metalveteranerna Narnia sin världsturné på Gullbrannafestivalen i Eldsberga, utanför Halmstad.




Som vanligt bjöd bandet på en stark show med kraftfulla låtar. Musikaliskt sett är Narnia ett av de bättre banden i sin genre (power, neoklassisk och progressiv metal) och de har sitt eget unika sound. Den senaste plattan "Ghost Town" har genomgående fått mycket bra recensioner i både svenska och utländska musiktidningar.

Narnia är ett mycket bra liveband, men trots den karismatiske sångaren Christian Liljegrens entusiastiska försök att få igång publiken, stod de mest stilla och lyssnade. Den svenska konsertpubliken är dock erkänt svår att få igång, och denna gången fick de inte konsertlokalen Skeppet i gungning. Men när bandet åker vidare till syd- och centralamerika i höst kommer de att få en mer livaktig publik som säkerligen kommer att sätta konsertlokalen i gungning redan från första tonen.


Turnédatum:
07/06: Eldsberga, SE @ Gullbranna Festival
08/11: Villena, ES @ Leyendas del Rock
Med Rob Rock:
09/16: México City, MX @ HDX Circus Bar
09/17: Guatemala, GT @ Al Carajo
09/19: Bogotá, CO @ Ace of Spades
09/22: Belo Horizonte, BR @ Caverna Pub
09/23: São Paulo, BR @ Legends Music Bar
09/24: Rio de Janeiro, BR @ Agyto
09/26: Curitiba, BR @ Basement Cultural
09/27: Goiânia, BR @ Bolshoi Pub
09/29: Fortaleza, BR @ Hard Noise
09/30: Recife, BR @ Estelita
10/02: Santiago, CL @ Sala Metrónomo
10/03: Buenos Aires, AR @ Uniclub
10/27: Oslo, NO @ Nordic Fest





Text och foto: Mikael Good

Fleshkiller – Louder Than Bombs

Have you ever wondered how an organized chaos sounds like? Well then you don’t have to look no further, since a organized chaos sounds like the Christian death metal band Fleshkiller.



I visited Fleshkillers concert at the Gulbranna festival in Sweden a couple of days ago. Even though their music is louder than bombs, every little tone are well-planned and woven into their music. Fleshkiller plays a style of thrash and death metal, but with a little bit of harmony of Progressive Metal. In September 2017 they released their criticaly acclaimed debut album "Salth of the Earth".

The members of the band come from Norway and United States. It consists of Ole Børud - guitars, vocals, Elisha Mullins (USA) - guitars, vocals, Ole Vistnes - bass and Andreas Skorpe Sjøen - drums.

Rockfoto - Guilty Pleasure

Sedan mittan av 1980-talet har jag haft ett "guilty pleasure" förhållande till progressiv metal. Guilty Pleasure är något som du egentligen inte borde tycka om men gör ändå! Även om jag är en musikalisk allätare vet de som känner mig att jag föredrar råare och mindre välpolerad musik som framförs med mycket känsla, energi och kraft.
 

Ett av mina favoritband inom progressiv metal är den kanadensiska gruppen Triumph och jag har alla deras skivor på vinyl. Deras musik är välpolerad och genomtänkt och långt från den musik som jag egentligen föredrar. När Triumph la ned i början av 90-talet försvann mitt intresse för progressiv metal stegvis eftersom inget band kunde fylla deras kostym.

De senaste åren har jag fotat mängder av konserter. Ett band som jag fotograferad sommaren 2015 var det amerikanska bandet Theocracy. Jag hade inga höga förväntningar på dem eftersom jag inte hade hört talas om dem tidigare och enligt försnacket skulle de vara ännu ett melodiöst metalband i mängden. Spelningen började och bandet med sångaren Matt Smith i täten bara växte och växte på scenen. De levererade progressiv metal av allra högsta klass och förmedlade musiken med kraft och intensitet till publiken.

Efter det uppvaknandet har jag varit helsåld på Theocracy och jag lyssnar på deras musik så gott som dagligen. En av deras låtar som jag lyssnar mycket på är mästerverket "I Am" om du tycker om progressiv hårdrock kommer du garanterat att älska den: https://www.youtube.com/watch?v=O3TsVaFR870

Bilderna på Theocracy tog jag med en Canon EOS 1D MKIIn med 70-300mm (IS) och en Sony A7 med 17-35mm. Här hittar du fler av mina bilder på Theocracy: https://flic.kr/s/aHskTD9gBp



Text och foto: Mikael Good