"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Kameror ska användas och inte samlas på

Läste precis i en Leicarelaterad tråd på Facebook att mörkgråa Leica M9:or i fint skick har börjat bli mer och mer eftertraktad bland samlare. Jag hade egentligen tänkt sälja min ”pimpade” mörkgrå M9:a men jag kanske ska behålla den ett tag till. Givetvis kommer jag att använda den under tiden, kameror ska användas och inte samlas på!

Objektivet som sitter på kameran är ett Voigtländer Ultron 35mm f/1.7 ASPH LTM som jag kör på Leica med en M-adapter och på Sony med en Techart Pro-adapter. Det är ett av de mest prisvärda 35mm objektiven som man kan köpa till Leica. Ultronet är väl i klass med det betydligt dyrare Zeiss ZM 35mm f/2.0! Och hade det inte varit för den dåliga kantskärpan hade det stått sig väl mot Leica Summicron-M 35mm f/2.0 ASPH.


Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-10-27 12:01 | Läst 2484 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

"Music is perfect" – Leroy Emmanuel



In july 2017 Leroy Emmanuel was in Sweden to play with his band LMT Connection and the Canadian band Newworldson at a festival. I took the opportunity to do a longer interview with him. Leroy is a respected name in soul and funk music. He has played guitar with some of the greatest entertainers in music history. When I asked him about the importance of music, I got the following answer:



– Music is perfect! Music was created to remind mankind what he was created to be – Perfect! That’s why music is perfect! It’s like a ball of clay that a hundred of millions of people can shape something out of it and it will be a different shape. Why? Cause the ball of clay is perfect enough to lend it self to everybody and that’s what music is! That exactly what it is no more no less, Leroy Emmanuel.



Text och foto: Mikael Good


Postat 2020-10-04 09:23 | Läst 2936 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Glöm inte att göra rent sensorn



När negativscannern kom scannades bilderna rakt in i datorn. Men trots ordentlig rengöring av negativen återstod ofta ett rejält arbete med att plocka bort de små ilskna dammkornen i Photoshop. Nu förtiden är den sortens digital retusch ovanlig, men det händer att man får lägga ordentligt med tid på en bild för att man glömt att rengöra sensorn.


Det är inte ofta som jag fotograferar fåglar men i går hände det. Men till mitt förtret upptäckte jag att bilden på pippifåglarna förstörts av en massa bös på sensorn. I och med att jag mestadels fotograferat med ljusstarka gluggar på full glugg har jag inte märkt av eller störts av böset. Nu hade jag monterat på en 70-200 för att trycka ihop perspektiven lite mer och därigenom blev böset framträdande i bilden.

Det går att plocka bort alla de ilskna dammpartiklarna med hjälp av Photoshop. Men det är ett tidsödande arbete som jag inte vill lägga ned på en bild som egentligen inte har något större värde. På den tiden som jag jobbade med att scanna in negativ och diabilder lade jag mycket tid på att retuschera bort damm och annat bös som lätt hamnade på bilderna trots noggrann rengöring innan scanning.

Igår rengjorde jag sensorn med hjälp av en sensor-svabb och två droppar rengöringsvätska, när det var klart blåste jag bort det sista dammet med hjälp av en blåsbälg. Nu är sensorn ren och fräsch igen och kameran är redo för nya eskapader. Att göra rent sensorn är relativt enkelt om man inte har tummen mitt i handen, men man behöver vara lätt på handen och inte trycka för hårt för att inte skada skyddsglaset, om det går sönder kan det bli en riktigt dyr historia.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-09-30 13:01 | Läst 3147 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Den mest prisvärda 35:an till Leica M



Det är mycket snack om objektiv i bloggarna på Fotosidan, och om vilket 35mm som är bäst eller mest prisvärt. Oftast glöms en liten juvel från Zeiss bort i resonemanget.


Det här med objektiv är subjektivt och kan röra upp känslor. Men som med så mycket annat får man vad man betalar för. Personligen vill jag ha objektiv som har bra mitt- och kantskära, bra kontrast, bra färgteckning, låg distorsion, låg vinjettering, bra motljusegenskaper och kompakt format. Objektivet ska helst inte skymma mätsökaren på min Leica.



Efter testande av många olika objektiv kom jag fram till att det egentligen bara fanns två 35mm till Leica att välja på för min del, och det ena var Leica Summicron-M 35/2 ASPH. Problemet var att det kostade 20 000 kronor begagnat, och så mycket pengar vill jag inte lägga på ett objektiv. Men i början av året hittade jag ett exemplar till ett riktigt bra pris och slog till, och det är ett köp som jag inte ångrat.



Det andra objektivet som jag funderade på att köpa var Zeiss Biogon T* ZM 35/2.8. Det är en liten juvel från Zeiss. Det är kompakt och nästa lika välbyggt och skarpt som Leica Summicron-M 35/2 ASPH. Begagnat kostar Zeisset runt 6000 kronor.



För den som kan leva med bländare 2.8 är Zeiss Biogon T* ZM 35 den mest prisvärda 35:an till Leica M. Och det är överlägset sina ljusstarkare syskon från Zeiss på alla punkter förutom ljusstyrkan.



Bilderna i inlägget har jag tagit med en Leica M240 och ett Summicron M 35/2 ASPH.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-08-30 12:53 | Läst 2758 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Jag skulle vilja ha en renodlad stillbildskamera

Diskussionen går stundtals het om de nyaste digitalkameror har allt för många finesser som de flesta fotograferna egentligen inte behöver men ändå får betala för. Det fick mig att ställa frågan om hur min idealkamera egentligen ser ut och om den finns på marknaden?


Dagens kameror blir allt dyrare och de får fler och fler funktioner som många användare hade kunnat vara utan. Personligen önskar jag att tillverkarna gjorde kameror som var mer renodlade bildmaskiner för fotografer, och inte stillbilds-/vlogg-/filmkameror fyllda med tekniskt lullull och menyer fyllda med en labyrint av olika inställningsmöjligheter.

Det har hänt att jag missat bilder för att jag oavsiktligt kommit åt en av alla dessa knappar och rattar som översvämmar kameran och gör den svårnavigerad för alla utom utbildade ingenjörer. Pekskärmsfunktionen ställer om kameran i tid och otid. Det har även hänt att jag oavsiktligt kommit åt filmknappen och filmat när jag desperat försökt fotografera. Botemedlet mot detta vore en enkel avskalad kamera som inte skymmer sikten för fotograferandet och samtidigt inte gör avkall på vare sig bild- och byggkvalitet.

Det finns redan några renodlade kameror för stillbild. I Leicas digitala M-serie finns kameror som är strippade från spakar och rattar och har lättöverskådliga menyer. Nackdelen är att de inte är lämpade för teleobjektiv och inte är särskilt billiga. När jag jobbar med reportage har jag oftast ett 18-135 eller ett 24-105 och ett 70-200 och ibland ett 70-400, tyvärr funkar de objektiven inte så bra tillsammans med en mätsökarkamera. Och de som kan slanta upp upp närmare 80 tusen för ett kamerahus och 34 tusen för ett 35mm objektiv är nog lätträknade. 

Jag önskar att fler tillverkare byggde kvalitativa och renodlade kameror a la Leica och på så vis drev ned priset till rimligare nivåer. De behöver inte möjligtvis ha en mätsökare, för min egen del duger en högupplöst elektronisk sökare gott, men de fick gärna ha mycket kugghjulsrsomantik och lättöverskådliga menyer där man inte drunknar i alla finesser och inställningsmöjligheter.  

Fuji har de kamerorna tänker nog en och annan läsare. Jag håller med om att Fujis kameror är trevliga. De har bländarring på objektiven och klassiska inställningsrattar. Men de skjuter tyvärr över målet med sina svårnavigerade menyer och mängden av knappar, vred och rattar, vilka är allt för lätta att komma åt och gör så att man oavsiktligt ändrar inställningarna.

Helst skulle jag vilja ha en Sony A9 som är strippad från filmfunktioner och allt annat chip chop, som har en tidsratt a la Fuji, skärm utan pekfunktion som går att vända inåt, ratt för +/- kompensation, enkla och snabbnavigerade menyer, och bara de knappar, vred och rattar som verkligen behövs för stillbildsfoto. Bländarinställningen vill jag kunna göra på objektivet, och jag vill ha en tydlig avståndsskala för hyperfokal.

Som komplement till en sådan kamera skulle en Leica M10-P vara utmärkt för mig. Tyvärr kostar den fortfarande för mycket begagnat, men om ett par år har den säkerligen kommit ned till en för mig rimlig prisnivå. Fram till dess får jag hålla till godo med min A9:a och M240 vilka jag köpt riktigt billigt begagnat. Det är oftast de kamerorna som jag tar med mig på reportage tillsammans med ett 24-105 till Sonyn samt ett 21 och 35mm till Leican.



Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-08-18 15:02 | Läst 7216 ggr. | Permalink | Kommentarer (59) | Kommentera
1 2 3 ... 6 Nästa