Ett ovanligt och skarpt objektiv

Precis som jag skrivit tidigare föredrar jag att prova objektiv i skarpa förhållanden. Jag använder inte ordet testa, prova passar bättre då jag precis som en vinkännare främst vill åt objektivens unika karaktär.

5450 Schneider-Kreuznach PA-Curtagon 1:4/35 för Leica-R  tillverkades mellan 1970 och 1986. Mitt objektiv är från 1982 och det året tillverkades bara 200 stycken. Det är med andra ord inte det lättaste objektivet att få tag på. Men ser man till bildkvaliteten och att perspektivkontrollen är mycket användbar vid landskaps- och arkitekturfoto kan det vara värt att leta efter objektivet. Jag har lagt upp en del bilder i högre upplösning som jag tagit med A7:an och PA-Curtagonetpå mitt Flickrkonto. På Canon 5D MK II var objektivet ganska så slätstruket men det gifter sig mycket bättre med A7:an. Faktum är att jag är djupt imponerad av objektivets karaktär och bildkvalitet: http://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157640003096945/ 



Jag vet inte hur det är med dig men jag föredrar att bilderna är så färdiga som möjligt redan i fotoapparaten . Tack vare perspektivkontrollen i PA-Curtagon sparar jag massor av, tid som jag annars hade fått lägga i Photoshop på att räta upp bilderna. Jag tycker att efterbehandling är en tråkig syssla och den tar allt för mycket dyrbar tid i anspråk. Därför bygger jag profiler och funktionsmacron i de programmen som jag jobbar mest i för att spara tid och utan att för den delen tumma på slutresultatet.



Det finns en del som ställt frågan om hur Sony A7 presterar i färg. Frågan är bra och mitt svar är att färgbilderna är betydligt mer färdiga från A7:an än vad de är från min 5D Mk II. Speciellt när jag använder mitt Schneider och mina Zeiss- och Leicaobjektiv. Jag kanske lägger upp några fler färgbilder på Flickr vad det lider. Men tills dess njuter jag av hur bra A7:an tack vare sitt stora tonomfång är på att hantera svartvitt. Skulle det där ryktet om en A7 med svartvit sensor stämma skulle jag nog vara bland de första i kön!



Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Leica M selfies

Det är snart 50 år sedan fotoapparaten på bilden lämnade fabriken i Tyskland och begav sig ut på en resa som skulle inbegripa ett antal olika fotografer i ett antal olika länder, innan den slutligen landade hemma hos mig. Fotoapparaten har ett slitet yttre och har varit med om en del tuffa tag under sin levnad. Men den fungerar fortfarande perfekt och trots sin aktningsvärda ålder kan den fortfarande leverera. Det är många som sätter likhetstecken mellan Leica och dyr. Min M2:a var allt annat än dyr. Jag köpte den för att jag ville ha en helt mekanisk fotoapparat som backup till mina batteritörstiga digitalare. Även om jag inte använder M2:an så speciellt mycket i nuläget är jag övertygad om att jag kommer att göra det i en nära framtid.



Appropå Leica finns det en kul ny grupp på Facebook som heter Leica selfies, Om du är Leicafotograf får du gärna gå med i den gruppen. Om du tror att det bara är hipsters, fanboys och stekare som använder Leica har du en utmärkt möjlighet att med egna ögon se att så inte är fallet. Min bloggkollega Bob Bovin Wallraffade Stureplanseliten i förra veckan. I sin blogg har han lagt fram tydliga bevis för att det är Canon EOS 1DX som är fotoapparaten som hipsters, fanboys och stekare helst använder! :)



Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Ett sexpack till Sony A7

Att testa objektiv är något som är mycket subjektivt. Ett objektiv som andra lyfter till skyarna kanske inte passar mig alls. För mig är det viktigare att ett objektiv har en speciell karaktär och att det fungerar till min typ av fotografering än att det är knivskarpt.

Carl Zeiss T* 50/1,4 (1,4)

Leitz Summicron-R 90/2 (2,8) 
 Leitz Summicron-R 90/2 (4) 

Att fota tegelväggar gör mig inte klokare på om ett objektiv är bra eller dåligt och MTF diagram tråkar bara ut mig. Nej det är vid normala fototillfällen som jag ser om objektivet passar mig eller inte. Jag har provat Sigma 16/2,8 Fisheye (Konica), Tokina 17/3,5 RMC (Nikon), Carl Zeiss T* 28/2,8 (Contax), Konica 40/1,8, Carl Zeiss (CZ) T* 50/1,4 och Leitz Summicron-R 90/2 på Sony A7 under fältförhållanden. Sedan tidigare vet jag att CZ 28mm, CZ 50mm och Leitz 90mm ger riktigt, riktigt bra resultat på digitalkameror med fullformatssensor. Nu vet jag att de levererar även på A7:an. Men en sak förvånar mig något.


Carl Zeiss T* 28/2,8 (11)

När jag har kört med Sigma 16mm, Tokina 17mm och CZ 28mm på analoga- eller digitala kameror har det varit skarpt ända ut i kanten från bländare 5,6 och uppåt. Men med A7:an tappar de märkligt nog lite i skärpa ut mot hörnen. Att Sony A7 tappar rejält med skärpa ut mot hörnen med vidvinklig M-optik är allmänt känt. Att den även gör det med optik för spegelreflexkameror kom som en liten överraskning för mig. Nu är det inte värre än att det enkelt skulle gå att beskära bilderna om det skulle behövas. A7:an är mycket lättare och smidigare att hantera med manuella gluggar än min "stora" 5D MK II och det väger upp det faktum att sensorn inte levererar hela vägen med vidvinkeloptik.


Tokina 17/3,5 RMC (11)

Tokina 17/3,5 RMC (8)

Sigma 16/2,8 (8)

Jag har valt att utelämna bilderna som jag tog med mitt Konica 40/1,8, de tillförde inte något. Objektivet är bra men det är betydligt sämre än mitt CZ 50/1,4 på alla punkter och därför passar det bäst som prydnadsobjektiv på min gamla Konica T3 i bokhyllan. Zeiss FE 55/1,8 är säkerligen ett uns bättre än mitt CZ 50/1,4 men det senare objektivet duger gott för mig, särskilt som alla de sex objektiven som jag provat på A7:an kostar hälften av ett nytt Zeiss FE 55/1,8.


Carl Zeiss T* 28/2,8 (11)

Tokina 17/3,5 RMC (11)

Tokina 17/3,5 RMC (8)

Som ni säkert vet fotar jag gärna i svartvitt och Sony A7 är som gjord för svartvit fotografering. Tillsammans med en egenhändigt ihopsnickrad A7-profil i Silver Efex Pro 2 får jag bilderna dit jag vill ha dem utan att behöva lägga allt för mycket krut på den tråkiga efterbearbetningen som jag får göra med bilderna från min Canon. Jag har använt mig av Silver Efex i rätt så många år nu och mitt tips till er som använder programmet är att inte dra allt för mycket i spakarna, precis som med så mycket annat är lagom bäst även vid bildbehandling!


Sigma 16/2,8 (8)

Carl Zeiss T* 50/1,4 (8)

Leitz Summicron-R 90/2 (2) 

Appropå svartvitt ryktas det på nätet om en ny Sony A7 med svartvit-sensor. Om det ryktet skulle vara sant är det möjligt att vidvinklig M-optiken kommer att fungera bättre på den kameran än vad de gör på A7:an. Men det är bäst att ta ryktet med en nypa salt, hur gärna man än skulle vilja går det inte att fota med ett rykte! Men det finns en kameror som M-vidvinklarna funkar bra på och det är Leica M. Leica brukar dock vara riktigt dyra nya som begagnade. Men det finns en digital M-Leica som inte kostar skjortan och det är Leica M8. En begagnad M8:a går att hitta för runt 10.000 kronor. Trots sin ålder och sina skavanker så presterar den kameran riktigt bra resultat i rätt händer och den fungerar fortfarande utmärkt även för yrkesmässigt användande. M8:an gifter sig riktigt bra med exempelvis Voigtländer 15/4,5 , 21/4 och 28/2 som är uselt dåliga på Sony A7.


Carl Zeiss T* 50/1,4 (1,4)



Klicka HÄR om du inte kan se Flickrbildspelet i din telefon eller på din surfplatta:

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Prisvärda Carl Zeiss T* objektiv för Sony α7

För det första vill jag varna känsligare läsare för att det här inlägget lutar åt det lite mer objektivnördiga hållet. Ni som följt min blogg över tid vet att jag vurmar för objektiv som är gjorda med glas från Schott AG i Mainz. En tillverkare som använder sådant glas är Zeiss och jag vågar påstå att det är just det glaset som ger den speciella Zeisskarraktären. Zeiss och dyrt brukar vara synonymt men om du fortsätter att läsa kommer du att upptäcka att så inte alltid är fallet.

Jag har inte en Sony α7. Men jag har kört med Zeissoptik för Contax med kvalitetsadaptrar på fullformatskameror såsom Canon 1Ds MK II, Canon 5D och 5D MK II i många år.  Med den erfarenheten i bagaget kan jag varmt rekommendera Carl Zeiss T* 28/2,8, 35/2,8, 45/2,8, 50/1,4, 50/1,7, 85/2,8 och 135/2,8 till Sony α7. Dessa objektiv går att hitta på begagnatbörserna för runt 1500 kronor styck och ser man till bildresultatet som är i absoluta toppklass är det småpotatis i sammanhanget. 

Carl Zeiss T* 21/2,8, 28/2,0, 35/1,4 och 85/1,4 är också fantastiska objektiv som jag har ägt eller testat och jag är övertygad om att även de objektiven kommer att göra ett gott jobb på Sony α7. Men de är inte riktigt lika prisvärda då de kostar från 5000 kronor och uppåt. 

Även om jag inte är så förtjust i det uppskruvade konsumtionssamhället och personligen har valt att skruva ned på takten vad gäller mitt eget konsumerade, vill jag ändå passa på att ge en eloge till Sony som har släppt en kamera som riktigt uppmanar till återanvändning av gammal fin optik.

Bilderna i inlägget är tagna med ett Carl Zeiss T* Distagon 28/2,8 som monterats med adapter på en Leica M8. Kombinationen funkar finfint och objektivets speciella karaktär gifter sig perfekt med kamerans smått egensinniga sensor. Givetvis har jag inte använt mig av stativ. För mig är ett stativ en pryl som effektivt tar död på min kreativitet och spontanitet.

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Ett spontant rave-party vid Hornborgasjön

Det har gått över 15 år sedan jag senast var vid Hornborgasjön för att titta på tranor. Då var det också i början av april och i den ljumna vårvärmen hade över 10.000 tranor samlats för att ha ett spontant rave-party på ängarna.

Då som nu var det inte fåglarna som fachinerade mig mest, utan alla fågelskådare och fotografer som klungades för att se små prickar hoppa runt kring horisonten. I och för sig hade många av dem kraftiga tubkikare eller objektiv som gör att det kommer lite närmare. Mitt 50mm förslår inte så lång jämfört med ett 600 mm men jag kommer å andra sidan lite närmare än med mitt 28mm :)



Trots att det var den första april så fanns det bara 17 tranor på plats och du behöver nog spetsa dina örnögon ordentligt för att se dem på bilden nedan. Alla 17 finns dock med på den bilden som för övrigt är taget med ett onödigt skarpt objektiv som brukar kallas för örnögat. Enligt statistiken var det 17.000 tranor på plats vid samma tid förra året, men statistiken jämnades ut något under dagen då 36 tranor till anlände. Men 53 tranor gör ingen fest...

Något som jag tycker är fachinerande är alla som åker upp till Hornborgasjön för att bo i husbil eller husvagn och samtidigt titta på tranor, en del av dem är långväga gäster. På grund av den sena våren var jag där lite för tidigt, men jag skulle kunna tänka mig att det myllrar av fågelskådare, fotografer, husbilar och husvagnar vid Hornborgasjön idag. Förmodligen är de fler än tranorna, för enligt statistiken var det bara 1740 tranor vid Hornborgasjön igår. 

Även om du inte är intresserad av att titta på pippifåglar som har rave-party kan jag ändå rekommendera ett besök vid Hornborgasjön. För mig är det framförallt en upplevelse att se alla människor som vallfärdar dit. En ny giv för Hornborgasjön vore kanske att införa kändis-spotting. Många kända naturfotografer brukar synas vid Hornborgasjön. När jag var där monterade den tyske naturfotografen Carsten Linde upp sitt stora stativ och ett fett objektivt. Om jag inte hade surfat in på www.grauerkranich.de hade jag dock inte haft en aning om vem han var. 

Alla bilderna i inlägget är tagna med en mätsökarkamera och ett Carl Zeiss T* 50mm. Även om det inte är en optimal utrustning för fågelfoto så är det en utmärkt kombination för dokumentärfoto.

Det kanske ändå är som en bekant uttryckte det: - Ingen vår utan Hornborgasjön!

Text och foto: © Mikael Good, All Rights reserved.