Jag vill tillbaka till Rigas bakgårdar

Jag läser reportage efter reportage, artikel efter artikel. Ett envist rabblande av vackert klädda ord och meningar men ack så tomma. Barn som bedjande stirrar in i mina ögon från bilder utan vare sig närvaro och passion. Texterna rör mig inte i ryggen och det enda som de gör är att framkalla en djup suck i mitt inre.

Jag vill komma in under ytan. Jag vill ha ett riktigt urklipp ur verkligheten. Fyllt med glödande passion och närvaron av en brinnande penna som skriver på ett sådant sätt att jag tvingas in i berättelsen och fastnar i den. Får jag det, ja då ska jag börja ge igen.

Jag längtar tillbaka till Rigas bakgårdar. Jag längtar efter att få umgås fram bilder och texter och åter låta skaparglöden och passionen få leda mig framåt så att jag får lämna det som skett långt bakom mig.

Aleksey Myakishev har en ny hemsida: http://myakishev.viewbook.com/ kolla in den det är en order.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights reserved.

Till alla er som längtar efter en varm kram

När jag hade hoppats på en gnutta empati möttes jag mest av munhuggande. Raderade en elak kommentarer där jag blev kallad för rättshaverits och en där min mandom blev ifrågasatt. Med en lätt ilsken men dock bestämd knapptryckning raderade jag till sist hela texten. Jag är tacksam för den friheten. Man kan inte vinna allas hjärtan men har man en gång vunnit frihet då har man vunnit allt.

Jag har tämjt min ungdoms vrede. Istället för att den okontrollerat kokar över har jag lärt mig att projicera den precis som när man brygger en perfekt kopp presso på en varm och rödglödgad spisplatta. Vreden kommer nu andra till gagn. Den har blivit empatisk. Det är en motsägelse men för mig fungerar det. Jag har fått vara med och hjälpa många fattiga och förtryckta. Över 2100 verser i Bibeln handlar om fattiga och förtryckta. Gud står på deras sida.

Hur jag än försöker kan jag inte alltid försvara mig trots att jag i grund och botten är en fighter. Jag blir bara känsligare med åren och ju mer jag anstränger mig desto mer inser jag att man till syende och sist är utlämnad åt skapandet och det som har hänt och alla de modiga änglarna som ständigt vakar över varje steg som jag tar. Allt det andra är lätt overkligt och i många fall helt oväsentligt. Alla kan hata, det är egentligen väldigt enkelt. Att älska, glömma och förlåta är däremot en svår gåta som måste lösas innan det sista andetaget dras.

Det händer att man snubblar över oväntade saker i livet. Precis som en gammal farbror vars prostata envist gör sig påmind om natten och som sakta snubblar sig fram till toaletten i nattens mörker.

Jag rullar sakta genom ett evighetslångt Huskvarna på min cykel. Själv är jag allt annat än evig. Spegeln har slutat ljuga för mig. Jag orkar inte att hålla in magen längre och varför ska jag egentligen göra det nu när jag passerat 40? Men trots min ålder och mina begynnande ålderskrämpor drivs jag fortfarande av samma ungdomliga lust att skapa.

Har man egentligen den minsta lust att se hela sammanhanget genom alla mörka charader som spelas av alla män och kvinnor med makt? Är sammanhanget synligt för oss alla? Bryr vi oss? Svensk sjukvård har gått från att vara en av världens bästa till att bli en välanvänd vuxenblöja som slängts bort på en smutsig bakgård på bara några få år. Internationella riskkapitalbolag roffar girigt åt sig alla russinen från sjukvårdskakan och lämnar bara kvar de torra smulorna till oss skattebetalare. Svensk sjukvård har blivit cynisk sedan girigheten drev omtanken på flykt. 

När jag drack och härjade som värst på 90-talet brukade jag längta efter någon att krama om när jag vaknade som ett grått och hålögt vrak med smak av askfat framåt lördagseftermiddagen. Jag är helt nykter sedan 13 år och nu har jag ständigt den där varma kramen inom räckhåll. Den är inte alltid synlig men den är ständigt närvarande i mitt liv.

Hösten, en författare kallade den här för mig så trista, regniga och kalla årstiden för en öppen årstid. Vem vet, han kanske hade rätt ändå. Ibland måste man beskriva verkligheten som man önskar att den var och inte bara i efterhand beskriva hur den blev.

Text och foto: © Mikael Good.

44-åringar är bäst på att arbeta

Har du precis som mig varit med ett tag i arbetslivet? I så fall kan du sträcka lite på dig. Det är i åldern mellan 40 och 49 som vi presterar som allra bäst på jobbet. Allt enligt en studie som nyligen gjorts av det tyska arbetsministeriet.

Jag är en produktiv, effektiv, kreativ och ambitiös man som tillhör den ovan nämnda gruppen. Som grädde på moset är jag även småbarnsförälder. Enligt en nyligen publicerad artikel i Sunt Liv med rubriken "Föräldraskap en fördel på jobbet" har småbarnsföräldrar utmärkta men ofta bortsedda ledaregenskaper. För min del har föräldraskapet bland annat vässat min förmåga att jämka ihop motstridiga viljor och att vara extra tydlig i min kommunikation.

Om du eller någon som du känner är på jakt efter en riktigt bra medarbetare, då är du varmt välkommen att kontakta mig på nedanstående mailadress så att vi kan boka in ett personligt möte.

Källa 1, Ingenjören: http://www.ingenjoren.se
Källa 2, Sunt Liv: http://www.suntliv.nu

Text och foto: © Mikael Good

chasid68©gmail.com

Jag förbehåller mig rätten att ta bort oönskade kommentarer från min blogg

Det är inte ofta som det händer men om det dyker upp en kommentar som på något sätt kan uppfattas som kränkande eller inte har något med inlägget att göra så förbehåller jag mig rätten att ta bort den kommentaren. Detta har dock bara skett ett par gånger under den tid som jag har skrivit blogg och jag hoppas givetvis att det inte ska behöva ske fler gånger.

Det vore  trevligt om de som ger kommentarer externt lämnar en tydlig avsändare bakom sig så att jag inte av ren nyfikenhet behöver söka på deras IP-adresser för att röna ut från vem kommentaren kom. Allt som vi skriver och gör på internet är faktiskt spårbart och det går inte att gömma sig bakom anonymiteten om nu någon trodde det. Därför tycker jag att det är bättre att spela med öppna kort från början.

På förekommen anledning vill jag också påpeka att jag föredrar att personer som jobbar på tidningsredaktioner hör av sig direkt till mig på telefon eller via mail än att de ställer sina frågor i mitt kommentarsfält. Jag svarar gärna på frågor gällande mitt ideella arbete för Le Viseur Magazine eller mitt engagemang för de minsta och svagaste grupperna runt om i världen men frågor av privat karraktär som rör mig eller min familj eller frågor som rör tidigare uppdrags- eller arbetsgivare är jag inte intresserad av att svara på.



Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved

Rätt kompetens till mindre än halva priset

Från och med i dag har jag rätt till nystartsjobb vilket innebär stora lönerabatter för den som anställer mig. Om jag exempelvis skulle få en lön på 20 000 kronor skulle den totala kostnaden för det företag som anställer mig bara bli 14 000 kronor per månad i upp till 450 arbetsdagar!

Jag har tidigare arbetat som lagerarbetare, sjukvårdsbiträde, packare, kulturutredare, redigerare, layoutare, originalare, annonsproducent, informatör, kommunikatör, fotojournalist, reporter samt webbredaktör och jag är bra på att hantera sociala media såsom blogg, Twitter och Facebook. Men framförallt är jag bra på att dra in mycket pengar vilket en av mina referenser kan intyga.

Med tanke på min stora bredd och de goda vitsord och betyg som jag fått från tidigare arbetsgivare borde det inte vara några som helst problem för mig att få ett nytt arbete särskilt inte som jag nu som sagt har tillgång till nystartsjobb. Jag vill verkligen göra rätt för mig och inte leva på ett bidrag som är ungefär hälften så stort mot vad jag tidigare fick i lön.

Trots att jag har varit arbetslös så har jag sett till att hålla mig sysselsatt. Det sista man ska göra är att sätta sig ned och deppa över sin situation och därför har jag valt att lägga min tid på att vässa mina pyramider genom att jobba med skarpa projekt mellan jobbsökandet och de kortare och längre anställningarna som jag har haft. Jag har numera avslutat mitt frivilliga arbete hos Hoppets Stjärna. Men jag avslutade det arbetet med flaggan i topp genom fyra uppmärksammade reportage från Lettland och Ryssland som publicerades i deras månadsbrev och i Junia Magasin under sommaren och hösten. Men jag har fortsatt mitt frivilliga arbete för det nystartade magasinet för samtida dokumentärfotografi Le Viseur.


Thinking outside the box © Mikael Good, 2012

Om du som läser det här är på jakt efter en riktigt bra medarbetare. Tveka då inte att kontakta mig så att vi kan träffas och samtala om ett eventuellt framtida samarbete. Jag har ett par riktigt bra referenser som känner mig väl och gärna berättar om hur jag är på att sköta mitt arbeta. Om de hade ekonomiska möjligheter till det skulle de anställa mig utan att tveka.

I min portfolio finns en del prover på tidigare utförda arbeten: http://www.chasid.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=318240

I det senaste numret av Le Viseur Magazine finns ett av mina socialreportage från Lettland med. Jag har även varit med och formgett och marknadsfört magasinet som har blivit en stor succé med nästan 35 000 läsare: http://issuu.com/leviseur/docs/nummer1


The Winter is coming © Mikael Good, 2012

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All rights reserved.