Vardagskrönika: En vanlig måndag i december

Måndagar har en alldeles särskild tyngd. Inte för att de egentligen är svårare än någon annan dag, men för att de bär på ett eko av förlorad frihet. Helgen, med sitt löfte om något större, ligger bakom oss som en tömd ballong. Framför oss breder veckan ut sig som en oändlig motorväg av krav, deadlines och ett alldeles för tidigt alarm.

I morse var det som om hela världen höll andan. Ljuset hade den där kalla, grå nyansen som bara decembermorgnar kan frambringa. Fåglarna, om de ens finns kvar, höll sig tysta. Och när jag gick utanför dörren möttes jag av en luft så fuktig att den snarare kändes som en smygande förmaning än en väderlek.

Jag mötte blicken på en granne som också var på väg till jobbet. Det fanns något oändligt trött i hans steg, något som påminde mig om att vi båda bar samma ok. Måndagens obevekliga krav på produktivitet och fokus, trots att ingen av oss kände sig mer än halvvägs mänskliga.

På väg till jobbet började jag nynna för mig själv. En melodi som inte ville släppa taget – en refräng om hur det vanliga, det som är så självklart, ändå har en underton av något större. Hur det gömmer sig drömmar i varje kaffekopp, och varje suck över klockans obarmhärtiga tickande.

På kontoret lyssnade jag på kollegornas måndagsgnabb. Någon klagade över för lite sömn, en annan över en förlorad hockeymatch. Men bakom deras ord kunde jag ana något mer. En längtan efter att stanna upp, att få slippa måndagens eviga hjulspår. Kanske är det det måndagar gör med oss, påminner oss om att det finns ett annat liv där ute, ett liv vi ständigt skjuter framför oss.

När jag till slut tog en paus och lät tankarna vandra, insåg jag att måndagar är precis vad vi gör dem till. En vanlig dag, ja. Men kanske är det just de vanliga dagarna som bär fröet till det extraordinära.

Det är måndagen som sätter tonen, som frågar oss: Vad vill du göra av veckan? Av livet? Frågor som inte alltid är bekväma, men som påminner oss om att även i det grå finns nyanser av hopp.

Text och foto: Mikael Good

Tjuvar har siktat in sig på fågelskådare och fotografer med dyrbar utrustning

Tyvärr är det numera belagt med en viss risk att skriva om och dela bilder på sin kamerautrustning. Under hösten har flera fågelskådare råkat ut för inbrott i bilar och hus och utrustning för många miljoner har stulits. Risken är nu stor att stölderna kan komma att spilla över på andra grupper med dyrbara hobbies.

Sydsvenskan har rapporterat om att fågelskådare blivit bestulna på dyrbara kikare samt kameror och objektiv på Falsterbonäset. Förutom inbrott i bilar och husbilar, har de även börjat spåra fågelskådare via fordonsregistret och har sedan gjort inbrott i deras hus i Skåne och Blekinge för att stjäla utrustningen. Men det är inte bara södra Sverige som drabbats. I Falun blev en bortrest fågelskådare nyligen utsatt för inbrott, och han blev av med två tubkikare, ett ljusstarkt teleobjektiv samt en ost!

Det är tillfället som gör tjuven brukar man säga, men i det här fallet jobbar tjuvarna metodiskt, de har koll på fågellarms appar som fågelskådarna använder sig av för att meddela varandra när ovanliga fåglar dyker upp, och på så sätt kan de ta sig dit för att välja ut lämpliga offer. Tjuvarna har även span på platser där fågelskådare brukar samlas. De kollar vem och vad som lämnar bilarna, och gör en snabb okulär inspektion för att se om det finns något kvar att stjäla. Tar någon med sig dyrbar utrustning till skådarplatsen, noterar de registreringsnumret på bilen, kollar upp adressen via fordonsregistret och åker sedan dit för att stjäla utrustningen när personen är bortrest, eller sover för natten.

Fågelskådare och fotografer har ofta dyrbar utrustning som inte är skyddad med effektiva larm och säkerhetsutrustning. Detta har tyvärr gjort dem till en eftertraktad grupp för tjuvarna. Hemlarm avskräcker tyvärr inte erfarna inbrottstjuvar, de vet att de hinner in och ut ur huset innan säkerhetsföretaget ens hunnit reagera. Det bästa sättet att hålla tjuvarna borta är framförallt genom att låta bli att visa upp sina kameror och kikare på nätet, plocka bort skådar- eller fotodekaler från sina bilar och hålla uppsikt efter misstänkta bilar och personer på skådarplatserna. Det kan även vara värt att låsa in dyrgriparna i ett svårforcerat vapen- eller kassaskåp när de inte används.

Det är svårt för tjuvarna att avyttra stöldgodset i Sverige. Marknaden är inte är så stor för exklusiva kikare och objektiv, och det stora flertalet av köparna vill ha kvitton eller annan dokumentation. Men det är tyvärr relativt lätt att föra stöldgodset ut ur landet genom att skicka det via Posten, DHL eller Schenker. Tullens stickprover av paket från Sverige är närmast obefintlig, vilket gör det enkelt för tjuvarna att skicka stöldgodset till hälare som är verksamma i länder där de inte är så noga med kvitton och dokumentation.

Text: Mikael Good. Foto: Pixabay