Leica kan konsten att röra upp känslor

Finns det egentligen någon annan kameratillverkare som är lika bra på att röra upp känslor som Leica? Så snart som någon nämner Leica har i vart fall fotografer bestämda åsikter åt än det ena eller åt det andra hållet.

För min del är en Leica inget annat än ett bra verktyg för bildskapande. Visst jag kan oftast göra ett lika bra jobb med min lilla kompakta Olympus för en 1000-lapp som med min något lite dyrare Leica. Men trivselfaktorn att kunna fota analogt med en digitalkamera är värd de extra tusenlapparna för mig. Det kanske låter lite konstigt att fota analogt med en digitalkamera. Men det är egentligen inte konstigare än att fota digitalt med en analog kamera, som så många gör när de använder sig av sina silverbaserade minneskort som de framkallar och scannar in i datorn. Scannern är inbyggd i min Leica och det är faktiskt rätt skönt att slippa böket med att framkalla och scanna. På sätt och vis har jag kvar kakan samtidigt som jag kan äta den!



Bilderna i inlägget är tagna i befintligt ljus med en Leica Camera AG M8:a och ett Voigtländer 15/4,5. Gitarrlegenden på den första bilden är Leroy Emmanuel som började sin karriär som gitarrist till Sonny Boy Williamsson som 12 åring. Den andra bilden föreställer den likaledes legendariska kanadensiske basisten "Big Bad" John Irvine.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Avfolkningen går med racerfart

I det här lilla huset mitt ute på den lettiska landsbygden bor en lettisk gumma i 90 års åldern. För lite mer än tjugo år sedan bodde ett par tusen personer i området och de flesta av dem jobbade på det stora statliga jordbruket i byn. När jag besökte byn för ett par år sedan var gumman i stort sett ensam kvar. All de som kunde hade flyttat till större städer inom landet eller utomlands för att kunna få tag på ett arbete för att kunna försörja sig själva och sina familjer.

Avfolkningen av den lettiska landsbygden går med racerfart och de som blir kvar är de gamla, de sjuka och alla andra som inte kan flytta på sig av olika orsaker. De behöver vår hjälp och vårt stöd för att kunna hålla sina näsor ovanför vattenytan. 

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.

Rysk bamba

Du har kanske sett den här bilden tidigare? I vilket fall som helst tog jag bilden i bamban på en rysk internatskola för ett par år sedan. Efter att ha varit på skolan hela dagen passade jag på att äta tillsammans med barnen. Stämningen var avspänd, barnen och personalen hade accepterat mig och vant sig vid min närvaro. Jag jobbar oftast på det sättet att jag umgås fram mina bilder och de blir oftast till i det ögonblicket som min närvaro accepteras. 

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Paul Hansen effekten

Skriver man "Photojournalist Sweden" i sökfältet på google återfinns mitt namn och mina bilder högt upp bland sökresultatet. Nu kanske det inte är den mest använda sökfrasen på google men i samband med att Paul Hansen vann World Press Photo tidigare i år har de internationella besöken ökat betydligt till mina båda bloggar och mitt flickrkonto. Jag hade räknat med att få mellan 1000-1500 besök per år till mitt flickrkonto när jag startade upp kontot i december förra året. Nu är det nästan 13.000 besök! Och antalet läsare i min blogg på blogspot har mer än fördubblats sedan årets början och besöken från Ryssland och USA är ungefär lika många som de från Sverige.

Det är nästan så att man skulle kunna tala om en Paul Hansen effekt. Men det är inte hela sanningen bakom den ökade besöksfrekvensen. Mitt namn figurerar på en hel del listor över fotojournalister och reportrar världen över och jag har en del namnkunniga följare som har rekommenderat mina inlägg till sina läsare. Även om det är lite motvilligt måste jag ändå erkänna att jag inte längre är något direkt okänt namn vare sig som fotograf eller som skribent. De som känner mig vet att jag helst av allt står i bakgrunden och lyfter fram enkla kämpande människor i rampljuset. Jag har valt att lyfta fram kämpande ensamstående kvinnor såsom Lisa, Aina, Regina, Sveta med flera. Kan jag nå ut till en betydligt större publik med deras berättelser och se till så att de får det stöd och den hjälp som de behöver, ja då kan det till och med vara värt att bli lite känd på kuppen!



Trots "framgången" tänker jag inte spinna vidare på den, faktum är att jag helst inte vill arbeta som fotograf eller reporter på heltid. Jag trivs bra med att arbeta som informationsansvarig på en biståndsorganisation där skrivande och fotograferande är en del av arbetsuppgifterna. Att arbeta som informationsansvarig är ett mycket varierande arbete, ena dagen skriver jag en redaktionell text, andra dagen planerar jag en kampanj och den tredje dagen skissar jag på en insamlingsstrategi. Men oftast gör jag allt på en och samma gång och framförallt slipper jag stå i det direkta rampljuset :)



Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Färg eller svartvitt?

Det händer att jag får frågan om varför jag oftast väljer svartvitt framför färg? Jag har egentligen inget emot färgbilder men i mitt tycke gifter sig en redaktionell text och svartvita bilder bättre än färgbilder. Färgbilder har en tendens att suga åt sig blicken och ta bort fokus från texten medan svartvitt i mitt tycke är bättre på att lyfta fram och förstärka texten. Det är en av anledningarna till att jag allt som oftast väljer att presentera mina bilder i svartvitt.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.