Mirakelprogrammet räddade en misslyckad bild

Du har säkert också suckat djupt över en bild som gått förlorad för att den varit allt för mörk och brusig. Men ibland kan det löna sig att vara envis och göra ett försök ändå, särskilt som det finns en hel del ”mirakelprogram” som är bra på att vaska fram detaljer ur bilder som till synes gått förlorade.

I helgen gjorde jag ett bildreportage på konferensen lovsång 2021 på Kungsportskyrkan i Huskvarna. Det var mycket mörkt i lokalen och för mig som vägrar blixt var det svårt att få till några vettiga översiktsbilder. De försöken som jag gjorde blev mest en grovkornig och oanvändbar sörja. Men när jag gick igenom bilderna fick jag syn på en bild som jag ville använda. Den hade tagits med en digital halvformatskamera på 1/125 sek på bländare 4 och med ett ISO på 4000. Men den var kraftigt underexponerad och alla försök att vaska fram den i det digitala mörkrummet var fruktlösa, och till sist var jag tvungen att ge upp.

Men jag kunde inte riktigt släppa bilden. När jag fick se reklam om Topaz De Noise AI bestämde jag mig för att ladda ned en testversion och testa programmet. Det funkade över förväntan och jag köpte det på studs, framkallade bilden ställde in den i ACR och levererade den till kund som var såpass nöjd att de valde den som dragarbild på sidan. Jag testade snabbt Topaz De Noise på några andra bilder som lider av för mycket brus, och det fungerade oftast över förväntan. Men det är inte någon patentlösning. Det är fortfarande bättre att använda rätt objektiv och ställa in kameran korrekt från början. Men det är samtidigt bra att veta att det finns program som kan fixa till bilden när man själv går bet eller dabbar sig.

Den övre bilden i artikeln är den som jag levererade till tidningen och den undre är mitt eget fruktlösa försök att ljusa upp en alldeles för mörk bild i ACR. Originalbilden är två-, tre steg mörkare!

Text och foto: Mikael Good

Gatufoto vid världens topp

I december 2019 tillbringade jag lite tid i Nepal. Bland annat besökte jag en marknad och gick på tur i det bergiga gränslandet mellan Indien och Nepal. Jag fick mersmak och hoppas kunna återvända till landet inom en överskådlig framtid.

Text och foto: Mikael Good

Bokprojektet är satt på paus

Tidigare har jag skrivit om att jag har satt igång med att göra tre stycken fotoböcker om romer i Europa. En har jag redan beställt och fått hem provtryck på. Men i och med att jag inte var nöjd med resultatet, kommer jag framgent att vända mig till ett annat tryckeri som är bättre på svartvitt. Men först har jag bestämt mig för att gå på djupet i mitt släktforskningsprojekt för att räta ut ett antal frågetecken om mitt ursprung. När frågetecknen väl är uträtade kommer jag att fortsätta med fotoböckerna och då kanske med ett nytt perspektiv.



Släktforskning är intressant och inbegriper en hel del detektivarbete. Men med hjälp av MyHeritages utmärkta tjänst har jag på kort tid kommit långt bak i tiden, och en del frågetecken har redan kunnat rätats ut, och så snart min DNA-matching är klar kommer jag antagligen komma längre i min forskning och få ännu fler svar. Och om den pekar i den riktning som jag tror kan det öppnas nya möjligheter till finansiering av bokprojektet.



Text och foto: Mikael Good

Bilderna från Serbien var för personliga för gatufototävlingen

För ett par dagar sedan gick jag igenom en av mina hårddiskar på jakt efter bilder från Serbien till en kollektion som jag tänkte skicka in till Gothenburg Street Photo Festival.

Jag jobbar ofta i reportageform när jag fotograferar. Målet är att bilderna ska bilda en helhet eller kollektion som för berättelsen framåt. Även om det fanns många bilder från Serbien att bygga kollektion av i mitt arkiv föll de på den lilla detaljen i regelverket för tävlingen som poängterade att "bilderna får inte vara arrangerade eller på människor du känner". Det är sällan som jag arrangerar bilder, men på många av mina bilder från Serbien finns det med människor som jag känner på ett eller annat sätt, och att delta med sådana bilder i en gatufototävling hade varit fel enligt regelverket.

Regler är till för att följas och därför valde jag att inte skicka in någon kollektion till tävlingen. Men letandet var inte förgäves, förutom de bilderna som jag tänkt använda till kollektionen hittade jag några dokumentärbilder som jag tagit i gatumiljö i de romska kvarteren i den serbiska staden Surdulica som du kan se i denna artikeln. Några av dem har jag inte visat tidigare.

Någon kollektion blev det som sagt var inte, men jag skickade in fem svartvita bilder och en färgbild från Huskvarna som höll sig inom regelverket för enkelbilder i tävlingen. Nu återstår att se om några av bilderna blir nominerade och får ingå i utställningen på Gothenburg Street Photo Festival.

Text och foto: Mikael Good

XT – När livemusiken kom tillbaka till Moholm

Coronapandemin gjorde att stora delar av samhället fick ställa om. Innan pandemin var det vanligt med livemusik men i och med smittrisken blev det inte längre möjligt att gå på konsert. I juli luckrades äntligen restriktionerna upp vilket gjort att spelsugna band har kunnat möta sin publik igen. Ett av de banden är hårdrocksbandet XT som bjöd in till konsert i Moholm i helgen.




När en vän frågade mig om jag ville följa med och se hårdrocksbandet XT:s spelning i parken utanför Salemförsamlingen i Moholm tackade jag snabbt ja, vi fyllde en bil och gav oss upp genom landet. Jag hängde med för att få se ett bra liveband och även för möjligheten att få fota en konsert. Innan pandemin fotade jag ett 50-tal konserter per år. Förra året var jag bara på en konsert och hittills i år har det varit ganska så sparsmakat med konserter på grund av pandemin. Men i juli ändrades reglerna och upp till 600 personer får nu samlas på utomhusarrangemang utan sittplatser, och 3000 personer sittande publik får samlas om det finns stolar med minst 1 meters avstånd.




I parken utanför Salemförsamlingen hade funktionärer ställt upp ett antal stolar och tänt en brasa där man kunde värma sig. Trots hård konkurrens från det lokala division 6 laget Moholms SK som spelade derby mot Tidans IF på den närliggande Mogårdsvallen, och en väderprognos från SMHI som lovade ösregn, samlades ett 100-tal personer i parken. Några hade precis som mina vänner och jag rest långväga för att få se bandet, ett par hade rest ända från Varberg, vilket är en sträcka på 450 km tur och retur! I publiken syntes även en del kända ansikten från band som var stora i hårdrockssvängen när det begav sig på 80- och 90-talet. Det var egentligen inte så märkligt med tanke på att medlemmarna i XT tidigare har spelat i band såsom Leviticus, Jerusalem, Veni Domine, Motherlode, Saviour Machine med flera.




Tillsammans har bandmedlemmarna mängder av rutin. Men framförallt spelar de för att de tycker att det är kul och för att få möta sin publik. I Moholm var de rejält spelsugna efter det ofrivilliga coronauppehållet och bjöd publiken på en riktigt bra konsert kryddad med många låtar ur deras breda repertoar. Det märktes att grabbarna i XT hade kul på scenen. Björn Stigsson, riffade blytungt och bjöd på klassiska gitarrsolon, Danne Tibell vävde sköna ljudmattor på sin keyboard och bjöd på ett solo som tog andan ur publiken, Peter Carlsohn bjöd på härliga rullande basgångar, Thomas Weinesjö trummade kraftfullt och taktfast och Sonny Larsson bjöd på förstklassig sång. Trots att bandets medelålder är hög spelar de fortfarande skjortan av många yngre band.




Sångaren Sonny Larsson försökte vid ett flertal tillfällen få igång publiken. Men det kan vara lite svårt att få fart på svenskar som passerat både 40 och 50 år. Förmodligen var det bättre fart på dem för 20–30 år sedan men nu var de lite försiktigare. De flesta stod eller satt på sin plats, njöt av musiken och diggade lite försiktigt, eller passade på att filma konserten med sina mobiltelefoner. Men på eftersnacket efter konserten var alla jag pratade med lyriska över vad de fått uppleva.




När ett band bjuder på sig själva brukar jag få feeling och det gör att bilderna blir bättre och tätare. Precis det hände i Moholm, och trots att jag precis som bandet först var lite ringrostig och trevande efter två års bortavaro från konsertscenen kickade snabbt rutinen och känslan in, och sedan gick det av bara farten. Tyvärr blev det ganska så mörkt varför brusnivån steg under konsertens gång. Men å andra sidan är bruset mindre störande än kornet från Tri-X pressad till 1600 ASA eller T-Max 3200 som jag brukade använda på den analoga tiden.

Till bilderna på XT har jag använt två kameror, en med småbilsformat och en med Aps-C format. När jag fotar konserter föredrar jag att jobba med kameror som har snabb autofokus och framförallt effektiv ögonfokusering, det senare är guld värt för en rockfotograf. I början av konserten var det skymningsljus och då hade jag god användning av mitt telezoom, men i takt med att mörkret sänkte sig gick jag helt över till ljusstarkare objektiv. Så här i efterhand hade jag nog låtit telezoomen legat kvar hemma och kompletterat 24:an och 135:an med ett kort ljusstarkt tele och kanske en 35mm.




Hur gick det då i derbyt mellan Moholms SK och Tidans IF? Moholms SK vann med övertygande 5–0 och avancerade till en fjärdeplats i tabellen. Kanske gav den tunga musiken från den närliggande parken dem lite extra vind i seglet som de behövde i det heta derbyt. Det av SMHI utlovade ösregnet lyste också med sin frånvaro, och det kom bara några spridda droppar under konsertens gång. Men i närliggande byar och samhällen hade himlens portar öppnats och dränkt dem i ett ymnigt skyfall. Om du undrar hur XT låter kan du lyssna på deras låtar här.












Text och foto: Mikael Good