Yrkesfotografens kameraval

För en yrkesfotograf är kameravalet viktigt, det är bra att ha en kamera som är som en förläggning av det man ser och upplever, och som inte ställer sig i vägen i fotograferingsögonblicket. För mig är Leica M10 en sådan kamera. 

Jag föredrar att jobba med M10:an för att den är lätthanterlig, överskådlig, och inte har en massa inställningsmöjligheter som jag drunknar i. Sökaren som är föredömligt stor har bara information om exponeringskompensation och inget mer. Slutaren är tyst och diskret, och framförallt väcker inte kameran lika mycket uppmärksamhet som när jag jobbar med min japanare med teleobjektiv. Det kan hända att en och annan lite äldre fotograf hajar till och reagerar på kameran, men i det stora hela är det färre som reagerar när jag jobbar med Leican. Bilderna i inlägget har tidigare publicerats i färg i olika tidningar. Men här har jag valt att göra dem i svartvitt som i mitt tycke är fotografins sanna färg.




Text och foto: Mikael Good

DreamHack Summer 2022 är över

Under pandemin var det mesta inställt eller nedstängt så även världens största digitala event – DreamHack Summer på Elmia i Jönköping. Men tidigare i år hävdes restriktionerna och DreamHack kunde återvända med full kraft.



Tusentals lanare har dygnat framför sina datorer på LAN-partyt som pågått mellan den 18 och 21 juni. Nu vänder de hemåt med trötta steg, men många av dem har redan bokat upp sig och ser framemot DreamHack Winter som arrangeras i slutet av november.




Många lanare hade redan packat ihop och lämnat festen när jag svängde förbi festivalområdet i morse. Men det fanns några eftersläntare kvar, som vandrande till mötande bilar och bussar som skulle ta dem hem. De flesta utställarna packade ihop redan i går kväll och snart är det åter tomt på det stora mässområdet.




Text och foto: Mikael Good

It’s Only Rock ’n’ Roll (but I Like It)

I år är det 40 år sedan som jag började fotografera på lite mer allvar, och redan från början fastnade jag för rockfoto. Många kända och okända band och artister har passerat framför min kamera sedan dess. Många bilder har hamnat i tidningar, magasin och en hel del av bilderna har använts av banden på skivor, webben, posters und so weiter.

Det är framförallt mitt stora musikintresse som gjort mig intresserad av rockfoto, och tack vare kameran har jag oftast kunnat stå längst fram, där man förövrigt ska stå på en konsert! När jag fotade det amerikanska metalbandet Disciple (bilderna) hade jag tillgång till hela scenen, och kunde på så vis även fotografera bakifrån scenen.

Bandet var mycket nöjda med bilderna och de har använt många av dem i sin marknadsföring, två av bilderna var även posterbilder för deras USA-turné. Från början var bilderna i färg men jag var nyfiken på hur de skulle se ut i svartvitt (som jag föredrar) och bestämde mig för att göra dem i svartvitt.




Trots att det är 40 år sedan jag började, tänker jag inte pensionera mig som rockfotograf. I sommar är jag återigen festivalfotograf på Gullbrannafestivalen, och jag ser fram emot att träffa gamla vänner och knyta nya kontakter med band.

Text och foto: Mikael Good

Supporterbråken förstör fotbollen

Förra året under våren och sommaren passade jag på att fotografer en hel del fotboll under våren och sommaren. Vapenvallen i Huskvarna gästades av superettalaget Jönköpings Södra IF under tiden som deras hemmaplan Stadsparksvallen byggdes om. Det bjöds på mycket bra fotboll, men tyvärr spelades det mesta inför tomma läktare på grund av pandemin.




I juni lättades restriktionerna upp lagom till att det klassiska Göteborgslaget GAIS skulle gästa Vapenvallen. 500 J-Södra supportrar släpptes in på arenan och vi andra fick stå utanför och heja på våra lag. Jag hade inte biljett och parkerade min stege jämte en J-Södra supporter, och trots att vi höll på olika lag hade vi en vänlig ton mot varandra genom matchen.



Matchen var tuff, hård och tät, spelarna gick in med dobbarna före i duellerna, och det var en hel del avblåsningar och ett par gula kort delades ut. Men efter 90+9 minuter stod Jönköpings Södra IF som segrare. I god Fair Play-anda kramade spelarna från de båda lagen om varandra och tackade för en god match. Även om jag var besviken på slutresultatet gratulerade jag min granne till segern.

Tyvärr var inte alla supportrar lika vänliga. Några J-Södra supportrar blev provocerade över att en GAIS-supporter hade lyckats komma över en liten J-Södra flagga som han viftade med, och det blev den tändande gnistan till ett supporterbråk, med blodvite och plåtskador på en bil som följd. Men tack vare att det var många poliser på plats kunde bråket snabbt kuvas. Jag lyckades dokumentera en del av bråket. De flesta av bilderna har förblivit opublicerade, men jag väljer nu att publicera ett par som inte visar själva bråket. Jag har valt att maskera en av slagkämparna som greps av polisen.



Jag tycker att det är tråkigt att det finns supportrar som förstör för laget genom att bråka, supporterbråk förstör fotbollen. Fotboll handlar om att älska sitt lag och att lyfta det till seger, inte om att hata motståndarlaget och deras supportrar.

Text och foto: Mikael Good

Leica är inte någon gubbkamera

Det finns en del som anser att Leica är en gubbakamera för medelålders män med allt för stor plånbok. Jag bryr mig inte om vad tyckarna tänker utan fortsätter att använda min digitala Leica som yrkes- och som walkaround-kamera.

Jag började att fota med en enkel mätsökarkamera för 40 år sedan, och har haft en hel del olika modeller sedan dess. Men det var inte förrän på 2000-talet som jag hade råd att köpa min första mätsökarkamera med utbytbara objektiv en Voigtländer Bessa-R. Ytterligare några år senare köpte jag en M3:a. Och för elva år sedan kunde jag köpa min första digitala Leica M8:a. Sedan dess har jag haft ett antal olika digitala M-kameror.



För mig är det befriande med en kamera som inte kräver en ingenjörsexamen för att kunna ställa in den rätt. Menyerna är lättöverskådliga, man gör en grundinställning och sedan är det bara att tuta och köra. Den stora ljusstarka sökaren ger mig kontroll över bilden och jag ser även det som sker utanför bildfältet och kan sätta exponeringen i precis rätt ögonblick. Nackdelen är priset, men köper man begagnat går det att hitta Leicor för riktigt rimliga pengar. En fördel är att andra handsvärdet är högt, när jag bytt modell har jag alltid fått tillbaka pengarna!



För min del är inte märket viktigt, om det hade funnits vettiga alternativ till Leica med sensor i småbildsformat hade jag övervägt dem. Men för dem som nöjer sig med en sensor i APS-C format finns det faktiskt ett vettigt alternativ till Leica M redan idag. Den franska mätsökarkameran Pixii är enligt en del tester ett riktigt bra alternativ till en digital Leica. Kommer den med en större sensor kan den helt klart bli högintressant för mig!



Bilderna i inlägget kommer från ett reportage som jag gjorde i Sinai, Egypten för tio år sedan.

Text och foto: Mikael Good