Gatufoto med Ricoh GR-D

Min Ricoh GR-D är en nästan perfekt dogmakamera eller digitalt anteckningsblock att alltid ha med sig i fickan för att dokumentera vardagsbetraktelser för mig. Som jag tidigare skrev i mitt inlägg: "Ricoh GR-D eller att återvinna lekfullheten i fotograferandet" är det lätt att glömma något som är mycket väsentligt i allt fotograferande - lekfullheten! Lekfullheten lockar Ricoh'n effektivt fram!



Jag har ändå haft svårt för att gatufota med min Ricoh GR-D, det finns en sak som jag inte riktigt tycker om med kameran och det är att objektivet motsvarar 28 mm. När jag gatufotar så använder jag oftast ett 35 mm objektiv eller så tränger jag mig in i folksamlingar med ett 16 mm fisheye eller ett raktecknande 17 mm. 28 mm känns hela tiden som ett steg för lång bort alternativt ett steg för nära för mig. Det går att köpa till en adapter till Ricoh GR-D så att jag får ett objektiv som motsvarar 40 mm men då försvinner å andra sidan fickvänligheten och fickvänligheten är den lilla kamerans stora styrka! När jag ser ett motiv så är det bara att hala upp kameran ur fickan och föreviga. Den lilla sensorn gör att skärpedjupet blir riktigt stort på bländare 4 - 5.6, men å andra sidan så bränner högdagrarna lätt ut i kontrastrikt ljus, vilket de inte gör på samma sätt med större sensorer.



Trots problemen så har jag ändå gjort några allvarliga försök att gatufota med Ricoh'n, det går faktiskt att ställa in kameran i hyperfokal och det är ett mycket stort plus att kunna slippa fördröjande autofokus! Men det händer ändå att jag missar en del bilder pga av ett något okänsligt avtryck och att kameran har en förmåga att stänga av sig i helt fel ögonblick...



Min konklusion är att Ricoh GR-D inte är någon kamera för inbitna gatufotografer som har vant sig vid exempelvis Leicas mätsökarkameror, jag tror helt enkelt att de skulle störa sig en hel del på kamerans nackdelar, men för den som alltid har haft med sig en liten analog Contax T, Minox eller Olympus XA i fickan för att alltid vara beredda att föreviga de snabbt flyende ögonblicken så är Ricoh GR-D helt klart ett vettigt digitalt alternativ!







Alla fotona är tagna med en Ricoh GR-D den 5 eller den 6 maj 2008. En del har jag bara konverterat till svartvitt och en del har jag fått jobba lite mera med i det digitala mörkrummet med pjattning och efterbelysning.

<Edit 13.21> Jag har precis kommit tillbaka från en gatufotopromenad och tänkte dela med mig lite mer om mina blandade känslor angående kamerans dåliga avtryck. Ricoh GR-D´s avtryck är faktiskt riktigt dåligt och p.g.a det så har jag missat en hel del bilder. När jag gatufotar med Ricoh'n så använder jag oftast en extern sökare och tittar därför inte på skärmen så speciellt ofta. Om jag använder skärmen som sökare så fungerar däremot avtrycket av någon märklig anledning klanderfritt <Edit 13.21>

Dagen låt: Narodna - Ajde Jano

//Chasid

Den bästa schlagerlåten och lite Ravefoton!

Så här i melodifestivaltider så tänkte jag dela med mig av en av de bästa svenska schlagerlåtarna genom tiderna! Tyvärr så kunde jag inte hitta Veiron i Ottans nyinspelning, så ni får hålla tillgodo med Sillstryparns orginalversion istället!



Som avslutning kommer här två av de fotona som jag tog för tio år sedan för att illustrera en artikel om Ravefenomenet.





Dagens låt: Doing the omoralisk schlagerfestival - Nationalteatern

//Chasid

Skylten på Olof Palmes plats är borta!

Jag skrev om Olof Palmes plats i Jönköping i min blogg den 11/4. När jag tog min dagliga fotopromenad under lunchen igår så gick jag förbi Olof Palmes plats och upptäckte att skylten var borta. Kan det vara så att kommunen har tänkt sätta upp en ny finare skylt? Eller är det några vandaler som har varit i farten och förstört skylten? Eller är det helt enkelt studenter som har knyckt skylten för att sätta upp den som något slags trofé i en kårlokal?

Jag återkommer till skylten när jag har fått reda på vad som hänt så att jag kan dela med mig av den spännande fortsättningen i detta lilla vardagsdrama, om vad som hänt med skylten på Olof Palmes plats.



Olof Palmes plats i Jönköping, den 5/5 kl. 12.21. Skylten är borta.



Olof Palmes plats i Jönköping, den 11/4 kl. 12.25. Skylten på plats.

Dagens låt: Phoenix City - The Skatalites



//Chasid

Det är något speciellt med Summicron 35/2.0!

Jag kan inte riktigt förklara det men så fort som jag har monterat på mitt Leitz Summicron-R 35/2.0 på kameran så händer det något. Det låter nog lite konstigt men jag upplever det som om objektivet tillför den där extra levande känslan i bilderna och lockar mig till att anstränga mig lite mer i mitt bildskapande.



Om jag ska vara ärliga så tycker jag inte att Leicas R-kamerahus är så vidare värst fantastiska, de gör sitt jobb kort och gott men är inte så roliga att använda. Annat är det med Leicas objektiv det är något speciellt med dem! Leica objektivens alla kvaliteter är inte mätbara i tester, jag brukar inte bry mig så mycket om MTF kurvor utan letar istället efter objektiv med känsla. Leicas objektiv har det där lilla extra som ger bilder som lever - Ni som använder Leicaobjektiv känner säkert igen er i mitt resonemang, Leica känslan går inte att beskriva den finns bara där i bilderna! Jag förstår att Leica inte moderniserat sitt Summicron-R 35/2.0 sedan det introducerades år 1976, varför ändra på ett vinnande koncept?



Leicas objektiv är tyvärr inte så speciellt billiga. Ett nytillverkat Leica Summicron-R 35/2.0 ROM kostar 21.250 kr och ser man bara till priset så är exemplevis ett nytt Canon 35/1.4 för 13.000 kr ett riktigt fynd. Men det går att fynda Leica (Leitz) objektiv på begagnatbörserna och då kan man om man har en rejäl portion tur hitta dem för en betydligt billigare peng! Upp till 5000 kr tycker jag att det kan vara värt att spendera på ett fint begagnat Leitz eller Leica Summicron-R 35/2.0 från Wetzlar. Det äldre Leitz Canada Summicron-R 1:2/35 som tillverkades fram till 1974 är också ett bra objektiv och det är värt att betala upp till 3500 kr för ett fint begagnat exemplar. Jag har haft båda versionerna och jag kunde inte se någon direkt skillnad på bilderna, möjligtvis har det nyare objektivet något bättre motljusegenskaper. Att de Canadatillverkade Leitzobjektiven höll lika hög klass som sina tyska motsvarigheter från Wetzlar såg Walter Mandler till.



Leitz Canada Summicron-R 1:2/35 från 1974. Med sitt snygga rektangulära motljusskydd från Leitz Wetzlar. Jag har precis sålt objektivet på bilden, jag medger att jag hade en liten tår av saknad i ögat när jag skickade iväg det, men jag tror att objektivet kommer att få ett bra hem! Mitt Leitz Summicron-R 35/2.0 från Wetzlar säljer jag dock inte.



Som du säkert vet så använder jag mitt Summicron med hjälp av en Novoflex adapter på en digital Canon EOS, skärpan och bländaren får jag ställa manuellt men jag tycker det är skönt att slippa hårdplast, chip chop och autofokus och retrofota med ett finmekaniskt mästerstycke av yppersta klass! Jag upplever autofokus som en nackdel när jag gatufotar. Med Summicronet inställt på bländare 8 eller 11 och 5 meter så har jag hyperfokalskärpa från 2,5 respektive 2 meter till oändligt och exponeringen sker utan fördröjning i exakt samma ögonblick som jag trycker ned avtryckaren. Ljusmätningen sköter jag genom att slå en spotmätning i handflatans skuggsida och ställa in exponeringskompensationen mellan -0,5 -> -1.5 beroende på ljussituationen. Att vara både bakåtsträvare och frammåtsträvare på samma gång är en svår kombination men det pressar mig samtidigt framåt i mitt bildskapande! 





Alla fotona är tagna antingen med ett Leitz Canada Summicron-R 1:2/35 eller ett Leitz Summicron-R 35/2.0 från Wetzlar. Det går givetvis att ta ungefär likadana bilder med betydligt billigare objektiv. Jag gatufotade i många år med en Konica T3 & ett 40/1.8 en utrustning som inte hade kostat mig mer än 175 kr. Men känslan är viktig för mig och känsla det finns i Summicron, både i handhavande och i bildresultat!

Leitz Summicron-R 35/2.0 är helt klart mitt favoritobjektiv för gatufoto! Det är något speciellt att gatufota med ett Summicron, objektivet riktigt andas gatufoto. Har du inte upplevt den speciella Leica känslan ännu så tycker jag att du ska prova på att gatufota med ett Summicron 35/2.0 antingen med R-versionen på en digital fullformatare från Canon eller med M-versionen på en liten smidig analog M-Leica! Men jag lyfter ändå ett varningens finger till dig, det är väldigt lätt att bli biten när man får smak på den speciella Leica känslan! För det är ju något speciellt med Summicron 35/2.0, vare sig om man har R- eller M-versionen!

Dagens låt: Caliente - Bomba De Tiempo

//Chasid

Ps: Detta inlägget är inte sponsrat av Leica, men skulle Leica vilja sponsra mig med en M8 och en 28/2.8 så får de gärna göra det! Jag är gärna testpilot för den kommande digitala fullformataren i R-serien om Leica vill! (Den där sista meningen var en viskning, jag vill ju inte avslöja några av era företagshemligheter i förtid, vi väntar till hösten istället...)

Vårstädning i kameraväskan allt ska bort!

Jag har väldigt lätt för att köpa på mig för många objektiv och tillbehör, med desto svårare att göra mig av med sakerna när jag har för mycket. Men till sist så brukar jag ändå komma till en punkt då jag är tvungen att göra en rejäl vårstädning i min kameraväska eller rättare sagt i mina kameraväskor för att få plats med allt.

Därför så har jag under de senaste dagarna lagt upp en hel del annonser och redan sålt av några bra objektiv till hugade spekulanter. Objektiv ska användas och inte ligga oanvända till ingen nytta i en kameraväska! Det har varit desto svårare att bli av med tillbehören, men förhoppningsvis så kommer jag att finna köpare även till dem så småningom!



Personerna på bilden har ingenting med innehållet i artikeln att göra!

Dagens låt: Young Fashioned Ways - Muddy Waters

//Chasid

Ps: Om du är nyfiken på vad det är som jag säljer så kolla gärna in mina annonser här på Fotosidan.