Fettisdagen!

Det har blivit lite för mycket tekniksnack i mina tidigare inlägg. Så här kommer ett vardagsinlägg från Brånerydsvägen 25 som motvikt. Tekniken får aldrig ta överhanden, det är bilderna som är det viktigaste, vi får heller aldrig glömma av de enkla vardagsbilderna, det är kanske de som får det största värdet av alla våra bilder i framtiden! Bilden är tagen enligt Dogmaprincipen och i befintligt ljus.



Marcia äter fastlagsbulle från Lindströms konditori.
Canon EOS 1Ds, Summicron-R 35/2.0, Bländare 2.8, Tid 1/30, 400 ISO

Veckans skiva: Give Out But Don't Give Up - Primal Scream

//Chasid

Nikon AF-S 14-24/2,8 G ED på Canon EOS...

..När man tittar runt på forumet här på Fotosidan och andra fotocommunitys på internet så slås man av hur ofta vidvinklar med kantskärpa efterfrågas till Canon kameror. Många är de som är besvikna på Canon för deras oförmåga att leverera vettiga vidvinklar med kantskärpa. Nikon har visat att det går att göra vidvinklar med bra mitt- och kantskärpa genom sitt 14-24/2.8 och många Canon fotografer har kastat lystna blickar på det objektivet. "-Men det finns ju adaptrar har en del sagt". Problemet har varit att Nikon 14-24/2.8 är ett G-objektiv och därmed saknar bländarring, därför har det inte funnits några adaptrar till det objektivet. Men nu verkar det som om problemet är löst, en adapter som möjligör användandet av Nikon G-optik på en Canon har precis lanserats, du kan läsa mer om den på Mark Welshs hemsida: http://www.16-9.net/nikon_g/

För Canon fotografen med lite mindre budget som vill ha bra mitt och kantskärpa så kan jag varmt rekommendera Carl Zeiss Distagon T* 28mm f2.8, ett objektiv som har fått mycket höga testvärden och det går att köpa för riktiga fyndpriser!

Nu har det blivit lite väl mycket tekniksnack i min blogg, jag ska försöka knåpa ihop ett mer matnyttigt kulturellt inlägg framigenom.



Cykelfärd genom rådhusparken. Canon EOS 1Ds, Summicron-R 35/2.0

Veckans skiva: Give Out But Don't Give Up - Primal Scream

//Chasid

Ljusbilder eller slutet på en epok!

I helgen satt jag och ramade ljusbilder som jag haft liggande i en låda på kontoret i ett antal år. När jag satt där och monterade mina bilder tänkte jag på hur enkelt det är att fotografera nuförtiden och hur tråkigt det är att rama ljusbilder och placera dem i skrymmande förvaringsboxar. När jag var klar med mitt värv plockade jag fram projektorn och duken ur garderoben och hade bildvisning för familjen, det var över tre år sedan som jag senast monterade upp projektorn och duken. När jag satt där  och tittade på bilderna till tonerna av projektorns behagliga motorsurr så kom jag fram till att trots allt tråkigt arbete så var det riktigt trevligt att få se gamla semesterbilder och reportagebilder i riktigt stort format igen. Det var nästan så att jag längtade tillbaka till ljusbildstiden, men jag kom snart till sans igen och tänkte på allt tidsödande arbete med monteringen av ljusbilder, så längtan att fota med film flög av mig igen och jag kom fram till att TV'n duger gott som bildvisningsmedium för mig. Det kommer nog att dröja ett par år innan jag plockar fram projektorn igen och några fler ljusbilder kommer jag nog inte att ta, jag har kommit till slutet av en epok och går raskt över till nästa!

Det är smidigt med digitalfoto har man bara rätt optik så behöver man inte göra så mycket i RAW-konverteraren och skulle jag få filmkornsabstinens så kör jag en rulle svartvitt med min Contax 137'a.



Min lilla dotter tyckte att det var kul att få "titta kort" en stund på ett för henne anorlunda sätt.

Veckans skiva: The Gift - The Jam

//Chasid

Minnesdagen över förintelsens offer den 27/1

Den 27 januari för 62 år sedan så befriades det grymma och hemska förintelselägret Auschwitz  av sovjetryska soldater, därför så firar vi idag minnesdagen över förintelsens offer. Du kan läsa mer om Auschwitz här.

År 1989 så lyssnade jag på ett föredrag om Auschwitz av en gammal judisk man som hade tvingats dit, jag kommer tyvärr inte ihåg hans namn men vi kan kalla honom Josef. Josefs historia var skrämmande och jag minns att jag baxnade över den grymmhet och den inhumanitet som han beskrev. Några dagar innan de sovjetryska soldaterna befriade Auschwitz så evakuerades Josef tillsammans med 66 020 andra fångar till andra läger. Josef hamnade efter hemska stapatser där många dukade under i koncentrationslägret Bergen-Belsen i Tyskland  där han fick uppleva fler nästan omänskliga ting innan Bergen-Belsen slutligen befriades av brittiska soldater den 15 april 1945.

Efter det starka och hjärtegripande föredraget gick jag fram till Josef presenterade mig och började samtala med honom, jag berättade för honom att jag besökt Bergen-Belsen som 12-åring och hade blivit djupt berörd av de bilder och de berättelser som jag sett och läst där. Josef tog min hand tittade mig djupt i ögonen och sa "-Mikael lova mig att du aldrig glömmer det du tidigare sett, läst och det du hört denna kväll, detta får aldrig hända igen."

Jag gav Josef mitt löfte att aldrig glömma förintelsen. Idag är detta löfte viktigare än någonsin när de flesta ögonvittnena har dött och förintelseförnekarna runt om i världen blir fler och fler. Så länge som jag lever så kommer jag aldrig att glömma vad jag sett och hört, därför så bär jag en Davidsstjärna runt min hals som en ständig påminnelse för löftet jag gav till Josef.

Det är viktigt att aldrig glömma sin historia, historien har en otäck förmåga att återuppstå i nya otäcka former. Se bara på Kambodja, Rwanda och det forna Jugoslavien där folkmord har skett helt nyligen. Idag står Kenya på randen till etnisk rensning och folkmord i stor skala...

Those who cannot learn from history are doomed to repeat it.
(De som inte kan lära av historien är dömda att återuppleva den.)
George Santayana


Minnesmärket över förintelsens offer i koncentrationslägret
Bergen-Belsen. Juni 1980.

Veckans skiva: The Lost Jewish Music from Transylvania - Muzsikas

//Chasid

Vad hjälper det om man vinner världen men förlorar sin själ?

Både som konstnär och som fotograf så har jag de senaste åren gjort en del val som kan tyckas märkliga i andras ögon. Jag har fått en hel del förfrågningar och inbjudningar om att ställa ut min konst, men jag har hitills tackat nej till dem alla mycket p.g.a. av att jag känner att jag inte riktigt har tid att slå igenom som konstnär i den fas av livet som jag står i nu. Jag har valt att sätta familjen före karriären och det valet är kommer jag inte att ångra när jag blir gammal.

Som fotograf har jag också gjort en del märkliga val det senaste åren, jag tackade jag till att vara med i den Kanadensiska bildbyrån/bildgalleriet Irisf64 då jag där såg en potential att sälja den typ av bilder som jag vill sälja. Trots att jag har fått en del tips om och rekommendationer till olika bildbyråer så har jag hitills valt att stå utanför mycket främst för att jag reserverar mig för att det skulle äta för mycket av min dyrbara fritid och risken för att mina bilder skulle kunna användas i reklam för företag som jag bojkottar p.g.a. deras roffarbehandling och tidigare roffarbehandlingar av människor i tredje världen. Kalla mig gärna idealist, för det är jag. Blodspengar befattar jag mig inte med.

Vän av ordningen kanske undrar hur i hela friden jag kan tacka nej till möjlighet efter möjlighet att göra karriär som konstnär och fotograf? Mitt svar är: " -Vad hjälper det om man vinner världen men förlorar sin själ?" 


Delutsnitt av en av mina målningar

Veckans skiva: The Complete Stax-Volt Soul Singles, Vol. 2: 1968-1971

//Chasid