Succé för mitt senaste fotoprojekt

För ett drygt år sedan drog jag igång ett nytt fotoprojekt med arbetsnamnet "A Romale, A Chavale". Syftet med projektet är att motverka den avhumanisering av romer som sker runt om i Europa och tyvärr även i Sverige och verka som motvikt till det brutala högerextrema mörker som sänker sig över Europa och visa på att vi alla är människor som är älskade precis som vi är. 



Tanken med projektet är att lyfta fram romerna och visa dem som de är. Trots att de har utsatt för förföljelse, förnedring och förtryck i hundratals år är de ändå ett lyckligt folk som alltid har nära till leenden och skratt. Glädjen och musiken svetsar dem samman som grupp och har blivit ett sätt för dem att fly undan allt det hat, förnedring och förtryck som de utsätts för. 



När jag drog igång projektet hade jag aldrig kunnat drömma om vilket genomslag som det skulle få. Tidigare projekt som Greetings from Lativa och de glömda barnen i Ryssland har fått ganska bra respons. Men de har inte ens varit i närheten av den respons som jag fått för "Devlesa avilan" som projektet nu heter.



Sedan jag drog igång projektet i augusti förr året har jag fått mängder av bilder och reportage publicerade i både små som stora tidningar såväl inom som utom landet. Jag har blivit intervjuad i tidningar, TV och radio. Jag har skrivit debattartiklar i Aftonbladet och Dagens Arena, blivit inbjuden att tala på en minnestund för förintelsens romska offer och på romernas nationaldagsfirande i Huskvarna. Förutom allt detta har jag fått ett bildspel visat på rysk TV! 



Men framförallt har jag fått vara med och lyfta fram situationen för vägens folk i rampljuset och har fått inspirera andra fotografer, reportrar och filmare att göra egna reportage. Jag har även delat med mig av mina kunskaper och erfarenheter till reportrar och fotojournalister från både små som stora tidningar samt till privatpersoner.



Tanken är att projektet slutligen ska utmynna i en utställning som ska visas i både Rumänien och Sverige samt publiceras i bokform. Bilderna i projektet har jag tagit både i Sverige och Rumänien. I min portfolio kan du ta del av fler bilder från projektet: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums

Text och foto: Mikael Good

Fotojournalisten som sadlade om och blev konsertfotograf

För de allra flesta betyder semester lata dagar vid stranden. Jag valde en annan väg och startade min semester med en debattartikel i Dagens Arena och anammade sedan en tonårings dygnsrytm och åkte på musikfestival med familjen.



För tredje året i rad var jag festivalfotograf på Gullbrannafestivalen strax utanför Halmstad. Festivalen bjöd på allsköns musikstilar. Kirk Franklin och Samuel Ljungblahd var på sitt allra bästa spelhumör och bjöd på två riktigt laddade konserter som jag kommer att minnas länge. Jag fick även upp ögonen för Tweleve24 och Beck Corland som bjöd på två riktigt bra framträdanden. Gitarrlegenden Joije Wadenius uppträdde med sina klassiska barnsånger och med sitt legendariska band Cleo. För en musikälskare som mig är det en upplevelse att få vara med och dokumentera festivalen och snacka musik med musikkunniga människor.






 
I vanliga fall är jag en vidvinkelfotograf som rör mig nära dem jag fotograferar. Men på en konsert gäller det att få en bra bildblandning och därför hade jag införskaffat en gammal hederlig Canon EOS 1D MK IIn och ett 70-300 med IS för att kunna ta lite telebilder. Trots att Canonkameran har 10 år på nacken är det fortfarande en mycket bra bildmaskin och jag föredrar den faktiskt framför nyare kameror såsom 1D MK III och IV som i mitt tycke har både sämre och osäkrare autofokus!

Under de senaste dagarnas monsunregn har jag redigerat i stort sett alla mina bilder från festivalen. Många finns att beskåda här. Några av dem har redan hamnat i tidningar och många kommer att användas till marknadsföringen av nästa års festival. Nu ska jag passa på att ta några lata dagar vid stranden, umgås med familjen och bara ta dagarna som de kommer och göra saker som jag inte hinner med i vanliga fall.







Text och foto: Mikael Good

Greetings from Pauleasca - Leica Oskar Barnack Award 2015

I morgon får jag reda på om mina bilder från Pauleasca i Rumänien är 1 av 50 bidrag som har kvalificerats till nästa etapp av Leica Oskar Barnack Award 2015. Håll gärna tummarna!: http://www.leica-oskar-barnack-award.com/en/



Men oavsett om bildserien går vidare eller inte, är jag nöjd! Ett par miljoner människor har sett bilderna, när de har visats upp i TV i både Sverige och Ryssland. Bilder ur serien har använts i tidningar och magasin i Sverige och snart även i Österrike. Aldrig tidigare har någon av mina bildserier nått en sådan massmedial framgång och för mig är det ett ganska så tydligt bevis på att det fortfarande finns en stor marknad för genomarbetat doumentärfoto. Men framförallt är jag glad över att bilderna fyller sitt syfte och skapar opinion för några av EUs fattigaste medborgare.

Klicka här om du inte kan se bilderna i det ovanstående bildspelet:
https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157649562924582/

Text och foto: Mikael Good 

The colors of photography

"Black and white are the colors of photography. To me they symbolize the alternatives of hope and despair to which mankind is forever subjected". - Robert Frank

Photo: Mikael Good

The Village that doesn't exist

Follow me to three small Romanian villages in the Pauleasca area from where many of the EU migrants that begs on the streets in the Swedish towns Jönköping, Linköping and Stockholm come from. Pauleasca consists of the villages, Troislav, Tinca and Tufanu and about 4000 persons live in the area.



The people in Pauleasca were given land to live on by the communist regime in the late 1940s. But after the Romanian revolution in late 1989 most of the old documents from the communist era wasn't valid anymore and the vast majority of the houses in the area was considered to be illegal settlements. Today Pauleasca doesn't even exist on official Romanian maps. They are not longer allowed to travel on main roads with horse and carriage due to governmental restrictions. They are not longer allowed to pick branches of willow and birch In their nearby woods to make traditional handicraft like baskets and broom that they can sell on the local market. Since 2012 is begging illegal in Romania.



All those new restrictions paired with a unemployment rate of nearly 80 percent has created a desperate job migration to richer countries in the northern parts of the European Union. Most of the rudari and romani that migrate don't find a work and end up begging for money on the streets in their new countries to be able to support their families back home. The migration from areas like Pauleasca is not a cosmopolitan aspiration towards new horizons, it springs from a desperate struggle for survival for a minority that has been subjected for indifference, discrimination, hostility and racism from the state and ethnic romanians for years and years.



The people in the pictures belong to the rudari minority. Even if they live in Europe their living conditions are down to the same poverty level as people living in third world countries. They have substandard housing. Their life expectancy is 13 years shorter than the average Romanian. They lack running water, proper kitchen, bathroom and toilet. Many of the adults are illiterate but most kids are now in school from grades 1-4. Their food is deficient and many children suffer from malnutrition. Even if the future for the people in the area seems to be painted in dark colours I believe a change is gonna come.



Click the following link if you cant see the Slide-Show on your phone or tablet: www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157649562924582/

Text and Photo: Mikael Good