Söndagsreportaget - De glömda barnen i Ryssland

Kommer du ihåg den där sköna känslan av trygghet som spred sig i din kropp när din mamma tog upp dig i sin famn och sakta vaggade dig till söms när du var liten och orolig. Många barn i Ryssland som vuxit upp på institution har aldrig fått uppleva den tryggheten och när de blir myndiga blir deras möte med vuxenvärlden oftast både brutalt och omskakande. 

Både barnhems- och de föräldralösa barnens situation är rykande aktuellt i Ryssland med tanke på den stundtals rätt så heta debatten och demonstrationerna mot den nya adoptionslagen i Ryssland som bland annat medfört att amerikanska medborgare inte längre får adoptera ryska barn. I och med att amerikanerna främst adopterade ryska barn med funktionshinder eller andra barn som hade obefintliga chanser att hitta adoptionsföräldrar i Ryssland slår den nya lagen onödigt hårt mot de mest utsatta barnen i det ryska samhället.

Du har också säkert tagit del av någon alla de skrämmande rapporterna om hur hemsk situationen är för många barnhemsbarn i Ryssland. Debatten har i vart fall lett till att det ryska parlamentet har föreslagit att ett nytt departement på heltid ska ägna sig åt att utvärdera och förbättra barnhemsbarnens situation. För många år sedan togs beslut om att de stora institutionerna och barnhemmen skulle avskaffas. Tanken är att de på sikt ska ersättas med en mera familjebaserad omvårdnad som ska ske i mindre grupper, men förändringen tar tid och de barnen som nu lever på barnhem och institutioner behöver redan nu få all den hjälp och det stöd som de behöver.

Enligt den ryska barnombudsmannen räknas ungefär 650 000 barn och ungdomar under 18 år som föräldralösa i Ryssland. Föräldrar som fortfarande är i livet men som inte är kapabla att ta hand om sina barn räknas också in i den statistiken fast många av dem säkerligen skulle kunna ta hand om sina barn om de fick rätt stöd och hjälp från samhället. Drygt 110 000 av de föräldralösa barnen och ungdomarna bor på barnhem som staten driver. Småbarn som är upp till 4 år placeras på speciella spädbarnshem. Äldre barn bor på skolbarnhem fram till att de blir myndiga och förväntas klara sig själva.

Vi tränar våra egna barns sociala kompetens genom att vi kommunicerar med, etablerar nära relationer med och aktivt samarbetar med dem. Den kompetensen kommer de att bära med sig i resten av sina liv. Men de barnen och ungdomarna som vuxit upp på ryska barnhem får inte den träningen. De har ingen realistisk uppfattning om hur livet utanför barnhemmets väggar ter sig. De har ofta vuxit upp utan att ha några vuxna personer runt sig som de kan ty sig till. Barnen har missat mycket av den naturliga vardagsgemenskapen som finns i familjen. Att ha nära relationer till vuxna människor, att kunna prata om känslor och att våga be om hjälp är inga självklarheter för barn som vuxit upp på barnhem. Därför hamnar de långt efter i sin personliga utveckling. När de väl blir myndiga möts de av många olika former av problem och svårigheter som de inte kan hantera och de saknar ofta den vardagskunskap som andra barn får lära sig i sin familj; som att tvätta kläder, laga mat och sköta sin ekonomi.



De ryska myndigheterna är medvetna om problemet och en del ryska barnhemsbarn har idag lektioner i social kompetens och livskunskap för att de ska stå bättre rustade när de förväntas klara sig själva. För barnen är det lika viktigt att ha dessa lektioner som att lära sig matte och samhällskunskap. På sikt kan säkert lektionerna i social kompetens och livskunskap hjälpa till att minska den dystra statistiken som berättar att upp till 90% av ungdomarna som lämnar barnhemmen luras in i kriminalitet, prostitution och/eller får missbruksproblem. Det är även vanligt att före detta barnhemsbarn blir hemlösa och många av dem dör i förtid. Anledningen till denna mycket dystra statistik beror på att många av barnen är institutionerade och har svårt att klara av ett normalt liv utanför barnhemmets väggar, de blir därför lätta byten för skrupelfria människor som inte är sena att utnyttja deras utsatthet och godtrogenhet.

This town is coming like a Ghost Town

Kålgården used to be a pleasant courtyard block area in Jönköping, Sweden. The area was sadly demolished in 1996 to make room for an new area with expensive fine condominiums. I think it´s sad that they didn't renovate and incorporate the old houses in the new area to preserve Kålgårdens original charm. I spent some time documenting the houses at Kålgården for the future before they were totaly demolished by excavators.

I took the nine photos in this collection at the same time and I used a Yashica MAT 124G and only one roll of 120 film. I was a student back then and I couldn´t simply afford to use another roll of 6x6 film. It's hard for me to understand today, but back then in the 1990s my economy was everything but good and I had to economize on everything including film.

Ghost Thown - The Specials

© Mikael Good, All Rights Reserved.

You are beautiful in my eyes - Bei mir bist Du shejn

The meaning of the Yiddish title Bei mir bist Du shejn are; "You are beautiful in my eyes". I believe that every human are beautiful in the eyes of God and that we are constantly subjected to His unconditional love.

"At the end of our lives we will not be judged by how many diplomas we have received, how much money we have made or how many great things we have done. We will be judged by: I was hungry and you gave me to eat. I was naked and you clothed me. I was homeless and you took me in". - Mother Teresa of Calcutta

If you are interested to read the whole article without any limitations then you can click the following link: bei-mir-bist-du-schejn.html

Text and Photo: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Internets detektiver följer dina digitala fotspår

Allt som vi gör på internet lämnar spår efter sig, spår som kan följas och plockas fram när vi minst önskar det. Ett enda litet illa valt ord i fel sammanhang kan i praktiken förändra hela ditt liv genom att ställa sig i vägen mellan dig och ditt drömjobb.

Det blir allt vanligare att företag anlitar personer som gör sökningar och bakgrundskontroll på kandidater som söker ett viss arbete, eller på nyckelpersoner som de vill värva till sitt företag. Personerna som utför det arbetet kallas ofta för researchers även om deras arbete i mångt och mycket kan liknas vid ett rent detektivarbete. Tidigare kallades de även för headhunters (huvudjägare). Det är inte ovanligt att researchers är knutna till bemanningsföretag antingen som anställda eller på frilansbasis. Fler och fler personer blir idag anställda genom headhunting och researchern spelar ofta en huvudroll när det gäller att hitta rätt personer till rätt arbete.

Vi lämnar efter oss mängder av digitala fingeravtryck och vet man bara hur man ska gå till väga för att hitta dem går det ganska snabbt att vaska fram uppgifter om den som man vill kolla upp. Därför är det idag viktigare än någonsin att vi tänker på att hålla en god etikett när vi rör oss på internet. Allt kanske inte är lämpligt att lämna ut till allmän beskådan. Det där ogenomtänkta tweetet eller den där bilden som rör sig i gråzonen för yttrandefriheten kan helt plötsligt bli det som ställer sig i vägen mellan dig och ditt drömjobb och leder till att någon annan får det.

Med tanke på att vi kan bli granskade är det bra att inte skriva något i affekt eller att försöka tänja på gränserna för vad man får och inte får göra. Även om jag själv inte har något att dölja, tycker jag ändå att det kan vara lite oetiskt att företag anlitar researchers som granskar mina och andras förehavanden utan att ge oss en liten hint om det. De flesta av oss skulle bli ganska förgrymmade om någon fysiskt spionerade på oss och gick igenom våra tillhörigheter på jakt efter information. Egentligen borde vi reagera på samma sätt när det sker på internet.

Problemet med att bara gå efter uppgifter som hittats på internet är att de personerna som verkligen har något att dölja oftast är bra på att torka bort sina digitala fingeravtryck, dölja sina digitala fotspår och bra på att framställa sig själva i en bättre dager. Narcissisten, psykopaten eller den som har en lättare psykopatisk beteendestörning är oftast mästare på att lyfta fram sig själva i en jobbintervju, de är inställsamma, manipulativa och charmiga och har ett stort mått av spelad social kompetens. Risken som jag ser den med att anlita researchers är att fel person ändå får jobbet trots att företaget egentligen har försökt att göra allt för att undvika det.

Att en researcher går igenom kandidater eller tänkbara kandidaters förehavande på internet gäller givetvis inte alla arbeten, det skulle bli allt för kostnadskrävande och olönsamt. Det gäller främst arbeten som ställer lite högre krav på utövaren och researchern skrider till verket när det bara finns en handfull kandidater kvar. Hur djupt researchern gräver beror på arbetets art, är det ett VD-jobb som ligger i potten gräver han givetvis lite djupare än om det exempelvis handlar om ett akademiskt arbete

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Att visa respekt i det avgörande ögonblicket

Att fotografera handlar bland annat om att snabbt kunna läsa situationer och att fånga de avgörande ögonblicken av tid när de dyker upp. Men att fotografera handlar även om att bygga relationer, visa respekt och inte tvinga sig på någon med sin kamera.

Det finns några olika skolor inom dokumentärfotografi. I en av skolorna används kamerorna och objektiven som jaktvapen och fotograferna är ständigt på jakt efter nya troféer att visa upp på olika plattformar. En annan skola inom dokumentärfotografi handlar om att visa respekt och att umgås fram sina bilder och precis som i kärlek så tvingar man sig inte på varandra.

När jag fotar umgås jag fram mina bilder. Efter ett tag är det ingen som tänker på att jag har en kamera. Bilderna blir till på lika villkor mitt i brytpunkten av det ömsesidiga mötet. Det är på så vis som jag bygger upp närvaron i mina bilder och jag kryddar dem gärna med en målande text som förstärker och lyfter fram människan i bilden och blåser mera liv i henne, allt för att jag ska kunna ge en så rättvis bild av henne som möjligt.

Jag har svårt för att förstå fotografer som likt utsvultna rovdjur kastar sig över sina byten. I press- och yttrandefrihetens namn släpar de fegt fram sina försvarslösa byten till allmän beskådan. Genom åren har jag fotograferat många utsatta människor men det har alltid skett på deras villkor. De gångerna som jag har låtit bli att fota av respekt för mina medmänniskor är många. Bakom min kamera är jag stark men när man är stark så måste man också vara snäll.

Det var min nyfikenhet på människorna bakom bilden som fick mig att börja skriva. Till dags dato har jag gjort en hel del reportage i text och bild om underbara människor som jag har mött och umgåtts med. En del av de reportagen hittar du här: Reportage om människor i Kina, Lettland och Ryssland 

Text och Foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.