"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Mitt i folkvimlet på Sveriges äldsta stadsfestival – bildreportage



Trollhättan har arrangerat Fallens Dagar sedan 1959, vilket gör den till den äldsta stadsfestivalen i landet. Besökare lockas till staden med roliga aktiviteter, musik, gatuteater, torghandel med mera. Men staden har ytterligare ett ess i leken – ett mäktigt vattenfall.






Fallens dagar inleds den tredje fredagen i juli sedan 1959. Men 2020 bröts den 61-åriga sviten och Fallens Dagar ställdes in på grund av corona-pandemin. Årets festival ser än så länge ut att gå av stapeln den 16-18 juli. Men i dessa tider kan man tyvärr inte vara riktigt säker. Folkhälsomyndigheten kan komma med nya riktlinjer som omöjliggör sommarens stadsfestivaler om det föreligger risk för ökad smittspridning.



När jag besökte Fallens dagar 2018 passade jag på att dokumentera människor och miljöer i staden. Jag rörde mig mest vid Drottningtorget och Kungsgatan i de centrala delarna av staden där det var mest folk. Dokumentärbilderna från Trollhättan är inte lika "tajta" som mina bilder från andra länder. I Sverige har vi en större bekvämlighetszon, och av respekt till människorna som jag möter håller jag mig utanför den zonen när jag fotar.





Under Fallens Dagar rör sig uppemot 100 000 personer i staden och det är nästan en dubblering av antalet människor som bor i kommunen. Kanske var det just därför som det var såpass många poliser och vakter ute på gatorna. Det fanns till och med ridande poliser som var redo att gripa in om det skulle bli stökigt eller om något annat skulle hända. Såvitt jag vet behövde de inte gripa in. Folk var glada och lyckliga över en mycket lyckad stadsfestival och över det fantastiska vädret. 




Inga bilder i inlägget är tagna med kameran på magen, enligt mig ska man titta i sökaren när man fotograferar. Jag tycker att man måste vara öppen och ärlig med vad man gör när man fotar på gatan och vara beredd att snacka med folk. Är man inte beredd på det utan försöker gömma sig bakom kameran tycker jag att man ska hålla på med något annat! Jag brukar själv ställa upp på selfies när folk ber mig om det, men avskyr samtidigt att bli smygfotograferad, och särskilt av någon som fotar fegt från höften!






Enligt gatufotofundamentalisterna ska man inte använda teleobjektiv. Personligen bryr jag mig inte så mycket, jag är dokumentärfotograf och integrerar lika bra med ett vidvinkel som med ett teleobjektiv. Förutom vidvinkel hade jag med ett 18-135mm objektiv, som jag använde i teleläget vid ett par tillfällen. Om jag är tillräckligt nära händelsen föredrar jag att använda vidvinkel, det blir en speciell närvarokänsla som ofta uteblir vid telefoto.




Fördelen med ele är att det är lättare att plocka detaljer, och detaljer behövs för bildberättelsen. De senaste åren har jag jobbat mer och mer med zoomobjektiv med brännvidden 28-200mm. Det täcker in i stort sett alla brännvidderna som jag använder och jag behöver inte byta objektiv och riskera att missa en bild. Min senaste superzoom har bländare 2.8 i vidvinkelläget, vilket gör det användbart även i lite skummare miljöer.





Apropå Trollhättan så kommer tecknaren, författaren och Jazzmusikern Jan Lööf från staden. Som pojke var jag fascinerad av hans böcker om Felix och mannen med det röda äpplet. Janne har en unik stil och hans teckningar innehåller ofta många detaljer att upptäcka. Även om det är svårt försöker jag jobba så när jag dokumenterar människor, jag vill att det ska finnas mycket att hitta och upptäcka i bilderna för den som stannar upp en stund inför dem.




Det spelar egentligen inte så stor roll med vilken kamera som man jobbar. För min del är det viktigt att kameran har en bra sökare och inte ställer sig emellan mig och motivet med en massa förvirrande knappar och reglage. Bilderna i inlägget tog jag med en Fujifilm X-T2, ett 18-135mm, samt en X-Pro2 med ett 23mm.











Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-02-08 12:00 | Läst 4891 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

The Sounds försökte elda på publiken – bildreportage



I vanliga fall brukar jag ha full access när jag fotar konserter. Men när jag fotade The Sounds på Fallens Dagar i Trollhättan 2018 fick jag snällt stå bland publiken och försöka hitta bra vinklar och jobba utifrån de för mig nya förutsättningarna.






Helsingborgsrockarna The Sounds inledde Fallens dagar konserterna på scenen på Drottningtorget den 20 juli 2018. Sångerskan Maja Ivarson bjöd som vanligt på sig själv och blev snabbt showens medelpunkt. Men emellanåt blev stämningen lite väl sömnig. Kanske hade det att göra med att publiken inte riktigt var med på noterna, kanske berodde det på att bandet trivs bättre i mindre lokaler där det är lättare att få publikkontakt. I den varma sommarnatten tände det i vart fall inte riktigt till. Till sist tröttnade Maja, sparkade av sig skorna och hoppade ned från scenen och begav sig ut i publikhavet i ett desperat försök att få igång dem. Hon lyckades elda på publiken och för en kort stund var publiken med på noterna.






Jag har inte sett The Sounds tidigare, men jag vet av kollegor att det är ett riktigt bra liveband som verkligen bjuder på sig själv när de är i rätt miljö. The Sound är ett tätt och intensivt indierockband med rötterna i punkrocken, och de har många radiohits i bagaget. Med tanke på det var det lite märkligt att publiken inte riktigt bjöd till. När konserten var slut fick de bara en pliktskyldig applådasalva från publiken som snabbt ebbade ut. Jag tyckte lite synd om bandet som slitit i nästan en timma. Men samtidigt vet jag att vardagen ser ut så för många band, och de har inte råd att tacka nej till så kallade brödjobb.






När jag fotar konserter föredrar jag att gå runt och försöka hitta olika vinklar för att försöka förmedla närvaro och intensitet. Men det är svårt, ja till och med omöjligt att jobba på det viset när man har mycket folk i vägen. Men som tur var hade kameran vinklingsbar display och genom att vid ett antal lyfta upp kameran med raka armar och komponera bilderna med hjälp av displayen kunde jag komma åt lite bättre. I och med att jag var på semester hade jag bara med mig en "semesterutrustning" sommaren 2018 bestod den av en Fujifilm X-T2, en X-Pro2, ett 18-135mm samt ett 23/1.4. Hade jag varit på hemmaplan hade jag använt min Fuji 50-140/2.8 och en 2x konverter. I dag har jag lite andra grejer men det tar vi en annan gång.





Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-02-01 15:01 | Läst 4876 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ett mäktigt avslut på Fallens dagar



Sista veckan i augusti arrangeras Fallens dagar i Huskvarna. I år avslutades dagen med en gratiskonsert med Samuel Ljungblahd och Samuel Hector, som ortens Pingstförsamling och företagarföreningen Huskvarna Javisst bjöd på. Flera hundra Huskvarnabor slöt upp till konserten vid Husqvarna museum, och de bjöds på ett mäktigt avslut av Fallens dagar 2019.

Både publik och artister trivdes i den härliga sensommarkvällen. Jag har fotograferat ett tio-tal konserter med Samuel. Han är en riktigt trevlig kille som alltid ger allt för publiken. Själv brukar han säga: "Jag har bara två lägen, det är on och off, och när jag står inför publik är det alltid on som gäller!".






Jag använde en Sony A7rII med Canon EF 70-200/4 IS och 7Artisans 50/1.1 samt en Sony A6500 med Tokina EF 11-18/2.8 för bilderna.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2019-09-18 17:36 | Läst 11581 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera