Fotojournalisten som sadlade om och blev konsertfotograf

För de allra flesta betyder semester lata dagar vid stranden. Jag valde en annan väg och startade min semester med en debattartikel i Dagens Arena och anammade sedan en tonårings dygnsrytm och åkte på musikfestival med familjen.



För tredje året i rad var jag festivalfotograf på Gullbrannafestivalen strax utanför Halmstad. Festivalen bjöd på allsköns musikstilar. Kirk Franklin och Samuel Ljungblahd var på sitt allra bästa spelhumör och bjöd på två riktigt laddade konserter som jag kommer att minnas länge. Jag fick även upp ögonen för Tweleve24 och Beck Corland som bjöd på två riktigt bra framträdanden. Gitarrlegenden Joije Wadenius uppträdde med sina klassiska barnsånger och med sitt legendariska band Cleo. För en musikälskare som mig är det en upplevelse att få vara med och dokumentera festivalen och snacka musik med musikkunniga människor.






 
I vanliga fall är jag en vidvinkelfotograf som rör mig nära dem jag fotograferar. Men på en konsert gäller det att få en bra bildblandning och därför hade jag införskaffat en gammal hederlig Canon EOS 1D MK IIn och ett 70-300 med IS för att kunna ta lite telebilder. Trots att Canonkameran har 10 år på nacken är det fortfarande en mycket bra bildmaskin och jag föredrar den faktiskt framför nyare kameror såsom 1D MK III och IV som i mitt tycke har både sämre och osäkrare autofokus!

Under de senaste dagarnas monsunregn har jag redigerat i stort sett alla mina bilder från festivalen. Många finns att beskåda här. Några av dem har redan hamnat i tidningar och många kommer att användas till marknadsföringen av nästa års festival. Nu ska jag passa på att ta några lata dagar vid stranden, umgås med familjen och bara ta dagarna som de kommer och göra saker som jag inte hinner med i vanliga fall.







Text och foto: Mikael Good

Röda Korsets journalistpris 2015

Intresset för Röda Korsets journalistpris är rekordstort i år och 54 bidrag tävlar om den åtråvärda utmärkelsen. Vinnaren kommer att tillkännages den 20 april. Ett av bidragen är ABC-nytts reportage om Ioana Ghita som har rönt stor uppmärksamhet och uppskattning bland tittarna. Reportagen om Ioana som visats både i ABC-nytt och Aktuellt visar på romers villkor och deras utsatta situation i både Sverige och Rumänien. Reportern Anna-Klara Bankel och fotografen Emil Larsson har arbetat med reportagen om Ioana Ghita.

Med tanke på det arbete och det personliga engagemang som Anna-Klara och Emil har lagt ned på reportagserien om Ioana Ghita vore det kul om de står som vinnare den 20 april när Röda Korsets journalistpris delas ut. Men i mina ögon är de redan vinnare! Utan deras personliga engagemang är det inte säkert att Ioana hade fått sin levertransplantation.



Text och foto: Mikael Good

Leica är ett säkert kort för att boosta besöksstatistiken

En gyllene regel för att få många läsare på Fotosidan är att skriva om Leica och gärna använda varumärket i rubriken till blogginlägget. Oavsett vad man än tycker om Leica har företaget en utsökt förmåga att röra upp debatter och ibland hettar känslorna till.



Jag bryr mig inte så mycket om varumärken, jag använder kameror som jag trivs med och jag skriver om det jag känner för utan att bry mig speciellt mycket om att jag får många läsare eller inte. Missförstå mig rätt jag tycker det är kul att just du läser min blogg och det är kul att jag kan bibehålla intresset för min blogg hos mina läsare efter alla dessa år som bloggare.



Men det är inte artiklar om Leica eller andra kameror som har lockat mest läsare till min blogg. Artiklarna som har haft flest läsare är mina socialreportage från Lettland och Ryssland. Även mina reportage om romernas och rudarernas situation har nått en stor skara läsare. För mig är bloggen ett forum där jag kan bjuda mina läsare på merläsning och visa fler bilder än i tryckt media. Det har även hänt att jag har lagt upp genomarbetade reportage som av olika anledningar inte har kommit med i någon tidning direkt i min blogg.



Jag är tacksam för att jag har fått möjligheten att träffa många starka människor runt om i världen och göra reportage om dem. Alla möten med kämpande människor som jag har haft genom åren har gett mig ett större perspektiv på tillvaron och gjort mig mer förnöjsam med det som jag har.



Som ni säkert känner till har jag fått en hel del artiklar och bilder publicerade de senaste tio åren och mina bilder från Rumänien har nått en mångmiljonpublik. Men trots framgången vårdar jag min blogg ömt. Oavsett om jag har en eller flera miljoner läsare kommer jag att fortsätta att skriva artiklar och ladda upp bilder i bloggen så länge som jag tycker att det är kul. Jag är medveten om att jag kanske inte är så bra på att svara på kommentarer. Men jag är självklart mycket tacksam för alla kommentarer och glada tillrop som jag får från mina läsare!



I albumet Greetings from Pauleasca kan ni se fler bilder från Rumänien: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157649562924582/



Text och foto: Mikael Good

En broder mer

"Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre betyder en broder mer."
/Stig Dagerman 

Foto: Mikael Good

The Leica M8 is still my favorite “Pro” camera

Writing articles and taking photos are a essential part of my job. And I also work as a freelance photojournalist and reporter every now and then. I use many different cameras when I work but there's one camera that I prefer to use. A camera that has become a natural extension of what my eye sees.



During the last years I have used my Leica M8 as my main professional camera. I have used it on assignments in Egypt and Sweden. The camera performed well in the Sinai desert as well as in the challenging light conditions of a fast paced concert.

When I use my Leica M8 I often get the following question by fellow photographers:
- Why do you still use a nearly 10 year old digital camera when there's newer and better alternatives around?
My answer is always:
- It's old but it's still good, everytime I choose to bring another camera I miss my good old M8. It's hard to explain but the Leica M8 together with the Summicron-C 40mm gives my pictures a certain mojo that I prefer. It's like shooting with film without the boring job of developing and digitalising the images.



I prefer to shoot Black and white but most of my customers prefer color and thats the main reason why I don´t go for a M Monocrome. The M8 is the next best alternative for Black and White and it also gives me the opportunity to deliver color images to customers.



I don´t like using Canon and Nikons oversized cameras and lenses. I have tested Leica M9 and M 240 and I own a Fuji X100s and a Sony A7. It's definetly good cameras, but I prefer the picture quality of my M8. I will definitely stick with my M8 as long as it works.

Text and photo: Mikael Good