Ten Street Photography Tips and Tricks

Although I prefer to call myself a documentary photographer, street photography is something that I have been doing ever since I started my journey in photography in 1983, since then I have gathered some experience that I want to share with you. Street photography is a popular genre of photography. Here follows ten Tips and Tricks for aspiring Street Photographers:

1. Choose your gear: Decide on the camera and lens you want to use. Many street photographers prefer using small, inconspicuous cameras with a prime lens for its versatility and ease of use in fast-paced environment. Some street photographers prefer to work with zoom lenses which is a more flexible choice. Don't forget to wear good shoes. In street photography, good shoes are almost as important as the camera.
   
   
2. Scout locations: Look for interesting and dynamic locations where people congregate, such as busy streets, markets, parks, or public events. Consider the lighting conditions, background elements, and potential subjects in the scene.
   
   
3. Observe and Be Authentic: Pay attention to your surroundings and look for interesting moments, gestures, expressions, and interactions that tell a story or evoke emotions. Avoid imitating other photographers develop your own personal style instead.
   
   
4. Capture the moment: When you spot a compelling scene or subject, quickly compose your shot and capture the moment. Don't hide in the shadows, be clear about what you are doing. If you give respect you will get it back!
   
   
5. Play with composition: Experiment with Different Techniques: Street photography offers endless opportunities for experimentation. Play with different compositions, angles, and lighting to develop your own distinct style. Consider the use of leading lines, framing elements, and the rule of thirds to create visually pleasing images.
   
   
6. Don't forget the details: Street photography often involves capturing the small details that make up the larger story of a scene. Look for interesting textures, patterns, colors, and unique features that can add depth and interest to your photos.
   
   
7. Be mindful of ethics: Respect people's privacy and boundaries be aware of local laws and cultural sensitivities when photographing in public places. 
   
   
8. Post-processing: Once you have captured your images, review and select the best shots for further post-processing. Consider adjustments to exposure, contrast, and color to enhance the mood and storytelling of your photos. Never add or remove anything from your photos. Image manipulation is never allowed in street photography!
   
   
9. Tell a story: Street photography is often about capturing moments that convey emotions, tell a story, or provide a glimpse into the human experience. Consider sequencing your images or creating a photo essay to convey a narrative or theme. 
   
   
10. Practice Patience and Persistence: Street photography requires patience and persistence to capture the right moments. Don't be afraid to wait for the right light, interesting subjects, or intriguing compositions. Keep shooting regularly, refining your skills, and developing your own style over time.

Remember, developing your own style in street photography is a continuous process that takes time, practice, and self-expression. Embrace your individuality, be true to yourself, and let your creative voice shine through in your street photos.

The photos in this article are some of my most recent. I took them last week at the Camden Market which is located in the trendy Camden neighborhood in London. Camden Market offers a bustling and colorful atmosphere with unique shops, street performers, a street food market, unique stalls, and diverse street scenes to capture. Camden Market is one of the most popular spots for street photographers in London.

*En svensk översättning av artikeln finns i kommentarsfältet





Text and Photo: Mikael Good

När det slutade regna i London

Efter en månads mer eller mindre ymnigt regnande längtade Londonborna efter uppehåll. Som tur var passade ett högtryck från sydväst att svepa in över de brittiska öarna de första dagarna i april, regnet gav med sig och förbyttes först i mulet väder och sedan i sol.



Det är inte bara regnet som plågat våra brittiska grannar. El- och matpriser har rakat i höjden de senaste åren, detta tillsammans med oro i världen och nationell politisk turbulens har skapat en skakig ekonomisk situation inte bara för de mest utsatta grupperna men även för medelklassen som klarat sig ganska väl vid tidigare kriser.



De områdena som min familj och jag rörde mig i centrala London och den välmående förorten St Albans där vi bodde var inte direkt präglade av krisen. Där är det främst människor inom olika serviceyrken som har det tufft med ekonomin, men de flesta av dem bor inte där de jobbar, och det kanske inte är så konstigt med tanke på att ett relativt enkelt parhus på 80 kvm i St Albans kostar motsvarande sju miljoner kronor, har du en lön på 10-15 tusen pund per år förblir det en ouppnåelig dröm.



I rena medelklassområden och utsatta förortsområden är den ekonomiska krisen mer påtaglig. Där kämpar människorna för att få pengarna att räcka och många behöver en extra matkasse eller flera från hjälporganisationer för att kunna klara sig. Även som turist kändes de höga priserna av. Hotellpriserna är ungefär som i Sverige. Men det är minst dubbelt så dyrt att äta på restaurang, och transporterna är betydligt dyrare även med familjerabatt.



Att flyga till London har blivit mycket dyrare efter pandemin. Men det går att spara en slant på att ta tåget till London. Det är relativt billigt men det tar nästan ett dygn att åka så det gäller att ha gott om tid. Tar man tåget anländer man till St Pancras station mitt i London och därifrån är det lätt att ta sig dit man vill i London eller resten av Storbritannien.



Jag trodde att London skulle präglas av rojalistisk yra med tanke på att Kung Charles ska krönas till kung i Westminister Abbey den 6 maj. Men den rojalistiska yran lyste med sin frånvaro, och det fanns inte ett endaste litet tecken att finna på den förestående kröningen, inte ens på Buckingham Palace...



Även om jag primärt inte var i London för att fotografera utan för att umgås med familjen och titta på sevärdheter blev de ändå en hel del bilder särkilt när resten av gänget shoppade. Egentligen får man inte fotografera i tunnelbanan, men det visste jag inte om, jag tog inte några fler bilder efter att jag fått en vänlig tillsägelse av både en polis och en vakt, men å andra sidan had jeg redan tagit de bilderna som jag behövde! 







Text och foto: Mikael Good

Kan du gatufota i en småstad kan du göra det överallt

Den värsta hypen må ha lagt sig men gatufoto eller streetfoto som det också kallas är fortfarande stort bland fotografer. De flesta gatufotograferna har valt att röra sig i större städer, där det är lätt att hitta motiv och smälta in i miljön och folkvimlet.



Det händer att jag möter gatufotografer på mina vandringar. En del har valt att köra analogt och andra digitalt, en del kör med fasta objektiv och andra med zoom. Vad som är rätt eller fel är upp till fotografen själv. För min egen del är det viktigt att bilderna blir bra och täta, och att de inte har tagits i smyg med kameran på magen. Som jag sagt i tidigare artiklar tycker jag att det är viktigt att de som blir avbildade ser vad jag håller på med, för att ge dem chansen att opponera sig och därför jobbar jag med kameran mot ögat.



En del kanske kallar mina bilder för gatufoto och det får de gärna göra, men själv kallar jag dem för dokumentärbilder och tidsdokument. I grund och botten är jag en dokumentärfotograf som nyfiket antecknar det jag ser och upplever med min kamera oavsett vilket motiv eller situation som jag ställs inför. Målet är att bilderna efter gallring ska kunna visas upp på något sätt.



Tidigare har jag fotat mycket gatufoto. Då har jag ofta rört mig i storstäder där det är lätt att få till täta och händelserika bilder. Men så snart som jag har försökt fotografera i mindre städer har det blivit allt svårare att komma nära och få till den typen av bilder som jag vill ha. Men jag har ändå beslutat mig för att klara utmaningen! Jag tror att om man kan gatufota i en småstad eller i ett samhälle så kan man göra det överallt. De senaste åren har jag rört mig i mindre städer i Bulgarien, Serbien, Indien och i Sverige och försökt fånga folkvimlet med min kamera.



Utan att slå mig för bröstet tycker jag att jag har lyckats med mitt värv, och trots svårigheterna har jag lyckats ta en del täta bilder på gatan i städer och samhällen i de ovan räknade länderna. Jag räds inte heller att stanna till och ta en pratstund med människor och umgås fram gatuporträtt. Att försöka vara som en fluga på väggen är rent trams i mina ögon. Jag tror att bra bilder växer fram i mötet mellan människor och kulturer och då kan man inte smyga omkring som en strykrädd hund i gränderna.



Bilderna i inlägget togs i Huskvarna den 1 augusti 2021 och i de serbiska städerna Vranska Banja, Vranje och Surdulica i oktober 1999.




Text och foto: Mikael Good