#253. Pryo som ångloksförare!! –hoppa du från den sidan!!

De stora, svarta, rykande maskinerna utstrålar kraft, värme, och fram för allt utveckling och frihet!! Dragkraften, så väl dold i den långsmala pannan, som får många vagnar att rulla på den blanka rälsen imponerar varje människa.

Jag har räls och lok i blodet, eftersom min farfar gick den långa vägen hos SJ från rallare till Överbanmästare. Så vad var mer naturligt än att man skulle göra pryo på lokstallarna i Linköping. Väl inne i det halvcirkelformade stallet fick man var springpojk åt reparatörerna. Mest drev de med oss, ja det var ingen flicka som ville hit på den tiden, som att hämta korkskruven till oljekannan. Det var dock kul, en slags första inblick i verkligt arbete. Oljiga händer och spända blanka muskler. Grova skämt, som spetsade pryons öron i förvåning och nyfikenhet.

I ”utbildningen” ingick att göra en dagresa med ett godståg, draget med ånglok, ned mot Kisa längs nuvarande enkelspåriga Stångådalsbanan. I förarhytten fanns Lokföraren, eldaren och jag. Det blev en resa för livet och, som det skulle visa sig, med livet som insats.

Ånglok drar godsvagnar mot Kisa, över bron vid Stångån i Linköping 1957. Contaflex III med Zeiss objektiv 50/2,8.

Värmen och arbetsglädjen i den förarhyttan var påtaglig. För första gången fick jag uppleva strålningsvärmet från elden under pannan. Jag fick själv langa in koks från boxen och känna hur tungt det var. Svettigt var det, men det var också blankt och fint i många detaljer i loket. Mässing i alla manometrar och blanka handtag efter många år av slit. Det var förvånade rent överallt, trots allt koldamm. Det roliga var att jag fick dra i ångvisslan vid många obevakade övergångar. Jag fick till och med hålla i ”död mans hand” en sträcka, med andra ord köra!!

Vid Bjärka-Säby delar spåret sig, vänster mot Västervik, och höger med mot Kisa. I Rimforsa fick vi stanna till och kom ur tidsplanering för vårt godståg. Vi fick vänta en del, och jag förstod ingenting. Klartecken från stinsen med spaden och vi fick rullade vidare. Det slog mig att kontakten med rälsen var så tydlig, inga stötdämpare här inte. Krängningarna var så tydliga. Efter en bra bit och efter en krök, kom det en man emot oss, springande längs spåret, viftande vilt med sina armar. Detta var uppenbart att det var inget som hände var dag!! ---det förstod jag. Lokföraren slog till bromsarna så det skrek och loket nästan hoppade!!  Eldaren öppnade ena dörren och ställde mig där!! HOPPA NÄR JAG SÄGER TILL!! Jag stog på västersidan och såg ett gäng gubbar längs rälsen, en signalerande med röd lampa!! Nu såg jag, med förvåning, att en hel rälslängd låg vid sidan av spåret!! Loket stannade ett tjugotals meter från rälsbrottet!!

Ingen sa hur alvarlig situationen varit. Det var tyst en stund och Lokföraren var mycket svettig. Han torkade pannan med en näsduk och hoppade ned bland gubbarna vid spåret. Det tog säkert en halvtimma att lägga tillbaka rälslängden. Sedan kunde vi komma vidare till Kisa.

Det blev en resa det!! –en resa in i vuxenvärden?? Plötsligt insåg jag att det fanns allvar och panik.

Så va det dä här med farfar!

Farfar och banvaktare Harvar Emilsson, andra man från höger, under kaffepaus i västra Värmland.  Okänd fotograf.

#252. Hur man sökter fotojobb?? –med portfolio av bra bilder!! –från Zeiss Ikon Contaflex III

Söka sommarjobb som fotograf!! –först arbetsförmedlingen!! –anvisning till VD på tidningen!! Var man för ung?? –nä billig arbetskraft gillar VDar alltid!! Upp å visa bilder för chefsfotografen!! –hade bara 7x10 kopior!!

Han tittade tveksamt på mig!! En finnig skolgrabb, som sökte sommarvikket!! Har du bilder med dig?? –jag lade upp en bunt 7x10 kopior på bordet, jag hade inte råd å göra stora kopior. Va inte så haj heller!

Morocross i Linköping 1957. Contaflex III

Derby i vårmatch på grus, med åskådare på taket. Contaflex III

Räddning med knock! Contaflex III

Sexdagarsetapp passerar Linköping 1957. Contaflex III

Stock-car race på speedway stadion i Linköping 1957. Contaflex III

Det var alltså en ganska enkel portfolio för att söka ett jobb som fotograf. Jag visste att det var mest sportjobben man skickade juniorplåtisarna på. Så därför hade jag bara med mig sportbilder.

Chefsplåtis Irving Lindholm satt och muttrade en stund. Va har du för kamera? Jag har en Contaflex III. Han tittade misstänksamt på mig och sa: --här har vi Rolleiflex!

Far och mor hade skrapat ihop en stor summa pengar och givit mig en Zeiss Ikon Contaflex III, med fast normal normloptik, i julklapp. Inhandlad hos Kjellbergs foto. En stor uppoffring för en charkuterist och en hemmafru 1957! Det var en superb kamera, och mycket snabbare att hantera än en Rolleiflex. Det förstod jag senare.

Bild 1 och 3 är ganska bra!! --sa Irving!! Gå ned till farsan så anställer han dig?? Förlåt vem är farsan? --undrade jag förvånad. VD Lindholm!! --han som du va hos först.

Så va man anställd på tidningen Östgöten som sommarvikarie för Bengt Åhlén, som gjorde lumpen. Lön 200 kr/månad!!

Detta var sommaren 1957.

#251. Vurpa!! –på cykeltävling!! –fångad med Leica M2 utan winder??

En gång tiden, för länge sedan, var det ovanligt med motorer på systemkameror?? Hur fångade man då ett snabbt förlopp?? Om till exempel en grupp cyklister vurpade?? –ja då fick man va på alerten!! --med en bild  sekunden??

Så står man då där igen på en cykeltävling!! –Milow Grand Prix i Malmö 1968. En Leica M2 med Summicron 35/2 var redo i handen. Man hoppades på en fin sväng med väl lutande cyklister i hög fart. Det var bara det att man hade många hundra sådana bilder. Det enda man kunde hoppas på var att det skulle hända något. En vurpa skulle sitta fint?? –den blodtörstiga jävulen tittade fram bakom örat!! Man undrar ju hur många åskådare som står vid målet och väntar på en stor vurpa, och hur många som kom för att se segraren?? Numera smäller det ganska ofta i de stora tävlingarna, och direktsänd TV visar naturligtvis detta.

Så denna kväll i Malmö hände något?? –en dansk cyklist i slutet av klungan vurpade!! Jag hann få det på bild och efter framdragning med armen på M2:an tog jag nästa bild. Då var vurpan över. Två man, danskar, låg och samtalade?

Ole Vejbo i backen framför kollegan Ole Emil Plens. Eller var det tvärt om?

Hej, vad sysslar du med? (Översatt från danskan)

Observera den andra bilden är reparerad från en svår negativskada mitt i bilden, varvid två åskådare vid Volvoduetten försvann!

Leica M2 är ingen snabb kamera för serietagningar, även om det fanns en snabbframmatning att köpa, Leicavit. Jag hade aldrig någon sådan, utan köpte en Leica Winder till en M6 först på 80-talet. Den speedade upp serietagningen en hel del. Men sedan dess har jag inte sett någon vurpa!!

Leica M6 med Winder och Summicron 35/2

De båda bilderna publicerades i Cykelkalendern 1969 på sidan 196, så det blev lite pröjs.

#250. Vilken brallis!! –modefoto i lokalpress!! –1959!!

Ungdomsmodet i slutet på 50-talet skulle visas i lokaltidningen! Skicka ut juniorplåtis med stora gluggen!! –Carl Zeiss Sonnar 250/5,6 och Hasselblad 1000F!! Kompisarna fick ställa upp som modeller!

Den stora modefotografen i Sverige vid den här tiden var Hans Hammarskiöld, medlem av Tio fotografer och utbildad i London. Hans bilder och Georg Oddners hade alla unga fotografer som förebilder vid den här tiden. Så det var bara att ge sig ut i parken vid Järnvägsavenyn och plåta ungdomar i typiska kläder. Order kom från chefsfotografen Irving Lindholm på Östgöten!! --ta lite bilder med tidsanda!! Juniorplåtis undrade vad det var för något och det betydde nog inte det samma för Irving, som var i fyrtioårsåldern, som för juniorplåtis som var 16.

Det var dock kul att försöka plåta med Hasselblad 1000F och 250mm gluggen. Det blev kort skärpedjup på bländare 5,6. Det var mest ungdomar ute vid femtiden!! –efter jobb och skola. Många av bilderna togs i snålt mörkt ljus på senhösten!!

Vilken brallis!  Linköping 1959.

När bilderna kopierats och reportaget lämnades till redaktionssekreteraren lovade han att titta på det. Det kom aldrig i tryck!!    

#249. Presshistoria!! –Tidningen Östgöten?? –på första siden 1958!!

Hektiskt morgonmöte hos redaktionssekreteraren. Vilken nyhet skulle man satsa på för första sidan? Måste va rykande färskt, och ha tydlig lokal förankring. Genierna kom fram till att det var en kille som fått 4H-pris på landet!

Fotoavdelningen på Östgöten var naturligtvis inte inblandad i planeringen för dagen, vi förväntades knappast kunna läsa. Speciellt inte juniorplåtis, som var ensam på avdelningen för dagen. Han putsade på Rolleiflexen och försökte ladda det gamla Braun blixtaggregatet. Det eländet, som alltid var tomt på destvatten!!

In rusar reportern Inga-Maj och ville ha en fotograf för att komma ut på landet till en bondgård. Alla fotografer vid den här tiden förväntades ha körkort!! Dock inte juniorplåtis, han var 15 år och visste knappt vad körkort var. Det letades dock reda på en vaktmästare som kunde köra oss ut på landet!!

Det skulle bli stort reportage om 4 H-verksamheten i Östergötland, som samlade 500 aktiva ungdomar. En ung grabb hade fött upp femton gäss på en gård och hade fått pris från 4 H.

Djuruppfödaren Karl-Axel Jonsson med några gäss.

Juniorplåtis hade lite erfarenhet av bondgårdar och var rädd för kor, men vågade gå framför gässen, så att en blyg Karl-Axel kom med på bilden. Den bilden landade på första sidan samma dag, efter en heroisk insats från juniorplåtis i mörkrummet. Snabbframkallning av Tri-X rullen och våtkopiering. Sedan beskärning så att den gamla Volvon i bakgrunden och plogen till höger kom bort. Jag var färdig före Inga-Maj, som skrev pekfingervals på skrivmaskinen.

Idag är det annorlunda?? –ett mord hamnar knappast på första sidan!! Utan det får bli en kändis som bantat 15 kilo!!