Ioanas öde väckte starka tittarreaktioner

När ABC-nytt berättade om Ioana Ghitas öde i våras väckte det starka tittarreaktioner. ABC-nytt ville göra en uppföljning av programmet och frågade min kollega och mig om vi kunde tänka oss att intervjua Ioana åt dem i Rumänien.

Vi tackade givetvis ja till det hedersamma uppdraget. I början av förra veckan träffade vi Ioana Ghita i hennes hus i Malu Vanat i Rumänien. Jag är full av beundran över Ioanas styrka och mod. Trots sin svåra sjukdom är hon vid gott mod och hon är mycket tacksam till alla som har hjälpt och stöttat henne i hennes svåra tid. Enligt Ioana är det Gud som ger henne kraft och styrka. Hon hoppas och ber för att hon snart ska få en ny lever så att hon kan få se sina barn växa upp. Här kan du se ett färskt reportage om Ioana. Reportaget har även visats på Rapport och Aktuellt: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/ioana-far-ny-lever-i-rumanien

Text och foto: Mikael Good

Tiggeriet är inte organiserat

På valaffischer, i tidningsannonser och på bussar basuneras budskapet "Stoppa det organiserade tiggeriet" ut av ett politiskt part. Att tiggeriet skulle vara organiserat av kriminella gäng är dock inte sant. Det är märkligt att ett politiskt parti får använda sig av rena lögner i valrörelsen, jag trodde att det bara var i diktaturer som sådant förekom...



Tiggeriet är organiserat så till vida att grannar, släktingar eller vänner fyller en bil eller åker buss tillsammans till nordeuropa i ett desperat försök att få tag på arbete till sin och sina barns försörjning. Allt som oftast får de inte tag på ett arbete och tvingas förnedra sig till att tigga utanför våra välfyllda butiker och shoppingcentra för att få ihop pengar till sin överlevnad. De flesta EU-migranterna är romer. Att det är just romer som kommer hit är ingen slump, romerna behandlas som andra klassens medborgare i Bulgarien och Rumänien och för dem är det nästintill omöjligt att få tag på ett arbete i sina hemländer som drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Precis som många andra arbetslösa EU-medborgare utnyttjar de sin rätt att få tag på arbete i andra EU-länder.
 

Jag har pratat med och intervjuat en hel del EU-migranter det senaste året och jag har varit i kontakt med många organisationer som jobbar mot EU-migranter runt om i landet. Ingen av dem har hört talas om eller sett några tecken på något organiserat tiggeri. Vi svenskar har en tendens att skapa myter om dem som vi inte kan kommunicera med. Myterna har en otäck förmåga att avhumanisera och rättfärdiga lite hårdare tag mot dem det handlar om. Jag vill klä av myterna och det bästa sättet att göra det på är genom att möta människor och sätta sig ned och prata och umgås med dem. Snart kommer jag att åka på en reportageresa till Rumänien. Där ska jag möta romer och rudari i deras hembyar och skriva ned deras berättelser.



Vid sidan av mitt arbete håller jag på med ett projekt som har arbetsnamnet "A Romale, A Chavale". Projektet syftar till att motverka den avhumanisering av romer som sker runt om i Europa och tyvärr även i Sverige. Avhumaniseringen sker i takt med att nationalistiska partier får allt större inflytande över politiken i många europeiska länder och de hetsar folk att begå hatbrott mot romer. Jag vill lyfta upp romerna och visa dem som de är. Trots att de har utsatt för förföljelse och förtryck i generationer är de ett lyckligt folk. De har gått igenom många svårigheter på vägen men trots det har de alltid nära till leenden och skratt, glädjen och musiken svetsar dem samman och har blivit ett sätt för dem att fly undan allt det hat och förtryck som de ständigt utsätts för.



För många år sedan, innan jag fick ordning på mitt liv rörde jag mig i utkanten av kriminella kretsar, i den hårda inre kärnan rullade pengarna snabbt och de behövde ständigt fyllas på med mer snabba pengar. Med tanke på att en tiggare drar in runt 150 kronor per dag, minus omkostnader skulle det kanske ge runt 75 kronor per dag. Det är för lite pengar för kriminella gäng som gör betydligt mer pengar på att smuggla sprit och cigaretter från Balkan till Sverige. Därmed inte sagt att det finns organiserad människohandel i Sverige. Trafficking som är en smutsig och lukrativ handeln med människoliv är organiserad. Unga tjejer och kvinnor från Moldavien och Rumänien säljs som sexslavar till svenska män, en del av kvinnorna är romer och en del av dem har inte fyllt 15 år. På hemliga bordeller står svenska män i kö för att våldta dem mot betalning…



För mig är det en självklarhet att vi ska hjälpa de EU-migranterna som har kommit hit. För mig är det viktigt att visa solidaritet med den svage. Men det allra bästa är att göra något åt de bakomliggande orsakerna till deras fattigdom och utanförskap. Ta gärna del av den informativa artikeln som Rickard Klerfors, biståndsansvarig på Hjärta till Hjärta har skrivit om organisationens arbete bland återvändande EU-migranter i Rumänien: http://www.hjartatillhjarta.se/team-roma-sa-vill-vi-stodja/

Text och foto: Mikael Good

Utbildning - en investering i framtiden

Det är många som gärna pratar och diskuterar om olika vägar för att maximera sin investering för att de ska kunna få ut så mycket som möjligt av den. Det är inget fel i det men jag tror att en av de bästa investeringarna som man kan göra är att investera i ett barns utbildning.



Det har snart gått 10 år sedan jag träffade Jiang-Li som då var 10 år, hennes tvåårige lillebror och deras morfar i en by i närheten av den burmesiska gränsen i Kina. Deras föräldrar hade nyligen dött i en olycka och deras morfar hade fått vårdnaden om dem. Trots att Jiang-Li hade toppbetyg i skolan riskerade hon att regleras för att hennes morfars skrala pension inte räckte till för att betala skolavgiften. När jag fick reda på det bestämde min fru och jag oss utan en sekunds tvekan att se till så att hennes skolavgift blev betald och vår tolk Mr Wu lovade att han personligen skulle se till så att Jiang-Li fick pengar till framtida skolavgifter.

     

Ett TV-team från Cumming var med och filmade min fru och mig när vi reste runt i byar och små städer i närheten av den burmesiska gränsen. De filmade när vi överräckte gåvan till Jinag-Li. Vi svenskar är ganska så bra på att dela med oss av vårt överflöd till dem som inte har det så bra ställt. Men i Kina är det ytterst ovanligt och därför blev det en ganska så stor nyhet. Jag hoppas i vart fall att vår givmildhet fick vara med och så ett litet frö till ett större inhemskt engagemang för föräldralösa barns skolgång i Cumming.

     

För barn som växer upp i fattigdom är utbildning oftast den enda möjligheten att bryta sig ur fattigdomen och få ett bättre liv än deras föräldrar. De bästa eleverna i Kina får ofta stipendier av företag mot att de jobbar för dem ett vist antal år på så vis kan de läsa vidare på yrkesgymnasium eller på universitet. Studieivern och studieresultatet i landsbygdsskolorna som min fru och jag besökte var mycket hög och i stort sett alla barn var prydda med en röd halsduk som var ett tecken på flit och ett bra studieresultat.



Snart fyller Jiang-Li 20 år. Jag undrar ibland hur det gick för henne? Med tanke på hennes studieiver och goda betyg skulle jag tro att det har gått bra och att hon kommer att gå långt i livet. Den dryga tusenlappen som min fru och jag fick vara med och investera i Jiang-Lis liv kommer säkert att förränta sig väl. Framförallt gav den en ung flicka en chans som hon annars inte hade fått.



Text och foto: Mikael Good

Det nappade bäst i augusti

Det var ett tag sedan jag la upp ett blogginlägg på Fotosidan. Men det betyder inte att jag har tagit paus från bloggandet, tvärtom. I min andra blogg på blogger har det varit full aktivitet de senaste veckorna. Intresset för mina artiklar är stort och augusti var den bästa månaden sedan jag startade min blogg om man ser till antalet napp i form av läsare. Men de senaste inläggen har inte varit relevanta för Fotosidan och därför har jag valt att inte lägga upp dem här. Om du är intresserad av att läsa dem så hittar du dem här:

Har rättvisans vakthund förlorat sin bettkraft

Misstänkt mordbrand mot tältlägret i Högdalen

Text och foto: Mikael Good 

Tattarkravallerna i Jönköping 1948

Fredagen den 8 augusti invigdes ett minnesmärke över tattarkravallernas offer i Jönköping 1948 som konstnären Mario Rojas har gjort. På invigningsceremonin på Hovrättstorget i Jönköping talade politiker och företrädare för resandefolket om en av de värsta rasistiska händelserna i Sveriges moderna historia. 



Tattarkravallerna var ett brutalt försök till etnisk rensning som skedde bara 3 år efter att den fulla vidden av nazisternas fruktansvärda krigsbrott mot judar och romer blivit kända. Kravallerna byggde på stora missuppfattningar som ledde till starka motsättningar mellan svenskar och resande. Som genom ett under behövde ingen sätta livet till i kravallerna. Det skulle dröja 66 år innan resandefolket fick upprättelse för de brott som riktades mot dem i samband med de våldsamma raskravallerna i Jönköping 1948, allt medan polis och media tyst såg på eller hejade på pöbeln.

Jag hoppas verkligen att vi aldrig mer kommer att behöva resa liknade minnesmärken i Sverige. Men samma skoningslösa hat som riktades mot resandefolket i Jönköping sommaren 1948 har idag börjat att riktas mot fattiga romer och rudari från Bulgarien och Rumänien som har kommit hit med en desperat förhoppning att kunna få ihop tillräckligt med pengar för att kunna försörja sina hungrande barn. Sedan i våras har antalet hatbrott mot tiggande romer ökat markant runt om i landet.

Jag jobbar på en debattartikel om "tattarkravallerna" och om det högerextrema hat som i dag bubblar upp mot romer och rudari i Sverige och Skandinavien. Det är viktigare än någonsin att vi som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter lägger alla våra egna fördomar åt sidan och skyndar till de utsatta romernas försvar och gemensamt kväver den högerextrema gnistan innan den utvecklas till en stor okontrollerbar skogsbrand och raskravaller liknande dem i Jönköping 1948 åter bryter ut runt om  i Sverige. 



Text och foto: Mikael Good