Japanska elektronikjättar i ekonomisk kris

För mig är det obegripligt varför en del kamerafabrikanter biter sig själva i foten genom att rea ut utgående kameramodeller och objektivt för struntsummor. Även en hobbyekonom förstår att det kommer att drabba försäljningen av nya modeller och även förtroendet för varumärket.

Extrema reor är förvisso bra för oss konsumenter som inte har så tjock plånbok och som ändå vill ha riktigt billiga och bra kameror. Men det lär inte hjälpa företagen att få snurr på den viktiga och inkomstbringande försäljning av nya kameramodeller och tillbehör. Har man ett för stort varulager gäller det att ha lite is i magen och portionera ut det över tid för att inte förlora allt för mycket pengar.

Det är ingen hemlighet att de japanska elektronikjättarna Sony och Panasonic är inne i en djup ekonomisk kris. Enligt vissa ekonomiska bedömare kämpar de för sin överlevnad som företag. Kamera- och optikförsäljningen står bara för en liten del av företagens totala omsättning men den är inte direkt lönsam. Den akuta ekonomiska krisen kommer säkerligen att leda till att olönsamma delar av verksamheten kommer att rensas bort så att företagen åter kan komma på fötter igen.

Det är lätt att börja spekulera om vilka verksamheter som kommer att bli kvar och vilka som kommer att försvinna. Jag undviker att ge mig in i de spekulationerna men jag hoppas verkligen att båda företagen kommer att ha kvar sina kameradivisioner när det ekonomiska stålbadet är över. Både Panasonic och Sony har släppt många bra, intressanta och innovativa kameror de senaste åren och de båda företagen behövs som motvikt mot de trögtänkta drakarna som gärna håller sig ett par steg bakom täten och helst inte gör några förhastade rörelser.

För er som vill sätta er in lite mera i den akuta ekonomiska krisen som drabbat Sony, Panasonic och Sharp rekommenderar jag den här artikeln i SvD Näringsliv: Japanska jättar i djup kris

Text och foto: © Mikael Good 2013, All rights reserved.

För 70 år sedan bröts belägringen av Leningrad

Idag är det 70 år sedan belägringen av Leningrad (St. Petersburg) bröts. Belägringen varade i 872 dagar och den bröts den 18 januari 1943 i staden Shlisselburg (Nöteborg) där en smal korridor för införsel av material och varor till staden öppnades. Röda armén lyckade dock inte driva bort tyskarna helt förrän i januari 1944. Den 27 januari 1944 är dagen då belägringen officiellt slutade. Uppemot en miljon människor dog under belägringen av Leningrad.



Att belägringen bröts innebar ännu en spik i nazismens likkista. Men över två år av bittra strider återstod på väst- och framför allt på östfronten innan nazisterna var helt besegrade.



Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.

Den bästa analoga mätsökarkameran

I slutet av förra året skrev jag ett inlägg om att min analoga favoritkamera höll på att transporteras upp genom landet till mitt postombud. Det har nu gått drygt en månad sedan jag fick hem kameran.

Det har varit en del spekulationer om vilken Leica jag favoriserar. Är det en Leica M2, M4, M6, M7 eller MP? Jag köpte förvisso en M2:a vid ungefär samma tidpunkt som min favoritkamera även om M2:an är en riktigt bra kamera är den ändå inte min favorit. Sökaren och byggkvaliteten är förvisso helt suverän men det här med att ladda film i en M2:a är ingen trevlig sysselsättning även för dem som har vanan inne.

Det här med smidig filmladdning är kanske nyckeln till hans favoritkamera tänker säkert någon i detta nu? Det kanske inte rör sig om någon Leica M utan om en Voigtländer Bessa R4 eller en Zeiss Ikon ZM?
Det är förvisso två riktigt bra mätsökarkameror med de saknar ändå en liten viktig detalj som jag har vant mig vid genom åren och gärna vill att en kamera ska ha.

Jag pratar om motordrift. Motorerna till mätsökarkameror är stora, tunga och otympliga och förvandlar små diskreta kameror till otympliga kolosser som låter som tröskverk. Men det finns en mätsökarkamera som är marginellt större än en klassisk Leica M och som har motordrift. Den matar inte på med mer än ett par bilder per sekund men det är fullt tillräckligt för mig. Det är funktionen som jag vill åt och inte hastigheten.

De senaste 25 åren har jag nästintill uteslutande fotat med kameror med motordrift. Avsaknad av motordrift gör att jag missar bilder då jag  titt som tätt glömmer att mata fram filmen. För att undvika att fortsättningsvis råka ut för det försmädliga missödet bestämde jag mig för att försöka få tag på en bättre begagnad Konica Hexar RF. Efter en del letande på begagnatbörser fick jag tag på en Hexar i tipp topp skick.

Konica Hexar RF är helt klart den kameran som Leica M7 borde ha varit. Hexar RF är bättre än M7:an på alla punkter utom sökaren. Byggkvaliteten är helt suverän och kameran andas kvalitet. Jag tycker ändå att det är lite tråkigt att Konica inte utrustade Hexar RF med en bättre sökare. Men väger man in begagnatpriset så slår den Leica M6 och M7 rätt så ordentligt. För samma pris som en slät M6:a i samma fina skick som min Hexar RF har jag fått kameran, en blixt, en väska, ett Voigtländer Ultron 28/f2,0, ett Summicron-C 40/f2,0 samt ett Konica M-Hexanon 90/f2,8.

När Konica Hexar RF kom ut på marknaden spreds ett rykte om att den kopplade avståndsmätaren inte stämde med annan optik än Konica-M optik och det är en del som har skickat in sina Hexar RF på kalibrering. Men det som är intressant i sammanhanget är att detta rykte inte fick någon spridning i Asien och där är det knappt någon förutom de som fick tag på måndagsexemplar som kalibrerat om sina kameror.

Som ni säkert redan förstått så är jag ingen märkestaliban. En riktig Leicagubbe skulle aldrig köpa något annat än en Leica även om det skulle visa sig att gräset verkligen var grönare på den andra sidan. För min del bryr jag mig inte om vad saker och ting heter det viktigaste är att de leverera. En kamera som på endera sättet ställer sig i vägen mellan mig och mitt motiv är inte någon kamera som jag vill använda.

Jag är väl medveten om att det här med mätsökarkameror är känsliga saker och många av de lärde tvistar om vilken av Leicas mätsökarkameror som är den bästa. I mitt tycke är Konica Hexar RF den bästa analoga mätsökarkameran som hittills gjorts och den lyckas med bedriften att slå min tidigare favorit Leica M6. Det beror främst på att Konican är så smidig att hantera. Hade däremot Leica M7 varit en korsning mellan Hexar RF och M6 så tror jag att det hade blivit en helt fantastisk kamera.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Finns du inte kan du göra vad du vill

Det finns helt klart vissa fördelar med att inte ständigt och jämt synas och höras. Det kan faktiskt vara bra att koppla ned sig lite då och då och göra det som man egentligen vill göra. Jag undrar just varför så många av oss nästintill ständigt ska vara uppkopplad mot internet med våra telefoner, läsplattor eller datorer och ständigt jaga personlig uppmärksamhet eller bekräftelse i sociala media? Tidigare idag skrev jag så här på Twitter: "Att twittra är som att prata med sig själv och hoppas på att någon annan ska svara".  Jag tror att många av oss egentligen skulle må ganska så bra av att träffa andra människor och utbyta tankar och ideér istället för att försöka göra det framför datorn.

Jag tillhör ändå dem som har rätt så många följare på Twitter och det händer att jag får en del kommentarer och retweets men trots det upplever jag Twitter som en plats där människor först och främst pratar med sig själva. Även om Twitter i mångt och mycket är envägskommunikation så finns det faktiskt tillfällen då mediet är fullkomligt överlägset. Jag tänker främst på nyhetsrapporteringen som är ögonblicklig. Många av de stora internationella tidningarna levererar sina nyheter med rasande hastighet via Twitter idag.

Det här med att twittra är egentligen en rätt så gammal företeelse som egentligen är lika gammal som det första skriftspråket. På den här runstenen som står i Eksjö twittrade en man som hette Järp som förövrigt betyder brun: "Järp lät resa ... efter Sibbe, sin broder, och göra bro ... Sibbe ...". Jag tror förvisso inte att någon skulle välja hammare och mejsel för att twittra idag men Järps tweet om sin bror Sibbe kommer säkerligen gå att läsa även om 1000 år medan den här texten sedan länge har fallit i glömska.

Text och foto: © Mikael Good, All rights reserved.

Drömmen som gick i tusen bitar