Den bästa analoga mätsökarkameran

I slutet av förra året skrev jag ett inlägg om att min analoga favoritkamera höll på att transporteras upp genom landet till mitt postombud. Det har nu gått drygt en månad sedan jag fick hem kameran.

Det har varit en del spekulationer om vilken Leica jag favoriserar. Är det en Leica M2, M4, M6, M7 eller MP? Jag köpte förvisso en M2:a vid ungefär samma tidpunkt som min favoritkamera även om M2:an är en riktigt bra kamera är den ändå inte min favorit. Sökaren och byggkvaliteten är förvisso helt suverän men det här med att ladda film i en M2:a är ingen trevlig sysselsättning även för dem som har vanan inne.

Det här med smidig filmladdning är kanske nyckeln till hans favoritkamera tänker säkert någon i detta nu? Det kanske inte rör sig om någon Leica M utan om en Voigtländer Bessa R4 eller en Zeiss Ikon ZM?
Det är förvisso två riktigt bra mätsökarkameror med de saknar ändå en liten viktig detalj som jag har vant mig vid genom åren och gärna vill att en kamera ska ha.

Jag pratar om motordrift. Motorerna till mätsökarkameror är stora, tunga och otympliga och förvandlar små diskreta kameror till otympliga kolosser som låter som tröskverk. Men det finns en mätsökarkamera som är marginellt större än en klassisk Leica M och som har motordrift. Den matar inte på med mer än ett par bilder per sekund men det är fullt tillräckligt för mig. Det är funktionen som jag vill åt och inte hastigheten.

De senaste 25 åren har jag nästintill uteslutande fotat med kameror med motordrift. Avsaknad av motordrift gör att jag missar bilder då jag  titt som tätt glömmer att mata fram filmen. För att undvika att fortsättningsvis råka ut för det försmädliga missödet bestämde jag mig för att försöka få tag på en bättre begagnad Konica Hexar RF. Efter en del letande på begagnatbörser fick jag tag på en Hexar i tipp topp skick.

Konica Hexar RF är helt klart den kameran som Leica M7 borde ha varit. Hexar RF är bättre än M7:an på alla punkter utom sökaren. Byggkvaliteten är helt suverän och kameran andas kvalitet. Jag tycker ändå att det är lite tråkigt att Konica inte utrustade Hexar RF med en bättre sökare. Men väger man in begagnatpriset så slår den Leica M6 och M7 rätt så ordentligt. För samma pris som en slät M6:a i samma fina skick som min Hexar RF har jag fått kameran, en blixt, en väska, ett Voigtländer Ultron 28/f2,0, ett Summicron-C 40/f2,0 samt ett Konica M-Hexanon 90/f2,8.

När Konica Hexar RF kom ut på marknaden spreds ett rykte om att den kopplade avståndsmätaren inte stämde med annan optik än Konica-M optik och det är en del som har skickat in sina Hexar RF på kalibrering. Men det som är intressant i sammanhanget är att detta rykte inte fick någon spridning i Asien och där är det knappt någon förutom de som fick tag på måndagsexemplar som kalibrerat om sina kameror.

Som ni säkert redan förstått så är jag ingen märkestaliban. En riktig Leicagubbe skulle aldrig köpa något annat än en Leica även om det skulle visa sig att gräset verkligen var grönare på den andra sidan. För min del bryr jag mig inte om vad saker och ting heter det viktigaste är att de leverera. En kamera som på endera sättet ställer sig i vägen mellan mig och mitt motiv är inte någon kamera som jag vill använda.

Jag är väl medveten om att det här med mätsökarkameror är känsliga saker och många av de lärde tvistar om vilken av Leicas mätsökarkameror som är den bästa. I mitt tycke är Konica Hexar RF den bästa analoga mätsökarkameran som hittills gjorts och den lyckas med bedriften att slå min tidigare favorit Leica M6. Det beror främst på att Konican är så smidig att hantera. Hade däremot Leica M7 varit en korsning mellan Hexar RF och M6 så tror jag att det hade blivit en helt fantastisk kamera.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Finns du inte kan du göra vad du vill

Det finns helt klart vissa fördelar med att inte ständigt och jämt synas och höras. Det kan faktiskt vara bra att koppla ned sig lite då och då och göra det som man egentligen vill göra. Jag undrar just varför så många av oss nästintill ständigt ska vara uppkopplad mot internet med våra telefoner, läsplattor eller datorer och ständigt jaga personlig uppmärksamhet eller bekräftelse i sociala media? Tidigare idag skrev jag så här på Twitter: "Att twittra är som att prata med sig själv och hoppas på att någon annan ska svara".  Jag tror att många av oss egentligen skulle må ganska så bra av att träffa andra människor och utbyta tankar och ideér istället för att försöka göra det framför datorn.

Jag tillhör ändå dem som har rätt så många följare på Twitter och det händer att jag får en del kommentarer och retweets men trots det upplever jag Twitter som en plats där människor först och främst pratar med sig själva. Även om Twitter i mångt och mycket är envägskommunikation så finns det faktiskt tillfällen då mediet är fullkomligt överlägset. Jag tänker främst på nyhetsrapporteringen som är ögonblicklig. Många av de stora internationella tidningarna levererar sina nyheter med rasande hastighet via Twitter idag.

Det här med att twittra är egentligen en rätt så gammal företeelse som egentligen är lika gammal som det första skriftspråket. På den här runstenen som står i Eksjö twittrade en man som hette Järp som förövrigt betyder brun: "Järp lät resa ... efter Sibbe, sin broder, och göra bro ... Sibbe ...". Jag tror förvisso inte att någon skulle välja hammare och mejsel för att twittra idag men Järps tweet om sin bror Sibbe kommer säkerligen gå att läsa även om 1000 år medan den här texten sedan länge har fallit i glömska.

Text och foto: © Mikael Good, All rights reserved.

Leica Oskar Barnack Award 2013

Nu är det bara två månader kvar tills det är deadline för årets Leica Oskar Barnack Award. I år har jag haft fyra olika bidrag att välja mellan. Men man får tyvärr inte skicka in mer än ett bidrag och även om valet var svårt denna gången så har jag nu träffat mitt val.

Bilden som illustrerar detta inlägget tillhör ett av bidragen som jag valde att rata. Anledningen till att det bidraget ratades var att det inte gick att sy ihop det till en helhet.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Korsvattnet är det nya Borås

Det sägs att det alltid regnar i Borås. Men jag läste precis att platsen som det regnade mest på i Sverige under det förra året är Korsvattnet i Jämtlandsfjällen och det kanske inte är så konstigt med tanke på namnet :)

Enligt väderprognosen kommer det att regna i Korsvattnet i eftermiddag och det kanske inte är helt otippat då Korsvattnet hade 285 nederbördsdagar år 2012 enligt SMHI:s statistik. Trots att det regnade så att vattnet korsades den dagen bilden togs så är den inte tagen i Korsvattnet utan på vägen mellan Tenhult och Huskvarna.

Text och foto: © Mikael Good

Varför finns det inga vettiga kameraväskor?

Om man är välbyggd, bredaxlad och muskulös är det nästintill omöjligt att hitta en vettig kameraväska. Jag kan inte begripa varför kameraväsktillverkarna inte kan plocka fram vettiga kameraväskor som är snygga, praktiska och användbara. Det verkar som om tillverkarna utgår från att alla fotografer är geeks som inte bryr sig om hur de ser ut.



Det finns förvisso en del användbara kameraryggsäckar, men de är extremt fula och fulla med en massa onödiga skogsmulleattribut som bara är i vägen eller hänger och slänger. Ett avbärarbälte är säkert bra att ha om man fjällvandrar men på en kameraryggsäck är det överflödigt. En annan sak som jag inte tycker om med en fotoryggsäck är att jag inte kan ha den hängande på min axel utan att den hela tiden vill falla ned. Ryggsäckarna är byggda för flaskhalsaxlade män och passar inte oss som är bredaxlade. Men den stora nackdelen med en kameraryggsäck är att det tar för lång tid att snabbt få fram den utrustningen som jag vill ha och det har hänt att jag har missat bilder på grund av det...

Mina krav på en vettig kameraväska är att den inte ska se ut som en kameraväska, det ska finnas gott om plats till annat än kameror och objektiv, den ska ha rejäla bärhandtag, den ska ha ett rejält axelband, inte vara något fuskbygge och inte kosta en halv förmögenhet. Efter många års letande hittade jag till sist en Timberland Soft Vintage Canvas Briefcase. Jag köpte väskan och monterade i en kamerainsats från Lowepro som jag hade liggande och vips hade jag en riktigt vettig kameraväska som uppfyller alla mina krav. Framförallt kan jag snabbt få fram kameran ur väskan.

Väskan rymmer 2 st kamerahus, 4 st objektiv och 1 blixt. Insatsen går att bygga ut och väskan rymmer då ett par objektiv och ett kamerahus till. Jag kanske inte inte ska glömma att säga att jag kör med spegellösa kameror som inte tar så mycket plats. Med lite extra justeringar skulle väskan säkerligen rymma en eller två spegelreflexkameror och ett par objektiv. I de andra facken på väskan ryms en laptop med nätenhet och det finns ordentligt med utrymme kvar för andra ej kamerarelaterade prylar. Jag har betalat 800 kronor för väskan och insatsen. En del tycker säkert att det är lite dyrt men för min del var väskan värd varenda liten krona.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.