Är naturfotografer töntiga?

Jag har precis återupptäckt naturfotot och det är faktiskt rätt så kul att traska omkring i skog och mark i jakten på motiv. Det händer faktiskt att jag använder mig av en och annan kompositionsregel i mitt naturfotograferande! Jag är medveten om att naturfoto inte är riktigt accepterat i det fotografiska finrummet men det bryr jag mig inte om jag kommer att ta ett och annat naturfoto än då!

Att en del "finare" fotografer och kulturmänniskor inte tycker om naturfoto utan anser att natur- och landskapsfotografer är lite småkärva och töntiga bryr jag mig inte om. Natur- och landskapsfoto är både kul och avkopplande! Jag vill passa på att uppmuntra fler stressade storstadsmänniskor att prova på avkopplingen med natur- och landskapsfoto!

Tycker du att naturfoto är ointressant och att naturfotografer är töntiga och småkärva, eller tycker du något annat?



Lupiner i blå timmen. Sima SF 100

Dagens låt:  Freak Out - Jackie Mittoo

Topp fem listan...

...över mina mest besökta foton på Fotosidan! Tre av fotona är jag själv riktigt nöjd med! Så får man nog inte skriva i jantelagslandet Sverige, men det bryr jag mig inte om :)

1. Människans bästa vän?
2. Flyg, ormvråk, flyg
3. The Modern World
4. En liten flicka i Waxi
5. Smögenbryggan

Jag skrev ett blogginlägg igår som heter "Jag tycker att det är lite märkligt..." där jag skrev att jag tycker att det är lite märkligt att ett av mina mest betittade foton här på Fotosidan har fått så lite kommentarer. Nu har jag kommit fram till en konklusion om varför det är så! Jag är helt enkelt för dålig på att kommentera själv... Jag var dålig på att ta mig tid att kommentera foton förut nu är jag usel. Det här med kommenterandet på Fotosidan är lite av ett givande och tagande tror jag, kommenterar man mycket så får man många kommentarer!

Just nu är jag i en situation i livet då jag inte har så speciellt mycket fritid över till annat än att skriva ett och annat blogginlägg samt att fotografera. Men jag ska försöka bättra mig på kommenterandet så att jag åtminstone skriver ett par kommentarer på foton i veckan.



9. (Fotos titel) Är mitt minst besökta foto med endast 24 visningar. Sima SF 100, Kodak Ektacrome.

Klicka här för att se foto i större format

Dagens låt: Wang Dang Doodle - Howling Wolf



Mvh//Chasid

Jag tycker att det är lite märkligt...

...att ett av mina mest sålda och bettittade foton inte har fått några vettiga kommentarer här på Fotosidan.



Flyg, ormvråk, flyg. 400 mm Tmax 3200, fotot är solariserat i mörkrummet

Klicka här för att se fotot i större format

Dagens låt: Avalon My Hometown - Mississippi John Hurt

<EDIT 22.32> Mitt bäst betalda foto är det här <EDIT>

//Chasid

 

 

Den extra tyngden i kameraväskan

Jag brukar alltid plocka med ett teleobjektiv i min kameraväska när jag reser bort, oftast så ligger det bara där helt oanvänt som en extra tyngd, men ibland så dyker situationerna upp där det helt plötsligt blir oumbärligt.

När jag var vid Byarums raukar på Öland i slutet av juni var vädret jämnmulet trist och det inbjöd inte till fotograferande. Pötsligt sprack de tunga gråablåa molnen upp och solstrimmor letade sig ned genom dem, jag tittade ut över havet och såg att ett perfekt ljus hade infunnit sig över Blåkulla, jag bytte snabbt ut vidvinkel objektivet som satt på kameran mot ett kraftigt teleobjektiv och fångade stämmningen i ett par foton. När jag såg slutresultatet så ångrade jag inte att jag burit med mig den extra tyngden i min kameraväska!

Men jag ångrade att jag inte lämnade in fotoapparaten på sensorrengöring innan sommaren, det var en hel del bös på sensorn som gjort avtryck i fotot, men tack och lov för att den smarta lagningspenseln i photoshop finns!

Blåkulla, juni 2008, 180 mm. Fotot är minimalt färgkorrigerat i photoshop

Dagens låt: The Weight - The Band



//Chasid

Det är dags att vi slår näven i bordet och säger ifrån!

De senaste tio årens roffarkapitalism är något som oroar mig. Människor blir mer och mer giriga och vill ha mer och mer på andras bekostnad. Allt fler klagar på sina löner som inte räcker till för att de ska kunna köpa allt som de vill ha. Mycket vill ha mer präglar detta unga sekel och under dess inledande år har klyftorna ökat än mer mellan rik och fattig i världen.

Till att börja med så vill jag klargöra att jag inte är någon motståndare mot en fri marknad, jag är för fri företagsamhet, jag är ingen motståndare mot kapitalism i dess rena ursprungsform, jag är ingen motståndare mot konsumtion, jag är emot planekonomi, jag är emot statliga monopol och jag är motståndare mot den roffarkapitalism som sveper fram över världen likt en prärieeld. Fattiga människor i tredje världen får jobba för slavlöner för att vi ska kunna konsumera billiga produkter och varor. Men vad bryr vi oss egentligen om dem så länge som vi kan döva våra samveten med billiga varor?

En ekonom som jag tyvärr glömt namnet på sa nyligen: "Hade löntagarna konsumerat lika mycket som i början av 1990-talet så hade löntagarna kunnat spara flera tusen i månaden!".
Vad är det som har hänt på dessa femton åren? Konsumtionstakten var uppskruvad redan i början av 1990-talet och löntagarna i Sverige köpte redan då betydligt mer än vad de behövde. Den stora förklaringen tror jag är att aktiemarknaden har gått från ett långsiktigt aktiesparande i stabila bolag där aktievärdet byggde på företagens totala inarbetade värde till att bli ett kortsiktigt vinstjagande pyramidspel, detta kortsiktiga vinstjagande har lockat fram det mest blodtörstigaste och skräckinjagande i kapitalismen - roffarkapitalismen som är beredd att göra vad som helst bara vinsten blir stor och bankkontona hos ett litet fåtal blir fyllda.

Företagen är piskade att redovisa rejäla vinster för att marknaden ska bli nöjd, gör inte företagen det så faller aktiekursen och företagen måste spara, det smidigaste sättet att spara på är att stänga lönsamma men inte tillräckligt lönsamma fabriker i väst och flytta produktionen till låglöneländer i tredje världen där människor jobbar 60 timmar i veckan, i bästa fall har de en veckas semester och det till en lön på 400 kr i månaden.

Men vad är egentligen marknaden? Marknadens bas är vi konsumenter, så länge som vi konsumerar mer och mer så göder vi roffarkapitalismen i toppen av pyramiden med våra pengar, skulle vi som en man och kvinna slå näven i bordet och kräva rättigheter för arbetare i tredje världen genom att bojkotta företag som har en dålig lönepolitik eller förorenar miljön så skulle snart villkoren förbättras för arbetarna i tredje världen. Men är vi egentligen beredda att offra vårt välstånd för att fler ska få det bättre?

Jag är beredd att offra mitt välstånd för att andra ska få det bättre, jag bojkottar redan en hel del företag som gjort sig skyldiga till allt från folkmord till miljöförstöring och jag försöker undvika att köpa produkter som är tillverkade i låglöneländer. Jag ska försöka köpa fler rättvisemärkta produkter även om det kommer att kosta mig mer. Jag ska inte köpa kameror och objektiv som är tillverkade i låglöneländer. Jag ska försöka dela med mig av mer av mitt välstånd till människor som har blivit fattiga på min bekostnad. Men det räcker inte att en person ställer sig upp på barikaderna och skriker att jag har fått nog, det behövs flera personer på barrikaderna annars så blir det bara en kamp mot väderkvarnar och den roffarkapitalistiska besten kommer att fortsätta svepa över jorden och konsumera den tills tillgångarna sinar och tar slut...

Om tillräckligt många konsumenter i västvärlden säger ifrån så har vi alla möjligheter att vara med och forma en bättre och mer rättvis värld för våra barn och barnbarn att förvalta och leva i!



Egoismus, olja, tusch.

Dagens låt: Respect Yourself - The Staple Singers



//Chasid