Det digitala mörkrummet del 1

Jag editerade nyligen det här fotot som jag kallar En liten flicka i Waxi, mycket för att jag själv vid en närmare anblick tyckte att det var lite väl överarbetat i photoshop. Nu ligger det nyediterade fotot betydligt närmare orginalet än tidigare förutom att jag har efterbelyst bakgrunden något och gett fotot en svagare brunton än den första varianten. Den andra varianten skulle jag med lätthet kunna göra en likadan kopia på i ett analogt mörkrum, medan jag skulle gå bet på den första varianten.

Vilken variant tycker du är bäst 1 eller 2? Hur mycket efterarbete tycker du att man får göra med ett foto i det digitala mörkrummet?



1) Det gamla "överarbetade" fotot, hårdhetsgrad 3 i photoshop
Vill du se fotot i större format tryck här.



2) Det nya redigerade fotot, hårdhetsgrad 4 i photoshop
Vill du se fotot i större format tryck här.



Det oredigerade och mjuka orginalfotot som jag hade som grund, hårdhetsgrad 0 i photoshop. Negativet är scannat med en Fuji/Lanovia 2750 scanner. En Imacon Flextight scanner hade säkerligen kunnat vaskat fram några fler detaljer i kornstrukturen.

Dagens låt: Rattlesnake Shake - Fleetwood Mac



//Chasid

Kangkang Kang gatufotograf i mästarklass!

De bästa och mest vitala gatufotona som jag har sett på senare tid är tagna av en relativt okänd ung franska gatufotograf som kallar sig Kangkang Kang.

Kangkang använder sig av en billig digital systemkamera och ett rangligt, plastigt zoomobjektiv samt en enklare digitalkompakt, en utrustning som många teknikförståsigpåarna säkert anser vara nästintill oanvändbara till seriös fotografering. Kangkangs foton är fantastiskt bra och håller i mitt tycke helt klart mästarklass inom genren gatufoto detta trots att Kangkang inte har en dyr analog mätsökarkamera eller en digital fullformatare med fasta ljusstarka vidvinkel- eller normalobjektiv till sin hjälp vid sitt fotograferande.

Det är nästan som om jag som har hållit på med gatufoto i 25 år blir lite avundsjuk när jag ser den närhet, spontanitet och den lekfullhet som präglar Kangkang Kangs gatufoton. Men Kangkang bryr sig säkert inte så speciellt mycket om tekniken utan lägger sitt fulla fokus på att fotografera och det förfarandet syns i hans foton! Det enda som jag inte riktigt gillar med Kangkangs foton är att en del av dem är överarbetade i photoshop, jag tror att fotona i sitt orginalutförande är tillräckligt starka för att stå själva utan hjälp på traven, det kanske bara är en smaksak en annan betraktare kanske tycker annorlunda än mig.

Gör ett besök på Kangkang Kangs sida på AltPhotos och njut av underbara gatufoton:
http://www.altphotos.com/Gallery.aspx?&a=MemberGallery&memberid=5541







Gatufoton från i våras, digitalkompakt med sned extern sökare.

Dagens låt: You got to walk that lonesome valley - Mississippi John Hurt



//Chasid

Jag har alldeles för många objektiv...

För ett par år sedan så gjorde jag en rejäl utrensning bland mina fotoprylar. Jag sålde en massa filter, motljusskydd, objektiv, kameror och annat fotorelaterat som bara låg och skräpade i garderoben. Efter den rejäla utrensningen av fotoprylar så hade jag "bara" tre analoga systemkameror, en digital systemkamera, en mätsökarkamera, en handfull filter och andra tillbehör samt tio objektiv kvar. Alla fotoprylarna kunde rymmas i två kameraväskor.

Idag har jag åter för många fotoprylar, det blir lätt så för mig när begagnat priserna på riktigt bra objektiv är så frestande låga som de är, samtidigt som jag av emotionella skäl får allt svårare att avyttra de objektiven som jag bara har liten eller ingen användning för. Jag försöker intala mig själv att jag kan få användning av en del av objektiven vid speciella tillfällen. Men oftast så blir en del av objektiven bara liggande i sina väskor till ingen nytta. Kameraväskor är en annan pryl som jag har för mycket av, just nu har jag fem kameraväskor i varierande storlek och en kameraryggsäck och då har jag ändå gett bort några kameraväskor...

Det skulle vara smidigt om jag kunde leva dogma fullt ut och bara hålla mig till en kamera och ett objektiv. Men precis som när jag målar så vill jag ha tillgång till många olika penslar för att kunna måla med både breda penseldrag som med fina. De flesta fotona som jag tar, tar jag med objektiv från 28-50 mm. Men jag vill ändå ha tillgång till vidare vinklar och telen särskilt när jag reser bort.

Många ger också rådet att man ska hålla sig till ett motivområde för att hålla utrustningen nere i storlek. Men jag vill inte begränsa mig till ett motivområde. Känner jag för att fota natur, arkitektur, gatufoto, reportage osv så gör jag det och då måste jag ha alla de olika gluggarna som jag behöver för de olika motivområden. Men i ärlighetens namn så behöver jag inte sex objektiv mellan 17 och 24 mm och fem objektiv mellan 28 mm och 50 mm, även om objektiven inte har kostat mig så mycket så skulle det räcka med tre... 

Trots mitt stora överskott på objektiv så har detta inte tagit mitt fokus från fotograferandet. Den dagen som utrustningen får allt för mycket uppmärksamhet då är det dags för mig att sälja av utrustningen och hänge mig åt fotografisk minimalism med en liten smidig utrustning. Men jag tror ändå att det är dags för mig att göra en rejäl utrensning i mina kameraväskor och sälja av alla de prylarna som jag knappt använder.



Skogsdans.



Shading on the Wall

Dagens låt: Smokestack Lightning - Howlin' Wolf



//Chasid

Revolution i mörkrummet!

Nu ligger min mörkrumstid ett par år tillbaka i tiden och jag tror inte att jag kommer att sätta min fot i ett mörkrum igen, men man ska aldrig säga aldrig. I det här inlägget tänkte jag berätta om vad det var som revolutionerade mitt arbete i mörkrummet.

Pga mitt intresse för gatufoto så har jag i princip alltid haft extremt svårkopierade och tunna negativ, jag testade igenom de flesta typer av papper bl.a. det utmärkta fotopappret Emak K888 och Fortepapper för att kunna lyfta fram mina foton i mörkrummet men jag blev inte riktigt nöjd med slutresultatet, jag testade olika typer av framkallare och lärde mig avancerad skuggning och efterbelysning för att lyfta fram de svårkopierade negativen, men jag blev aldrig riktigt nöjd. Jag blev övertalad av en skicklig försäljare att köpa ett billigt pröva på paket med Ilford Multigrade och filter från 0-6, men jag hade inte allt för höga förhoppningar om Ilford pappret, det var ju lite väl mycket amatör över det och inget för en mörkrumsräv som mig...

Paketet med Multigrade papperna blev liggande tills jag inte hade något annat fotopapper kvar och jag blev tvungen att använda det då jag inte hade råd att köpa mer. De första kopiorna jag gjorde var jag allt annat än nöjd med och jag var nära att slänga hela kartongen och filtrerna i soptunnan, men jag hejdade mig och började istället att experimentera med att blanda olika hårdhetsgrader på ett och samma papper. När jag framkallat och fixerat mina "experiment" foton så insåg jag att jag träffat rätt, det var den här kombinationen som jag hade letat efter! Möjligheten att blanda olika hårdhetsgrader gjorde att jag kunde få de kopiorna som jag eftersträvade. Ilfords Multigradepapper orsakade en positiv revolution för mig i mörkrummet och möjligheten att blanda olika hårdhetsgrader möjligjorde för mig att kopiera mina gatufototunna negativ och få dem precis som jag ville!

En del påstår att man kan göra allt i Photoshop men det kommer nog att dröja några år eller mer innan jag kan göra lika fina kopior från mina svartvita negativ i Photoshop som jag kunde göra med Ilfords Multigradepapper i det analoga mörkrummet, det är främst den där tredimensionella känslan i bilderna som går att få fram i mörkrummet som saknas i det digitala "mörkrummet". Det är lite som skillnaden mellan High End Class A-C rörförstärkare och High End Class A-C transistorförstärkare de senare levererar ett mer tekniskt perfekt ljud medan rörförstärkarna levererar ett skönt lyssningsvänligt ljud med bra tredimensionell närvarokänsla.









Riga augusti 1996. Fotona har varit utställda i Tyskland och på Fotomässan i Jönköping. Orginalen som är kopierade med en Leitz Focomat V35 på Ilford Multigrade VC Matte och bruntonade med Agfa Viradon hänger just nu i min källartrappa. Det går tyvärr inte att återskapa den tredimensionella känslan som finns i pappersorginalen på bildskärmen. Kamera: Minolta 7000i, Minolta AF 50/1.7 och sist men inte minst den gamla hederliga Tri-X´n. Negativen är scannade med en Imacon filmscanner, för att bevara så mycket som möjligt av kornstrukturen, för filmkorn det är snyggt det!

Dagens låt: Phantasmagoria In Two - Tim Buckley

//Chasid

Zeissoptik för Canon EOS 40D

Jag fick en fråga i min mail, en fråga som jag tror har lite större allmänintresse för återvinnare av Carl Zeissoptik, därför så delar jag med mig av den här i min blogg. För er som inte är intresserade av att läsa om Carl Zeiss optik så har jag lagt in en av mina analog/digitala målningar i slutet av inlägget!

Frågan som jag fick mailad löd: Vilken Carl Zeiss optik och vilka adaptrar rekommenderar du till min Canon EOS 40D?

Till Canonkameror med 1.6 crop så rekommenderar jag Carl Zeiss T* 28/2.8 (45), Carl Zeiss T* 50/1.7 (80) eller Carl Zeiss T* 50/1.4 (80), Carl Zeiss T* 85/2.8 (136) och Carl Zeiss T* 135/2.8 (216) siffrorna inom parantes motsvarar ungefärlig brännvidd på en kamera med 1.6 crop. För den som önskar vidare vinklar till sin kamera med 1.6 crop så är det knivigare att finna lämpliga kandidater Carl Zeiss T* 18/4 (29) är ganska så dyr begagnad (4000-9000 kr) men för den som absolut vill ha fasta vidvinklar till sin kamera med 1.6 crop så rekommenderar jag Tokinas AT-X 17/3.5 Pro (27) annars så finns det även en uppsjö av olika vidvinkelzoomar till kameror med 1.6 crop att ta till.

Vad gäller Contax - EOS adaptrar så rekommenderar jag adaptrar från HappyPage HK, de är välbyggda, de ger snabb fokusindikering, de är relativt billiga och det går att få dem med EXIF-information för varje enskilt objektiv. OBS! Undvik att köpa billigare Contax-EOS adaptrar med fokusinidikering som du kan hitta på ex. eBay, jag har läst på ett forum att några användare har råkat ut för kortslutning i sina kameror när de använt billiga och slarvigt gjorda adaptrar med fokusindikering från Kina och Ukraina.

Varför ska man välja gammal manuell Carl Zeiss optik till sin Canon?
Carl Zeiss optik byggdes enligt tuffa anvisningar det fanns helt enkelt inget utrymme för måndagsexemplar alla objektiv testade och den optik som var sämre än referenserna kasserades eller monterades om. Skärpemässigt så går det nog att hitta likvärdig optik från Canon i deras billigare semiproserie men oskärpan är mycket snyggare med Carl Zeiss optiken. Vidare så är färgteckningen, kontrasten, hög- & lågdagerteckningen i Carl Zeiss optiken bättre än motsvarigheterna från Canon. Vinjettering, CA eller andra färgfel existerar knappt på den utmärkta optiken från Carl Zeiss.

Den enda nackdelen är att optiken behöver fokuseras manuellt samt att man får ställa bländaren själv om man nu ser det som en nackdel d.v.s, att ställa fokus kan vara lite trixigt med de små sökarna som finns på kameror med 1.6 crop men med hjälp av en extra sökarförstorare och adapter med fokusindikering från Happypage HK så går det oftast tillräckligt snabbt att ställa in skärpan. Nyare kameror har även Liew View vilket underlättar precisionsinställning med manuell optik!

För den som inte vill lägga ut en halv förmögenhet på plånboks- och glastung L-optik men som ändå har höga krav på slutresultatet och inte vill sitta och lägga ned en massa tid på att korrigera vinjettering, CA och andra färgfel i Photoshop så är Carl Zeiss optik med adapter på Canon ett bra alternativ och skulle du en dag ta steget upp till fullformat så har du utmärkt optik som fungerar på de mest optikkräsna sensorerna! Det går att hitta begagnad Carl Zeiss T* till Contax för riktigt rimliga pengar idag, om du kollar av begagnatbörserna regelbundet så kommer du säkert att hitta de objektiven du söker för riktigt rimliga pengar!

Att använda manuellt fokuserad Carl Zeiss T* optik på sin digitala Canon är något för aficionados och inte för den stora massan av fotografer. Man blir inte en bättre fotograf med Carl Zeiss T* optik på sin kamera. Jag fotar gärna med enklare objektiv som jag köpt för några tior, men när jag väljer att inte begränsas av objektiven så är Carl Zeiss optiken utmärkt. 

Vill du inte kompromissa med kvaliteten och är beredd att ställa skärpan och bländaren manuellt så är Carl Zeiss T* optik ett utmärkt val, men eftersträvar du snabbhet före kvalitet så är det nog bättre att lägga pengarna på ett par ljusstarka Canonzoomar istället.



The Scream from the Wilderness. Tusch, Akryl, Yoghurt, sprayfärg, scanner, Fractal Design Painter och Photoshop

Dagens låt: I'm Losing You - The Faces



//Chasid