Strax innan festen startade

Pojken på bilden ska strax vara med om sin första julfest. Han och hans kamrater går på en skola som finns i en Indisk stad nära gränsen till Buthan. Dagen innan hade hans mamma och pappa som jobbar på ett teplantage i närheten bjudits på fest. Jag rapporterade om de båda festerna för en svensk tidning.

Text och foto: Mikael Good

Konsten att trä en symaskin

När man skall trä en symaskin gäller det att veta vad man gör och hur den maskin som man ska använda fungerar. Tjejen på bilden som gick på en yrkesskola i Ryssland, visste precis vad hon skulle göra, och hon trädde maskinen med van och stadig hand.

Text och foto: Mikael Good

Det värsta året i mänsklighetens historia

Tycker du att 2020 är hemskt? Då skulle du levt år 536! Det året räknas av många historiker och arkeologer som det värsta i mänsklighetens historia, med pest, svält och krig. Katastrofer som ledde fram till ett mycket turbulent århundrade som kom att forma mycket av den världsordning som vi har idag.

Många människor som levde år 536 var övertygade om att apokalypsen kommit och att jordens och mänsklighetens undergång var nära förestående. Men jorden gick inte under och det har gått drygt 1500 år sedan dess. Även om vi har kommit ytterligare några steg närmare undergången så tror jag fortfarande att mänskligheten har många år kvar tills apokalypsen inträffar.

Följande länk leder till dokumentären ”Why Was 536 A.D The Worst Year In History?” som producerats av 3BM Television Limited. I programmet försöker arkeologen David Keys röna ut orsakerna till den världsvida hungersnöden som ledde till krig och elände över hela jorden. Se den gärna, då den sätter perspektiv på saker och ting, men precis som med allt annat måste man se den med ett litet kritiskt öga, och dubbelkolla en del information: https://youtu.be/0JBdedLx-GI

Text och foto: Mikael Good

Skådespelaren Sven Wollter har avlidit

I går skördade corona-viruset ännu ett offer då skådespelaren Sven Wollter avled i en ålder av 86 år. Sven föddes i Göteborg 1934 och gick Göteborgs Stadsteaters elevskola i mitten av 1950-talet. Därefter jobbade han på olika teatrar runt om i landet. Innan han fick sitt genombrott i TV i och med rollen som Gusten i filmatisering av August Strindbergs "Hemsöborna" från 1966.

Sven Wollter blev en av Sveriges mest firade skådespelare i och med rollen som den indelte soldaten Rask i TV-serien "Raskens" från 1976, serien byggde på Vilhelm Mobergs roman med samma namn. Som mest hade serien 5 miljoner tittare i ett land som på den tiden hade drygt 8 miljoner invånare!

Politiskt stod Sven långt till vänster, han Var troende kommunist och lierade sig med ickedemokraterna i KPML(r), sedermera Kommunistiska Partiet som hyllar Stalin. Även om Sven tog avstånd från Josef Stalins senare politik, hyllade han dennes första år vid makten.

Men det är främst som en av landets främsta skådespelare som jag kommer att minnas Sven Wollter. Han briljerade i filmer som "Mannen från Mallorca", "Grisfesten", "Sista leken". "En sång för Martin" med flera. Sven var aktiv in i det sista och under hösten genomförde han en handfull föreställningar.

Sina sista år bodde Sven Wollter i Luleå tillsammans med sin hustru Lisa Wede. Han hade fem barn.

Text och foto: Mikael Good

Jag vill ha en digital Olympus XA

Under de drygt 40 år som jag har hållit på med foto har jag alltid haft en fickvänlig kompaktkamera som har kunnat följa med i princip överallt. Men den har jag dokumenterat mitt liv och min omgivning, och jag har tagit bilder som jag inte annars hade kunnat ta och som nu är unika tidsdokument från tiden strax innan kameramobilerna kom och dränkte oss i självcentrerade bilder.



Jag tror att det är viktigt att ha fokus och mål med sitt fotograferande så att man inte planlöst irrar runt i tillvaron och fyller sina ljusmaskiner med bilder som aldrig kommer till användning. I sådana fall kan det vara bra att släppa sina teknikmonster och ge sig ut med kameror som är strippade på allt för många förvirrande inställningsmöjligheter, kameror som inte är ivägen för bilden och som tvingar användaren att koncentrera sig på det väsentliga – bilden.



Olympus XA var en sådan kamera för mig. Trots det lilla formatet gick det att ta riktigt bra bilder med XA:n. Det som särskilde den mot andra minikompakter var att XA hade en kopplad mätsökare, vilket gjorde det smidigt att ställa skärpan rätt. Jag har inte visat så många av mina bilder från slutet av 1980- till mitten av 1990-talet, trots att de i många fall är unika. Och togs under en tid då få dokumenterade. Den främsta anledningen till att jag inte visat dem, är att jag måste scanna in och retuschera bilderna, och det är bland det tråkigaste jag vet.

Idag fotograferar alla. Kameror är med i princip överallt, men många bilder är självcentrerade, ytliga och ser oftast likadana ut. Det är få som dokumenterar det som händer och därför riskerar 2000-talet att bli bildfattigt trots att det tas och publiceras fler bilder nu än någon annan gång i världshistorien. Det skulle behövas fler som simmar mot strömmen och dokumenterar det som händer bortom alla selfies och gruppbilder, men för att nå dit tror jag att vi måste lägga undan mobiltelefonerna och använda små smidig kameror som är lätta att ta med sig och som inbjuder till dokumentation. 

Det finns fortfarande några fickvänliga kameror att välja på. Ricohs GR-serie är bra, även om de gärna fick vara något mindre. Jag skulle vilja ha mer utpräglade verktyg, helst skulle jag vilja ha en digital kamera a la Olympus XA som är användbar upp till 6400 ASA, som är vädertätad, som har digital sökare, ett kompakt 35mm objektiv och bildstabilisering. För min del spelar det inte så stor roll om kameran har småbilds- eller APS-C format, det senare duger gott och väl. Framförallt vill jag ha en liten, smidig och fickvänlig kamera som jag alltid kan ha med mig.



Bilderna i inlägget tog jag med en Ricoh GR II i utkanten av GB Road i New Delhi, Indien. Om jag hade haft med mig en stor systemkamera hade jag aldrig fått med mig de här bilderna. Jag sköt inte från höften utan var öppen och ärlig med att jag fotograferade. Den lilla diskreta kameran fick människorna att slappna av och de såg mig inte som ett hot utan som en glad och trevlig turist på kvällspromenad med sin hustru.



Text och foto: Mikael Good